söndag 29 september 2019

2 nya skivor kom med posten...

Jag fick ett litet paket med två nya skivor i fredags. Jag öppnade och fick se detta:


Det var svårt att inte undra ifall man blivit lite "galen"...

Och hur stor är sannolikheten att detta kan inträffa...?

Hur som helst: Två riktigt bra skivor som jag återkommer till.


fredag 27 september 2019

FJK och en liten privilegierad skara

FJK - Blidösund 2019-09-26


FJK brukar varje år göra 3 eller 4 spelningar på ångfartyget Blidösund, men i år blev det bara en enda... Men vilken kväll...!!

Vi är en liten privilegierad skara som brukar följa bandet på olika spelningar över landet. Vi är verkligen ovanligt privilegierade eftersom vi gång efter gång får komma "våra favoriter" så nära, höra fantastiska konserter på små intima ställen, där vi även kan prata avspänt med killarna före och efter (och faktiskt även under) själva konserten. För om det hade funnits lite mer rättvisa och aningen större utforska-något-nytt-anda hos det svenska folket så hade FJK spelat på betydligt större arenor. Helt tveklöst!

Varje gång brukar det vara någon i publiken som är med för första gången och som efteråt är alldeles lyrisk. Minns att en kille 2010 på herrtoaletten ropade ut:
- Fan, va bra dom är! De måste vara Sveriges mest underskattade band!

En vän till mig upplevde FJK för första gången i går och efteråt var hon riktigt upprymd: "Vilken musikalitet! Vilken glädje! Vilken avspänd stämning! Nu förstår jag vad du försökt förklara!"

FJK var ruskigt bra igår kväll. En riktigt stor höjdar-upplevelse! Redan i första set satte det fart med "Midnattståget", "Allt jag ville ha" och "Kungsan Glöder". Expressivt! Fyndigt! Efter pausen fortsatte det lika starkt med "Ett Litet Steg", "Man Borde" och den ganska nya "Fågeln Flyger", som verkar bli ett riktigt paradnummer för bandet. Kvällen avslutas som vanligt med "En Gång Jag Seglar I Hamn", där taket nästan lyfter på slutet när alla i publiken tar i för full hals.

Mats Klingström lirar gitarrslingor så det spränger i högtalarna. Christer Jonasson sjunger så närvarande och det finns lite "nu-djävlar"-attityd över hela hans sett att vara på scenen. Anders Forsslund byter mellan olika bas-gitarrer, och ibland dragspel, och hans spel ger musiken den stadiga grund som Mats och Christers gitarrer kan cirkulera ovanpå. Anders brukar också bjuda på några språkliga fyndigheter. Skratten och de spontana gliringarna mellan "grabbarna" på scenen kommer ut så fyndigt, men hjärtligt...!

Här en purfärsk inspelning av "Isglasskis" från igår. (Tack Sandra):



I maj 2010 skrev jag: "Att två gitarrer och en bas kan låta så mycket, att det kan svänga så ruskigt, alla dessa härliga solon, fantastiska stämmor i mängder, avspänd scen-känsla, humor och spontanitet, och ändå djupa poetiska texter, samt en låtskatt som innehåller några av de bästa låtar som skrivits i vårt avlånga land." Allt detta är det bara att upprepa!

Tänk att jag fått uppleva alla dessa härliga och personliga FJK-spelningar så många gånger.
Jag är definitivt privilegierad...!


tisdag 24 september 2019

Ännu en morgon...!


God morgon!
Igår kväll var jag centimeter från att köra på det största vildsvin jag sett... Stor som en ko... Tur att man tar det lugnt...!

Raderna av Gene Clark kommer från hans underbara sång "One In A Hundred", kryddad med Roger McGuinn's karakteristiska 12-strängade Rickenbaucker.



Denna så suveräna låt blev inte ens utgiven förrän i efterskott... Helt obegripligt att den inte är mer välkänd...

Det är en ny dag och jag är med. Ännu ett tag. Ännu en morgon...!

Njut av dagen...! Det tänker jag göra...!


måndag 23 september 2019

Kultur på recept?

Det finns många olika definitioner av vad "kultur" egentligen är. Jag tror att den allra bästa förklaringen jag hört är: "ALLT som ser till att vi inte blir tokiga...!"

I det senaste numret av den utmärkta tidningen "Pedagogiskt Magasin" kan man läsa om månadens tema "kultur" och de tar bland annat upp "biblioterapi". Det berättas om hur det kanske vore något om läkare skrev ut recept på lämpliga böcker vid olika kriser. En mycket intressant tanke...!

Vi vet att det är vetenskapligt bevisat att läsa och skriva dikter kan lösa upp knutar vid djupa sorgearbeten. Vi vet hur musik och lyrik kan få oss att se sammanhang vi inte ens kunde ana.
Vi är väl medvetna om hur det känns att bli berörda av olika kulturella yttringar. Det finns en kraft i kulturen som kan stimulera oss at ta de steg vi aldrig kunnat föreställa oss...!

Några böcker jag skulle kunna skriva ut på recept:
Mitch Albom - "Tisdagarna med Morrie"
Lage Johansson - "Bara En Episod"
Christine Hellqvist - "Om kärleken till livet på en vidunderlig planet"
Walter Ljungquist - "Sörj dina träd" eller "Källan"
Milan Kundera - "Varats olidliga lätthet"
och en hel hög med olika diktböcker förstås...

Musik då...? Jo, det finns ju en hel del här på bloggen som skulle kunna vara "tänkbara"...
Musik som berör och förklarar livets mysterium. Som hindrar mig från att bli tokig och som håller mig någorlunda sund och vettig...


You're born with nothing
And better off that way
Soon as you've got something
They send someone to try and take it away
- Bruce Springsteen


Fram för mer kultur i alla former...! Gärna på recept...! Jag tror faktiskt att dagens 70-åring, Bruce Springsteen, skulle hålla med mig...


onsdag 18 september 2019

Bruce Cockburn med ny instrumental skiva

Bruce Cockburn har blivit 74 år och det syns, men när han plockar up en gitarr märks det verkligen inte.... Denne kanadensiske ikon släpper i dagarna en ny skiva, "Crowing Ignites", denna gång med nyskrivna instrumentala låtar.

Med stor förväntan lyssnar jag på en av de nya låtarna och jag blir, förstås, inte besviken:



Här kan du lyssna på en intressant intervju med Cockburn:
Bruce Cockburn on His New Album & Accidental Career

Ännu en intervju, fast denna gång får du läsa:
Interview: Bruce Cockburn On “Crowing Ignites,” Meeting Jerry Garcia, And ‘Little Ass’ Bells

Till slut en låt från live-skivan "Slice of Life" 2009: "The End Of All Rivers" är så inspirerande vacker att lyssna på och därtill med en väldigt vacker video:



tisdag 17 september 2019

En ny bild...

En ny bild till Thirsty-Boots Facebook-sida:


Kanske man också skulle haft med ett vinglas för att symbolisera "Thirsty"...?


söndag 15 september 2019

Primitivt

Med stigande ålder och hårt erövrad klokhet framstår mer och mer det enkla, det avskalade, det ursprungliga, det primitiva som det man strävar efter...



Primitives dress in feathers and masks
To scare away their enemies
The frightening thing is not dying
The frightening thing is not living
-T-Bone Burnett


T-Bone Burnett har något i sin röst som gör att man lyssnar. Frågan är bara om han sjunger att det inte är skrämmande att leva, eller att det är skrämmande att "inte leva"...

Själv tar jag det lugnt idag och trivs alldeles förträffligt med det...!


Kanske allt inte är så krångligt om bara tar det lite lugnt...?


onsdag 11 september 2019

Steve Mednick - Hetare än någonsin...



"Cowards in the Halls of Congress..." Så lyder den första textraden på Steve Mednick's nya skiva "Enough". Mednick fortsätter att säga vad han vill om politik och samhälle, men frågan
är om han någonsin varit hetare än på nya "Enough"...

De sju första sångerna handlar om dödsskjutningar och vapenbeståndet i USA och det är ingen tvekan om vad Steve tycker.



Jag hörde Mednick första gången 2007 när hans tredje skiva "Ambling Toward The Unknown" just kommit ut. Nu har han släppt 15 skivor på 13 år, så han är oerhört produktiv.

Nya skivan tillhör hans starkaste och kan mycket väl vara den allra vassaste. Textmässigt har han lätt att få till det och musikmässigt är det denna gång lite rakare och med en lite skarpare profil på det hela. Några rockigare elektriska alster och en hel del mer akustiska sånger med en krispig ljud-bild, som gör låtarna ännu mer angelägna och engagerande.

Inte ett svagt spår på hela skivan, men den avslutande "Raging Across The Land" har tyvärr försätts med inspelat knaster som på en gammal sönderspelad singel, och det har jag endast hört Murray McLauchlan gå i land med...



"Tell Them We Are Rising" måste vara en uppgörelse med en viss ledare, men den kommer denne nog aldrig att få höra. Än sen, han skulle ju ändå inte fatta...



måndag 9 september 2019

Lollo Asplund

De flesta barn har nog sjungit "Om du har ett äpple, vill du dela det med mig". Denna populära barnsång skrevs av Lollo Asplund, som nyligen gick bort efter en längre tids sjukdom. Han var född i Eskilstuna och bodde senare i Linköping. Han var lärare och skivrecensent, så vi hade en del gemensamt. Lollo skrev skivrecensioner i både Eskilstuna Kuriren och Östgöta Corren.

När hela världen sablade ner Byrds återföreningsskiva 1973 var Lollo den ende som skrev en uppskattande recension. När få förstod sig på Mats Klingströms musik, då skrev Lollo: "I en rättvisare värld vore Mats Klingström ett namn på allas läppar". Han skrev även riktigt fint om Christine Hellqvists andra skivan. En man med ett gediget musikintresse...

Ändå tror jag allra mest att jag minns "Eldsjäl", hans enda skiva för vuxna lyssnare.

En mycket omväxlande LP från 1981. Rockiga "Råckenråll Till Frukost" inleder och sedan följer både tänkvärda ballader och en hel del folkmusik med stänk från hela världen.

Mina favoriter är den kloka "Att Närma Sig Världen Precis Som Ett Barn" och hans avskedssång till sin mellanstadieklass i den riktigt fina "Rusthållartorpet" .

Tyvärr verkar inte "Eldsjäl" finnas varken på Spotify eller YouTube, eller på hela internet över huvud taget. Tråkigt på ett så starkt album.

Tack för all fin musik. Vila i frid, Lollo...!


torsdag 5 september 2019

10 vinylalbum som kraftigt påverkat min musiksmak

På Facebook har jag lagt ut bilder på 10 vinylalbum som "kraftigt påverkat min musiksmak".
En skiva per dag. Inga förklaringar, inga recensioner, bara omslag.

Alltså, inte de tio bästa, utan de tio som påverkat min musiksmak mest... Skivor som på så sätt drivit utvecklingen vidare på nya stigar...

Jag kände att jag ville nog ge några kommentarer, trots allt. Så här är de igen, presenterade i tidsföljd, inget annat:

1 Byrds "Mr. Tambourine Man" 1965
- Skivan som fick det att tända till ordentligt med musikintresset. Därtill den skiva som först introducerade begreppet "Stereo" för mig.

2 Quicksilver Messenger Service "Happy Trails" 1969
- Långa flummiga låtar, psykedeliskt laddade... Den experimentella skiva som med tiden ledde mig till Grateful Dead, Mike Oldfield och annan mer improviserad musik.

3 Moody Blues "On The Threshold of A Dream" 1969
- Skivan som fick mig att utveckla intresse för det pampiga, men ändå lågmält reflekterande...

4 Magna Carta "Songs From Wasties Orchard" 1971
- Skivan som satte igång min "akustiska revolution" och fick mig att gilla det avskalade och det äkta. Snart åkte alla mina hårdrocksskivor ut...

5 Ian Matthews "If You Saw Thro' My Eyes" 1971
- Den här skivan fick mig intresserad av hur musik kunde växa av en bra produktion och att ljudet faktiskt spelar roll... Förutsatt att låtarna är bra, och det är de verkligen här....!

6 Strawbs "Grave New World" 1972
- Nytt, fräscht, dramatiskt och väldigt tilltalande... Lite mystik och en rymd som bjuder in dig till det okända...

7 Jackson Browne "Jackson Browne" 1972
- Jacksons första skiva och hans melodier och texter öppnade upp en ny värld för mig...

8 Murray McLauchlan "Day To Day Dust" 1973
- McLauchlan visade hur riktig energi kunde sätta musik och ord i brand och bli så frustrerat angelägna... Som att sätta sig på ett häftstift, ungefär...

9 Fairport Convention "Rising For The Moon" 1975
- Inte den första folk-rock-skivan jag upptäckte, men den som visade hur bra folk-rocken faktiskt kunde vara. Hur sång och musik via en exceptionell röst och ett eruptivt gitarrsolo bokstavligen kunde invadera mitt hjärta...

10 Dransfield "The Fiddler's Dream" 1976
- Folkrock med dialekter och harmonier som gör musiken så ärlig att inget skulle kunna vara längre bort från det kommersiellt tillrättalagda. Glädje, stark närvaro, tydlig musikalitet och en sprudlande känsla, gör att detta än idag är en av de bästa skivor som gjorts...

Några LP-skivor till som jag funderade på att ta med:


Rolling Stones - Min ungdoms hjältar och speciellt stackars Brian Jones...
Hollies - Min första favorit-grupp med Graham Nash, min första stora idol vid 8 års ålder...
Neil Young - Länge den levande symbolen för det som alltid var äkta...


Doors - Kraften och känslan och något som drog iväg med mig...
Byrds "Untitled" - Borde ju varit med bland de tio, men jag satte som regel max en skiva med samma artist, så då fick jag stryka den här. Gud vad jag lyssnade till Byrds skivor och varje inandning kan jag ännu känna igen...
Bruce Cockburn - Lärde mig att ge en artist fler chanser... Tänk vad jag annars hade missat...!


Gene Clark - En del skivor kan ta flera lyssningar innan man fattar hur bra de är...
Richard Thompson - Fick mig att inse hur det suggestiva även består av tystnad och ödslighet...
Jackson Browne "Late For The Sky" - Mästerverket som satte ord på hur livet och kärleken är...


måndag 2 september 2019

Tid


Just nu funderar jag mycket på "tid" och söker som vanligt svaren i musik och ord som finns i min närhet...

En sak är jag absolut övertygad om: Tid är det värdefullaste vi har...!! Darden Smith är inne på samma tankar i sin "Precious Time":



Elenowen skildrar ett sådant där magiskt ögonblick när vi är helt närvarande i nuet och upplever att tiden står still:



Men frågan kvarstår: Who knows where the time goes?

Sandy Denny satte musik till sina funderingar redan 1967 och här är den inspelning hon gjorde
i Danmark när hon var med i Strawbs.



Tiden är verkligen värdefull... Glöm aldrig det...!