tisdag 28 januari 2014

Pete Seeger - en förebild på alla sätt


Idag på förmiddagen fick jag ett samtal och en vän berättade att Pete Seeger hade lämnat oss... Ännu en av mina största förebilder...

Jag har tidigare hyllat Seeger här på bloggen:
11 oktober 2009: Pete Seeger - Värdig både freds- och miljö-priset - En stor man som alltid trott på människors kraft att förändra!
3 maj 2013: Pete Seeger - 94 år av klokhet - En hyllning på 94-års-dagen.

Det går inte att beskriva vad den här mannen har betytt för mig... Här kommer ytterligare några kloka ord han sagt, visdom som vi nu får ta till oss igen:

"If there's something wrong, speak up!"

"There is something about participating. It is almost my religion. If the world is still here in 100 years, people will know the importance of participating, not just being spectators".

"It's a very important thing to learn to talk to people you disagree with".

"In the largest sense, every work of art is protest. ... A lullaby is a propaganda song and any three-year-old knows it. ... A hymn is a controversial song — sing one in the wrong church: you'll find out…".

"Songs are funny things. They can slip across borders. Proliferate in prisons. Penetrate hard shells. I always believed that the right song at the right moment could change history".

"I still call myself a communist, because communism is no more what Russia made of it than Christianity is what the churches make of it".

“I feel most spiritual when I’m out in the woods. I feel part of nature. Or looking up at the stars. [I used to say] I was an atheist. Now I say, it’s all according to your definition of God. According to my definition of God, I’m not an atheist. Because I think God is everything. Whenever I open my eyes.”

"We all go to different churches or no churches, we have different favorite foods, different ways of making love, different ways of doing all sorts of things, but there we’re all singing together. Gives you hope.”

"The easiest way to avoid wrong notes is to never open your mouth and sing. What a mistake that would be!"

"Being generous of spirit is a wonderful way to live".
- Pete Seeger




Arlo Guthrie skrev idag på Facebook: "Very early this morning, about 3 AM, the texts and phone calls started coming in from friends telling me Pete had passed away. "Well, of course he passed away!" I'm telling everyone this morning. "But that doesn't mean he's gone."

Pete pekade alltid på möjligheter och vägrade att inte se optimistiskt... Vilket föredöme...!
Nu är det upp till oss att fortsätta hans kamp...!


måndag 27 januari 2014

Reinfeldt - En av oss...?

Fredrik Reinfeldt intervjuades av Poul Perris i "Nyfiken på partiledaren", en intressant ny serie av SvT. Perris, läkare och terapeut, ska utifrån politikerns personliga erfarenheter få oss att förstå mer om vad som format honom, hans val av parti och vad hans parti står för… En bra, men krävande målsättning…!

Reinfeldt vill framstå som en "vanlig" person, som "en av oss" och visst visar han sympatiska drag, vilket jag tyvärr inte kan säga om hans politiska aktiviteter. Det finns en hund begraven här och det är den gamla vanliga:

Moderaternas politik bygger på konkurrens, tävlande med ett annat ord. Alla vill vinna, eller åtminstone inte förlora, ingen vill komma sist... Det ligger i systemet att någon komer sist. Punkt slut. Det hjälper inte om alla tar i utav helvete och ger allt, någon kommer alltid sist, är förloraren. Alla lag kan inte vinna Allsvenskan samma år. Så är det, det ligger i systemets natur. Om man tycker det är bra, stå upp och säg det!
- "Vi tycker det är bra och vill ha det så…".
- "Vi tror att flest får det 'bra' på så sätt..."
Den dag en moderat politiker ställer sig upp och står för det, DÅ skall jag respektera den politikern som ärlig och rakryggad, även om jag inte alls delar hans uppfattning.

Nej, alla reformer, och försämringar för vanligt folk, döljs i begrepp som "frihet", "ansvar" och "arbete"… Nästan alla reformer som genomförs medför att ett fåtal får betydligt mer pengar (och otaliga andra fördelar därtill) på majoritetens bekostnad. Det verkar vara det enda övergripande målet: "Mer till de som har mest, till vilket pris som helst"...! Jag önskar att jag har uppfattat det fel, men tyvärr, det är det genomgående resultatet av reform efter reform. Men aldrig hörs att det är målsättningen... Fegt och ynkligt, falskt och rent lurendrejeri…

Det slår mig att det betraktas oerhört fult när ett fåtal i historiens olika diktaturer, och i odemokratiska avarter av socialism, förser sig själva med mer makt och rikedom på bekostnad av den stora massan. Rätt så…! Men om ett fåtal förser sig på samma sätt genom ekonomisk makt och ser till att alla andra får mindre del av kakan… Då är det så oerhört vackert... Snälla, vad är egentligen skillnaden? Möjligtvis att de förra åtminstone är synliga för allmänheten, medan de ekonomiska magnaterna nu för tiden ofta är osynliga och omöjliga att få kontakt med. Skillnaden? Antingen är båda "helvetet" eller båda "himlen", de kan omöjligt vara en av varje…

Den "trevliga" och "vanliga" Reinfeldt kanske inte är så sympatisk i alla fall. Eller, han kan ju vara det som privatperson... (Han är ju djurgårdare, så han är ju rätt ute ibland trots allt..) Men resultatet av hans politik är ytterst osympatisk… Och dessutom falsk varudeklaration…!


So we're coming down to help ourselves
Empty your shelves
It didn't do so much asking
Up to now….
- Barry Dransfield


Moderaterna förtjänar egentligen ingen musik, men för att visa att en vanlig person ändå kan vara generös får Reinfeldt i stället en av de bästa låtar jag vet: "Up To Now" med bröderna
Dransfield: Hoppas han uppfattar frasen "You took more than your share". Precis vad allt egentligen handlar om…!


fredag 24 januari 2014

No Other - Ett okänt mästerverk

Gene Clark gav 1974 ut sitt mästerverk "No Other", enligt mig en milstolpe i skivutgivningens historia, men nästan ingen brydde sig... Då...

Hade Beatles gjort "No Other" hade man nog pratat mer om den än om "Sgt. Peppar"...
Hade Pink Floyd skapat den hade den nämnts likvärdig med "Dark Side of the Moon"...
Detta sagt utan att förringa varken kvalitet eller betydelse av dessa klassiska skivor. Men så unik är "No Other"! Suveräna sånger som först kan verka överproducerade och tillkrånglade, men som växer för varje lyssning och griper tag om varenda nervcell. Gene sjunger med en övertygelse och en kraft som kan försätta berg. Thomas Jefferson Kaye har producerat och skapar ljudmattor som tar sig fram genom dunkel ödemark och sedan plötsligt lättar och flyger.

Här är hela skivan att lyssna på:



Det sägs att Gene satt och tittade ut mot Stilla Havet och att dessa sånger kom till honom en efter en. Gene Clark har alltid skrivit texter som berör och här är han melankoliskt sökande och lyriskt filosofisk på en gång. Stor lyrik av en mästare...

Som sagt ingen brydde sig då... Med tiden har dock skivan fått mer uppmärksamhet, och nu i dagarna ska "No Other" återuppföras och initiativtagarna Alex Scally och Victoria Legrand har lyckats få med sig bl.a. Fleet Foxes och Iain Matthews, som alltid uppskattat skivan och säger så här: "So part of me enjoys the idea that this could be a little revenge for the fact that he wrote all these beautiful songs, and nobody cared".

Läs mer här:
An Ex-Byrd’s Album Is Given New Flight
och här:
'No Other' Tour brings Gene Clark's masterpiece to Union Transfer

Det sägs att "No Other" var Greta Garbos favoritskiva... Läs mer här:
Greta Garbo’s personal copy of Gene Clark’s tragic masterpiece “No Other” by Allison Anders

Ibland så rättar tiden till saker och ting...!


lördag 18 januari 2014

Someday Never Comes

Det var 1972, jag var 16 år och Creedence gav ut "Mardi Gras" och sjönk från stjärnstatus i allmänhetens ögon. Jag förstod inte varför, jag älskade två låtar, "Looking For A Reason" och "Someday Never Comes". Den senare hade sån energi och John Fogerty sjöng som om det gällde livet. Kanske det var en av de första låtar där texten påverkade mig lika starkt som musiken. Jag var ju på väg att forma mitt liv och detta budskap om att inte skjuta upp allt till 'Someday' gjorde ett väldigt filosofiskt intryck på mig...



Nu, 42 år senare, har mina nya favoriter Dawes spelat in en ny version tillsammans med John Fogerty. Något lite långsammare, men lika angeläget än idag...

Och jag då..? Jo, jag har väl fortfarande inte lärt mig riktigt än... 'Someday' finns väl där fortfarande som förföriskt ideal... Men kanske ändå inte, jag tror att jag har lärt mig en del. För något år sen sa jag till en god vän, som skulle pröva en ny arbetsplats, att min sjukdom lärt mig att leva mer i nuet... Hon tittade mig djupt i ögonen och sa:
- Men, du, man kan inte bara leva i nuet... Man måste också ha drömmar, något att längta till, att se fram emot...

Sen dess har jag nog reviderat idealet: Att leva i nuet och se framåt med längtan och tillit är nog det mest givande...


onsdag 15 januari 2014

Vinter trots allt


Så blev det då vinter i alla fall. Kul för alla barn, lite ljusare när man ska köra hem...

Men, var det verkligen nödvändigt...? Det är så brrrr kallt! Snö att skotta, halt på vägarna, dyrare att värma huset och jag fryser mer än vanligt... Håller jag på att bli gammal?


Winter comes howling in - Spellista på Spotify

Tröstar mig med att sätta ihop lite vintermusik och det finns väldigt mycket att välja bland.... Alan Hull får både börja och sluta med sin suveräna sång om hur vintern invaderar våra liv.

Tur att vintern finns ändå, annars hade ju dessa låtar aldrig blivit till....


tisdag 14 januari 2014

Neil Young ger sig inte - Musik är politik!



När en gammal hjälte inte ger sig utan sticker ut hakan och känner sig skyldig att berätta... Då finns det hopp...! Du som är det minsta intresserad av vår jords framtid, hur det gäller att aldrig ge sig och vägra att köpa inköpta argument... Lyssna på hela intervjun :

Neil Young talks tar sands on Q: 10 highlights

Jag betvivlar starkt att du kan hitta något mer meningsfullt att göra under 24 minuter...!

Kan en gammal mångmiljonär känna sådant här engagemang att göra något, vara så insatt och ge svar på allt... Då känner jag hopp...! Då tänker inte jag heller hålla tyst....!

lördag 11 januari 2014

Lite vänlighet sprider sig...!

En morgon för några månader sedan, då jag lämnat in bilen, kom jag vandrande på väg till jobbet, när jag mötte en romsk kvinna, som var ute med sin lilla hundvalp. Under bråkdelen av en sekund passerade alla inlärda fördomar genom huvudet... Kvinnan såg ner, verkade inte våga möta min blick, som om hon var förberedd på att inte bli positivt bemött, kanske gjorde sig redo att få höra en nedlåtande kommentar...? Jag bestämde mig för något annat och sa:
- Vilken söt liten hund!
Kvinnan sken upp, lyfte blicken och svarade på perfekt svenska:
- Tack, jovisst är hon... Fast hon är lite busig, men det ska nog ordna sig, hon är ju så liten...

Vi utväxlade några ord till innan jag fortsatte... mycket gladare inombords och några fördomar helt bortsopade. Jag minns ännu hennes överraskning att bli vänligt tilltalad och hur hon sken upp och blev som en helt annan person.

Ett litet möte, lite vänlighet som förändrade stunden till något mycket bättre.



Tänk om det är så enkelt...?


tisdag 7 januari 2014

Tillbaka till jobbet

Dags att börja jobba igen... Gamla rutiner igen...

Idag fyller Dave Cousins 69 år... Stil going strong....



En lättsam stomp om vardagen...

Lyssna även på hans hyllning till Sandy Denny: Ringing Down the Years !


måndag 6 januari 2014

Sandy Denny skulle fyllt 67 idag



Det har gått många år sedan Sandy Denny så tragiskt lämnade oss. Idag är hon dock större än någonsin och fler och fler har upptäckt hennes musik. Det hon skapade förefaller mer levande än det mesta som görs idag...

I dessa tider när det råa våldet försöker tysta de som vågar stå upp mot rasism och lögner, vilket i sin tur hotar att urholka vår inbyggda medmänsklighet, då känns Sandys tolkning (och även Dave Swarbrick på fiol för den delen...) av Richard Farinas "The Quiet Joys of Brotherhood" som ett oundvikligt val.

I höstas var jag och hedrade Sandy och lade blommor på hennes grav. Efter allt hon gett mig kändes det väldigt bra och berörde mig djupt.

...Like the thought of a rose
Whose beauty remains
Even when the blooom goes...
- Sandy Denny


Dessa rader kommer alltid fram när jag tänker på Sandy...


lördag 4 januari 2014

Det sista stället på jorden...

... där jag förvantade mig att möta ännu en Arsenal-supporter...? Det måste väl vara bakom disken i Tottenhams supporterklubbs affär... Just där mötte jag en Arsenal-supporter...!!

Året var 1974 och jag och en kompis fördrev dagarna i London med att bl.a. åka runt och titta på olika fotbollsklubbars arenor. Det blev även en resa ut till Tottenhams plan. På fiende-mark alltså. I ett bostadshus fanns deras supporterklubbs lilla affär, men bara med en vanlig dörr till bostaden. Min vän ville kolla på något litet märke, så vi knackade på och en kvinna med ett litet barn i famnen öppnade. Hon vände sig in i huset och frågade någon om han kunde hjälpa till då "ett par grabbar ville in i affären".

Så in gick vi. Bland alla ointressanta prylar fanns några olika lags klubbmärken. Den trevlige mannen undrade vilket lag vi höll på... Min vän sa "Chelsea" och jag... tvekade... men sade:
- Det borde jag nog inte säga, för jag håller på Arsenal...
Varpå mannen lyser upp och direkt sträcker fram handen:
- Me too...!!
På det sista stället på jorden jag förväntat mig finna en Arsenal-supporter! Det visade sig att han hälsade på en kompis, som drev affären, men denne var ute och köpte blöjor...



Jag har alltid tyckt lite synd om Tottenham-supporters... Jag menar, vad har de att fira...? Det blir ju lite patetiskt när de trycker upp T-shirts för att de slagit vårt juniorlag i ligacupen... Men ovanstående berättelse visar också att, trots allt, måste olika supporters som personer kunna vara vänner med varandra. Det är viktigt! Vi kan önska varann all världens väg, men efteråt tar vi i hand och gratulerar den som vunnit...

Det har ju inte behövt hända så ofta när det gäller Spurs... Inte heller idag, 2-0 i FA-cupen utan att förta oss...

Mannen bakom disken mötte jag igen några dagar senare vid tunnelbanan efter att Arsenal kört över Chelsea på bortaplan med 3-1.


onsdag 1 januari 2014

Vardagshjältar

"Du kommer att uppnå mer i denna värld genom handlingar av barmhärtighet än genom handlingar av vedergällning."
- Nelson Mandela


Vi startar det nya året utan en av mina största hjältar, Nelson Mandela. "Må han leva kvar i våra minnen och fortsätta sin gärning i våra handlingar", skrevs i en kommentar på bloggen.
Så sant, och en utmärkt målsättning för det nya året!

Vi behöver fler som:

n  ifrågasätter den 'heliga tron' på den eviga tillväxten...
n  vågar satsa på egen livskvalitet i ett humanare tempo…
n  vägrar följa med i all konsumtionshysteri…
n  säger ifrån tydligt, men sakligt, när de hör:
 - något nervärderande om andra grupper av människor…
 - någon lögn om att vi tar emot flest flyktingar... (Enligt FN ligger vi på 58:e plats i
   förhållande till vår ekonomi.)
 - någon felaktighet om hur mycket vi förlorar på invandringen…

n  slutar nervärdera alla landets lärare som inkompetenta och illvilliga… 
n  protesterar mot skövlingar av skog och mark…

Se på alla de som såg till att skövlingen av Ojnareskogen stoppades!
Här en låt om det, skriven av Christer Jonasson, från Vagabond Ways kommande skiva:




Vi behöver även fler "Vardagshjältar"! Alla de vanliga människor som: 

n  gör sitt jobb varje dag och därtill försöker sprida lite glädje…
n  är vänliga i trafiken och släpper fram andra och därmed mår bättre själv av det…
n  biter ihop när de har oflyt utan att skylla eländet på någon annan…
n  säger något vänligt när de står i kassakön och väntar på sin tur…
n  inser att vi ska vara tacksamma för den friska luften, för naturens skönhet och vår möjlighet att vistas fritt i den…

Lite mer medmänsklighet, ödmjukhet och förståelse…!
Och varför inte lite mer vänlighet…?