Tystnad och regeringskris

Ibland så låter jag det vara tyst. ingen musik, inga ljud... Det är verkligen inte ofta, men när det väl händer så är det nästan alltid så att dagarna är så fyllda ändå, att det liksom inte får plats fler intryck.

Det är mycket nu: Tömma brorsans lägenhet, ordna alla papper, alla dessa ofärdiga projekt här hemma som plötsligt fått pausas... Därtill fotbolls EM att titta på. Och så regeringskris...

Det resoneras och diskuteras, oftast på lågvattennivå. Här kunde man önska lite mer tystnad...! Var finns det sunda förnuftet? Var finns förmågan att se konsekvenser och dra slutsatser?

Ska det verkligen vara så svårt att inse att Lööf, Kristersson med flera skulle dra ner oss ännu mer i dyngan...? För att då inte tala om den där osympatiske typen ännu längre ut till höger...
Å andra sidan kanske vi snart får vinka "farväl" till folkpartiet...

Richard Shindell får symbolisera med sin fina version av Pete Seeger's "Waist Deep In The Big Muddy". Hur djupt i skiten vi än är, så framåt bara...! Kör på...!



Kan nån verkligen tro att det är rätt väg att välja...? I don't bergrip...!!

Frågor och svar...

I förra inlägget skrev jag:
"Ödmjuka tankar. Enkla jordnära frågor, utan svar. Starka omvälvande känslor".

En välvillig person har låtit påtala att det finns svar. Men bara om man letar på "rätt ställe". Det är uppenbart att vi inte riktigt talar samma språk.

Jag borde kanske skrivit "Inga svar, tack och lov"...

Frågor tycker jag är intressanta och givande. Frågor som spungit fram ur ärlig förundran, från nyfiket sökande eller desperat förtvivlan. Egna frågor som plötsligt finns där, som får mig att pröva nya vägar, se nya tankesätt, som vidgar mina vyer och därmed blir utvecklande.

Jag letar inte svar. Jag är inte alls intresserad av något slags facit, vad någon annan kommit fram till och sedan anammat som någon slags slutsats, ofta kallad sanning.

Så jag söker egentligen inte svar. För svar kan vara platta och intetsägande, avgränsande och stagnerande. Svar kan lätt kännas pådyvlade och vill helst avsluta den kreativa processen.

Visst hittar även jag svar ibland, men det är vägen dit som varit utvecklande och lärorik. Svaren i sig har tjänat ut sin kraft när de etableras. Frågor däremot, de kan gång efter gång väcka min nyfikenhet, få mig att leta upp nya skrymslen och nya spännanade stigar...



Ställ inga frågor om livet
Har inga färdiga svar
Har läst en del som har skrivits
Jag vet vem jag är och vad jag har
Men i skuggan av trädet
Kan det vara lite svårt att se
Så jag får treva mig framåt
Från dröm till verklighet
Bara en sak vet jag, min älskade son
Vi kommer aldrig levande härifrån
- Lasse Tennander

Lasse Tennander har skrivit många sånger med vettiga tankar och stark känsla, och som här med smått fantastiskt spel på akustisk gitrarr.

Crossing Over...

Visst är det underligt... Plötsligt finns någon inte mer... Alla saker och allt runt omkring är kvar, men inte personen. Tankar och känslor är borta, men kanske finns de kvar i det vi minns...?

"Crossing Over" är en av mina favoriter bland alla sånger om döendet. Ödmjuka tankar. Enkla jordnära frågor, utan svar. Starka omvälvande känslor.

Eric Lowen visste inte när han och Dan Navarro spelade in "Crossing Over" hur nära han var att präglas av en allvarlig sjukdom och en alltför tidig död.

Snart skulle han få veta. Men han förblev ödmjuk och tacksam. När man hör hans historia så är det lätt att känna tacksamhet... Insikten om att varje dag, varje minut är värdefull...

Avsked

Min bror lämnade oss i natt efter en lång och modig kamp mot diabetes. Nu slipper han all smärta och får lugn och ro...

Han ville att jag skulle ta med en av hans absoluta favorit-låtar: "Sing Children Sing" med Lesley Duncan:



Livet är inte alltid vackert när vi på ålderns höst förfaller och decimeras bit för bit. Men varje dag finns ändå där att forma bäst vi kan...

Nytt med Caroline Wickberg

Caroline Wickberg gjorde för drygt tre år sen en EP, "I'm Not Mad", som kändes väldigt fräsch och rent ut sagt lite omtumlande. När de fem låtarna var slut efter drygt 23 minuter satt jag där helt tyst och undrade vad det var för krafter som drog iväg med mig... Du kan läsa mer här: Mystiskt och omtumlande med Caroline Wickberg.

Jag hade funderat på när denna begåvade musikskapare skulle följa upp med något mer nytt, då jag nyligen fick ett mejl, där hon berättade att ett helt nytt album, "Safe Word", kommer i september och innan dess släpps några singlar.



Den första singeln "Run" släpptes i förra veckan och Caroline skriver så här:

"Det är drivig rocklåt med en skör text, om att finna sig förslavad av något som liknar kärlek, men som i själva verket är ett försök att kontrollera någon som drar sig undan allt mer. Man inser att enda utvägen är att släppa taget".

"Run" låter spännande och jag ser definitivt fram emot att få höra mer från hennes "Safe Word". Hon berättar själv så här om skivan:

"Safe Word är ett möte mellan 70-talets amerikanska singersongwriters och 90-talets indierock och spåren går i vågor av mjuka melodier och distade väggar". Nu blir jag ännu mer nyfiken...