Årets bok

Georgia Rose Lucas - "Sandy Denny - A People's History"

1986 skrev jag en artikel till en skivsamlartidning, men de tog inte in den då "ingen vet vem den där sångerskan är...". Tiden har gett mig rätt, idag är Sandy Denny ett riktigt stort namn, i mångas värld den största av dem alla.

Och jag har skrivit mer:

"Sandy Denny var sångerskan med den helt unika rösten och med en så känslofylld tolknings-förmåga att varje gång hon sjöng en sång blev resultatet så personligt och oefterhärmligt att det blev helt unikt. Att hon dessutom skrev sånger som berörde riktigt djupt, att hon var en mycket expressiv lyriker och att hon dominerande vilket sällskap hon än omgav sig med, säger ju ännu mer. För mig är Sandy i en klass för sig själv, det finns ingen annan tjej som ens är i närheten. Det är bara så." (20 maj 2011)

"Fortfarande i en klass för sig själv, gnistrande av musikalitet, känsla och inlevelse. Lyriskt instinktivt träffsäker, klarsynt och ödmjuk. Med en röst utöver alla nivåer av gehör och frasering och med en inlevelse och sårbarhet som berör lika mycket än idag, eller kanske ännu mer."
(21 april 2012)

"Sandy Denny var som sångerska/låtskrivare/textförfattare så enastående att det finns ingen som ens går att jämföra. Ännu 31 år efter hennes död har jag aldrig hört något liknande och jag inser att jag aldrig kommer att få göra det..." (22 december 2009)

"Sandy hade en karisma som kunde smälta isar och förflytta berg. Saknaden av Sandy kommer jag alltid att bära med mig. Det hon lämnade efter sig kommer alltid att vara en källa av glädje och djup, förståelse och förundran." (21 april 2013)

"Jag kan bara minnas att jag en enda gång gråtit då jag lyssnat på en ny skiva. Det var när hennes sista konsert till slut släpptes 1998. Att höra henne sjunga alla dessa älskade låtar live-inspelade blev för mycket för mig, jag bara satt där och fann det så obegripligt att få höra det hela, tårarna strilade ner och jag darrade som ett asplöv av bli berörd, djupt påverkad av alla påträngande känslor." (6 januari 2010)

"Sandy skrev ju oftast låtar med enbart verser och utan refränger, och det kan ju ha gjort hennes konst svår att ta tll sig för ovana öron. Så sägs det... men jag begriper ändå inte hur någon levande varelse inte kan bli berörd in på bara skinnet och ända in i själen av hennes musik..." (11 juli 2015)

Det har med åren kommit flera böcker om Sandy, men nu har den viktigaste kommit: Alla hennes vänner och musik-kompanjoner delar med sig av deras personliga minnen av Sandy.

Boken är sammanställd av Georgia Rose Lucas, Sandys dotter som aldrig fick lära känna sin mamma, men som med tiden har utforskat vem Sandy var.

Vilken bok...! Jag kastar mig över allt som berättas. 400 sidor om Sandy och allt det vi ville veta... Julafton kom tidigt i år...!

PS: Hittade just min vän Staffans berättelse om när han mötte Sandy, men inte fick ur sig ett enda ord...

Efterlängtat album med Karin Kardia

Karin Kardia "Fire - The Album"

Sedan jag för drygt fem år sen hörde Karin Kardia, då med sitt riktiga namn Inggårde, så har det funnits en ambition att hon skulle ge ut en fullängdsskiva, ett album. Hon har sedan dess arbetat målmedvetet och ambitiöst med att förverkliga detta projekt. Och när Karin gör något, då gör hon det ordentligt, så tiden har gått... Men nu finns albumet där och det finns ingen orsak att bli besviken. 12 låtar, alla tydliga och varierade. Jag tror att några av inspelningarna är nyinspelade medan några är samma som de tidigare originalen.

"Best I Can Be" är fortfarande hennes paradnummer och inspelningen är precis så bra som den kan bli och lyfter fram hennes starka sidor. Sommaren 2022 skrev jag: "Hon sjunger väldigt bra med en övertygande utstrålning och en trovärdig ödmjukhet. Hon skriver bra låtar med genom-tänkta texter. Hon leder sitt band med spännande, varierade arrangemang. Hon redigerar sina videos och hon syr sina scenkläder själv. För knappt två veckor sen gjorde hon och hennes band en kort radiokonsert, se här ovanför, och programledaren Svante Ekberg öste beröm över hennes musik. Efter att nu ha sett henne med band för första gången är det bara att instämma i hyllningarna. Det känns orättvist att sätta begrepp som debutant på henne, hon har ju trots allt hållit på med musikskapande i mer än 20 år. Efter att tidigare mest ha lirat rock så har hon nu utvecklat sitt uttryckssätt med något så ovanligt som att utnyttja ett sparsmakat sound för att skapa starka och återhållsamma arrangemang som förstärker trovärdigheten och som gör mig säker på att detta är ärligt utlämnande."

Skivan är mycket fint producerad och ljudet är ovanligt bra. Men just där finns dock min enda invändning. Karins röst skulle kunna ligga lite högre i mixningen. Och det säger jag som ofta brukar önska motsatsen.

Sen skulle ju jag gärna haft med "Bring You Angels", en av hennes allra bästa sånger. Den skulle lyft skivan ännu mer. Även den gamla "My feelings are the same", som hon börjat spela igen, hade stått ut om den fått vara med.

Hennes sång är full av inlevelse och hon har verkligen en stark röst med stora resurser. Men det märkliga är att hon behåller intensiteten när hon går ner och blir tystare. Det är det svåraste, att inte tappa kraften då, och det är få förunnat.

Var kan du då köpa skivan? Kontakta Karin via hennes hemsida!

Van Morrison

Det finns artister jag regelbundet återvänder till. Van Morrison är en sådan. Hans tidiga skivor "Astral Weeks" och "Moon Dance" klassas nästan alltid mycket högt. Sedan kom en period med mer svåråtkomliga och något oberipliga album.

80-talets slut och större delen av 90-talet bjöd på en ny storhetsperiod där album som "Into The Music", "No Guru, No method, No Teacher" och flera andra tillhör de där riktiga pärlorna. Han gjorde skivor med The Chieftains och med Moving Hearts. Men någonstans började hans inspiration och det aggresiva humöret att dämpas och därefter brydde jag mig ofta inte ens om att lyssna på de nya skivor som kom.

Jag älskar ju Van Morrison, men det var länge sen han han var så här glänsande bra...

Jazz och Glass i Flen

Jazz och Glass Festival, Flen 2026-08-08

Flen har väl inte nämnts så ofta i kulturkretsar och har vunnit priser om att vara en tråkig och ful stad. Hans Alfredson skrev till och med en låt kallad "En Fuling från Flen". Det verkar dock som Flen satsar hårt på att förbättra sitt rykte. Vad kan då vara bättre än att bjuda in gruppen "Den Fule"...?

Och vilken succé denna nu återkommande festival har haft. Det är fullt (inte fult!) med folk. Det säljs glass i mängder och det är en trevlig stämning. Ljudet är föredömligt bra och allt flyter på utan problem med två olika scener som avlöser varann. Jag kan väl inte kalla mig någon jazz-kännare av större mått, men att uppleva jazz på en livekonsert kan vara en riktig höjdare. Vi stannade inte och såg alla 7 grupper, men de jag lyssnade ordentligt på var riktigt, riktigt bra.

Bag Ladies

Gruppen består av tre kvinnor med två kompande män på bas och trummor.
Catharina Wiborgh och Gunnel Samuel-sson spelar saxofoner och ibland flöjt. Även Ann Blom, på piano och sång, bidrar till flytet.
De ser inte ut som något speciellt, men när de börjar spela...! Känslorna är på max och snart infinner sig en suggestiv stämning. Det får mig faktiskt att tänka lite på Jethro Tull. Det blir synnerligen tilltalande och jag blir både glad och attraherad.
En ny skiva lär vara på gång i höst.

Vi bytte sedan plats och på den andra scenen spelade Vivian Buczek med pianisten Martin Sjöstedt, basisten Niklas Fernqvist och trumslagaren Jonas Bäckman. Snyggt, kompetent och snudd på perfekt. Men det berörde inte mig.

Efteråt tog vi en liten paus och laddade inför kvällens absolut bästa upplevelse.

Den Fule

Gruppen har återuppstått efter mer än 10 års uppehåll och de spelade troligen flest låtar från den nya skivan som släpps om en dryg månad. Spännande...!

Jag blir lite paff när Sten Källman på saxofoner och Henrik Cederblom på elgitarr kombinerar fram toner och stämningar, skiftande och ständigt sökande för att sedan nästan explodera i extas. Det är snyggt och vackert, men likväl opolerat och oförutsägbart.

Stefan Bergman på bas och Christian Jormin bakom trummorna bidrar med rytmer som drar iväg åt alla möjliga håll, men ändä lägger den stabila grund där Cederblom och Källman kan ta med oss på spännande upptäcktsfärder.

Jag blir lycklig där på gräsmattan i Flen. Så jädra bra...!

Glen Hansard och Marketa Irglova

Glen Hansard råkade komma för långt ut i vägrenen med ena hjulet på mc:n och kunde inte kontrollera fordonet mer. Det blev det sista han gjorde.

Han hade framgångar tillsammans med Marketa Irglova och de var även partners under några år. På något sätt kompletterade de varann och kombinerade Hansards råhet och kraft med Marketas finstämda nästan trolska mjukhet. Resultatet var ibland helt unikt starkt. Lyssna på "Go With Happiness" där Marketas höga toner träffar det känsligaste innersta med både ömhet och det är så vansinnigt vackert.



Det finns mycket att höra med dessa två känsliga individer. Det här avsnittet av "World Café" innehåller både musik av klass och intervjuer som visar deras engagemang och klokhet.



Idag fyller bloggen 17 år. Oj, vad tiden går snabbt...