söndag 12 juli 2026

Äntligen dags...?

Karin Kardia med band, trädgårdskonsert, Hällberga 2026-07-11

Efter att igår ha upplevt en absolut underbar konsert med Karin Kardia funderade jag på att sätta rubriken ”Nu är Karin redo för större saker…” Äntligen tycks alla pusselbitar falla på plats. Väl hemma upptäcker jag att jag använde just detta uttryck för drygt fyra år sedan när jag sett henne och blivit imponerad vid några spelningar.

Hon sjunger ju väldigt bra, men där finns också något som med eftertryck visar att det här är ärligt och övertygande. Här sjungs enbart det som har betydelse för henne. Det är tydligt att allt med musiken är viktigt för henne och då blir det också det för den som lyssnar.

Det är inte lätt att ”slå igenom” med ärlighet och känslighet som ledstjärna. Men vad har hänt under dessa fyra år? Jo, Karin har testat sig fram, lärt sig att experimentera med olika klang-bilder, utvidgat sin repertoar med flera olika sorters musik. Hon har målmedvetet och ambitiöst sökt och funnit hur hon vill uttrycka sig, Det har säkert inte varit lätt och hon har troligen tvivlat på om det kan hålla i längden.

Men nu kanske det är dags att skörda lite…. Jag blir lite överraskad när hon kliver upp på scenen i sin trädgård inför en ganska stor publik. I det soliga vädret, i denna fina trädgård som är idealisk som konsertplats, visar hon upp en bredd och sådan kvalitet att jag har svårt att finna orden.

Hennes ”nya” band imponerar och Karin blir mer säker och släpper loss ordentligt. Det är lite tuffare och hon har nog åter närmat sig den rock som hon spelade i flera yngre år. Inte helt ut, men så pass mycket att det blir ett gung och ett driv som är ovanligt svårt att sitta still till. Det ”sitter” helt enkelt...

Pratet mellan låtarna har förbättrats och är mer genomtänkt, så nu tappar inte konserten längre fart mellan låtarna, visserligen en bagatell, men nog så påverkande.

Hennes nya band känns väldigt samspelta. Mackan Andersson på bas, och Philip Vinghamre på elgitarr imponerar utan att breda ut sig för mycket. Remco de Man bakom trummorna levererar en tajt grund att bygga på. Det ”sitter” och håller lyhört om Karins fina låtar. Vi fick höra flera nya alster som kan bli nya favoriter. Ett potpurri med bl.a annat Stings ”Fields of Gold” avslutas med en ny svensk text till hennes oerhört fina ”The Best I Can Be”. Jag älskar hennes engelska version, men denna svenska tolkning berör mig ännu mer.

Karin håller på med sitt kommande album och förtäljer att nu är det nära...… Det kommer att bli spännande att se vilka 10 sånger som kommer med. Hoppas verkligen att den blir ett lyft för henne och ger henne en skjuts framåt. Hon förtjänar det verkligen...!

onsdag 8 juli 2026

"Borde varit med i boken" del 2

Den 15 augusti 2009 skrev jag det här när jag kom hem till ett tomt och ödsligt hus:

The Light Will Stay On


För elva år sen kom jag hem en söndagskväll till ett tomt hus. Hade just lämnat bort mina barn för första gången efter separationen. Tystnaden ekade. Stod inte ut. Var tvungen att sätta på musik. Av någon anledning blev det Walkabouts, troligen för att den lånade skivan låg på bordet framför mig. Trodde inte det skulle hjälpa, inget kunde nå mig. En basslinga pulserade ihärdigt och dessa vidunderliga ord kom från Carla Torgersons stämma:

I go to sleep
before the devil wakes
and I wake up
before the angels take
all my worldly desires
all my yardsticks of fear
all my secrets untold
all my motives unclear
hangin' down in the fire
burnin' them higher
won't take them away from here
and long after we're gone
the light will stay on
- Chris Eckman

Sedan dess betyder denna låt mycket för mig. Ljuset och hoppet kan nås även när det verkar omöjligt! Mot förmodan. Trots uppgivenhet. Trots världsliga begär. Trots rädsla. Trots outtalade hemligheter. Trots tveksamma motiv.

Ljuset kommer alltid att finnas kvar.