torsdag 28 juni 2012

Ovanliga tankar vid 16 års ålder

"These days I seem to think about
How all the changes came about my way
And I wonder if I'll see another highway"
- och -
"Don't confront me with my failures
I had not forgotten them"
- Jackson Browne


Jackson Browne formulerade sig redan vid sexton års ålder som en man som blickar tillbaka på sitt liv... Hör denna mycket intressanta intervju om att skriva sådana låtar vid så tidig ålder:

Get More:
O Music Awards


"Bring my dreams to me
Bring them from the darkness
Let the minutes and hours
Show my mind strange new flowers
But I'd like to know where they go
when the morning comes"
- Jackson Browne

fredag 22 juni 2012

Al Lewis gör det igen



Al Lewis, walesaren jag träffade på Half Moon i Putney för ett par år sen, släpper en ny EP
"Our Lines Remain" om en dryg vecka. Givetvis är Sarah Howells från Paper Aeroplanes med och förgyller inspelningen med sin röst. Den nya videon för "Lines Upon the Sand" visar att Al kan skriva melankoliska sånger lika bra som de allra främsta. Så rörande vackert och så sårbart ulämnande att jag hoppas att det inte är självupplevt. Stor musik av en kille som kan nå hur långt som helst...

  

torsdag 21 juni 2012

6 nya skivor i korthet



Franka De Mille - Bridge the Roads
Imponerande debut av en sångerska från London. Klar och distinkt röst som ibland har ett stänk av Patti Smith, smakfullt arrangerat med cello och inte en enda svag låt. Har blivit usedd att vara med i kampanjen "Why Music Matters".
 
Calum & Rory Macdonald - The Band From Rockall
Runrigs låtskrivar-bröder har gjort den skiva de drömt om att göra, inspirerade av den musik de växte upp med och som formade deras musiksmak. Har klingar det Shadows-gitarrer och glädjen sipprar ur varenda ton.   



West of Eden - Safe Crossing
Det är obegripligt att Göteborgs folkrockare inte har nått större framgångar efter så många otroligt bra skivor. Jag har ibland önskat att de skulle tuffa till sig något och det har de gjort här till viss del. Fortfarande fantasifulla irländska tongångar och med Jenny Schaubs suveräna röst. Mycket bra, med lite tema-stuk, men ändå inte deras bästa skiva... Det säger dock mest om hur bra de alltid är!

Luka Bloom - This New Morning
Varje ny skiva med Luka Bloom brukar sitta mitt i prick... Christy Moore's lillebror har en klang i både röst och gitarr som är så definitiv, så omöjlig att inte ta till sig. Den här gången tog det några lyssningar innan jag upptäckte en del låtar, men som de sitter nu! Låtskrivare av rang med mycket att säga. Klass rakt igenom.



Fairport Convention - Babbacombe Lee Live Again
Ännu en live-inspelning av folkrockarnas grundare och som alltid kompetent och närvarande. Temaskivan om Babbacombe Lee var Dave Swarbricks skötebarn och ett riktigt bra album och det håller än idag...

Kenn Morr Band - Worth Imagining
Lågmäld och trevlig roots-rock med rötter i samma mylla som The Band, fast mer akustiskt. Kenn Morr pratsjunger så intimt att man nästan tror att han krupit upp i ditt knä... Ruskigt stämningsfullt och lunkar på utan att störa, men ändå påträngande. Tror att texterna har mycket att berätta, men det är stämningen som fångar min uppmärksamhet.





lördag 16 juni 2012

Storstadens puls

Nyligen hemkommen från Paris reflekterar jag om vad det är som gör storstadens puls så enerverande men lockande, så vidrig och ändå så inspirerande. En hatkärlek med inslag av båda ytterligheter. Lika mycket som storstadens hysteriska puls lockar och bjuder på allt du kan önska dig av kultur och fart, lika mycket irriterar den med alla avarter av stressande, avfall och hänsynslöshet. Alla rosförsäljare som tror att jag köper en ros om de bara trycker upp den mitt i ansiktet, ficktjuvar, prostitution och bilförare utan det minsta omdöme. Alla sopor och dessa oräkneliga souveniraffärer med ren dynga och dessa stressade kostymnissar som tror att de är världens centrum och bara kan ta för sig...

På motsatta sidan alla caféer, muséer, alla oväntade möten som skapar kultur och förståelse, denna gryta av liv och rörelse. Härligt att besöka, men lika härligt att lämna.

Ingen har skildrat detta bättre musikaliskt, text- eller stämnings-mässigt än Bruce Cockburn i "Tokyo" från mästerverket "Humans" 1980:



  

måndag 11 juni 2012

Möten i minnet

Möten leder till farväl... nya vägar... andra möten... människor följs åt en bit utmed vägen... delar det viktiga... vägskäl.... andra vägar... kanske bättre....

När vi sedan minns, ser tillbaka... tänk om vi alltid kunde göra det med den ödmjukhet och förståelse som Leonard Cohen gör i "Famous Blue Raincoat":



  

tisdag 5 juni 2012

Kärleksprat

Idag satt jag och pratade med en vän om kärlekens mysterier. Trevligt och värmande. Inte för att vi löste några gåtor, men vi kom så långt att vi kunde se flera olika infallsvinklar... och då kanske man närmar sig ett läge där man i alla fall förstår lite mer...

Tvåsamhet kan bli för intensiv. Detta finns oerhört fint beskrivet av Lucinda Williams i "Side of the Road":



You wait in the car on the side of the road
Let me go and stand awhile
I wanna know you're there but I wanna be alone
If only for a minute or two
I wanna see what it feels like to be without you
I wanna know the touch of my own skin
Against the sun, against the wind
---
If I stray away too far from you
Don't go and try to find me

It doesn't mean I don't love you
It doesn't mean I won't come back and stay beside you
It only means I need a little time
To follow that unbroken line
To a place where the wild things grow
To a place where I used to always go
- Lucinda Williams


Kan det sägas bättre? Behovet att vara tillsammans och behovet att vara för sig själv... Om det ena förbises funkar inte heller det andra. Där kanske vi har mysteriets förklaring?

  

fredag 1 juni 2012

20600 dagar...

We lay on our backs in the driveway
Wave shapes in the stars with our hands
We said we'd return every summer
No one could ever change that
But somehow we never went back
- Richard Llewellyn (Paper Aeroplanes)




Jag har nu levt 20600 dagar på ett ungefär. Hur många av dem minns jag tydligt och klart?
Jo, det är faktiskt några när jag tänker efter:
- Dagarna mina söner föddes,
- De tillfällen när kärleken tog fart och log mot hela tillvaron,
- När vi fick vårt "drömhus" och flyttade ut på landet,
- När Djurgården tog fotbolls-guld efter 36 års väntan,
- Några speciella konserter lyser ännu gnistrande i minnet,
- När jag fick träffa Jackson Browne och David Lindley i Malmö 1997...

Men också dagar när allt djävlades med uppbrott och besvikelser, då livet gav mig duster som man knappt reste sig från...

Ju mer jag adderar och filosoferar runt alla dessa dagar, så kommer insikten att det handlar mest om möten: Möten, Möten, Möten... Mängder som är givande för stunden men inte sätter några djupare spår. Ännu fler man inte ens registrerar. Och så några få där man kunde dragits med var som helst mot allt sunt förnuft... Blickar som är med dig för evigt, känslan av att "vara här och nu och inget annat spelar någon egentlig roll", ögonblick man kommer att förnimma så länge man får vara med...

Några rader till från Paper Aeroplanes "Newport Beach", en av de vackraste sånger jag vet:
Every day was a little victory
Something that we could be
Still recall what you said to me
The day we ran into the sea
- Richard Llewellyn (Paper Aeroplanes)

Jag kan ännu förvånas över att dessa möten aldrig tycks upphöra att plötsligt och oväntat dyka upp när man ingenting anar...