Det är bara en dryg vecka innan vi går till val igen. Jag känner mig redan oroad. Jag vet ju att politik är så oerhört viktigt, men när jag märker hur lite det pratas om miljöfrågorna så blir jag livrädd...
Den här planeten utsätts dagligen för en brutal rovdrift och vi kan inte fortsätta att blunda för det. Vi kan inte fortsätta att överföra våra miljöproblem till kommande generationer...! Vi kan ju försöka förneka det, men är vi det minsta mottagliga för fakta så inser vi lätt att det faktiskt är allvarligt. Vi måste göra något åt klimatkrisen, så är det bara...
Jag har fått en sammanställning från Naturskyddsföreningen, där de spaltar upp 22 frågor som vi verkligen måste ta tag i. Du kan se vilka frågor det rör sig om här.
De har sedan låtit alla partier kryssa för de punkter som de är beredda att aktivt driva under kommande mandatperiod.
Källa: Naturskyddsföreningens hemsida.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet är beredda att strida för 22 respektive 20 frågor. Bra jobbat...!
Liberalerna har överraskande 18 ”ja”-kryss, men de hade många även i förra valets enkät och de gjorde sedan egentligen ingenting. Tomma löften... De är ju dessutom för kärnkraft (och har en vidrig skolpolitik), så de är ju verkligen inte att räkna med.
Centern har 13 ”ja”, men hur ska man kunna tro på deras miljöpolitik så länge som de tydligt försvarar och även vill utöka rovdriften på skogen och i praktiken utplåna våra skogar?
Den stora chocken för mig är att Socialdemokraterna bara har 5 kryss…! Jo, endast 5 ja-kryss, alltså lika många som KD och Moderaterna. Detta är riktigt skamligt av ett parti som borde ha vett för betydligt mer. Hur kan sossarna ha hamnat så långt ut till höger...? Du som har tänkt rösta på Sossarna tycker jag ska ta kontakt med en politiker och kräva större vikt vid miljö-politiken om de ska få behålla din röst.
SD har bara ett kryss och fortsätter således helt sakna ambitioner när det gäller miljön. Det är troligen invandringens fel som allt annat...
För de som tycker att miljöpolitiken måste fram i rampljuset, innan det är för sent, så finns således bara två partier som är möjliga att välja. Det skrämmer mig något oerhört att bara dessa två partier inser allvaret och att alla andra förnekar läget eller helt enkelt inte vill göra något...
Runrig sjunger talande on detta viktiga. Observera att låten börjar helt först efter 22 sekunder.
Är vi så förblindade att våra pengar är större och viktigare än det vi lämnar till våra barn?
onsdag 31 augusti 2022
måndag 29 augusti 2022
Lisa Miskovsky åter på Mary's Cafe
Lisa Miskovsky - Mary's Cafe, Eskilstuna 2022-08-28
Det var fjärde gången på fem år som jag såg Lisa Miskovsky på Mary's Cafe och trots att det regnat rikligt hela dagen, så höll det i stort sett upp framåt kvällen. Men för att vara helt säkra så flyttades framträdandet in under tak och det blev extra intimt och det kändes som det inte fanns något avstånd alls mellan publik och de som stod där framme och spelade.
Gitarristen Pelle Ekerstam inledde med ett par fina egna sånger och både han och Kalle Lundin på keyboards, och ibland bas, var smakfullt med och skapade en avskalad men ändå klangrik ljudbild. Lisa Miskovsky sprudlade som vanligt och berättade personligt om allt möjligt mellan låtarna. Det blev en dryg timme med Lisa och varenda minut kändes innerlig och gemytlig.
Vi fick också höra Lisa sjunga på svenska...! Mello-låten "Best To Come" har fått en svensk text av Annika Norlin. Det är bara att buga och tacka. Så himla fint..! Du kan lyssna på den här i en inspelning från Musikplats Stockholm:
Det blev faktiskt lite kyligt i luften framåt slutet. Det kändes ovanligt efter den senaste tidens värmebölja, men Lisa värmde med sin otroligt klangfulla röst, intensiva närvaro och sprudlande glädje. En verklig glädjespridare...!
Det finns en ödmjuk ärlighet i hela Lisas uppenbarelse att hon står över all kritik... Jag tror inte en enda person igår skulle kunna säga ett enda ont ord till henne, och, efter den här dosen känslig musik, kanske inte till någon annan heller. Sådan stark värme sprider sig direkt...!
När Lisa avslutade med "Lost From The Stars", en av de senaste årens allra bästa sånger, blev det så vidrigt bra att det kändes längst in i hjärtat. Detta förstärktes kanske lite extra av att jag satt på första parkett och när Lisa gick av scenen tog hon mina händer och tackade. Ett härligt slut på en riktigt fin kväll...!
Det var fjärde gången på fem år som jag såg Lisa Miskovsky på Mary's Cafe och trots att det regnat rikligt hela dagen, så höll det i stort sett upp framåt kvällen. Men för att vara helt säkra så flyttades framträdandet in under tak och det blev extra intimt och det kändes som det inte fanns något avstånd alls mellan publik och de som stod där framme och spelade.
Gitarristen Pelle Ekerstam inledde med ett par fina egna sånger och både han och Kalle Lundin på keyboards, och ibland bas, var smakfullt med och skapade en avskalad men ändå klangrik ljudbild. Lisa Miskovsky sprudlade som vanligt och berättade personligt om allt möjligt mellan låtarna. Det blev en dryg timme med Lisa och varenda minut kändes innerlig och gemytlig.
Vi fick också höra Lisa sjunga på svenska...! Mello-låten "Best To Come" har fått en svensk text av Annika Norlin. Det är bara att buga och tacka. Så himla fint..! Du kan lyssna på den här i en inspelning från Musikplats Stockholm:
Det blev faktiskt lite kyligt i luften framåt slutet. Det kändes ovanligt efter den senaste tidens värmebölja, men Lisa värmde med sin otroligt klangfulla röst, intensiva närvaro och sprudlande glädje. En verklig glädjespridare...!
Det finns en ödmjuk ärlighet i hela Lisas uppenbarelse att hon står över all kritik... Jag tror inte en enda person igår skulle kunna säga ett enda ont ord till henne, och, efter den här dosen känslig musik, kanske inte till någon annan heller. Sådan stark värme sprider sig direkt...!
När Lisa avslutade med "Lost From The Stars", en av de senaste årens allra bästa sånger, blev det så vidrigt bra att det kändes längst in i hjärtat. Detta förstärktes kanske lite extra av att jag satt på första parkett och när Lisa gick av scenen tog hon mina händer och tackade. Ett härligt slut på en riktigt fin kväll...!
söndag 28 augusti 2022
Karin Kardia på hemmaplan
Karin Kardia Band - Nya Gripsholmsgrillen, Mariefred 2022-08-27
Karin Kardia, artistnamn för Karin Inggårde, spelade med sitt band på Nya Gripsholmsgrillen i lilla Mariefred, den stad där hon är uppvuxen. Två timmnar med utsökta egna låtar och mot slutet uppblandat med några covers. Kanske skulle hon varvat med lite fler covers för att få fler att lyssna ordentligt. Hon kan också förbättra mellansnacket något, men i övrigt är Karin redan en fullfjädrad artist med ovanligt tydliga kvaliteter.
Det är svårt att få folk att lyssna på en fredagskväll, speciellt en varm fin sommarkväll som den här. Trots prognoser om regn så väntade dock regnet tills hon och bandet precis slutat spela. Men sen kom det desto mer...
Hur bra Karin och bandet än är, så kan jag inte låta bli att tänka så här:
I en framtid då folk i allmänhet blivit mer intresserade av kultur så spelar hon på en betydligt större arena. Då kommer folk att andmäktigt lyssna på de fina nyanserna i Karins musik. Man kommer att analysera de innehållsrika texterna och de fina arrangemangen. Några kanske kommer att skryta med att de minsann såg henne uppträda här på Nya Gripsholmsgrillen i Mariefred innan hon blev "stor"...
Jag vet att det krävs mycket flyt för att slå igenom nu för tiden, men talangen och förmågan finns definiitivt där hos denna sympatiska tjej.
Karin Kardia, artistnamn för Karin Inggårde, spelade med sitt band på Nya Gripsholmsgrillen i lilla Mariefred, den stad där hon är uppvuxen. Två timmnar med utsökta egna låtar och mot slutet uppblandat med några covers. Kanske skulle hon varvat med lite fler covers för att få fler att lyssna ordentligt. Hon kan också förbättra mellansnacket något, men i övrigt är Karin redan en fullfjädrad artist med ovanligt tydliga kvaliteter.
Det är svårt att få folk att lyssna på en fredagskväll, speciellt en varm fin sommarkväll som den här. Trots prognoser om regn så väntade dock regnet tills hon och bandet precis slutat spela. Men sen kom det desto mer...
Hur bra Karin och bandet än är, så kan jag inte låta bli att tänka så här:
I en framtid då folk i allmänhet blivit mer intresserade av kultur så spelar hon på en betydligt större arena. Då kommer folk att andmäktigt lyssna på de fina nyanserna i Karins musik. Man kommer att analysera de innehållsrika texterna och de fina arrangemangen. Några kanske kommer att skryta med att de minsann såg henne uppträda här på Nya Gripsholmsgrillen i Mariefred innan hon blev "stor"...
Jag vet att det krävs mycket flyt för att slå igenom nu för tiden, men talangen och förmågan finns definiitivt där hos denna sympatiska tjej.
fredag 26 augusti 2022
Ny duett med Jackson Browne och Rita Wilson
För många år sen sjöng Jackson Browne och Timothy B Schmit (Eagles, Poco) in en fin version av Everly Brothers' gamla hit "Let It Be Me".
Nu har han och Rita Wilson gjort en ny inspelning och hon ger ut en skiva med covers kallad "Now & Forever: Duets" i slutet av september.
Det ser verkligen ut som om de hade kul vid inspelningen och det verkar nästan som de var kära på riktigt på videon.
Vem kan stå emot en gammal klassiker när den framförs så här...?
Nu har han och Rita Wilson gjort en ny inspelning och hon ger ut en skiva med covers kallad "Now & Forever: Duets" i slutet av september.
Det ser verkligen ut som om de hade kul vid inspelningen och det verkar nästan som de var kära på riktigt på videon.
Vem kan stå emot en gammal klassiker när den framförs så här...?
måndag 22 augusti 2022
Steve Yanek - Ett återbesök 17 år senare
Steve Yanek - "Across The Landscape" 2005 och "Long Overdue" 2022
För 15 år sedan så lyssnade jag en hel del på Steve Yanek's första skiva. Snyggt producerad singer/songwriter med country-rock stuk. Låtar om kärlek som berörde.
Så småningom glömde jag bort skivan, men så fick jag aningen förvånad för några månader se samma skiva bli kallad "ny debutskiva". Det visade sig att den först nu släpps i Europa. Hur jag fick mitt gamla exemplar minns jag inte, men då var det mycket billigt att beställa från staterna på nätet och kanske det var så den hamnade här hemma.
När jag nu lyssnar på den igen inser jag att jag mindes rätt. Bra och medryckande musik, som gjord för att ha på en lång resa i bilen. Extra stort plus till "Emily's Eyes", en mycket vacker och känslig balllad.
Det visar sig att Steve Yanek tagit tag i sitt musikskapande igen och nu har uppföljaren med det passande namnet "Long Overdue" sett dagens ljus. Ännu en ny skiva lär dessutom vara på gång senare i höst.
Den nya skivan låter mycket som en slags fortsättning på den första. Omväxlande, helgjuten produktion, bra sånger och sympatiskt på alla vis. Det är egentligen fånigt att lyfta fram några speciella låtar, men "All The Sorrow" visar en sån modig analys av sig själv, att man förundras hur han öppet vågar erkänna allt det han gör.
Det ska bli spännande att se vad Steve Yanek kommer med härnäst.
För 15 år sedan så lyssnade jag en hel del på Steve Yanek's första skiva. Snyggt producerad singer/songwriter med country-rock stuk. Låtar om kärlek som berörde.
Så småningom glömde jag bort skivan, men så fick jag aningen förvånad för några månader se samma skiva bli kallad "ny debutskiva". Det visade sig att den först nu släpps i Europa. Hur jag fick mitt gamla exemplar minns jag inte, men då var det mycket billigt att beställa från staterna på nätet och kanske det var så den hamnade här hemma.
När jag nu lyssnar på den igen inser jag att jag mindes rätt. Bra och medryckande musik, som gjord för att ha på en lång resa i bilen. Extra stort plus till "Emily's Eyes", en mycket vacker och känslig balllad.
Det visar sig att Steve Yanek tagit tag i sitt musikskapande igen och nu har uppföljaren med det passande namnet "Long Overdue" sett dagens ljus. Ännu en ny skiva lär dessutom vara på gång senare i höst.
Den nya skivan låter mycket som en slags fortsättning på den första. Omväxlande, helgjuten produktion, bra sånger och sympatiskt på alla vis. Det är egentligen fånigt att lyfta fram några speciella låtar, men "All The Sorrow" visar en sån modig analys av sig själv, att man förundras hur han öppet vågar erkänna allt det han gör.
Det ska bli spännande att se vad Steve Yanek kommer med härnäst.
tisdag 16 augusti 2022
Nutida visor av klass
Bosse Lundkvist och Janne Elvi - S:t Eskilskykans trädgård, Eskilstuna 2022-08-16
Jag har sett Bosse spela och sjunga åtskilliga gånger med många olika konstellationer, men frågan är om inte kvällens utomhus-konsert i värmen och blåsten utanför S:t Eskilskyrkan var den allra bästa på många år...
Materialet med Bosses egna visor, med tänkvärda texter om allt det viktiga i livet, tillsammans med delikata gitarrslingor av Janne Elvi, höll en mycket hög klass och framförandet var riktigt avslappnat men ändå angeläget och engagerat.
Jag tror att det är såna här kvällar som kan väcka nytt intresse för och få den svenska visan till nya höjder.
Jag har sett Bosse spela och sjunga åtskilliga gånger med många olika konstellationer, men frågan är om inte kvällens utomhus-konsert i värmen och blåsten utanför S:t Eskilskyrkan var den allra bästa på många år...
Materialet med Bosses egna visor, med tänkvärda texter om allt det viktiga i livet, tillsammans med delikata gitarrslingor av Janne Elvi, höll en mycket hög klass och framförandet var riktigt avslappnat men ändå angeläget och engagerat.
Jag tror att det är såna här kvällar som kan väcka nytt intresse för och få den svenska visan till nya höjder.
torsdag 11 augusti 2022
lördag 6 augusti 2022
Winnerbäck - Ödmjuka betraktelser och ett jädra drag...
Lars Winnerbäck - Sundbyholm, Eskilstuna 2022-08-05
Så blev då den här konserten äntligen av, efter att ha blivit inställd två somrar i rad. Under den tiden har Winnerbäck hunnit släppa en ny skiva och det kändes i luften att förväntningarna var mycket höga. Jag vill påstå att de infriades med råge...! Drygt två timmar med Winnerbäck blev en kavalkad av mestadels rockiga låtar, med både snits och elegans.
Hans eminenta band, bestående av Staffan Johansson och Carl Ekerstam på gitarrer, Jerker Odelholm på bas, Sandra Widman på gitarr och sång, Tomas Hallonsten på keyboards, samt den stora publikfavoriten Jonna Löfgren bakom trummorna, är utan minsta tvekan ett suveränt bra band som verkligen kan skapa både tryck och känsla.
När Winnerbäck sedan kör "Hjärter Dams sista sång" ensam på akustisk gitarr lyckas han hålla kvar samma intensitet som när hela bandet backar upp honom. Det säger mycket om den kraft som finns i den sången. Då känner jag plötsligt hur en tår letar sig ner för min kind. Det är som om marken skälver när jag blir berörd.
Det finns fler höjdpunkter under kvällen och det är så många att det känns dumt att rabbla upp dem alla, men jag måste nämna "Tror jag hitttar hem", som satt precis där den skulle. Det nya arrangemanget av "Söndermarken" lyfter verkligen denna låt till nya höjder. Givetvis så har vi alla favoriter som vi önskat höra, men det gör inte så mycket, för allt är så himla bra ändå.
Bakom scenen visades ett imponerande bildspel upp under nästan hela framträdandet. Snyggt och stiligt utan att pocka på för mycket uppmärksamhet.
Joel Alme inledde kvällen och gjorde det bra. Hade jag känt till hans låtar bättre hade jag nog haft lättare att uppskatta hans avdelning. En del starka sånger, men det kanske lät lite för lika för mig, men det tog sig mot slutet och Alme ska känna sig nöjd med sin insats...
Sammanfattningsvis blev det en härlig kväll med en artist helt utan behov av att framhäva sig själv... En ödmjuk medmänniska som har en sällsynt förmåga att sätta ord på våra vardagliga känslor och sedan med sitt band spela upp sångerna som om det gällde livet.
Så blev då den här konserten äntligen av, efter att ha blivit inställd två somrar i rad. Under den tiden har Winnerbäck hunnit släppa en ny skiva och det kändes i luften att förväntningarna var mycket höga. Jag vill påstå att de infriades med råge...! Drygt två timmar med Winnerbäck blev en kavalkad av mestadels rockiga låtar, med både snits och elegans.
Hans eminenta band, bestående av Staffan Johansson och Carl Ekerstam på gitarrer, Jerker Odelholm på bas, Sandra Widman på gitarr och sång, Tomas Hallonsten på keyboards, samt den stora publikfavoriten Jonna Löfgren bakom trummorna, är utan minsta tvekan ett suveränt bra band som verkligen kan skapa både tryck och känsla.
När Winnerbäck sedan kör "Hjärter Dams sista sång" ensam på akustisk gitarr lyckas han hålla kvar samma intensitet som när hela bandet backar upp honom. Det säger mycket om den kraft som finns i den sången. Då känner jag plötsligt hur en tår letar sig ner för min kind. Det är som om marken skälver när jag blir berörd.
Det finns fler höjdpunkter under kvällen och det är så många att det känns dumt att rabbla upp dem alla, men jag måste nämna "Tror jag hitttar hem", som satt precis där den skulle. Det nya arrangemanget av "Söndermarken" lyfter verkligen denna låt till nya höjder. Givetvis så har vi alla favoriter som vi önskat höra, men det gör inte så mycket, för allt är så himla bra ändå.
Bakom scenen visades ett imponerande bildspel upp under nästan hela framträdandet. Snyggt och stiligt utan att pocka på för mycket uppmärksamhet.
Joel Alme inledde kvällen och gjorde det bra. Hade jag känt till hans låtar bättre hade jag nog haft lättare att uppskatta hans avdelning. En del starka sånger, men det kanske lät lite för lika för mig, men det tog sig mot slutet och Alme ska känna sig nöjd med sin insats...
Sammanfattningsvis blev det en härlig kväll med en artist helt utan behov av att framhäva sig själv... En ödmjuk medmänniska som har en sällsynt förmåga att sätta ord på våra vardagliga känslor och sedan med sitt band spela upp sångerna som om det gällde livet.
tisdag 2 augusti 2022
Bloggen fyller 13 år...!
För 13 år sedan, strax efter klockan 11 på kvällen, publicerade jag mitt första inlägg här på bloggen. Så här såg det ut:
Take me on a trip upon your magic swirling ship
Sommaren 1965. Tio i Topp lördagar klockan 3. Just den här sommaren hade vi en sommar-stuga på Nyckelön och eftersom farsan jobbade till klockan ett var det alltid knappt om tid att hinna dit och rigga bandspelaren för inspelning innan programmet började...
Redan på introt till "Mr. Tambourine Man" med Byrds så förstod jag att det här var något alldeles extra.
Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut. Ögonblick som finns kvar i känsla och närvaro. Jag tror inte jag insåg det direkt, men det här var ett sånt ögonblick. Nu, 44 år senare (oj!) så får jag fortfarande samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man".
På något sätt var detta startpunkten för ett livslångt sökande efter musik med själ och hjärta.
---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ----
Jag skrev alltså: "Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut".
Inte hade jag en aning om att jag just då befann mig i ännu ett sådant ögonblick...
13 år senare med 1637 publicerade inlägg och fler än 187578 besök på bloggen så är det ju uppenbart....!
PS: Nu, 57 år senare (ännu mera oj!) så får jag ännu samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man"...!
Take me on a trip upon your magic swirling ship
Sommaren 1965. Tio i Topp lördagar klockan 3. Just den här sommaren hade vi en sommar-stuga på Nyckelön och eftersom farsan jobbade till klockan ett var det alltid knappt om tid att hinna dit och rigga bandspelaren för inspelning innan programmet började...
Redan på introt till "Mr. Tambourine Man" med Byrds så förstod jag att det här var något alldeles extra.
Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut. Ögonblick som finns kvar i känsla och närvaro. Jag tror inte jag insåg det direkt, men det här var ett sånt ögonblick. Nu, 44 år senare (oj!) så får jag fortfarande samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man".
På något sätt var detta startpunkten för ett livslångt sökande efter musik med själ och hjärta.
---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ----
Jag skrev alltså: "Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut".
Inte hade jag en aning om att jag just då befann mig i ännu ett sådant ögonblick...
13 år senare med 1637 publicerade inlägg och fler än 187578 besök på bloggen så är det ju uppenbart....!
PS: Nu, 57 år senare (ännu mera oj!) så får jag ännu samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man"...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)