fredag 30 november 2018

Adventskalender - The Rails

Då är vi snart inne i december och jag tänker i år varje dag lyfta fram ett album, oftast från det gångna året. Jag har ju inte hunnit skriva om så många utgåvor, så nu får det helt enkelt bli en snabbversion... Några dagar kan det i stället bli en ny artist eller en ny grupp som jag tänkt skriva om, men som inte blivit av...

Så nu blir det några korta fakta och så något att lyssna på...

Vi tjuvstartar med The Rails och låter deras "Other People" ställa in rodret med en ovanligt vettig och tydlig låttext. The Rails består av Kami Thompson och maken James Walbourne.
Kami är Richard och Linda Thompsons dotter och det är omöjligt att inte komma att tänka på Richard och Linda när man lyssnar. Men Kami och James gör det bra!



There are other people in this world
Not just you...!
Not just you...!
- Kami Thompson och James Walbourne


Just det...!!!


tisdag 27 november 2018

En stor portion Lucinda

Efter hyllningskonserten till Lucinda Williams på Twang i lördags har jag fullkomligt "dränkt mig" i Lucindas egen musik.

En fin konsert med en ung Lucinda från 1981, på KUT FM, Austin, TX:



Vi fortsätter med en mörkhårig Lucinda och den fräcka "Right In Time" från en konsert
1998 i Austin, Texas:


Här kan du höra hela konserten: Lucinda Williams - Live From Austin, TX (1998)

Den kanske allra bästa showen på nätet är den här från Berlin 2003:

Lyssna speciellt på "Side of the Road" som börjar 1.16.08... Helt magiskt...!!

Vi hoppar fram till 2015 och Lucinda blir intervjuad av WFUV's Rita Houston och spelar därtill några låtar solo i studion:


Missa inte den akustiska versionen av "When I Look At the World" som börjar 1.03.02.
Helt enastående...!

Varför inte en radiospelning till från 2015...? Nu på KEXP's studio med band, inspelat
i februari 2015:


Lyssna speciellt på den bluesiga Lucinda i "Protection" som börjar efter 18.57.

Lucinda må ha tappat en hel del av den sensuella röst hon en gång hade, men det vägs upp av en känsla och nerv som bara fortsätter utvecklas...


söndag 25 november 2018

Lucinda Williams med kärlek

A Lucinda Williams Tribute # 2 med Fanny Holm, Christer Jonasson och band
- Twang, Stockholm 2018-11-24



Det finns en slags mystik och underfundighet i Lucinda Williams musik. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men Fanny Holm med band lyckas ringa in det exakt, både känslan och mystiken.

Under en och halv timme har de valt ut några av sina favoritlåtar från Lucindas utgivning. Här finns tidiga "Crescent City" och flera alster från "Car Wheels On A Gravel Road", men även några nyare låtar. De gör det så bra att man nästan känner som om Lucinda stod backstage och att någon av hennes eminenta gitarrister spelade i smyg. Men det är Fanny Holm som sjunger och Christer Jonasson som klämmer fram gitarrljuden. Kompet med Jonathan Ekvall och Niklas Lindström sitter tajt, men ändå luftigt. Ibland smyger munspelaren Roland Friberg upp på scenen och förgyller det hela med sitt härliga spel.


Det är americana, lite blues, lite country, lite rock och allt detta kryddat med en äkta kärlek till Lucinda musik.


onsdag 21 november 2018

Slow Learner

Varför är det så svårt att lära sig det viktigaste?
Varför gör vi om samma misstag gång på gång?
Varför krävs det att något speciellt ska hända för att vi ska vakna upp?
Kanske det finns en ingrodd tvekan till förändringar, oavsett om det är bra eller dåligt?

Spirit of the West personifierar mina tankar med sin utsökta "Slow Learner", en favorit här hemma allt sedan jag hörde den första gången för många år sedan...!



Hoppas vi om några dagar kan använda begreppet "Slow Learner" även om de svenska politiker som försöker få till en ny regering...! En regering som kan vara i majoritet trots att den är utan både SD och moderater. Låter alltid bättre än en regering med någon av dessa två avarter till politiska grupperingar.


söndag 18 november 2018

"Carrickfergus" i toppversion



Jag har just nu Allison Moorer i bilen och jag imponeras av kraften och skörheten i hennes sång. Och hur hon nästan obemärkt kan glida mellan dessa skillnader.

För ett tag sedan såg jag spelmannen Aly Bain och han imponerade stort med sitt "virtuosiska" spel, men även för den närvaro och känsla han bygger in i spelandet.

Hittade för ett tag sedan den gamla 'Carricfergus" i en underbar version. Allison sjunger så man berörs ända in och Aly spelar så obeskrivligt fint.

Känsla. Närvaro. Kunnande. Och att kunna sammanföra alla dessa på en gång. Det är väl det musik handlar om ändå...?


onsdag 14 november 2018

Tack - Alltid något...

Det kunde jag inte se komma... men det är dags att ge ett stort tack till Annie Lööf och Jan Björklund. De röstade mot Kristersson som statsminister och stod för sitt ord. Alltid något...!

Moderaterna har sedan SD dykt upp på banan ansetts mer och mer rumsrena och det retar mig till vansinne... Och nu ville den där Ulf säkerligen fortsätta ge bort vår gemensamma egendom till underpris och se till att ett litet fåtal blir rikare på den stora massans bekostnad.

Och det kan väl aldrig vara fel att förse sig själv med en lägenhet som är helt ouppnåbar för de flesta...? Allt under täckmantlar av "frihet", "ansvar" och nu även "lika för alla"... Jag får sura uppstötningar...

Dags att plocka fram en av de bästa politiska sånger som gjorts: "Sea Never Dry"... Den säger allt!!



måndag 12 november 2018

Neil Young 73 år, men utan hus...

Ett speciellt GRATTIS till Neil Young på 73 års-dagen. Han går samtidigt ut hårt i 'Rolling Stone' och kritiserar Donald Trump och hävdar: "That’s What Climate Change Looks Like".

Neil Young skriver så här: “California is vulnerable – not because of poor forest management as DT (our so-called president) would have us think. As a matter of fact this is not a forest fire that rages on as I write this. We are vulnerable because of Climate Change; the extreme weather events and our extended drought is part of it.”

Neils eget hem nära Malibu har blivit offer för Los Angeles-bränderna, vilka Trump alltså skyller på "dålig skogs-planering". Så urbota dumt och så vidrigt farligt att en man med så mycket makt förnekar varje form av miljöproblem och därtill själv skapar ännu fler...



I never knew a man
who could tell so many lies
He had a different story
for every set of eyes.
How can he remember
who he's talkin' to?
'Cause I know it ain't me,
and I hope it isn't you
- Neil Young


Ovanstående rader från "Ambulance Blues" gavs ut 1974 på mästerverket "On The Beach", men de förblir en absolut favorit för mig. Vilken känsla och vilken mänsklig omtanke i dessa rader...!!

Det sägs att de 1974 var riktade mot Richard Nixon, men jag tycker att de passar utmärkt även mot Trump, 44 år senare.


söndag 11 november 2018

Höst


Det är höst. Överallt. Grått. Fuktigt. Det är faktiskt ganska trist. Trött ser jag mig omkring. Grått. Oreda. Ofärdiga projekt. Tillkortakommanden. Och inte ens en regering att klaga på. Inget ansvar och inga visioner.

Det vore lätt att tappa lust och tro. Men jag har faktiskt lärt mig hantera det lite annorlunda. Även gråa dagar är dagar. Dagar som vi väljer att fylla med något. Denna söndag fyller jag med lite reflektioner...

Hundra år sedan första världskriget slutade. Jag är övertygad om att det för hundra år sedan tänktes "Aldrig mer". Jag är säker på att man då trodde att mänskligheten hade lärt sig något...

Ibland när jag känner den värme, kärlek och gemenskap, och allt som vi delar, tror jag att vi ska kunna bygga en bättre framtid. Samtidigt växer hat, rädsla och misstänksamhet, och vi kommer allt längre från det faktum att vi delar en enda jord, och att vi måste göra något radikalt innan det är för sent...



Motherland, cradle me
Close my eyes
Lullaby me to sleep
Keep me safe
Lie with me
Stay beside me
Don't go, don't you go
- Natalie Merchant


Mitt land. Vårt land. Det kan i höstrusket vara svårt att se klart, men desto viktigare att inte ge efter för de krafter som vill att vi ska göra just det. Att vi genomskådar de som vill lura oss och inte begriper vad de därmed ställer till med...

Vägen ligger där öppen, men den måste väljas... Utan rädsla. Utan prestige. Utan egoism. Det är inte lätt och kommer bli ännu svårare... Men jag väljer att tro det är möjligt...!


tisdag 6 november 2018

Positivism

To be a sovereign people
Is not determined by finance
But how we are with each other
How we work and we play
How we sing and we dance
With dignity and backbone
Dignity and backbone
- Luka Bloom


Luka Bloom har alltid fokuserat på det positiva. Ett föredöme att efterlikna...! Tänk om vi svenskar kunde försöka leva upp till budskapet i hans "Dignity and Backbone"...



Girighet har aldrig lyckats riva broar utan har bara byggt nya, större och mer avskräckande.
Vi är nu i en situation när vi kommer att tvingas att agera tillsammans för att rädda miljön och vi kommer inte undan att vi måste värdera livskvalitet i andra termer än i pengar och ägande. Tillväxtens ideal måste omvärderas. Är då Ulf Kristersson rätt man att leda den utvecklingen?
Är Jimmy Åkesson den ledaren som kan ta oss dit? Frågorna är så dumma att jag inte ens besvarar dem...

Vi kommer att få höra att det inte går... Faktum är att deras väg definitivt inte funkar, utan leder oss rakt in i en återvändsgränd som vi kanske aldrig kan ta oss ur.

Vi behöver inte mer av det som orsakat problemen... Vi behöver tänka i helt nya banor...!
Vi behöver vara lite mer positiva och se möjligheter...!


måndag 5 november 2018

Vissa dagar...


Vissa dagar vissnar allt omkring dig.
Förhoppningar...
Drömmar...
Visioner...
Allt bara rasar...

Men titta noga: Ingen är helt ensam...! Med lite perspektiv kanske det inte är så uselt att känna sig som ett vissnat löv...

Senare kan nya drömmar uppstå. Kanske bättre och fler, som Joni sjunger i "The Circle Game".

Under tiden får vi försöka stå ut med Kristersson vid makten, om det nu blir så... Och därtill fler vidriga krafter cirkulerande däromkring...

Vi får stå emot,
visa bättre alternativ
och hoppas...!

Men först får vi ett kort tag känna oss riktigt eländiga. Det hjälper nog för att skapa nya krafter att orka med och ta nya tag...!



Fast jag har ju alltid älskat Tom Rush's tolkning. Varje liten ton känns absolut livsviktig och varje känsla förstärks så kristallklart och sensuellt.




torsdag 1 november 2018

33 artister bjuder på en gratis låt och uppmanar USA att rösta


Det är "Mellanårsval" i USA på tisdag nästa vecka, den 6 november. Samtliga 435 platser i representanthuset och 35 av de 100 platserna i senaten skall väljas.

33 artister har valt att gå ut och uppmana folk att rösta och bjuder dessutom på en specialinspelad låt att gratis ladda hem eller lyssna på direkt.

"Songs for Swing Left" kallas projektet och det finns här:
"Songs for Swing Left - Bandcamp"

Jackson Browne ger oss en nyinspelad fantastisk version av "Far From the Arms of Hunger", med Greg Leisz på vidunderlig pedal steel och Alathea Mills och Chavonne Stewart på lika vidunderlig sång. Nästan som en psalm om en mer human värld och ett bättre bemötande mellan människor:


Taylor Goldsmith i Dawes gör en ny version av "Living in the Future" som jag nog tycker är bättre än originalet på senaste skivan:


Jag fastnar även för en fräsch version av gamla "Deportees" med Cass McCombs and The Chapin Sisters. Andrew Bird bjuder på en dramatisk "Archplago". Vidare låtar med Blake Mills, Sean och Sara Watkins, Tom Chapin, Inara George och åtskilliga nya bekantskaper.

Jim James enkla "Over and Over" sammanfattar väl ganska bra vad det hela handlar om:


Men allra bäst är kanske "Camouflage" med för mig okända gruppen Lo Moon:


Why don't we call this
What we konew it is
Put the Ghost to bed...!
- Lo Moon