När jag ser alla dessa 200 000 människor i Battery Park 1979 stå upp och sjunga om att älska varandra kan jag inte låta bli att undra om det var bättre förr... Åtminstone var det annorlunda.
Jag vill inte romantisera om gångna tider, men det är ganska svårt att låta bli. Visst fanns det en positivism, en optimism och en tro på att världen kunde bli bättre... Vad gick fel...?
Hur byttes detta positiva ut mot allt förnekande, allt misstänkliggörande, all uppgivenhet och denna girighet som inte tycks ha någon mättnad över huvud taget...? Hur byttes denna kärlek och positiva tro ut mot hat, avstånd och vilja att skada i stället för att dela...?
Jag vill fortfande tro på att vi människor egentligen är kapabla att älska och att det alltid är bättre än egoism och uppgivenhet. Men det är inte lätt...
Men, trots allt väljer jag hellre att bli besviken än att säga att det inte tjänar något till...
PS: Var är alla artister som då aktivt ställde upp mot kärnkraften både i USA och här hemma? Var är alla konsertarrangörer som anordnade galor mot vansinnet...? Var är medvetenheten...? MUSE-gruppen (Musicians United For Safe Energy) turnerade runt och några av konserterna betraktas än idag som bland de allra bästa någonsin... Dubbel-LP:n "No Nukes" från 1979 är fortfarande briljant. Här ovan är hela utgåvan, dock i fel ordning, men vad spelar det för roll...?
Vissa saker var i alla fall bättre förr...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar