Helt obegripligt...!

Statistik är ofta ologisk…!

Förra hösten, just när jag började lägga något mindre fokus på min blogg för att i stället lägga all kraft på att få min bok klar. (Det är jag glad för, tycker boken blev riktigt bra och den känns viktig för mig. Det finns exemplar kvar att införskaffa för dig som ännu inte gjort det. Hör av dig...!)

Just då dök det upp ett meddelande att jag dagen innan, den 16 september 2025, hade haft 8696 besök på bloggen. Jag viftade bort detta rekord som att räkneverket måste fått fnatt…

Det är bara det att räkneverket fortsätter att få fnatt och nu börjar jag tro att det kanske är så att jag ofta har mellan 1000 och 4000 läsare varje dag. Det kanske bara lyssnar på musik-länkarna….?

Idag passerades 400 000-gränsen och dagens värden imponerar även på mig:

Nitty Gritty Dirt Band slutar turnera

Sometimes we feel like champions
Sometimes we just can't win
Sometimes our records hit the top of the charts
Or the discount bargain bins
Through almost 20 years of touring
We've remain partners, brothers and friends
Well, we keep it together 'cause we're sure
we're gonna be Big Time before it all ends
- Jimmy Ibbotson

När Jimmy Ibbotson skrev detta 1985 kunde han väl aldrig tro att dessa nästan 20 år på turné skulle bli hela 60 år, även om den gode "Ibby" själv bara varit med sporadiskt sedan 2005.

NGDB bildades i maj 1966. Jeff Hanna och Jimmie Fadden har varit med hela tiden i 60 år. Hanna blev med åren en riktigt vass gitarrist. Fadden spelar både trummor och är nog världens mest expressiva munspelare.

Några månader vid starten ingick Jackson Browne i sättningen, men tyvärr finns inte några inspelningar från den tiden och endast några enstaka fotografier. Däremot hann Jackson lära ut några av sina tidiga kompositioner som kom med på de första skivorna: "Melissa", "Holding", "Shadow Dream song", samt ytterligare 3 sånger, däribland "These Days".

Fler betydelsefulla medlemmar genom åren:
- Jimmy Ibbotson - Var med två längre perioder och kompositör av några av de bästa låtar som komponerats. Trakterar nästan alla tänkbara instrument.
- John McEuen - spelar elegant på nästan allt med strängar.
- Bob Carpenter - "The new boy" som varit med sedan 1980. Ännu en suverän sångare.
- Bernie Leadon - Mest känd från Eagles, men har även spelat med bland annat Gene Clark, Linda Ronstadt och Flying Burrito Brothers.

Men nu är det slut. Åtminstone med turnerandet.

Med tanke på hur starkt deras senaste album med enbart Dylan-låtar var, så kanske vi kan hoppas på mer glädjefylld musik från dessa fräscha gubbar. Trots allt så har ju flera av dessa livfulla åldringar passerat 80-års-strecket.

Vad ska du då lyssna på...? Live-plattan från 1991 är ett bra förslag. Hör hur den långa "Ripplin' Waters" blir helt oemotståndlig:

Glädjespridare

Bobbo Byrnes - "Too Many Miles" 2026

Jag vet inte riktigt vad det är som tilltalar mig med Bobbo Byrnes skiva, "Too Many Miles". Den gör mig glad, spelar den igen, blir ännu gladare...



Som sagt: Bobbo Byrnes gör mig glad och jag blir på bra humör. Det här är americana, country-rock. pop, rock, kalla det vad du vill.

Snyggt producerat, fint arrangerat och emellanåt så där lagom stökigt.



Den här plattan lär jag återvända till fler gånger.

"Borde varit med i boken" del 1

Jag visste att det skulle hända: Jag skulle upptäcka att fler texter borde varit med i boken. Men jag hade ju bara 200 sidor... Detta inlägg från november 2019 tillhör mina favoriter och skulle absolut platsat:

När du inte kan sitta still...

I fredags hamnade jag i en liten bilkö vid en järnvägsövergång... Jag hade på morgonen laddat bilstereon med Grateful Deads självbetitlade album från 1971, ofta kallat "Skull & Roses" efter bilden på fodralet. En skiva som med sin fart och sitt uttrycksfulla drag är en absolut favorit. Jerry Garcia lirar gitarr så det stänker och Bob Weir's kompgitarr har aldrig låtit mer effektiv.

Vid järnvägsstoppet hade jag hunnit halvvägs in i "Not Fade Away/Going Down The Road Feeling Bad" och då är det helt omöjligt att sitta still. Och det gjorde jag tydligen inte heller...!

På kvällen säger nämligen min granne:
- Jag har sett dig tidigare idag. Vad du diggade i bilen! Vilken Inlevelse! Så himla roligt att se...!

Det visade sig att hon satt i bilen på den korsande vägen och senare skulle svänga ut när väl bommarna gått upp. Som på första parkett...!

Jag bjuder gärna på att jag diggar i full skala... Och igår lekte hon och de två barnen, när de på nytt väntade på tåget i bilen, att de diggade precis som jag...

Ärligt talat: Finns det någon som kan sitta still när gitarrerna skenar iväg cirka 6.30 in i den här låten...? Tror inte det...!



Ibland vet du inte att du har åskådare...... Hi hi...

RIP Dolores Keane

Den irländska sångerskan Dolores Keane har lämnat jordelivet 72 år gammal. Mest känd är hon väl för sin medverkan på "A Woman's Heart", den mest sålda skivan på Irland. Innan dess var hon med och startade gruppen De Dannan.

På 80- och 90-talet satsade hon mest på sin solokarriär och gav ut några riktigt bra skivor.
"Lion In A cage" skrevs av dåvarande maken John Faulkner. Med sina bastanta rytmer och sitt politiska budskap breddade den hennes karriär avsevärt. Hon skrev även en hel del eget, men mest kända blev hennes covers, t.ex. "The Island", skriven av Paul Brady, och "Strange Affair" av Richard Thompson, Allara bäst är nog hennes duett med Mick Hanly i dennes "My Love Is In America".



En stor sångerska (får man skriva så om någon med en så stor kroppshydda...?) har för några månader sen, lämnat oss. Vila i frid!