onsdag 31 oktober 2018

Svampar

Förra året hade jag massvis med svampar på tomten... Så jag tog kameran och fotade och så blev det en affisch. Kanske vore något för skolan... :-)

Delade den på "fejjan" förra året, men inte här på bloggen. Jag gillar den och tänkte att den måste visas här med:


Svampar får mig att tänka på brittiska gruppen Gryphon, som faktiskt har återuppstått de med. En ny skiva, "Reinvention", kommer i november.

Medeltida musik, delvis på medeltida instrument, med en liten klick punk, en liten klick rock... Helt enkelt ett sound som fortfarande låter väldigt fräscht...!



lördag 27 oktober 2018

En kaotisk människa i en kaotisk värld

John Holm med band + Spinning Jennies - Royal, Eskilstuna 2018-10-26

John Holm sa det själv: "En kaotisk människa i en kaotisk värld"...
Han kommer in på scenen en minut efter de andra i bandet, frågar om någon har lite tejp till notstället, ser sig omkring och verkar inte ha någon koll på något. Tittar på stolen, går runt och efter ett tag sätter han sig och de kan börja. Han får ibland fråga gitarristen Jesper Wihlborg om nästa låt och om gitarren är stämd... Men jag tror att han har betydligt bättre koll än det förefaller. Jag tror att John Holm är blyg och vill vara udda, vill vara sig själv och att han inte bryr sig det minsta om hur folk uppfattar honom.

Men det finns en spröd ärlighet som gör att det funkar ändå... Han vinner respekt hos den stora publiken (nästan fullsatt) och hans frasering och röst finns där fortfarande. Det är som om han känner varenda ord och verkligen står för dem än idag.

Han säger endast ett fåtal ord på hela kvällen, något "Tack", inte mer. Men musiken och sången finns där och Jesper Wihlborgs gitarr ramar in sångerna i en vacker och expressiv skrud. Melodislingorna sitter känsligt, men det är i det varsamma kompet som Wihlborg lägger in små klurigheter som ger ljudbilden både rymd och lyster. Slagverkaren Alexander Gunnarsson ger lite skjuts till alltihop. Sonen Alex Holm dyker upp ibland och spelar munspel och lite gitarr.

Men det är Jesper Wihlborgs härliga spel som får allt att hänga ihop och John Holm kan koncentrera sig på sina låtar och sina texter.


Så här lät "Tid För Kärlek" i Östersund för några dagar sedan:



Spinning Jennies var förband med sin bluegrass/country-influerade musik. Fräscht och glatt, men det är något som saknas. Det är först i sista numret jag verkligen kan ta till mig deras musik. "Hon bor i Hammarbyhöjden" får mig att skratta av vissa särskilda skäl...



Måste ta med en version av John Holms odödliga "Maria, Många Mil och År Från Här".
Varken bild eller ljud är perfekt, men framträdandet är helt underbart:



Ärlighet och innerlighet vinner alltid...!


fredag 26 oktober 2018

Tre musikanter utan begränsningar

Aly Bain, Ale Möller och Bruce Molsky - Biografbarens Källare, Eskilstuna 2018-10-25

Ta tre musikanter, utan begränsningar och låt dem leka sig igenom en kväll...

Aly Bain, Ale Möller och Bruce Molsky är en smått osannolik konstellation. Aly Bain, fiolspelaren med den känsliga vänsterhanden och den hoppande stråken, är född i Skottland, men uppvuxen på Shetlandsöarna. Bruce Molsky är en amerikanare som länge spelat 'old-time music' och som hanterar både fiol och banjo. Ale Möller, den svenska world-musikern som spelar på allt som går och inte går att spela på, är navet som binder samman alltihopa.



Tre supermusiker med en stor repertoar att välja från. Tre musikanter som inte gör sig till utan är naturligt avslappnade och ibland blir fyndigt roliga ändå. Först delen innehåller mest låtar i bländande fart. Det svänger och Aly Bains stråke hoppar som bara han kan få den att göra. Det är inte bara imponerande, det är bra. Den enda invändning en icke-spelman som jag kan ha är att det emellanåt kan bli aningen likartat. Det här är musik som jag kan bli lite uttråkad av på skiva, men på scen är det en helt annan sak.

I början på andra set tar Bruce Molsky fram en gitarr och det visar sig att han även är en bländande gitarrist...! En riktigt fin komposition, där Ale Möller förgyller med någon slags flöjt, fast man kan aldrig veta när det gäller Ale, det kan vara ett avklippt plåtrör eller en del av ett avgasrör...

Sedan följer en av de vackraste instrumentala låtar jag hört, där Aly Bain's känsliga fingrar och stråke smeker fram de vackra tonerna. Sedan kommer fler snabbare alster och även några med sång av framför allt Molsky.

En bländade kväll, full av spelglädje och en ruskigt stor portion virtuositet...!

Jag avslutar med ett 34-årigt klipp med en betydligt yngre Aly Bain:



torsdag 25 oktober 2018

onsdag 24 oktober 2018

Tystnad



Att det är tyst ibland behöver inte vara att det inte finns något att säga...

Det kanske är mycket som händer, så man inte hinner skriva...

Eller så behöver man lite tid att bara höra tystnaden, det prasslande ljudet av fotsteg bland höstlöven. Lite ro för att förstå sig själv, för att samla ihop sig, att uppleva det som händer med alla sinnen...

John Gorka visar tydligt vad tystnaden kan vara viktig och full av innehåll...! Mycket innehåll !!

lördag 20 oktober 2018

5 nya med FJK

FJK - SS Blidösund, 2018-10-18


FJK på "Blidan": Det har blivit några gånger nu, har tappat räkningen...

Men i torsdags kväll var det något ovanligt: 5 nya låtar...!! De samlades nyligen och skrev och hade så trevligt att låtarna bara forsade fram...

1. "Vägen Hem" - En typisk FJK-låt med fint gitarrspel, bra stämsång och fina harmonier.

2. "Vänd dig inte om" - Man skulle kunna säga exakt samma sak här med. En riktigt bra låt!

3. "Pannkakor" - Christers melodi till Göran Samuelssons text. Som gjord för Anders att sjunga!

4. "Fågeln flyger" - Vass text och härlig refräng.

5. "Färgblind" - Lite snabbare låt med drag...

Fast, det kan hända att jag blandat ihop dom...

I övrigt inte mycket som jag inte sagt tidigare: En liten fristad i livet: Massvis med fina sånger, humor, spontanitet, spelglädje, filosofiska texter, ja, helt enkelt jädra bra...!


onsdag 17 oktober 2018

Stark uppföljare av Rolf Carlsson

Rolf Carlsson - "Härifrån till Kalifornien" 2018

Det händer att jag blir lite orolig när jag ska lyssna på en ny skiva med någon, vars förra skiva var ett stort utropstecken. Rolf Carlssons "Själ och Blod" från 2015 innehöll sådana fullträffar som "Aldrig vi mot dom" och titellåten "Själ och Blod", en träffsäker beskrivning av läget i vårt land. Vidare även personliga betraktelser som "All kärlek du kan få" och den fint ömsinta "Blå balkong högst upp".

Skulle Rolf verkligen klara av att följa upp en så stark skiva? Svaret är nog "Ja", åtminstone nästan...



Nya "Härifrån till Kalifornien" är kanske lite mer privat till innehållet, men inledningen med "Kalla det lycka ändå", "Gör som du vill", samt titellåten om dotterns flytt till staterna är mycket fina iakttagelser till snitsiga melodier. "Hon ropar hej" med lite reggae-stuk gör mig glad och på slutet följer "Friheten", en vacker och eftertänksam sång om livet i stort och smått.



Man kan ju undra vad Rolf Carlsson ska behöva göra för att få den uppmärksamhet han förtjänar...


lördag 13 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 1 "Stories Don’t End"

Nr 1: Dawes - "Stories Don’t End" 2013


Spännande musikaliska byggen, fulla av oväntade infall, berättande texter som tar med dig på äventyr, Taylor Goldsmiths expressiva gitarrspel, brorsan Griffin Goldsmiths aviga trumspel, brödernas helt oemotståndliga harmonier, kraften och energin i kompet, ja, allt...!

Varenda ton, varenda inandning är så självklar, så definitivt träffsäkert spetsad, att det inte finns mer att tillägga.

Här är hela härligheten på Spotify:


Min recension i sin helhet här på bloggen:
Dawes - något alldeles unikt bra...!


fredag 12 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 2 "Live in Dublin 2006"

Nr 2: Christy Moore & Declan Sinnott - "Live in Dublin 2006"


35 låtar. Drygt 2 timmar och 10 minuter. Christy Moore sjunger med en inlevelse och ett engagemang som är något i hästväg. Hans röst är ett kraftpaket som ibland nästan skrämmer honom själv, som han säger på DVD-utgåvan av "Live in Dublin 2006". Declan Sinnott kompar, solar, dekorerar och är emellanåt stillsamt följsam och ibland som en explosiv vulkan.

Det här är enastående, det är kraftfullt, innerligt och ibland rent magiskt. Finns det något att invända, så skulle det väl vara att ingen av deras Jackson Browne-tolkningar fått plats här.
Inte heller "No Time For Love" från deras gemensamma tid i Moving Hearts, men den finns ju åtminstone på DVD-utgåvan.

Här en spellista på YouTube med alla 35 låtarna, och här finns de även allihopa på Spotify:



Det här är en av de allra bästa live-skivor som gjorts och de har lyckats fånga det hela med en sån innerlig känsla så att det är som om man var där...


torsdag 11 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 3 "Broken Fences"

Nr 3: Broken Fences - "Broken Fences" 2102


Stämningsfullt med Morgan Erina och Guy Russo. Två akustiska gitarrer och två röster som passar varandra så ypperligt att de smälter samman.

Lyssna på Spotify:


Läs mer här på bloggen:
Broken Fences - Årets upptäckt !!


onsdag 10 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 4 "Witness"

Nr 4: More Than A Song - "Witness" 2002


More Than A Song var en supergrupp som gjorde en studio- och en live-skiva mellan 2001-02. De bestod av Iain Matthews, Eliza Gilkyson och Ad Vanderveen. Och de var rysligt bra...!!

Denna live-skiva är verkligen en fröjd att höra. Fantastisk sång, underbara låtar och snitsiga arrangemang, samt en Ad Vanderveen som spelar gitarr som en gud. På denna skiva är också Elizas son Cisco Ryder med på effektiva slagverk.

I en recension på Amazon står det bl.a:"
"This CD is my pick for best Live Record of this Decade. With Ad Vanderveen leading with a Neil Young tone of guitar, the music features high-end Rock, to balance the beautiful ballads".

Här är hela skivan på Spotify:



En kort DVD på finns också utgiven, men det är den här 72-minuters konserten som är bäst.

Något mer att tillägga...? Jo, inspelningen och ljudet är briljant fint, bland det bästa jag hört...


tisdag 9 oktober 2018

Till min husprofet på hans 70-årsdag

Idag fyller Jackson Browne 70 år. Tiden går och vi har nu spenderat 46 år tillsammans...

Så, jag försökte få ihop några ord:


måndag 8 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 5 "Standing In The Breach"

Nr 5: Jackson Browne - "Standing In The Breach" 2014


Jackson Browne har bara gjort tre skivor med nytt material under 2000-talet, men den senaste är en verkligt angelägen samling låtar, skrivna under lång tid, men oftast inte utgivna tidigare.

Du kan lyssna här på Spotify:


Läs mer här på bloggen:
Nytt och gammalt i ny tappning med nerv och styrka.


söndag 7 oktober 2018

De bästa skivorna år 2000 och framåt

Jag blev nyligen utmanad på Facebook att utse de bästa skivorna från 2000 och framåt. Det skulle väl vara ganska lätt, tänkte jag först, men det blev lite värre än jag trodde. De flesta jag spontant kom att tänka på var ju lite äldre och därmed diskvalificerade...

Men här kommer min lista:
Plats 6-10:
Catherine MacLellan – Water in the Ground 2009
Paper Aeroplanes - The Day We Ran Into the Sea 2010
Jayhawks - Live at the Belly Up 2015
Luka Bloom - Amsterdam 2007
Neil Young – Living with War 2006

Plats 11-20:
Scott Merrit – Of 2015
Christine Hellqvist - Guldstoft 2003
John Gorka - Old Futures Gone 2003
The Pines - Above the Prairie 2016
Lars Winnerbäck - Daugava 2007
Marketa Irglova - Live in San Francisco 2011
Great Lake Swimmers – Bodies and Minds 2011
The Walkabouts ‎- Emona (Live In Ljubljana) 2002
Jackson Browne - The Road East: Live in Japan 2017
Mats Klingström – Jag är din man (Sånger av Leonard Cohen) 2000

De fem första kommer att presenteras en varje dag. Så, håll till godo...!


lördag 6 oktober 2018

En suverän konsert i sin helhet

Jackson Browne gjorde 2012 en halvakustisk turné med syskonen Sara och Sean Watkins på fiol respektive akustisk gitarr, samt de två kanske viktigaste delarna av sitt band, Val McCallum på gitarrer och Fritz Lewak på trummor. Kompletterade gjorde Tyler Chester på bas och klaviaturer.

Året efter gavs det ut en ihopklippt DVD-konsert på en timme och 45 minuter kallad "I'll Do Anything". Det är denna som Jackson Browne nu själv valt att lägga ut i sin helhet på YouTube:



Helt underbart suveränt...! Här är låt-listan:


Några speciella höjdpunkter:
- De börjar (!) med "Black and White". Underbart att han plockat fram den igen!
- "Farther On" i en av de bästa versioner jag hört.
- "A Child in These Hills": Kanske den definitiva höjdpunkten? Val McCallum gör solot på munspel lika bra som Jimmie Fadden gjorde på originalet på första skivan.
- Val får sedan sjunga sin egen "Tokyo Girl".
- "The Late Show": Också framplockad efter många års vila. Storstilat fantastiskt!
- Avslutande "Before The Deluge", där Sara Watkins och Val McCallum gör så gripande insatser att jag nästan smälter...

Hoppas Jackson väljer att lägga ut fler konsert-inspelningar...!


onsdag 3 oktober 2018

Morgan Erina med ny singel och ny grupp

The Sorries - "Do You Hear Me"



Morgan Erina, tjejen som utgjorde ena halvan i fantastiska Broken Fences och som tonsatte min dikt och gav mig mitt livs första låt, har bildat en ny "grupp", gjort en ny singel och därtill gjort en egenfilmad video.

Inte det bästa hon gjort, men väldigt bra... Det är ödsligt och förtvivlat, men berör som en kniv mitt i hjärtat.

Denna tjej har verkligen en säregen talang, en helt fantastisk röst och förtjänar verkligen att få mycket större uppmärksamhet.


tisdag 2 oktober 2018

Ännu en: "Själ och Blod"

Sånger som välkomnar, del 8 - "Själ och Blod"

Jag trodde jag avslutade mini-serien om välkomnande sånger... Då dök Rolf Carlssons nya skiva upp i brevlådan och jag kom att tänka på hans utsökta skiva "Själ och Blod" från 2015.

Finns det någon låt som sammanfattar valet och vårt krisande parlamentariska läge bättre än titellåten "Själ och Blod"? Den bara måste vara med!



Medan jag lyssnar in mig på hans nya skiva så tar vi den ännu en gång. Det kan behövas dessa dagar när Kristersson försöker bilda regering och frestas att samarbeta med dessa oönskade politiska villfarelser.