Glädjespridare

Bobbo Byrnes - "Too Many Miles" 2026

Jag vet inte riktigt vad det är som tilltalar mig med Bobbo Byrnes skiva, "Too Many Miles". Den gör mig glad, spelar den igen, blir ännu gladare...



Som sagt: Bobbo Byrnes gör mig glad och jag blir på bra humör. Det här är americana, country-rock. pop, rock, kalla det vad du vill.

Snyggt producerat, fint arrangerat och emellanåt så där lagom stökigt.



Den här plattan lär jag återvända till fler gånger.

"Borde varit med i boken" del 1

Jag visste att det skulle hända: Jag skulle upptäcka att fler texter borde varit med i boken. Men jag hade ju bara 200 sidor... Detta inlägg från november 2019 tillhör mina favoriter och skulle absolut platsat:

När du inte kan sitta still...

I fredags hamnade jag i en liten bilkö vid en järnvägsövergång... Jag hade på morgonen laddat bilstereon med Grateful Deads självbetitlade album från 1971, ofta kallat "Skull & Roses" efter bilden på fodralet. En skiva som med sin fart och sitt uttrycksfulla drag är en absolut favorit. Jerry Garcia lirar gitarr så det stänker och Bob Weir's kompgitarr har aldrig låtit mer effektiv.

Vid järnvägsstoppet hade jag hunnit halvvägs in i "Not Fade Away/Going Down The Road Feeling Bad" och då är det helt omöjligt att sitta still. Och det gjorde jag tydligen inte heller...!

På kvällen säger nämligen min granne:
- Jag har sett dig tidigare idag. Vad du diggade i bilen! Vilken Inlevelse! Så himla roligt att se...!

Det visade sig att hon satt i bilen på den korsande vägen och senare skulle svänga ut när väl bommarna gått upp. Som på första parkett...!

Jag bjuder gärna på att jag diggar i full skala... Och igår lekte hon och de två barnen, när de på nytt väntade på tåget i bilen, att de diggade precis som jag...

Ärligt talat: Finns det någon som kan sitta still när gitarrerna skenar iväg cirka 6.30 in i den här låten...? Tror inte det...!



Ibland vet du inte att du har åskådare...... Hi hi...

RIP Dolores Keane

Den irländska sångerskan Dolores Keane har lämnat jordelivet 72 år gammal. Mest känd är hon väl för sin medverkan på "A Woman's Heart", den mest sålda skivan på Irland. Innan dess var hon med och startade gruppen De Dannan.

På 80- och 90-talet satsade hon mest på sin solokarriär och gav ut några riktigt bra skivor.
"Lion In A cage" skrevs av dåvarande maken John Faulkner. Med sina bastanta rytmer och sitt politiska budskap breddade den hennes karriär avsevärt. Hon skrev även en hel del eget, men mest kända blev hennes covers, t.ex. "The Island", skriven av Paul Brady, och "Strange Affair" av Richard Thompson, Allara bäst är nog hennes duett med Mick Hanly i dennes "My Love Is In America".



En stor sångerska (får man skriva så om någon med en så stor kroppshydda...?) har för några månader sen, lämnat oss. Vila i frid!