"Fountain of Sorrow" har en melodi som sticker ut och jag kan inte komma på någon annan låt som ens liknar den. Det är verkligen "one of a kind"... Man ändrar tempot mot slutet och går ner i varv utan att förlora intensiteten och sedan så kommer David Lindleys makalösa solo på lapsteel. Att arrangera en låt på det sättet är inget annat än stor konst...!
Jackson skrev 'Fountain of Sorrow' till/om Joni Mitchell, som han ett tag hade en relation med. Jackson hade i sina senare tonår ett intresse för något äldre tjejer. Joni är fem år äldre och innan dess var han ihop med den tio år äldre Nico från Velvet Underground, som på sin första LP spelade in tre av hans låtar med Jackson kompande på elgitarr. Senare hade han även ett förhållande med Laura Nyro, vilken bara var ett år äldre än honom.
Kommentaren i videon ovan om att det blev "a better song than she deserves" kan ju uppfattas som hård, men det sägs att Joni hade svårt att acceptera när han gjorde slut och hon har även anklagat honom för att vara en man som "knäcker" kvinnor. När hon senare skrev låten "Not to Blame" så tog han mycket illa vid sig, så det kan nog förklara en hel del...
Att han ändå lyckades skriva en så fin låt till henne är imponerande och de positiva slutraderna visar verkligen det:
Fountain of sorrow, fountain of light
You've known that hollow sound of your own steps in flight
You've had to struggle, you've had to fight
To keep understanding and compassion in sight
You could be laughing at me, you've got the right
But you go on smiling so clear and so bright
- Jackson Browne
Jag avslutar med en stark solo-version. Riktigt bra låtar kan alltid framföras helt avskalade och ändå tydligt visa sin kvalitet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar