onsdag 29 september 2021

fredag 24 september 2021

Sweet Love



I find myself blinded from time to time
Reaching out for someone who can take the lead
And in my wearyness I've tried to cry
Although my eyes are dry
I cried inside
- Kate Wolf


John Gorka har bjudit oss på regelbundna sånger under pandemin och det är bara att buga och bocka...!

Hans tolkning av Kate Wolf's "Sweet Love" är som en innerlig kram från en nära vän.


torsdag 16 september 2021

Afterlight - Thea Gilmore börjar om...


Thea Gilmore gjorde skiv-debut redan som tonåring och nu, 23 år senare, släpps snart både hennes 19:e och 20:e fullängds-album. Därtill finns flertalet singlar och
EP-utgåvor med unikt innehåll.

Hon var även som 23-åring med i gruppen Reel and Soul Association, som även innehöll bland annat
John Kirkpatrick. Martin Allcock
och Kellie While.

Thea har alltid varit uppskattad av kritiker och medmusiker, men det stora genombrottet har aldrig riktigt kommit. Närmast var hon väl 2012 då hennes tonsättning av Sandy Denny's dikt "London" flitigt spelades under OS-sändningarna. Det blev faktiskt en hel skiva med Sandy Denny's texter tonsatta, en stor utgåva på många sätt. Bortsett från ett par cover-plattor, bl.a. Bob Dylan's "John Wesley Harding", som hon spelade in i sin helhet, så har hon huvudsakligen skrivit sitt eget material och gjort det mycket imponerande. Och så har hon dennna fantastiska röst, en av de allra främsta och mest karaktäristiska.

Redan som 16-åring mötte hon Nigel Stonier när hon arbetade i en inspelningsstudio. Den 23 år äldre Stonier och Thea fann snabbt varann och inledde ett samarbete både musikaliskt och även personligt. De har arbetat och levt tillsammans under nästan 25 år, fått två söner tillsammans, men nu har det tagit slut efter ett ganska stormigt uppbrott.

Thea Gilmore har därför beslutat att börja om och spelat in sin sista skiva som Thea Gilmore, "The Emancipation Of Eva Grey", en jazz-influerad samling sånger som bara säljs direkt via hennes hemsida. Samtidigt, i början på oktober, så släpps hennes första skiva som "Afterlight", en djuplodad uppgörelse med både kärleken och en hel del annat. Ett par singlar har redan kommit ut och "Friendly Little Heart Attack" låter mycket intressant. Och, faktiskt, mycket som Thea Gilmore...



fredag 10 september 2021

40 sånger om kärlek, sex och beröring

Det är kul att plocka med de Spotify-listor man skapat. Kanske byta ut några låtar, eller ändra ordningen, allt för att få det att flyta på och passa lite bättre.

Den här gången blev det en helt ny lista. Tanken var att samla fräcka kärlekssånger, men det blev även en hel del andra låtar om kärlek. Det var inte tänkt att den skulle bli så omfattande, men till slut blev det 40 låtar med en speltid på drygt två och en halv timme...



Det finns ju oändligt med bra kärlekssånger, men jag letade främst efter lite mer fräcka alster... Det finns faktiskt en hel del sådana med.

Den allra fräckaste, men kanske även den allra roligaste, är "You Asshole You", skriven av Doug Haywood, som Jackson Browne och David Lindley ibland körde på 70-talet. Den finns inte längre på Spotify, så den får vi ta nån annan gång...

Men det finns ju fler. Vad sägs om dessa rader av Dave Cousins i Strawbs:
I sucked on your breasts, your legs open wild
I could scarcely believe all the pleasures inside
- Dave Cousins

Här finns en sång om "kvinnans", den traditionella "Cuckoo's Nest", och så en om "mannens", Jackson Brownes "Red-Neck Friend". Jodå, så är det...!

Richard Thompson utreder hur förbjudet det under hans uppväxt var att prata om sex, Russell Smith i Amazing Rhythm Aces skildrar paret som åker till ett motell för att göra "det". Darden Smith åker till sin älskade i samma ärende. Alan Hull ställer upp för den unga kvinna som gift sig för pengar. Mary Coughlan går direkt på sak: "I want to be seduced"...

En del, som Catherine MacLellan och Lucinda Wiliams, är lite mer försynta. Lucinda har fått ge namn till samlingen med några fraser från refrängen på "Right In Time".

Men det finns även en hel del mer vanliga kälekslåtar, men där har jag med något undantag försökt undvika de bittra sångerna och främst tagit med ödmjuka och positiva skildringar av kärlekens mysterium och dess oerhörda kraft, som till exempel i Anders F Rönnbloms talande poetiska "skildring". Kan kärlek beskivas bättre...?

Men lite bitterhet fick allt komma med ändå:
Everything changes
Time take it's toll
Your folks fell in love
Love's a very deep hole
- Loudon Wainwright III

Direktlänk till Spotify-listan "The Way You Move...":
https://open.spotify.com/playlist/5l4FS5BK6egP1zhZY1tXJy?si=7a91b26e012e4197


måndag 6 september 2021

Expanderande och kraftfull

Titeln på inlägget skulle ju kunna vara en annons om en teknisk apparat av något slag. Men jag tänker på kärlek, den där kärleken som kan fyllas på och nästan rinna över, men ändå skapar den hela tiden mer utrymme för att kunna fylla på ännu mer. Tala om obegriplig expansion...!


För visst är det egentligen ofattbart att vi som varelser kan uppleva kärlek, att vi kan känna så starkt hur den invaderar och bara porlar fram, samt hur energin av att ge och få ta emot kan få våra kroppar att bli som nysmorda adrenalin-producenter och få våra sinnen att ljusna oavsett hur mörkt det är runt omkring...

Det gäller ju inte bara den där "stora kärleken", utan även den mer jordnära varianten då du rycker ut för att ta hand om och stötta någon som just då behöver lite extra påfyllning. Även det mötet kan, då vi delar något angeläget, ser in i varandras ögon och upplever en stunds magi tillsammans, verkligen berika och stärka oss i vardagen...

Det har skrivits oändligt många kärlekssånger, men väldigt få om de där små mötena mellan två behövande själar. Darden Smith har fångat det mycket ömsint med sin "Mine Till Morning". Här finns inga livsavgörande eller eruptiva känslor, men väl fullt av helande närhet och ett kärleksfullt omhändertagande.



Så, när vi pratar om kärlek, låt oss inte nervärdera de små mötena. De kan vara livsavgörande på ett annat sätt. Och de får båda mottagare och givare att må lite bättre.

fredag 3 september 2021

Magnus Lindberg förtjänar att hyllas



Det är nu mer än två år sen Magnus Lindberg hastigt gick bort och det har sedan dess jobbats med att spela in en hyllningsskiva till denne framstående svenska rockpoet. Det såg ett tag ut som om projektet inte skulle ros i land, men nu har det samlats in pengar och snart är man uppe i den summa som behövs för att säkra utgivningen. Det finns dock fortfarande möjlighet att hjälpa till. Här kan du bidra med valfritt belopp:
https://www.gofundme.com/f/magnus-lindberg-skiva

Magnus var en gyllene särart i svenskt musikliv med sina kantiga sånger och sin hesa röst. Han kanske är den svenske låtskrivare som mest liknat Dylan både i uttryck och oberäknelighet. Det kändes som Magnus alltid var 100 procent ärlig och ibland nästan som om han sjöng direkt ur sin egen dagbok.

Ett av mina mest udda konsertminnen är när han spelade akustiskt i sin hemstad Eskilstuna en regnig sommarkväll i Stadsparken för många år sen. Han satt där hukande under presenningen tillsammans med publiken och det blev en sagolik kväll med den något oberäknelige Magnus.


Hyllningsskivan är sammanställd och producerad av Kjell Andersson, Dan Hylander, Larissa Aggerborg Lindberg och Basse Wickman. Bland artisterna som medverkar märks Staffan Hellstrand, Lars Winnerbäck, Louise Hoffsten, Peter LeMarc, Sophie Zelmani och många fler. Det är tydligt att Magnus var mycket omtyckt både som människa och artist.