fredag 29 januari 2016

Fler låtar - del 3: "Believer in Miracles"

Denna gång om detta med musik och politik, om vad man får och inte får säga:
Del 3: "Believer in Miracles"

Det är nästan tabu idag att yttra något positivt om planhushållning, det är väl bara Sven Wollter som vågar...

Denna låt från 2003 med Steve Skaith Band känns därför väldigt fräsch och befriande:



From each depend on their ability
To each, depend on their need
Sounds good to me.
Still sounds good to me
- Steve Skaith


Det vore väl ingen som skulle säga att vi inte ska prata om icke-våld eftersom det i historien funnits våld i alla former... Men att ha ideal som det minsta påminner om socialism är inte riktigt rumsrent...

Jag tycker fortfarande att tanken här ovanför låter bra...!! Väldigt bra....!!

Skönt att veta att man inte är ensam...! Tack, Steve Skaith!


tisdag 26 januari 2016

Fler låtar - del 2: "Life's Greatest Fool"

Egentligen handlar det här om hela skivan, men första låten är briljant:
Del 2: "Life's Greatest Fool"



Some walk out winners of those who've lost
Can it be said at any price this is the cost
Hard is perception, easier is blame
Is this the only life, for everyone, is it the same?
Children laugh and run away
While others look into the darkness of the day
Some streets are easy, while some are cruel
Could these be reasons why man is life's greatest fool?
- Gene Clark


Tidigt på hösten 1974 var det stiltje på skivutgivningen och jag gick utan förhoppningar in i den butik som var billigast och... Där stod två nya skivor som fick min fulla uppmärksamhet: "Late For The Sky" med Jackson Browne och "No Other" med Gene Clark. Det skulle i och för sig krävas några lyssningar innan jag skulle förstå att jag samtidigt hade hittat och köpt två av de bästa skivor jag skulle finna under hela min livstid...

Gene Clark's tidigare utgivning var svåråtkomlig, både att få reda på och att få tag på... Det var ju helt andra tider då...!

Om det tog lite tid för mig att växa in i "No Other" är det inget mot den tid det tog för alla kritiker... De tog många år innan "No Other's" storhet blev uppenbar. Därför blir jag glad när nu 'Uncut' placerar den på plats 192 av alla tiders album.

Läs min hyllning av "No Other" här på bloggen: No Other - Ett okänt mästerverk.

Tyvärr var Gene Clark's karriär kantad av struligheter och oflyt och han fick aldrig uppleva något riktigt erkännande. Det förefaller som han var som en musikens Van Gogh...

Hans röst och hans melodisinne, samt hans lyriska sårbarhet, gjorde hans musikskapelser till ett känselsprött lyster för de som vill lyssna...


måndag 25 januari 2016

Fler låtar - del 1: "Rising For The Moon"

Det finns fler låtar som märkbart förändrat mitt liv... Här kommer några till som är kopplade till någon speciell händelse:

Del 1: "Rising For The Moon"



Det var höst 1975 och jag hade till min förvåning upptäckt att brittisk folkrock var precis så bra och levande som jag tidigare inte fattat... Det var givetvis naturligt att Sandy Denny kom i följdverkan efter det och det blev en kärlekshistoria som aldrig kommer att ta slut.

Jag var uppe i Stockholm och inne på Hirsch skivor och hittade "Rising For The Moon" och begärde att få lyssna, för säkerhets skull. Bara några takter in var jag helt såld och när Swarbricks fiol följdes av Jerry Donahues explosiva gitarrsolo är jag säker på att jag lyfte från marken...

När jag sedan kom hem och tagit mig igenom både gripande ballader och suggestiva sånger av skiftande karaktär och till slut nådde det sista spåret "One More Chance" och dess okontrollerade slut med en dynamit-liknande extas var jag helt enkelt lycklig. Mycket lycklig...! Det blir jag än idag av denna så förunderligt underbara skiva...


lördag 23 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 7

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt sju: "Bell To Bell"




Då var vi framme vid låt nummer 7. Måste erkänna att det här har blivit lite svårt, minst
tio låtar till jag vill ha med... Men jag väljer att lyfta fram en av de som sjunger med sån där övertygande intensitet och med ett sådant kraftigt engagemang att man bara måste lyssna... Nytt problem: Det finns ju flera sådana...

Till slut väljer jag Scott Merritt och hans "Bell To Bell". Vet inte hur många gånger jag hört den, men jag hittar nya detaljer som jag fäster mig vid varje gång...! Egentligen kunde jag valt vilken låt som helst på den lysande "Violet and Black" från 1990...

Här har jag skrivit mer om denna säregna kanadensiska musik-skapare:
Mer om Scott Merritt och Scott Merritt gör musik igen!

Några fler låtar som påverkat mig så mycket att de borde vara med här...??
Jo, jag fortsätter nog lite till här på bloggen...


fredag 22 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 6

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt sex: "Ormen"




Jag hörde "Ormen" första gången i Waxholm 1982. FJK:s musik har sedan dess varit underligt inblandade i mitt livs kärlekar och möten...

En del om detta skrev jag i november 2011 här på bloggen:
FJK i Eskilstuna igen - nu på Josef's.

"Ormen" med sitt klimax på slutet är fortfarande en energi-kick som sprider sig i hela kroppen... Jag lever...!!


torsdag 21 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 5

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt fem: "Like A Hurricane"




Året var 1977 och jag gick sista året på gymnasiet. Jag brukade träffa ett par klasskamrater, Anders och Kenneth, och utbyta musikupplevelser och denna gång hade jag med mig Neil Young's senaste LP "American Stars 'n Bars". Vi lyssnade på "Like A Hurricane" och när åtta minuters gitarr-taggtråds-solo närmade sig slutet hade Anders tårar i ögonen och sade helt utmattad:
- Jag som trodde att jag hade hört ett gitarr-solo...!!

Vilket uttryck, vilken känsla...!! En milstolpe i gitarrsolandets historia...


onsdag 20 januari 2016

RIP Kjell Alinge

Kjell Alinge växte man ju upp med, en ordekvilibrist som kunde få vem som helst att verka fåordig... Han hade även en oerhörd förmåga att finna ny musik som ingen annan hittade...
Han introducerade en hel del musik i mitt liv: Magna Carta, Latin Quarter och otaliga andra. Någonstans gjorde han en musikalisk omsvängning som jag aldrig begrep och jag lyssnade sedan allt mer sällan.

Han uppskattade Jackson Browne ohejdat. Dagen efter Jacksons konsert 1982 på Stockholms Konserthus gjorde han ett otroligt radioprogram om konserten. Frågan är om någon annan artist har fått en sådan hyllning i radion...?

Det hade inte alltid varit så för Alinge... Han upptäckte faktiskt Jackson Browne först när "The Pretender" släppts och vips så omprövade han allt han tyckt och skrivit tidigare. Typiskt Alinge, ingen prestige där inte...

Kjell Alinge uttryckte bl.a. detta om Jackson Browne:
- "Mitt i parfymstäppen inne i köpdeltat med kvinnliga expediter smajlande svalt och obevekligt med glödande perfekta tandrader slog blueskraften från Jackson Browne in i mig. Det måste vara just det som alla andra hittar hos svarta blues-sångare. Stolthet och långa berättelser utan machobrunst".

- "Makalösa musikanter gör skivan 'The Pretender' tidlös. David Lindley på fiol och slide gör att skymning-gryning-känslan aldrig lämnar musiken. Jacksons röst viner över ditt livs ökenvidder".

- "Jackson Browne gjorde vid 70-talets mitt säkra, tungt träffande sånger om saknad, om kärlek som brinner trots allt, om en hel generations blåa ögon och brinnande själar, illusioner, förhoppningar, bittert uppvaknande, tårar som du inte förstår varifrån dom kommer..."

- "Han bygger sina stränga och starka sånger utan hänsyn till tyngdlagen, hans rockballader svävar som på konstnären Magrittes magiska bilder..."

Jag minns också när han beskrev den definitiva undergången vid någon slags explosion, "hur allting exploderade och alla hans Jackson Browne-skivor for omkring och krossades...", eller något liknande.

Kjell Alinge hade en sällsynt förmåga att uttrycka sig och vi lär han aldrig få uppleva något liknande, åtminstone inte i radion...


tisdag 19 januari 2016

RIP Glenn Frey

Vaknade i morse med huvudvärk och såg snart nyheten att Glenn Frey gått bort blott 67 år gammal. Plötsligt föreföll huvudvärken som en skitsak... Ännu en påminnelse om att vi alla måste ta till vara varje minut...



We can never know about tomorrow
But still we have to choose which way to go
- Glenn Frey


Glenn Frey var kraften bakom The Eagles och deras tidiga skivor var väldigt betydelsefulla för mitt musikletande. Freys röst var till en början min favorit i Eagles. Idag skattar jag Don Henley skyhögt över de andra, både som sångare och kompositör, men det hör ju inte hit...

Glenn Frey var arrangören, den överpedante organisatören, den vitala kraften i tidiga Eagles. Hans solokarriär var ytterst ojämn och för mina öron till stor del ointressant. Men jag gillade "Strange Weather" som låten ovan är hämtad ifrån.

"Lyin' Eyes" från "One Of These Nights" kan ses som prototypen för välsvarvad country-rock som ändå berör med både inehåll och ett mycket tilltalande arrangemang. En låt jag älskade när det begav sig...



Bara 67 år... Det får en att bli lite skraj...

I look at you, your whole life stands before you
I look at me and I'm running out of time
Time has brought us here to share these moments
To look for something we may never find
- Glenn Frey


måndag 18 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 4

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt fyra: "Up To Now":




När melodierna på 70-talet blev mer sällsynta i rockmusiken sökte jag mig till folk-rocken, där fanns det gått om dem och därtill en spelglädje som sprudlade... När jag hörde bröderna Dransfield första gången 1976 föll jag direkt för gitarr-introt, stämsången och det melodiösa, ja för allt...! Brödernas Yorkshire-dialekt var lika fräscha som nyplockade frukter och så ofantligt välklingande till spännande arrangemang med fioler, gitarrer och allt möjligt annat. Bassisten Brian Harrison, som även spelade diverse klaviaturer och med förflutet i gruppen Longdancer, bidrog också i sång-stämmorna och produktionen, så han förtjänar att nämnas han med.

Dessutom fanns ett politiskt budskap som tyvärr är minst lika aktuellt idag:
You say you worked hard for your star
But in truth you got up before the streets were red
and took more than your share
So we're coming down to help ourselves
Empty your shelves...
- Barry Dransfield


"The Fiddler's Dream" är fortfarande ett av de mest lysande album jag hört och fascinerar mig lika mycket varje gång som jag spelar skivan... och det är ofta...!


söndag 17 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 3

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt tre: "For A Dancer":




Låten som förklarade livets alla mysterier och formulerade allt jag vet om liv och död!

En sökare har jag väl alltid varit, mest efter en hållbar syn på livet och meningen med det... Men här fick jag för första gången allt formulerat ur en annan synvinkel:

And somewhere between the time you arrive
And the time you go
May lie a reason you were alive
But you'll never know
- Jackson Browne


Mer finns inte att tillägga...

Jo... Lite till:

Don't let the uncertainty turn you around
Go on and make a joyful sound
- Jackson Browne


Djup och glädje... Hand i hand...! Det räcker långt...!!


lördag 16 januari 2016

Låtar som har påverkat mej - del 2

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag
Låt två: "Time for the Leaving":




Låten som fick mig att upptäcka akustisk musik. Jag skrev om det här på bloggen 2009: "Time For The Leaving"

"När Kjell Alinge spelade den på radion så blev jag så tagen att det snart blev en "akustisk revolution" i min musiksamling. Ut åkte Rolling Stones och Led Zeppelin och jag sökte helt annan musik, mer akustisk, mer avskalad. Den elektrifierade musiken hittade tillbaks med tiden, men den akustiska som arbetar mer med sparsam enkelhet, suggestiv intensitet och ärlig känslighet har blivit kvar."

Den lär bli kvar livet ut...


fredag 15 januari 2016

Låtar som har påverkat mej till den jag är idag - del 1

Jag har på Facebook fått utmaningen att delge mina vänner "Sju låtar som har påverkat mej till den jag är idag". Jag kör det även här på bloggen, men fyller i med lite mer text som förklarar det hela lite mer. Kanske det också blir lite fler låtar här...

Låt 1: "Mr. Tambourine Man":



Låten som vid 9 års ålder satte fart på mitt musik-intresse: Jag skrev om det i mitt allra första inlägg här på bloggen 2009:
Take me on a trip upon your magic swirling ship

"Redan på introt till "Mr. Tambourine Man" med Byrds så förstod jag att det här var något alldeles extra. Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut. Ögonblick som finns kvar i känsla och närvaro. Jag tror inte jag insåg det direkt, men det här var ett sånt ögonblick. Nu, 44 år senare (oj!) så får jag fortfarande samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man". På något sätt var detta startpunkten för ett livslångt sökande efter musik med själ och hjärta."

När jag sedan önskade LP:n till julklapp så blev det därtill min första kontakt med begreppet "stereo": Den fanns nämligen ej utgiven i mono, så därför fick jag och brorsan en ny stereo-grammofon, en Phillips med en högtalare i locket och en i själva skivspelaren. Och den gamla "Surr-grammofonen", som brummade hela tiden och därtill ofta stannande väl tidigt innan låtarna var slut, åkte ut... Även det en milstolpe...! Ibland händer allt på en gång...!


torsdag 14 januari 2016

Snö - så vackert, men brrrr...


Bilden ovan tog jag för sex vintrar sen, då vi nästan dränktes i snömängden. En istapp bildades vid fläkt-trumman på taket och böjde sig sen ner och blev full av nyfallen snö. Mycket märkligt, som ni kan se ovan.

Vintern kan vara extremt vacker och jag har flera gånger nästan förfrusit fingertopparna när jag gått ut i kylan med kameran för att föreviga vinters snödetaljer...

Loreena McKennitt tonsatte 1987 Archibald Lampman's dikt från slutet av 1800-talet och här kan vi höra resultatet 'Snow':



En del bilder gillar jag skarpt, en del inte alls, men de som är bra överväger...


måndag 11 januari 2016

David Bowie död

Jag har aldrig lyssnat så mycket på David Bowie. Jag vet inte varför, men han har för mig varit urtypen av musik som hjärnan deklarerat att jag borde gilla, men på något sett har jag inte hittat tråden. Bowie har dock med tiden blivit någon jag lärt mig respektera, men inte mer. Hans musik har alltid kommunicerat med någon bredvid mig, men det har aldrig känts som han pratat med mig.

Jag skriver inte detta för att vara taskig, repektlös, eller för att se ner på någon annans musiksmak... Nu är Bowie plötsligt borta och jag förstår av reaktionerna att han betyder enormt mycket för många, så jag faller in i hyllningatna på mitt eget sätt:



Chris & Carla från Walkabouts brukade ofta avsluta sina konserter med sin "Fly High Brave Dreamers" och lät den sedan omärkligt gå över i Bowies "Heroes" och jag älskar allt, luften vibrerar och Chris Eckmans gitarrsolo sliter nästan känslorna ur kroppen på mig. En riktigt stor låt av Bowie blir uppenbar även för mig i Chris & Carla's magiska händer.


onsdag 6 januari 2016

17 minuter med Sandy Denny

Like the thought of a rose
Whose beauty remains
Even when the bloom goes...
- Sandy Denny


Idag skulle Sandy Denny blivit 69 år... Men hon blev bara 31...

Det finns ingen person jag aldrig fått möta som jag saknat mer än Sandy. En sån enastående sångerska, låtskapare, lyriker och musiker. Så begåvad och expressiv, men ändå så full av tvivel på sin egen förmåga...

Lite kort repetition av det som jag tidigare skrivit om Sandy här på bloggen:

"Sandy Denny var sångerskan med den helt unika rösten och med en så känslofylld tolknings-förmåga att varje gång hon sjöng en sång blev resultatet så personligt och oefterhärmligt att det blev helt unikt. Att hon dessutom skrev sånger som berörde riktigt djupt, att hon var en mycket expressiv lyriker och att hon dominerande vilket sällskap hon än omgav sig med, säger ju ännu mer. För mig är Sandy i en klass för sig själv, det finns ingen annan tjej som ens är i närheten. Det är bara så." (20 maj 2011)

"Fortfarande i en klass för sig själv, gnistrande av musikalitet, känsla och inlevelse. Lyriskt instinktivt träffsäker, klarsynt och ödmjuk. Med en röst utöver alla nivåer av gehör och frasering och med en inlevelse och sårbarhet som berör lika mycket än idag, eller kanske ännu mer." (21 april 2012)

"Sandy Denny var som sångerska/låtskrivare/textförfattare så enastående att det finns ingen som ens går att jämföra. Ännu 31 år efter hennes död har jag aldrig hört något liknande och jag inser att jag aldrig kommer att få göra det..." (22 december 2009)

"Sandy hade en karisma som kunde smälta isar och förflytta berg. Saknaden av Sandy kommer jag alltid att bära med mig. Det hon lämnade efter sig kommer alltid att vara en källa av glädje och djup, förståelse och förundran." (21 april 2013)

"Jag kan bara minnas att jag en enda gång gråtit då jag lyssnat på en ny skiva. Det var när hennes sista konsert till slut släpptes 1998. Att höra henne sjunga alla dessa älskade låtar live-inspelade blev för mycket för mig, jag bara satt där och fann det så obegripligt att få höra det hela, tårarna strilade ner och jag darrade som ett asplöv av bli berörd, djupt påverkad av alla påträngande känslor." (6 januari 2010)

"Sandy skrev ju oftast låtar med enbart verser och utan refränger, och det kan ju ha gjort hennes konst svår att ta tll sig för ovana öron. Så sägs det... men jag begriper ändå inte hur någon levande varelse inte kan bli berörd in på bara skinnet och ända in i själen av hennes musik..." (11 juli 2015)

När Sandy gjorde en "audition" för Fairport Convention i maj 1968 hände något märkvärdigt enligt Ashley Hutchings: Under den första låten som Sandy sjöng blev det för alla inblandade uppenbart att det hela gled över till att de provspelade för Sandy och inte tvärtom. När hon sedan sade att hon också ville höra bandet spela så var det ingen som tyckte det var något underligt...

Här finns ett kort utdrag om denna audition ur Mick Houghton's eminenta bok "I've Always Kept a Unicorn: The Biography of Sandy Denny":
Tables turned as Fairport Convention are auditioned by their new singer.

Förra året släpptes ju en box med Fotheringay, den grupp Sandy bildade när hon lämnade Fairport i november 1969. Den största upplevelsen är den fjärde skivan, en DVD med fyra låtar live från Tyskland:



Låtar på videon:
1 Nothing More 00:00
2 Gypsy Davey (startar 04:52)
3 John The Gun (08:42)
4 Too Much Of Nothing (13:34)

Så lite material som det finns bevarat i filmväg med Sandy Denny så är det ett mirakel för oss fanatiker, och borde faktiskt vara det för hela mänskligheten...


måndag 4 januari 2016

Inget en man inte kan göra...

Ibland blir jag så trött på alla nyheter att jag inte längre orkar lyssna. Jag vill ta del av vad som händer, men ibland blir det bara stopp. Inte bara att det är så mycket som förändras till det sämre, det är lika mycket att massmedia ständigt bara väljer att lyfta fram elände och problem, ständigt detta frossande i enskilda människors olycka... Jag har sagt det förr och jag tror det fortfarande: Jag tror att massmedia kraftigt underskattar sina läsare och att de inte inser hur de styr utvecklingen åt helsicke genom att fokusera på allt negativt...

Steve Skaith i Latin Quarter hörde härom dagen nyheterna där några engelska personer uttryckte att det var rätt att döda i Syrien... Några timmar senare lade han ut denna demo på sin Soundcloud-sida:



We can love and we can sing
We can pray and we can dance
We can be kind and gentle and generous
We can smile at strangers, we can help a friend
We can play, we can invent
Try to make this world good again
All these things we do, but it seems there's a dark side running
And there's nothing so cruel one man won't do to another
- Steve Skaith


Jag kännner samma obegripliga känsla, har lyssnat gång på gång på Steves nya låt, har fått tårar i ögonen och ändå skymtar jag längst inne ett svagt hopp, om att vi kan välja att göra allt till det bättre, om en bättre och rättvisare värld. Det är magiskt vad musik och ord kan påverka oss...!


lördag 2 januari 2016

Nytt år: Alternativ 2

Men... man ska ju sätta fart framåt på ett nytt år: Här är ett underbart klipp med Taylor Goldsmith i Dawes på gästspel hos Jackson Browne i Las Vegas för snart tre år sen: (Ni såg väl Taylor Goldsmith på TV på nyårsdagen i programmet med "The New Basement Tapes"? Om inte, missa inte repriserna eller se det på Svt-Play!)



This one's going out to you
If you ever start to slip
and you learn To read between these lines you've drawn
When what is wrong and what is right
Seem more like just the ocean and the ship
And the straight line that you've followed here is gone
And if that same old fox comes and sweeps you up
Each time you spread your wings
I could at least love you through each stumble, shift and sway
So fire away!
Fire away!
- Taylor Goldsmith


Det kanske är en ännu bättre start...?
Nu jävlar, nu ska här sättas fart...!

Det var inte meningen att rimma, det bara blev så... Men har man flyt så har man och då gäller det att köra hårt...!


fredag 1 januari 2016

Nytt år: Alternativ 1

Hur ska man börja ett nytt år...? Jag vill ju lyfta fram något positivt och inspirera...

Alternativ 1: Börja med en återblick:



Goat's Don't Shave (vilket namn på ett band...!) och deras "Children of the Highway" ser tillbaka som en tonåring vilset sökande sin egen väg bland alla lockade villospår...

Hur som helst en låt med 'drag', som jag blir glad av...!

Och det är ju ingen dålig start...!