Ännu en gitarrhjälte har gått bort. Dickey Betts, under mängder av år gitarrist och med sitt oförglömliga gitarr-spel en av de dominerande i Allman Brothers Band. Richard "Dickey" Betts gick bort för några dagar sedan, 80 år gammal.
En gång i tiden lyssnade jag en hel del på sydstatsrock och Allman Brothers Band var en av de gruopper jag helst valde. Andra var Outlaws, Cowboy, Grinderswitch, Henry Paul Band... Även grupper som Kingfish, Amazing Rhythm Aces, Ozark Mountain Daredevils och Doobie Brothers kanske kan räknas dit, åtminstone när det gäller det luftiga soundet.
En del grupper hade som Allmans två trummisar och två gitarrister som duellerade mot varann. Dickey Betts kunde rulla upp gitarrsolon och skrev härliga hits som "Ramblin' Man" och "Just Another Love Song". Men allra främst låg han bakom den instrumentala "Jessica". En klassiker av sällan skådat mått.
Det finns en fräsch och luftig stämning i "Jessica". Förutom trummor och gitarrer bidrog Chuck Leavell med piano-klinkande som aldrig blev tråkigt.
Det finns fler utsökta instrumentala alster från den tiden: "In Memory of Elizabeth Reed" 1970 och "High Falls 1975.
Dickey Betts lämnade Allman Brothers Band för flera år sedan, mycket pga sitt alkohol-beroende. Han hade sedan sitt eget band "Great Southern" under många år.
En av Dickey Betts kompositioner jag gillade starkt var "Just Another Love Song", en sorglig sång om den hopplösa kärleken. Och som vanligt puttrade hans elgitarr ut delikata slingor som rullade ut sig och allt bara flöt fram så läckert.
Just another love song I'm singing
And you know people sing them all of the time
Just another lonesome guitar ringing
The only difference is this one is mine
- Dickey Betts
På sin första solo-skiva, "Highway Call" 1974, visade Betts att han även behärskade att spela bluegrass, men det lät ändå som Dickey Betts och det var ju aldrig tråkigt.
Dickeys son Duane Betts, döpt efter legenden Duane Allman, spelar också gitarr och liknar verkligen sin pappa och låter även som honom när han sjunger. Duane Betts har även spelat med gruppen Dawes ett tag. Men mest krut lägger han på gruppen Allman/Betts Band, som även består av Gregg Allmans son Devon Allman. Här gör de Allman Brothers hit "Blue Sky":
Tack för allt fint gitarrspel, Dickey Betts. Vila i frid.
En av mina favorit-trummisar dog 29 mars, 76 år gammal. Gerry Conway var ovanligt lyhörd och kunde bidra med känslosamt trum-spel som ytterst få kan. Lyssna på Fotheringays "The Sea" och du förstår vad jag menar. Vad hade denna fantastiska sång varit utan de inrullande vågorna på cymbalerna som Conway bidrog med...?
Gerry Conway var med i Fairport Convention i 24 års tid från 1998 och framåt. Han spelade också med bl.a. Cat Stevens, Ian Matthews, Jethro Tull, Steeleye Span, Pentangle, Al Stewart, Hudson-Ford, Richard Thompson samt Kate & Anna McGarrigle.
Han var, tillsammans med Alun Davies, en av grundpelarna i Cat Stevens band under de mest framgångsrika och inspirerade åren.
Vad hade "Can't Keep It In" varit utan Conways snitsiga spel...?
Men han kunde också driva fram en grupp som ett ånglok. Lyssna på "Reno Nevada" från Ian Matthews fantastiska album "If You Saw' Thro' My Eyes". Tala om "driv"...!
Gerry Conway var också mannen bakom den beryktade och ovanliga flexi-singel "Let There Be Drums", som följde med de första upplagorna av The Bunch album "Rock On".
The Bunch...? Jo, det var Fairport Convention med vänner som hade lust att göra ett rock-album med gamla hits.
Conway var gift med Jacqui McShee, sångerskan i Pentangle.
En trumspelande gentleman har lämnat jordelivet och kommer att bli saknad för sitt lugn som person och sitt inflytelserika spel. Vila i frid...!
Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2024-04-13
Tredje hemma-konserten med Karin Kardia på bara några månader och jag blir mer och mer övertygad om de kvaliteter den här tjejen besitter. Hon snickrar ihop fina melodier med stor variation. Hon knåpar ihop texter som rymmer flera dimensioner. Hon spelar riktigt effektiv gitarr. Hon sjunger makalöst bra. Hon har en röst som känns stark både vid högre och lägre volym. Hon har intensiteten. Hon har närvaron. Hon har känslan. Hon har glädjen. Hon har utstrålningen. Om det finns någon rättvisa har hon snart också publiken...!
Det kännas nästan fånigt att lyfta fran några enstaka melodier, men "Who Am I?" och "Bring You Angels" är underbart fina. Nya bluesnumret "I think I´ve got the Blues" sitter exakt rätt. Singeln "Wake Up" släpps i morgon och kan kanske nå nya lyssnare med sitt lite snabbare arrangemang.
När Karin nästa gång anordnar en hemma-konsert kan vi förhoppningsvis vara utomhus vid hennes nybyggda utomus-scen.
Kate McDonnell är en ny bekantskap för mig, men det visar sig att hon mellan 1994 och 2005 gav ut fyra album och spelade mycket på folkfestivaler hemma i staterna och turnerade flera gånger i Europa. Efter det tog hon en paus och pluggade till terapeut för barn.
"Ballad of A Bad Girl" spelades in 2021 och det märks tydligt att Kate vid fyra års ålder hörde Joan Baez och plockade upp sin mammas gitarr och började spela. Gitarren råkade hamna upp och ner och det sättet att hålla gitarren har hon behållit genom åren.
Visst låter hon en hel del som Joan Baez och dennes intresse för personlig utveckling och kamp för ett bättre samhälle verkar också ha smittat av sig på Kate.
Det är en stark och varierad samling sånger Kate fått fram tillsammans med sin kompositör-kompis Anne Lindley. Men allra starkast är två covers: John Fogerty's "Long As I Can See The Light" och Richard Thompson's "Dimming of the Day".
Man kan undra om världen behöver fler versioner av sådana klassiker, men Kate McDonnelöl gör båda med sådan inlevelse och känsla att svaret tveklöst blir att de känns så starka och mer än önskvärda.
Jag vet inte mycket om Down Like Silver, men jag har lyssnat konstant i två månader och de ockuperar min CD-spelare...
Det jag vet är att de består av Caitlin Canty och Peter Bradley Adams, samt att de båda har gjort några skivor på egen hand. Det verkar som att de då och då gör musik tillsamans, men hitills har det bara kommit ut en 6-spårs EP och fyra singlar på 13 år... De har under samma tid givit ut betydligt fler som solo-artister.
Men... Det är bra....! Det är sparsmakat, lågmält och intensivt, sensuellt och ödsligt. Jag blir helt salig och lyssnar, lyssnar igen... Oerhört fascinerande...!
Caitlin och Peter har två röster som är som stöpta för varann. Jag slutar med det som jag håller på med och bara lyssnar. Mer finns inte att säga...
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
