Jayhawks bildades 1985 och gjorde några år senare några plattor som definierade begreppet "Americana". "Hollywood Town Hall" och "Tomorrow The Green Grass" är och förblir nog helt omöjliga att bräcka. Två suggestiva blandningar av folk, rock och country med tilltalande melodier, fantastisk stämsång och lite lagom ruffigheter.
Sedan dess har gruppen stabiliserats medlemsmässigt och förefaller nästan nu som ett slags familj. Bassisten Marc Perlman har, och ledaren Gary Louris har nästan, varit med sen starten. Trummisen Tim O'Reagan anslöt 1993 och keyboardisten Karen Grotberg året innan, då hon ersatte legenden Nicky Hopkins som gästspelat med finstämda piano-slingor på "Hollywood Town Hall". Hon var senare mammaledig under några år. Även den andra förgrundsfiguren Mark Olson återvände ett kortare tag. Men nu har den bestående kvartetten snart spelat ihop i 35 år.
Skivorna har länge oftast varit upp och ner, men där har alltid funnits några pärlor och även en del tråkiga experiment. Ingen av de tre senaste studioalbumen har varit speciellt bra, men live har gruppen ibland presterat storartat. Lyssna på "Live at The Belly Up" så förstår du vad jag menar.
När nya skivan "Sanctuary Park" dyker upp så är den nästan en sensation. Inte i klass med de gamla storverken, men väl den klart bästa skivan sedan "Rainy Day Music" från 2003.
Elva låtar av klass och snygga arrangemang där framförallt sången med Louris, O'Reagans och Grotbergs tre stämmor är häpnadsväckande snygga. Avslutande "Rowing The Boat" kan vara det mest stämningsfulla som spelats in i år. Så enkelt, men ändå så svårt att få till.
Vilken revansch för Jayhawks...!
