tisdag 28 mars 2017

Sofia Ekberg "Så Nära"

För något år sen skrev jag om My Quiet Companion's skiva och det finns ett par låtar på den som jag ständigt återvänder till: "Shouldn't It Be" och "Så Nära". Den senare finns också på Sofia Ekbergs egen skiva "All The Small Details" från 2012. Nu har jag upptäckt att det också finns en fin video med "Så Nära":



"Så Nära" är en rysande skildring av ett förhållandes upp och nergång. Så sprött och så känsligt, och dessutom så vackert...! En låt som jag kan höra gång efter gång och hela tiden hittar jag nya nyanser och det får mig att associera fritt med mina egna upplevelser av kärlekens irrvägar.

Jag hittade också en ny video där Sofia Ekberg tillsammans med Patrick Rydman gör en fin version av en riktig pärla: Anna Döblings "Gå vidare":



Tänk så många låtar det finns som träffar mitt i prick...


lördag 25 mars 2017

Eget men ändå mycket Beatles

Two of Us - "All Those Songs Ago 1 & 2" 2017



Rolf Hammarlund och Christer Palmquist har släppt 2 EP med egna sånger och fler är på gång. De spelar väldigt Beatles-influerad musik och de gör det riktigt bra. Det är svårt att hämta sound och idéer så tydligt från någon annan och ändå skapa något helt eget. Men så är ju båda inbitna Beatles-fans sedan många år, så de vet vad de gör.

Rolf känner vi ju genom alla uppskattade intervjuer med 60-talets stjärnor i TV-programmen "Sixties" och "Seventies". Han har också nyligen, tillsammans med Peter Torsén, gett ut en bok om Pop-året -67, som jag har skrivit om här på bloggen: Minnen från 1967.

Jag hade svårt att välja vilka två låtar jag skulle lägga ut här, men det blev till slut en från varje EP: "Fame and Glory" från "All Those Songs Ago 1" är verkligen en berättelse om drömmarna om slå igenom med musik och "Broken Dreams" från "All Those Songs Ago 2" måste bara vara med för det snygga gitarrspelet av Janne Elvi.



Rolf och Christer spelar och sjunger det mesta själva, men på 2:an finns Cecilia Ringkvst med och sjunger duett med Rolf på "Broken Dreams", Janne Elvi spelar solon på el-gitarr på ett par låtar och Jan Wistrand Persson spelar akustisk gitarr på två låtar.

Snyggt, stämningsfullt och tänkvärda låttexter. Dessutom fint ihopklippta videos med bilder från gamla smalfilmer och annat. Därtill en stor portion 60-tals nostalgi på ett mycket attraktivt sätt... Ska bli spännande att höra de tre EP-skivor som ännu inte är släppta...


torsdag 23 mars 2017

Ännu mer bitter kärlekslyrik

Här kommer några till... Frustration, men också med lite hopp och lite kärlek, trots allt...







Ett vackert slut... Om det ändå alltid kunde vara så...


onsdag 22 mars 2017

Mer bitter kärlekslyrik...

I december 2010 samlade jag ihop lite bitter kärlekslyrik, några kraftfulla rader som kändes som taggtråd... Läs här: Bitter kärlekslyrik

Jag har nu samlat ihop några fler citat och parat ihop dem med några av mina bilder. Det är ett stimulerande sätt att jobba med bilder och text...!






Det kommer fler...!


tisdag 21 mars 2017

Explosivt med små medel...

En riktigt bra sång kan alltid skalas av och framföras i enklast möjliga sättning och ändå behålla intensiteten, ibland till och med bli ännu mäktigare...



Cat Stevens hade en gång i tiden ett känsligt, men nästan explosivt uttryck, när han tog sig an de sånger han skapade, och som hans gitarrist Alun Davies arrangerade, och gjorde dem till uttrycksfulla, nästan pilska, små vulkanutbrott. "How Can I Tell You" är en så stark, men frustrerad, kärleksförklaring att man nästan 50 år senare fortfarande häpnar...

Tidlöst vacker. Tidlöst gripande. Ett sprött utbrott av äkta känslor. Berör kanske än mer idag? Jag ryser av frustration och välbehag på en gång...


fredag 17 mars 2017

Amelia Currans nya en fullträff

Amelia Curran - "Watershed" 2017



Amelia Curran har gjort suveräna skivor ett bra tag nu. "Spectators" från 2013 lyser fortfarande och "They Promised You Mercy" från året efter är också suverän, fast mer elektrifierad och med ett något tuffare sound. Hon har därefter jobbat för de psykiskt sjukas rätt till hjälp och nu kommer hennes åttonde album, "Watershed", en briljant samling låtar som i rättvisans namn måste bli ett ordentligt genombrott...!!

Första singeln "Gravity" gav intrycket att det kunde vara det tuffaste album Amelia gjort, men det är snarare en återgång till ett litet mer sofistikerat sound. Alla elva låtar tillhör det bäst Amelia skrivit och det säger inte lite...



Min personliga favorit är nog inledande "Move A Mile", men det kan ändras snabbt...

"Watershed" måste självklart vara en kandidat till årets bästa skiva, mer behöver inte sägas... Men jag säger det ändå: Missa inte denna duktiga och sympatiska kvinna från
Prince Edward Island. Det görs mycket bra musik där... Amelia är klass rakt igenom...!



tisdag 14 mars 2017

Kelly's Lot - Ny bekantskap för mig

Kelly's Lot - "Bitter Sweet" 2017



Kelly's Lot har funnits i 20 år och gjort 11 skivor utan att jag korsat deras väg. Bättre sent än aldrig! Gruppen byggs runt Kelly Zirbes, som sjunger och skriver det mesta av materialet. Den nya skivan "Bittersweet" börjar med två låtar som snabbt fångar din uppmärksamhet: "About Her" med sitt häftiga klarinett-solo imponerar stort och "Come Home" är en sällsynt vacker kärleksballad.

Resten av skivan tog lite längre tid, men växer fortfarande. Är det något som splittrar så är det väl att musiken spretar åt så många håll: En hel del Americana, lugna folkinspirerade ballader, lite rock-stök, lite country och en stor portion blues-rock. Men det är ju samtidigt det som fascinerar. Här finns allt från stökigare bluesinspirerade nummer till lugna ballader och även en kamplåt kallad "Proud", som framförs a cappella.



Allra bäst är dock den surrealistiska "Sleep", som är både dramatisk och fascinerande. "Love Is Hard To Catch" griper också tag i mig, med sitt långsamma gung och lite mystik i både text och musik. Jul-sången "Colours of December" är ett värdigt slut på en ruskigt stark skiva. Ge den lite tid och den kommer att växa mer och mer...

Kelly frågade på Facebook efter texter som kunde inspirera nya sånger och det här är resultatet: Mycket angeläget och personligt.

Bandet "The Lot" verkar vara lite löst sammansatt, men bra spelar de, och bland namnen märks Doug Pettibone på pedal steel och dobro. Bill Johnston's klarinett-solo på öppnings-låten kan jag höra om och om igen. Så läckert...!



Länkar:
Kelly's Lot - Hemsida - Med alla texter och mycket annat läsvärt.

Hemifrån - Kelly's Lot - Liten biografi och massvis med annan bra musik.

Intervju i 'No depression' 2014 - Kelly Zirbes berättar om bandets historia.




söndag 12 mars 2017

Melankolins kraft 3

Jag hittade så många melankoliska mästerverk att jag får fortsätta en gång till för att få med lite av den mängd svårmod som finns inpräntad i dessa låtar för evigt:

Gene Clark och The Byrds - "Here Without You" - Ett tidigt konstverk där sorg och saknad nästan rinner fram direkt i skivspåret:



Neil Young - "Star of Bethlehem" - Så ödsligt och dramatiskt olycklig med ett så kraftigt uttryck att det måste vara omöjligt att inte påverkas... Emmylou Harris stämma förstärker ödsligheten och detta är bara så otroligt bra:



The Walkabouts - "Bordertown" - Varje ton, varje klang i Carla Torgerson's stämma och
varje fras i Chris Eckman's text formligen dryper av smärta när Walkabouts åter igen formar magisk melankoli:



Mary Chapin Carpenter "Outside Looking In" - Här sjunger Mary så olyckligt att känslan direkt överförs till din egen kropp:



Danny Whitten (Crazy Horse) - "I Don't Want To Talk About It" - Detta monument av olycklig kärlek, inspelat av så många... Här är originalet med Danny Whitten och Crazy Horse.
Själv tog Whitten sitt liv efter en dispyt med Neil Young på en repetition inför en turné, där Whitten dök upp kraftigt drogpåverkad. Den historien gör detta ännu mer frustrerat:



Iain Matthews - "Darkness, Darkness" - Här en naken och ödslig live-version av The Youngbloods gamla klassiker:



Warren Zevon - "Never Too Late For Love" - Zevon skrev flera tidlösa kärleksballader som träffade mitt i prick. Här finns dock en gnutta hopp, trots allt:



Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men det får räcka för den här gången...

Nu snart dags att skriva om några nya skivor jag verkligen gillar, så håll utkik de närmaste dagarna...


tisdag 7 mars 2017

Melankolins kraft 2

Jag har sagt det förut, men säger det igen: I stunder av tvivel, oro, sömnlöshet, då hjärnan virvlar in sig i labyrinter utan utgångar, då tar melankolisk musik tag i dig och leder dig till de små öar av insikt och harmoni som vänder tillvaron på rätt köl igen...

Här är ytterligare några kraftfulla melankoliska alster med denna magiska kraft:

Broken Fences - "Rove":



Chris and Carla (från Walkabouts) - "Life Full of Holes":



Cross Canadian Ragweed - "Leave Me Alone":



Great Lake Swimmers - "Don't Leave me Hanging":



Dawes - "Now that it's too late Maria":



Kanske dystert...? Men så otroligt fullt av liv och kraft...!!


måndag 6 mars 2017

Årets bästa video...?

I dessa tider av egoism, hat och ren idioti finns det också de som sprider hopp och lyfter fram allt det som förenar oss mycket mer än motsatsen...!



Lyssna på Eliza Gilkyson...! Gör det...! Tveka inte...! Detta kan mycket väl vara årets bästa låt, och därtill årets bästa video...! Missa inte "innehållslistan" nedanför själva videon!

We must rise together...!!! Go out and make a difference...!


lördag 4 mars 2017

Vaken och undrande...



Sometimes I lie awake at night and wonder
Where my life will lead me
Waiting to pass under
Sleep's dark and silent gate
- Jackson Browne

Tänk att musik kan vara lika aktuell mer än 40 år efter den skapades...

Och så den kanske mest hjärtslitande textrad som skrivits:

I don't know what love has got to do with happiness
- Jackson Browne


fredag 3 mars 2017

Musik som lyfter dig, oavsett...


Jag fick några frågor för ett tag sen:
- Vad lyssnar du på i de mörkaste stunderna?
- Finns det låtar som lyfter dig, oavsett orsak och känsla?

Jo, det finns några pålitliga, faktiskt flera...! Kanske de inte alltid lyfter mig, men de ger ett perspektiv och en förståelse som åtminstone skingrar orosmolnen...

Så, här är 10 av mina bästa "vänner" här i livet, några av de som spontant kommer upp:

Mats Klingström - "Man Borde"
Jackson Browne - "Alive In The World"
Michael Dinner – "Pale Fire"
Bruce Cockburn - "Pacing the Cage"
Tim Hardin – "Reason to Believe"
Sinead Lohan – "Everything Around Me Is Changing"
Christine Hellqvist – "När Sångerna Skriver Sig Själva"
Iain Matthews - "For Better or Worse"
Joni Mitchell - "Amelia"
Eric Andersen - "Thirsty Boots"

Det finns fler och säkert några som jag oförskämt inte kom att tänka på just nu.

Men dessa 10 kommer alltid att finnas där för mig att plocka fram vid behov...!!