torsdag 9 juli 2020

Eric, åttiotalet och musikens kraft

På åttiotalet pluggade jag i Linköping från 1982 till 1986 och det var en omvälvande tid. Mycket hände i livet och en hel del krånglade. Det kändes som åren där mestadels bestod av starka känslor, kärleksbekymmer och tillkortakommanden. Möten som berörde. Innehållsrika år med mängder av viktiga upptäckter. Vilsenhet och sökande...

Hade det inte funnits musik att dyka ner i, så hade jag nog blivit helt tokig. Det fanns några låtar som var ständiga följeslagare under denna tid. Låtar som förklarade allt och livet kändes spännande igen. Två artister som jag hörde spela live på Ryds Herrgård var Eric Andersen och Richard Thompson. De bidrog med några låtar som förändrade mitt liv.



Eric Andersen's "I Shall Go Unbounded" från samlingsutgåvan "The Best Songs" blev som en slags signaturmelodi för mig och den svek mig aldrig. Den beskrev allt för mig och jag hämtade styrka och mod från den.

You do what you have to do
Right or wrong, weak or strong
And if you see you at the crossroads
I'll remember you before passing on
For I would only like to know you
That is all and nothing more
But I will go unbounded
Standing outside of your door
- Eric Andersen


Idag lyssnar jag fortfarande på den då och då. Samma känslor och en enorm värme sprider sig inombords. Musik kan vara helt magisk. Musik kan förklara vardagen för dig. Musik kan visa dig annorlunda förhållningssätt. Musik kan rädda liv.


onsdag 8 juli 2020

Periodare av Lundell

Det är ofta i perioder som jag lyssnar på Ulf Lundell. Och då blir det mycket ett tag...

Jag har några favoriter som oftast inte nämns när det pratas eller skrivs om Lundell.
Här är tre sådana:

Underbart från "Män utan kvinnor" 1997:
Om längtan efter något mer... Har jag inte gjort nog snart?



Det jag vill minnas från "Xavante" 1994:
Att se tillbaka och inte veta vad man verkligen minns eller vill minnas...



Ett hjärta av sten från "Evangeline" 1988:
Vi närmar oss alla den tid när vi måste ge upp...



Tre djupa betraktelser som ger värme och konstigt nog lite förståelse för livet och kärleken.
Lundell ställer frågor, men har inga svar. Fast vi känner så väl igen oss. Där nuddar vi nog Lundells storhet...


lördag 4 juli 2020

Old Man Now


Tom Rush framför sin fina version av Murray McLauchlan's "Old Man's Song" (inte "Son"...)

Life has been kind
To give you this time
To dream unrestrained
As the wind blows
- Murray McLauchlan


Jag blev kallad "farbror" av en 79-årig man igår... Jag skrattar och inser att han inte inser hur ung och levande jag känner mig.

Så jag gjorde klar min spellista om gamlingar, åldrande och allt det där:



Mängder av hårt erövrade klokheter finns där... Lyssna själv...!


lördag 27 juni 2020

Eric Andersen - Enastående live-samling

Eric Andersen - "Woodstock Under the Stars" - 3 CD inspelade 1991-2013



Eric Andersen har en speciell plats i mitt hjärta efter den otroliga spelning han gjorde på en studentpub i Linköping på 80-talet. Många skivor har det blivit under åren, med ganska blandad kompott, men ofta med en otrolig känsla och när det är bra är det helt otroligt bra.

Hans romantiska och melankoliska betraktelser har förstärkts av hans djupa stämma (som haft en utveckling inte helt olik en viss Leonard Cohen). På ålderns höst har han tappat mycket av rösten, det ska erkännas, men han har ofta lyckats kompensera det med intressanta projekt med olika infallsvinklar. Men, på dessa inspelningar finns inga begränsningar som stör.

De flesta av de 36 låtarna på nya albumet är inspelade med ett litet akustiskt band med bland annat hans holländska fru Inge Andersen. Gästartister är det gott om, bl. a. Rick Danko, John Sebastian, Garth Hudson, Eric Bazilian och Happy Traum. Web-showen ovan är inspelad under samma tidsperiod, men jag vet inte om några sånger just därifrån har använts på albumet.

Här finns fantastiska versioner av "Thirsty Boots", "Moonchild River Song", "Violets of Dawn", "Salt On Your Skin", "I Shall Go Unbounded", "Blue River" och otaliga fler. Denna utgåva är inget annat än ett rent fynd...! Drygt 30 sånger, några är med två gånger, av enastående kvalitet och djup. De flesta skriver bara ett fåtal sådana, Eric har skapat mängder...

Här finns hela härligheten att lyssna på:


En ny studio-skiva, "Dance of Love and Death", producerad av Steve Addabbo, verkar också vara på gång. 77 år är tydligen ingen ålder...

Jag kan inte låta bli att undra om Eric Andersen hade blivit ett mycket större namn om inte Beatles manager Brian Epstein hade dött precis när han skulle ta över även Eric Andersen.


tisdag 23 juni 2020

What to keep and what to throw away

Det tar lite tid att vänja sig att tiden plötsligt finns där, åtminstone rent tekniskt. Men det är mycket som pockar på uppmärksamhet och det är viktigt att nya mönster och rutiner blir som jag verkligen vill...

Det vore lätt att vifta bort det som ett lyxproblem, jo visst... Men Mary Chapin Carpenter sätter fingret mitt i gröten. Finns det något sådant uttryck? Nej, jag tror inte det, men i så fall får det vara så att jag precis uppfunnit det...



Jag är svag för Marys mörka röst och hon ser alltid så ung ut på alla officiella bilder... Fast hon är 62 år. Så det så...! En artist som bara blir bättre och bättre med åren...

Snart ska jag gå igenom några bra skivor som kommit just i denna tid när världen står still och håller andan. Det är faktiskt flera riktigt bra utgåvor som det är hög tid att skriva om...


torsdag 18 juni 2020

torsdag 11 juni 2020

Avslutning efter 35 år...


Skolavslutning igen och min sista... Nu blir det pension...! Efter 35 år på samma arbetsplats, vilken i och för sig förändrats avsevärt under alla dessa år: Vad säger man då?


All good things got to come to an end
But I want you to remember
All wild deeds live on
All good times
All good friends
- Jackson Browne


Det var ju aldrig tänkt att jag skulle bli lärare, men lärarvikariat var ett möjligt sätt att försörja sig på när jag muckade 1978. Jag höll på att ge upp den första rasten när min 3:a var omöjlig att få ordning på. Stannade kvar i klassrummet och funderade på vad jag skulle göra. Då såg jag fåglarna de målat och satt upp på väggen. Under en fågel stod det med kantiga bokstäver: "Bofimp". Då bestämde jag mig för att stanna kvar och några veckor senare så tänkte jag att lärare kanske var ett tänkbart yrke...

Efter ytterligare fyra år som obehörig lärare hade jag bestämt mig och skaffade mig nödvändig behörighet på Lärarhögskolan i Linköping. Snart vidareutbildade jag mig till speciallärare och pluggade lite extra om dyslexi, vilket skulle bli min huvudsyssla under många år. Nyckeln till att få eleverna att lyckas trots sina svårigheter hittade jag i ett varsamt bemötande och genom att använda lättlästa böcker, som vi läste högt och reflekterade kring. Det går inte att ta miste på den genuina glädjen när en elev trots svårigheter har besegrat sin egen rädsla att misslyckas, erövrat sitt eget självförtroende och nått resultat som de aldrig trodde att de kunde nå.

Med tiden blev det mer och mer datorer och hur dessa kunde hjälpa dyslektiker. Sen, när jag på grund av sjukdom gick ner i tjänst, först till 75 procent och senare till halvtid, så blev datorerna ett tag min huvuduppgift och Stålforsskolan blev lite av pionjärer när det gällde användandet av talsyntes, rättstavningsprogram och inlästa läromedel.

För drygt fem år sedan frågade min dåvarande chef om jag ville ta över skolans bibliotek inför höstterminen. Det blev riktigt inspirerande och precis den utmaning jag behövde inför mina avslutande år på jobbet.

Vårterminen 2012 startade jag med bildlärarna tävlingen "Månadens bild" och vi har sedan dess 36 gånger delat ut pris i form av två biobiljetter till de kreativa eleverna som skapat fantastiska bilder, oftast foton, till de olika teman vi hittat på. Redan i maj 2013 gjorde jag ett bildspel med några av bidragen vi då fått in:



Jag har inte alltid varit så förtjust i den utveckling, eller kanske inveckling, som skolan och högstadiet haft under min tid som lärare, men jag hoppas att jag har varit lite av en motvikt i rådande vindar.

Livet, och lärarjobbet, handlar för mig om möten och det är den belöning som jag känner allra tydligast när det nu är dags att kliva av: Alla dessa fantastiska människor jag mött och fått lära känna: Elever som kämpat i motvind, ödmjuka lärare, annan tålmodig personal, men även flera chefer och föräldrar. Alla individer jag fått möta och en del som stannat kvar i mitt liv och hur vi fortsatt utvecklas tillsammans. All glädje och alla skratt. All frustration som vi lyckats vända till något bättre. Alla gånger jag lyckats nå fram genom att ändra infallsvinkel. Allt jag lärt mig om hur vi människor reagerar.

Ett stort TACK till er alla...!!

--- --- --- --- --- ---

Några länkar till det jag skrivit om skolan:

Glädjen att få lyckas

Nationella prov är en felprioritering

Liberalernas skola är just den skola jag INTE vill ha!

Ny utmaning ger nya vidder

Betyg säger inte allt

Betyg för 10-åringar

Fler möten och precis vad jag tror på

Möten - vad gör dem bra eller omöjliga?

På utbildning mot våld

Svengelskan throwar upp

Till sist ett möte jag aldrig kommer att glömma, med något av det finaste någon sagt till mig:
Du fick mig att inse...


onsdag 10 juni 2020

FJK:s nya singel

FJK tänkte fira 40-års-jubileum i år, men det blev mest ingenting och uppskjutet till nästa år... Inte ens en enda spelning på Blidösund blev det, men just där fick vi höra några nya låtar redan i oktober 2018.

En av dem har nu via modern teknik blivit inspelad. Anders spelade in grunden, skickade filen till Christer, som bland annat lade på härligt dobrospel, och sen fick Mats lägga till sina finurliga gitarrdekorationer.

Så, här är då "Känn dig blåst":



Känner mig allt annat än blåst när jag nu lyssnat... Däremot glad att musiken tar sig nya vägen när de gamla är avstängda.

Vilken fint 41-års-jubileum det kan bli nästa år...!


tisdag 9 juni 2020

The Age of Isolation

Matthews Southern Comfort, med Iain Matthews i spetsen, har under våren gett ut ett nytt förträffligt album, "The New Mine". En ruskigt stark skiva som jag snart återkommer till lite
mer utförligt...

Under tiden kan vi väl lyssna på "The Age of Isolation" från förra albumet "Like A Radio". Ännu en sådan där låt som man tror att den handlar om Corona-viruset, men som faktiskt skrevs för ett par år sedan...



Visst smakar det "kris" rakt igenom...?

Och jag slutar aldrig att fascineras av Iain Matthews röst...!


torsdag 4 juni 2020

När allt det här är över...

Anna Stadling skapar i sina bästa stunder musik som känns riktigt angelägen och hon framför den med en röst som verkligen tränger sig på. "När allt det här är över..." måste, trots att den skrevs redan för några år sen, vara en av de starkaste låtarna om Corona-krisen:

Allra bäst blir den här, när den framförs live på Nyhetsmorgon i julas:



När allt det här är över
När allt det här är slut
När allting är som vanligt
Och vi har andats ut
När världen börjar snurra
Och vardagen är tillbaks
Jag vet att vi är kvar då
När allt det här är klart
- Anna Stadling/Andreas Mattsson


Jovisst är det så...!


söndag 31 maj 2020

Streamad musik del 4: Dougie MacLean



Dougie MacLean är väl för Skottland vad Ralph McTell är för England och en svensk variant kanske skulle vara en korsning av Lars Winnerbäck och Björn Afzelius. En trevlig man med ett stort patos för mänskliga känslor och rättvisa för varje individ. Utan att vara orättvis på något sätt så blir hans musik alltid vacker och gemytlig även när han tar ställning. Men vad gör det när man omöjligt kan annat än älska det han skapar och framför?

MacLean bor i den lilla byn Butterstone i Skottland och därifrån har han nu på några månader bjudit oss på 34 gratis-konserter på dryga halvtimmen. Ingen måttlighet här inte, bara en man, en gitarr och några fina sånger, om och om igen.

Lyssna på den första konserten ovan med inledande "Ready for The Storm" och du kan inte känna annat än en försiktig tillit att även denna kris kommer att ordna sig. Vilket säkert är precis vad Dougie vill förmedla. Och han kunde knappast göra det bättre.



Hans sånger innehåller alltid en övertygelse, med tydlig kvalitet rakt igenom och därtill fina melodier och hans trevliga röst. Jag bockar för en givmild och sympatisk musikskapare.


onsdag 27 maj 2020

Streamad musik del 3: Mary Chapin Carpenter



Mary Chapin Carpenter har under ett par månader spelat för oss hemma i sitt kök. Den gamla favoriten "Quittin' Time" har fått en ny dress och blivit långsammare. Denna så rörande sång har blivit ännu mer angelägen. En del sånger har sitt eget liv, verkar det...

Hey baby, I'm running out of things to say
Please don't hate me; this feeling just won't go away
Now we're spending all our time caught in a fantasy
Just trying to keep in mind the way it used to be
But you pretend and I pretend
That everything is fine
And though we should be at an end
It's so hard admittin'
When it's quittin' time
- Rob Royer / Roger Linn


"Jubilee" är en sång från hennes formidabla album "Stones In The Road" från 1994. Ett rent nöje att höra den så levande efter alla år...




måndag 25 maj 2020

Streamad musik del 2: Taylor Goldsmith och Mandy Moore



Jag har lyft fram "All Your Favorite Bands" flera gånger här på bloggen...
Taylor Goldsmith och hans grupp Dawes har ju varit omtalade på bloggen lite då och då...
Han har även varit med tillsammans med frun Mandy Moore nyligen...
... och de fortsätter att överösa oss med heminspelade streaming-låtar i ett ständigt flöde...

"All Your Favorite Bands" framstår mer och mer som en av de riktigt riktigt stora låtarna.
Det är egentligen en väldigt enkel sång, men smått genialisk och så definitiv.

Att skriva sådana låtar är få förunnat.

Att framföra den så här avskalat och få fram sådan enorm känsla är stor konst.


söndag 24 maj 2020

Streamad musik del 1: Whitehorse

Det översvämmas just nu av bra musik att lyssna på om man har tid... Jag ska under en tid försöka förmedla lite av den bästa streamade musiken jag hört den senaste tiden.



Whitehorse har nu kört en streamad konsert från sitt hem varje fredagskväll 10 veckor i rad.
I fredags började de med "Out Like A Lion". Så mycket bättre kan det inte bli... (Videon ovan är dock från 2012, Melissa hade då ännu inte blivit blond...)

Mer kommer...!

PS: Grattis till Bob Dylan som fyller 79 år idag. Så vi lyssnar på när Whitehorse tolkar "It Ain't Me Babe", en av de absolut bästa låtar som någonsin skrivits:



lördag 23 maj 2020

Kramar...

Kramar är väl om inte förbjudna så åtminstone inte att rekommendera just nu .. . Detta är ju tveklöst väldigt jobbigt och om det är så det ska bli i framtiden, då kommer det inte att bli någon ljus framtid att se fram emot.

Jo. jag vet varför.... Jag vet...! Men det är så naturligt och så energigivande, så obeskrivligt viktigt. Jag menar att vi människor behöver komma närmare varandra och jag tror att positiv beröring är ett absolut måste om vi ska lyckas nå den målsättningen...

Så OK då... Människor i periferin får jag väl undvika att krama ett tag till, men de som är nära mig... Jo, det är nog så att jag blivit ännu mer kramig de senaste månaderna.



Thea Gilmore beskriver så talande de hårfina skillnaderna mellan att vara påfrestande och att vara underbart nära. Jag vet att hon i sin nya livssituation behöver många ordentliga kramar. Hon skulle definitivt få en av mig...!

Här är en gullvive-kram till er alla och speciellt till min mamma, som skulle blivit 97 igår, och till min äldsta son som blir 32 år idag. Lika gammal som jag var då han föddes...



måndag 18 maj 2020

Ny vers till "Streets of London"


Ralph McTell's "Streets of London" är ju odiskutabelt en av de allra största låtarna. Bra melodi och ett mycket tänkvärt budskap, ja rent av humanismen personifierad.

I dessa corona-tider, och med den stora isoleringen för så många människor, så har nu Ralph skrivit en ny vers, något han aldrig trodde skulle kunna hända...

In shop doorways, under bridges, in all our towns and cities
You can glimpse the makeshift bedding from the corner of your eye
Remember what you're seeing barely hides a human being
We're all in this together, brother, sister, you and I
- Ralph McTell


Här kan du lyssna:



Se där, man ska aldrig säga aldrig...!

Läs mer här: Why Ralph McTell has updated his hit Streets of London for coronavirus era


torsdag 14 maj 2020

Några gamla T-shirts - del 6: Fairport Convention

Fairport Convention-festivalen, Cropredy, England 1984-08-10+11

Sommaren 1984 cyklade jag med två vänner runt i England och lyckades pricka in både den gamla stora Cambridge Folk Festival och den då ganska nya och kraftigt växande Fairport Convention Cropredy Festival.

I Cambridge såg och upplevde jag
bl.a. Christy Moore, Ralph McTell,
Paul Butterfield Band, John Sebastian, Dave Swarbricks Whippersnapper,
Roy Harper med gästartist Jimmy Page, John Renbourn och Stefan Grossman, Eavesdropper, David Grisman Quintet, samt för första gången de blivande favoriterna Runrig.

Ett par veckor senare var det dags för Cropredy-festivalen i den lilla byn Cropredy, som sedan dess varje år gästas av 20 000 personer. Där såg jag Fairport (med gästerna Trevor Lucas, Richard Thompson, Jerry Donahue och Ralph McTell), Steeleye Span, Dave Swarbricks Whippersnapper (igen), Pyewackett, Allan Taylor, Adrian Legg, Richard Digance, samt en tidig upplaga av Oyster Band.

Den vänliga stämningen var inbjudande, nästan familjär. De enda poliserna jag såg var de två som drack öl i baren tillsammans med alla oss andra.

Du kan läsa mer om byn Cropredy här: Cropredy - en liten by.
Missa inte den underbara trafikskylten vid den gamla vackra bron:

Här är en av de nya låtar Fairport Convention spelade då:



Det var en riktig festival-sommar det...!

Därmed avslutar jag serien om T-shirts för den här gången...


måndag 11 maj 2020

Några gamla T-shirts - del 5: Neil Young

Neil Young & Trans Band - Johanneshov, Stockholm 1982-10-09

Det här var första gången jag såg Neil Young och det fanns förväntningar, minst sagt. Den nya skivan "Trans", mest bestående av vocoder-försök och syntiga melodier (eller snarare brist på melodier om man ska vara uppriktig) var inte släppt, men några singlar hade man hört och jag förstod att det här inte var den vanlige Neil Young.

Sämre biljetter på ena sidan fick katastrofala följder för musikupplevelsen. Ljudet studsade konstigt inne i ishallen och bastonerna kom liksom lite för sent... Det kändes som basen kom några sekunder efter övrig musik och man kan bli schizofren för mindre...! Så besvikelsen var tung att bära...

En totalt annan uppfattning finns på Håkans Pop: Den förlorade sonen höll ren massfrälsning. Tänk så olika man kan uppleva samma konsert!

Visst fanns det höjdpunkter, främst de akustiska låtarna, då ljudet lät bättre, och så Danny Whitten's "I don't want to talk about it", snyggt framförd av Nils Lofgren vid mikrofonen.

Utanför inköptes en ovanligt snygg inofficiell T-shirt med härligt mjukt tyg. Jag gillar verkligen bilden på Neil, med den levande blicken och den lite busiga uppsynen. Den officiella tröjan var inte alls lika häftig.

Drygt tio år senare fick jag se en helt annan Neil Young på Sjöhistoriska Museets Trädgård tre gånger på fyra år. Då blev det verkligen en helt annan upplevelse...!


fredag 8 maj 2020

Några gamla T-shirts - del 4: Jackson Browne

Jackson Browne - Konserthuset, Stockholm 1982-06-28



Detta blev min andra Jackson Browne-konsert och jag tror inte de sålde några T-shirts. Däremot minns jag att det var en sagolik kväll med en fantastisk stämning. Jackson kom, när han nästa gång spelade på Konserthuset 1997, själv ihåg att de hade en riktigt speciell kväll där 1982. Han berättade då också, femton år efter det hände, hur han lovat att fixa en biljett till en tjej han träffat strax innan konserten och så glömde han det...! Han bad ödmjukt om ursäkt och menade att det plågat honom hur han kunde svika sitt löfte så...

Men en riktigt otrolig kväll blev det! En av höjdpunkterna var den nya "Knock On Any Door", som han aldrig spelat in i denna tidiga rockiga version. När han senare på kvällen blev inropad för fjärde gången så fyllde en varm magisk känsla hela lokalen. Frågan är om det hänt någon gång mer i historien att han kommit in fyra gånger för extra-nummer? Jag har frågat på olika forum och ingen har haft någon mer gång i åtanke.

Men, det här skulle ju handla om T-shirts, så när det gäller denna fantastiska konsert hänvisar jag till den fina recension som Håkan Pettersson skrev dagen efter i Nerikes Allehanda. Du kan läsa den här på hans sajt 'Håkans Pop': Då kokade Konserthuset!

T-shirt, ja ... Dagen till ära hade jag på mig en sådan med det klassiska motivet från Jacksons första skiva. Den hade jag, tillsammans med en bunt andra, skickat efter från ett ställe som kallades "Pacific Alliance". De sålde flera olika Jackson-T-shirtar, samt även andra med bl.a. David Lindley, Dan Fogelberg och Grateful Dead. Hela överskottet gick till MUSE-organisationen och kampen mot kärnkraftsindustrin. Så jag slog flera flugor i samma smäll: Fina T-shirts, stöttande av "No Nukes", och ganska billigt var det dessutom.

Alla gånger som jag burit denna T-shirt på olika Jackson Browne-konserter så har det kommit fram någon och undrat var jag fått tag på den... Idag är tyget på ryggen ganska så slitet. Tur att jag köpte flera stycken!


lördag 2 maj 2020

Inget - men ändå mycket...!


Nu finns det ju inga konserter att gå på... Allt är inställt. Musiker och artister, samt även alla arrangörer, blir strandsatta utan inkomster och sitt levebröd.

Ändå finns det väldigt mycket att titta och lyssna på just nu. På nätet. Det är ju inte samma sak, men klart mycket bättre än ingenting...!

Mängder av favoriter gör konserter på löpande band: Catherine MacLellan, Dougie MacLean, Whitehorse, Taylor Goldsmith/Mandy Moore, Great Lake Swimmers, Neil Young, Norah Jones, samt Mary Chapin Carpenter är bara några utav alla som spelar hemma och streamar ut det till de som vill lyssna. En konsert en gång i veckan, eller en låt då och då... Jag har inte en chans att hänga med bland alla spelningar...



I fredags spelade AFT på Vibble Sessions på P4 Gotland och det var en härlig timme som förde mig tillbaka till förra årets fina konsertupplevelser. De har en ny skiva på gång och vi fick höra flera låtar därifrån, men de bjöd även på ett par favoriter från första plattan. Annika Fehling står för sången och låtarna, samt spelar gitarr. Christer Jonasson får ut alla möjliga delikata ljud ur sina gitarrer och Robert Wahlström lever med i sitt "slagverkande" som både dekorerar och ger spänning åt musiken. Han visar också fin känsla bakom pianot i några låtar. Annika står även för de intressanta reflektionerna mellan sångerna. Själv försöker jag sitta still, men det är helt omöjligt...

"AFT måste vara ett de absolut mest spännande och nyskapande banden just nu...!", står det på bandets hemsida och jag vet att det är så, det är ju jag som skrivit så. "Här finns en rytm, ett "groove", som åtminstone inte jag kan sitta still till, man viftar på fötter och virvlar med på något sätt. Man vävs in i mönster och suggestiva toner och så plötsligt finns den bara där, den där magin som får dig att nästan lyfta från golvet." Jag skulle kunna försöka skriva om det på något annat sätt, men det är just så deras musik tar tag i mig...

Lova mig att du lyssnar på hela konserten! Själv tänker jag göra det många gånger...

Länk:
Annika Fehling Trio - Hemsida där du också kan se vad Annika gör på egen hand.


fredag 1 maj 2020

Några gamla T-shirts - del 3: Eagles

The Eagles - Gröna Lund, Stockholm, 1977-05-17

Det var fullt med folk på Gröna Lund denna vårkväll. Jag minns att många åhörare satt uppe i träden och jag tror det var 16 000 personer inne på Grönan för att se och höra The Eagles, som några månader innan gett ut sitt mest framgångsrika album, "Hotel California".

Även om jag hade lyssnat på gruppen ända sedan den första skivan gavs ut 1972, så var det här stort och det blev riktigt bra... Man startade med "Hotel California" och man slutade med "Take It Easy". Där emellan fanns både lugna ballader och riktiga rökare. Randy Meisner var fortfarande med i gruppen och hans "Take It To The Limit" satt exakt där den skulle. Joe Walsh's "Turn To Stone" var det ett riktigt drag i och även hans "Rocky Mountain Way" var stentuff.

Men trots allt detta var det helt uppenbart att det nu var Glenn Frey och Don Henley som dominerade och styrde och ställde i bandet. Men det är inget som jag bekymrade mig över eftersom resultatet var så bra...



När jag efteråt skulle köpa en T-shirt fanns bara storlek "small" kvar, och det blev en sådan. Men så liten som den är idag måste den därtill ha krympt...


onsdag 29 april 2020

Taylor och Mandy

Tillhör du dom som kollade om det fanns fler låtar med Taylor Goldsmith och Mandy Moore efter att ha hört "Every Light" härom dagen...? I så fall upptäckte du säkert att de lagt ut en stor mängd låtar de senaste veckorna...!

Här är några höjdpunkter: "Time Flies Either Way" från senaste Dawes-skivan "Passwords":



"If That's What It Takes" från nya Mandy Moore-albumet "Silver Landings", där Dawes är med och kompar:



En underbar version av Gillian Welch fina "Everything Is Free":



"If You Let Me Be Your Anchor" från Dawes allra första skiva "North Hills":



Jag avslutar med låten som Taylor skrivit om när han mötte Mandy:



Det är inget annat än härligt att se Mandy och Taylor...! Och en fröjd att höra dom sjunga...!


måndag 27 april 2020

Det vackraste på mycket länge...

Taylor Goldsmith, låtskrivare och frontfigur i gruppen Dawes, och Mandy Moore, känd skådis och sångerska, är numera gifta och förefaller ha det riktigt bra...

En ny låt av Taylor såg dagens ljus igår när Taylor och Mandy sjöng "Every Light" på nätet, med barnröster i bakgrunden:



Jag blir rent sanslöst, nästan chockartat, berörd: Det vackraste jag hört på mycket länge...!


söndag 26 april 2020

Några gamla T-shirts - del 2: Steeleye Span

Steeleye Span - Konserthuset, Stockholm - maj 1976

När melodierna började försvinna från rock- och popmusiken på 70-talet och ersattes av kraftigt markerade rytmer och experimentell inspelningsteknik,
då sökte jag mig så småningom till
mer folkinspirerad musik för att finna attraktiva melodier.

Steeleye Span passade då som handen i handsken. Deras mest kommersiella skiva, "All Around My Hat" från 1975, blev också deras största framgång.

Våren 1976 stod de på Konserthusets scen och gjorde en riktigt medryckande konsert. Sångstämmorna mellan Maddy Prior och Tim Hart var givetvis helt underbara. Jag minns även att de gjorde "I'm Forever Blowing Bubbles" helt acapella och trummisen Nigel Pegrum dansade spontant.

Ännu en T-shirt som måste ha krympt ordentligt...

Jag såg även Steeleye Span på Göta Lejon i Stockholm 1977. då hade Martin Carthy tillfälligt åter gått med i gruppen och dragspelaren John Kirkpatrick var även han med ett tag. Musiken blev då något mer folklig igen och det är en av gruppens absolut starkaste perioder i mina öron. Skivorna "Storm Force Ten" och "Live At Last" tillhör deras allra bästa. Det har faktiskt förra året släppts ännu en liveinspelning från denna period, "Live at De Montfort Hall, Leicester 1977". "Sweep, Chimney Sweep" är fem minuters sagolik accapella-sång av världsklass.

Jag såg också Steeleye Span på Fairport-festivalen i Cropredy 1984. Då hade Peter Knight och Bob Johnson återvänt och det var mer rockigt och fartfyllt igen. Gruppens allra bästa livealbum, "Tonight's The Night", gjordes några år senare 1992.



Gruppen existerar än idag, men endast Maddy Prior är fortfarande kvar av de allra viktigaste medlemmarna. Även hon var borta ett kort tag 1997-2001 och ersattes då av Gay Woods, som ju var med vid starten 1969. Hela 24 olika personer har sedan dess varit med till och från, men soundet har ändå bestått överraskande väl.


lördag 25 april 2020

Några gamla T-shirts - del 1: Camel

Camel - Hammersmith Odean 1976-04-14

Peter Holmstedt har på Facebook nominerat mig att lägga ut några
T-tröjor från gig jag varit på, och
skriva några ord om varje. Jag har plockat fram 6 gamla T-shirts och här börjar jag minnas:
!976 var jag 18 år och mina senaste erfarenheter av live-konserter var inte de bästa:
- Trevligt, och säkert jättebra, med Sutherland Brothers & Quiver, samt Brinsley Schwarz, på Rainbow Theater
i London våren 1974: Mitt framför högtalarna och vi höll på bli döva...
- Kinks på Konserthuset september 1974 och de sämsta platserna. Ljudet en katastrof... (Jag hade tidigare, den 24 september 1966, sett Kinks (när jag var 10 år!!) i Sporthallen i Eskilstuna. DET var däremot bra!)

Nu var det 1976 och jag lyssnade mycket på symfoni-rock. Camel's "The Snow Goose" var en favorit och nu hade uppföljaren "Moonmadness" släppts. Idag tycker jag att det låter ganska taffligt, men då var jag helförtjust... "Song Within A Song" är väl ganska ok än idag:



Konserten upplevde jag då som en höjdare och jag antar att vi fick höra både den nya skivan, men också större delen av "The Snow Goose".

T-tröjan har krympt och är pytteliten idag, som en barnstorlek. Visserligen var jag smal på den tiden, men inte så smal...

Men det var bara början... I slutet av 1976 såg jag Jackson Browne på Kåren i Stockholm och det är ett mycket kärt minne än idag. Men där fanns inga T-shirts vad jag kan minnas.


onsdag 22 april 2020

Jackson Brownes nya singel "Downhill From Everywhere"



Idag släpps även A-sidan på Jackson Brownes nya singel och tillika titelspåret från kommande album, som ges ut i höst på Jacksons födelsedag den 9 oktober.

“Downhill From Everywhere” visar den lite ruffigare sidan av Jacksons musik och får mig att tänka på "Looking East", både när det gäller sound och uppbyggnad. Jeff Youngs röst firar stora triumfer när den släpps fram bredvid Jacksons egen stämma. Det här kan definitivt bli ännu en favorit på konserterna framöver, när nu det kan bli aktuellt igen...

Budskapet handlar om vårt onödiga användande av plast i alla möjliga varianter, hur det förstör vår miljö och på sikt är ett hot mot vår överlevnad. Låten används i den nya filmen "The Story of Plastic", som också har premiär idag:



Jackson berättar hur den nya låten, som han arbetat med under 10 år, inspireades av Dr. Paul Ehrlich’s bok "Eco-Catastrophe!" från 1969, som även var inspirationen för hans klassiska sång “Before the Deluge” från mästerverket "Late fort he Sky" 1974.

Jackson vecklar ut det hela för 'Rolling Stone':
“It’ll blow your mind how prophetic it is. It just describes a way in which all the dysfunction of our society compounds and starts to unravel at a certain point. The world is in tenuous balance all the time, and all the money that should go to ending poverty and solving diseases are going to the military and killing, and that’s a huge business”.


I boken beskrivs också en pandemi:
“That was the scary part then, and it’s coming through now. We’re not equipped to deal with a pandemic because we don’t put the money there. We don’t put our interest there. We’re not honoring our doctors and our scientists. We’re honoring the people who — as I say in ‘Before the Deluge’ — who learned how to forge the world’s beauty into power”.


Jackson Browne försöker se allt lite positivt, trots allt:
“People have gotten a glimpse of what it’s like to have no smog. Nature has gotten a break, and it’s visible; you can see it. People are suddenly saying, ‘Oh, yeah, this is what it’s like when the skies are clear and birds are singing’."


Han berättar vad hans vänner i Spanien säger:
"People in Spain were telling me, ‘We saw dolphins swimming, and we never see that’."


Han avslutar med att skymta en positiv vändning:
The natural world is sort of coming back. We’ll see how long that lasts”.

Läs mer i Rolling Stone: Jackson Browne Drops New Song for Earth Day.

Mitt i all bedrövelse behöver vi se något ljus som motvikt...


måndag 20 april 2020

This Storm



Catherine MacLellan har tillsammans med Tara MacLean spelat in en nyskriven sång, "This Storm", mitt i krisen runt omkring oss.

Med dagens teknik kan man skriva låtar och spela in trots att man sitter i karantän i olika hus långt ifrån varandra... De fick hjälp av Natalie Williams-Calhoun på cello och Mark Westberg som producerat.

"This Storm" är full av varma känslor, längtan och uthållighet. Precis vad vi behöver nu...!


torsdag 16 april 2020

Alla krogarna är stängda nu...

Vem hade trott att den här låten från 1992 skulle kännas hyperaktuell...?



"Alla krogarna är stängda nu" skrevs av Mats Klingström och Christer Jonasson. Förutom Mats sång så hör vi även Marianne Flynner. Den härliga trumpeten spelas av Jan Allan.

28 år senare kan texten tolkas mer bildligt. Vem kunde tro att det skulle finnas orsak till det...?


söndag 12 april 2020

Döda hjältar



Vi lever. Vi dör. Egentligen det självklart naturliga. Men ändå inte...

Fortfarande tycks det mig underligt att någon plötsligt bara inte finns där. Mycket underligt...! När ens hjältar dör är det lika konstigt, lite mer distanserat, även om det inte alltid känns så...

Jag var bara 13 år då jag på radion hörde att min ungdomstids stora idol, Brian Jones, hade drunknat. Jim Morrison levde hårt, men hans död 1971 chockade ändå. Vet hur upprörd jag blev när jag fick reda på att Clarence White blivit påkörd av en full lastbilschaufför 1973. Jag kan än idag känna pilen i hjärtat när brorsan i april 1978 ringde och sa att Sandy Denny var död, bara 31 år gammal. Jag minns en snöig decemberdag 1980 då jag på hemväg såg löpsedeln som förtäljde att John Lennon blivit mördad. Världen kändes helt galen...

Sommaren 1981 blev Harry Chapin prejad på motorvägen efter en välgörenhetskonsert och hade inte en chans. Jag minns tomheten inombords när jag på morgonen 1991 läste i DN att Gene Clark gått bort, därtill på Bob Dylans 50-årsdag. Jerry Garcia 1995. Warren Zevon 2003. Dan Fogelberg 2007. Nelson Mandela december 2013 (ingen musiker, men likväl hjälte). Pete Seeger drygt en månad senare i januari 2014. Har det sedan dess redan gått 6 år...?

Listan kunde göras mycket längre... Och den fylls hela tiden på... Tiden har sin gång... Men en del som är döda kan fortfarande förefalla så levande.

John Prine klarade nästan mirakulöst av två cancerangrepp, i strupen och lungorna, men föll till slut för Corona-viruset. Hans sånger kommer att leva kvar. Här ett fint framträdande på Hardly Strictly Bluegrass Festival 2017. Skrovligt och udda, men så angeläget och så fullt av liv:



onsdag 8 april 2020

RIP John Prine



John Prine har lämnat jordelivet i sviterna av Corona.

Läs mer i New York Times: John Prine, who chronicled the human condition in song, dies at 73.

Han var en säregen låtmakare med en alldeles egen infallsvinkel: Humorn fanns där, ibland alldeles uppenbar och ibland dold bakom sorgliga och underfundiga texter.

Några favoritcitat från John Prine's låtar:

I wish you love and happiness
I guess I wish you all the best
I wish you don't do like I do
And ever fall in love with someone like you
Cause if you fell just like I did
You'd probably walk around the block like a little kid.
But kids don't know, they can only guess
How hard it is to wish you happiness
(All The Best)

Woke up this morning.
Put on my slippers.
Walked in the kitchen and died.
And oh what a feeling!
When my soul went thru the ceiling.
And on up into heaven I did ride.
(Please Don't Bury Me)

"Will you still see me tomorrow?"
"No, I got too much to do."
Well, a question ain't really a question
If you know the answer too.
(Far From Me)

Dear Abby, Dear Abby...
You won't believe this
But my stomach makes noises whenever I kiss
My girlfriend tells me It's all in my head
But my stomach tells me to write you instead
Signed Noise-maker
(Dear Abby)

You can't live together
You can't live alone
Considering the weather
Oh my, how you've grown
From the men in the factories
To the wild kangaroo
Like those birds of a feather
They're gathering together
And feeling
Exactly like you
(Common Sense)

Just give me one good reason
And I promise I won't ask you any more
Just give me one extra season
So I can figure out the other four.
(Blue Umbrella)


Jag plockade 2016 ut 20 oumbärliga låtar med denna sångsmed och gjorde en Spotify-lista:



John Prine hade en sällsynt förmåga att få till det... och det gällde inte bara texterna... Melodierna var alldeles förträffliga de med...!

Det blir tomt utan honom.


måndag 6 april 2020

Blues för krismedvetna



Thorstein Bergman har givetvis sin plats i Sveriges kulturhistoria med sina Dan Andersson-tonsättningar. Däremot är det nästan ingen som ens nämner hans "För Mina Tänkta Vänner" från 1994, ett helt suveränt album, om än dystert melankoliskt. (Även uppföljaren "Står Kvar" från 2003 är en mycket hörvärd historia).

"Blues för Krismedvetna" känns hyperaktuell, som om den var skriven idag. "Alla Tillsammans" är en glad kamp-låt som man lätt tror vara en gammal traditionell sång. Hans mästerverk, "Om du nånsin kommer fram till Samarkand", finns med i en suggestiv nyinspelning. Och så finns det massvis med melankoliska låtar som rispar djupa spår i själen. Men det är bra, ruskigt bra, och mycket snyggt och snitsigt arrangerat.

"Det måste gå" skulle också kunna handla om nuläget, mitt i krisen. Och, som det står i den enda kommentaren, "slutet är genialt, instrument efter instrument skalas av tills endast en skälvande violin återstår..."



Mellan oss växer en realitet
Den är allt vi kan bygga på
Det möjliga blir till nödvändighet
Det är svårt
Men det måste gå
- Thorstein Bergman


lördag 4 april 2020

Att förmedla hopp...



Ibland finns det inte så mycket att tillägga...

Steve Knightley, ena halvan av den brittiska folk-duon Show of Hands, sätter fingret exakt på vad det handlar om... Med sin starka, ibland något spruckna röst, och sina träffsäkra ord, ger han oss lite hopp mitt i krisen.

Och det är viktigt. Mycket viktigt...!


tisdag 31 mars 2020

Några tankar en tisdagskväll 29 år senare...



För 29 år sedan hade vi dagen innan fått nycklarna till vårt nya hem och jag höll ivrigt på att skruva isär det sista som behövdes göras inför flytten dagen efter. Jag var 35 år och det kändes som om alla pusselbitar hade hamnat på rätt plats...

Drömhuset på landet var vårt. Livet var gott och tron på framtiden starkare än någonsin. Alla förändringar kom snabbt och jag är ännu så glad att jag hamnade just på den här plätten på jordklotet. Här finns tryggheten och det som är jag...

Ändå sitter jag här och undrar hur allt ska bli nu... Corona-viruset har spridit en osäkerhet och en rädsla, en frustration och maktlöshet. Ingen vet något alls längre...

Ändå känner jag mest glädje denna kväll, men det är som en heltäckningsmatta lagt sig över tillvaron. Att känna "glädje trots allt" är en tudelad och ödesmättad känsla.

I mitt sinne kan jag dock känna en försiktig förhoppning om att vi människor efter krisen ska återupptäcka att vi faktiskt behöver varandra och att vi måste bli bättre på att ta hand om varann.



På andra sidan av jordklotet kämpar John Prine för sitt liv...


onsdag 25 mars 2020

En klok man även när det krisar...

Förra helgen åkte Jackson Browne till New York för att vara med på välgörenhetskonserten "Love Rocks NYC", tillsammans med bl.a. Susan Tedeschi, Dave Matthews, Chris Robinson, Derek Trucks, Marc Cohn, Warren Haynes och Cyndi Lauper.

Några dagar senare började han känna sig konstig och igår testade han sig positiv för corona-viruset. Han har själv valt att gå ut med informationen via sin Facebook-sida och i tidningen 'Rolling Stone', där han berättar:

“As soon as I had a small cough and a temperature, I tested for COVID-19.
My symptoms are really pretty mild, so I don’t require any kind of medication and certainly not hospitalization or anything
like that. I feel lucky that I’m not really badly affected. I guess I’ve got a really strong immune system."
Han fortsätter: "There’s so much we don’t know. The one thing you can do is not go anywhere, not show up anywhere.
It’s important for us all to be pretty forth-coming about what we’re going through. Our experiences will be helpful for others
to know. I don’t think my case is that important, but it might be helpful to know that some people don’t get this really bad."

Läs hela artikeln i 'Rolling Stone':
Jackson Browne Tests Positive for Coronavirus.

Några timmar efter att nyheten kommit ut väljer han att redan på fredag släppa ena sidan av den nya singeln, "A Little Soon To Say", egentligen planerad för juni. Du kan redan nu höra den på hans Soundcloud-site, via länk i 'Rolling Stone':
Jackson Browne Drops ‘A Little Soon to Say’ to Help Us Through COVID-19.


"A Little Soon To Say" låter mycket Jackson Browne, kan man väl säga. Han ställer frågor till sig själv när han i lyriken ser tillbaks på livet och de insikter han erövrat på vägen:

Searching the horizon
for what we hope to see
When all we've ever needed
has been there all along
inside of you and me
- Jackson Browne


Detta budskap påminner en hel del om det som han så starkt deklarerade på senaste skivans "Standing In the Breach" och som jag har dekorerat här ovan med mitt foto.

Jackson har med åren blivit en allt mer positiv person som alltid väljer att lyfta fram det som stärker sina medmänniskor:

I wanna see you holding out your light
I wanna see you light the way
But whether everything will be alright
It’s just a little soon to say
- Jackson Browne


En klok och sansad man även när det krisar...


tisdag 24 mars 2020

Hard Times Come Again No More

Ännu en passande låt i dessa krisande virus-tider: "Hard Times Come Again No More".

Stephen Foster's gamla sång från 1854 har spelats in av många olika artister: Emmylou Harris, Kate & Anna McGarrigle, Mary Black, Johnny Cash, Bob Dylan, Nanci Griffith, Mavis Staples, Bruce Springsteen och otaliga andra.

En av de bästa versionerna tycker jag är framförd av Jennifer Warnes, från LP:n "Shot Through The Heart" 1979:



'Tis the song, the sigh of the weary
Hard Times, hard times, come again no more
Many days you have lingered around my cabin door
Oh! Hard times come again no more
- Stephen Foster


Jag minns också en riktigt fin översättning som FJK brukade sjunga som extranummer på slutet av 80-talet, men den finns inte i någon officiell inspelning.


fredag 20 mars 2020

Bad Moon Rising

Ingen låt kan väl just nu vara mer passande än John Fogertys gamla klassiker...? Här i en ödesmättad version av underbara Thea Gilmore:



I see a bad moon rising
I see trouble on the way
I see earthquakes and lightning
I see bad times today
Don't go 'round tonight
It's bound to take your life
There's a bad moon on the rise
- John Fogerty


Så otroligt "Spot On"...!