När du kommer...

En del saker tar tid
men förblir likväl overkliga
Andra blir luftslott eller hägringar

Ett fåtal fördjupas
blir med tiden självklara
Andra omvandlas och förtvinar

Men en sak begriper jag
det är jag smärtsamt medveten om
att när du håller om mig
då är jag där jag vill vara
då är allt annat helt betydelselöst

Då kan jag stå ut ännu en evighet
för att få komma dit igen
där, där jag är hel och prestigelös
helt närvarande i nuet
stark och skör
spröd men trygg

Där i din famn finns bara nuet
rädslor övervinns
trygghet erövras
tid skapas och förtärs i samma ögonblick
Nu blir sen
sen blir då
men vi står kvar...
- ArT 31 maj 2021



En av Jackson Brownes mest underbara sånger, här med Bonnie Raitt som gäst.

But everybody's gonna tell you it's not worth it
Everybody's gonna show you their own pain
You might try to find your way up around it
But the need for love will still remain
- Jackson Browne

Vatten i mängder

Hemma i byn har det senaste veckan varit väldigt ombytligt väder: Solsken, regn, blåst, hagel med isbitar stora som knivar, regn, regn och ännu mera regn...

Igår kväll såg den lilla vägen nedanför mig ut så här:

Förr i tiden pratade man om att allvarliga regnväder kunde dyka upp vart 20:e år. Nu räknar SMHI med att dessa kommer att inträffa vartannat år...

Det är klart att om man tar bort alla träd så finns det inga rötter kvar som tacksamt suger upp vattnet. Då rinner vattnet någon annanstans...!

Vi vet, men ingen med ansvar gör något. All logik och allt sunt förnuft förnekas för att någon ska ha rätt att tjäna stora summor pengar. I den heliga äganderättens namn...

Show of Hands får illustrera på ett mycket talande sätt:



I ett samhälle, där äganderätten av vår enda planet styr, där kommer det inte på sikt att finnas något kvar att äga...

Gene Clark - Längtande och reflekterande

Det skrivs mycket om Dylans födelsedag, med all rätt... Men det skrivs inte många ord om att det också är 30 år sen Gene Clark gick bort. Han lämnade oss på Dylans 50-årsdag...

Gene Clark var på många sätt väldigt lik Dylan. Hans poetiska ådra och hans melodisinne hade mycket gemensamt med Dylans sätt att uttrycka sig. Lägg därtill denna känsliga röst, full av frustration och längtan, som gav oss musik med en spröd önskan att vara någon annanstans, var det nu än må vara...

Gene Clark var en romantiker av stora mått och han kunde uttrycka det som väldigt få. Nästan alla hans sånger handlar på något sätt om kärlek. "Your Fire Burning" är en av många Gene Clark-kompositioner som aldrig spelades in ordentligt, men live-versionen på "Silhouetted In Light" är smärtsamt vacker:


And all I want is you to believe in me
I am your fire burning here
And someday you'll find out
That you can be free
And break the chains of their despair
Meanwhile your fire is burning here
- Gene Clark

Gene Clark hade en unik förmåga att uttrycka sig - i ord, melodi och sång. Än idag har han inte riktigt fått det erkännande han så väl förtjänade.

Bob Dylan 80 år

Now you're telling me
You're not nostalgic
Then give me another word for it
You who are so good with words
And at keeping things vague
- Joan Baez

På några få rader sammanfattar Joan Baez mycket av Bob Dylans storhet. Därmed inte sagt att det bara handlar om hans sångtexter. Det finns så mycket mer där: Melodisinnet, insikterna, mystiken, klokheten och en sjusärdeles känsla.

Jag tänker inte gå in på nån djuplodande granskning av denne musikskapare. Låt mig bara konstatera att ingenting hade varit vad det nu är utan honom.



När han fick Nobelpriset 2016 skrev jag:
"Dylan är en poet, en iakttagare med en sällsynt förmåga att få till det, att få det melodiöst och med ett knivskarpt innehåll, som samtidigt är så vagt att du tycker att det skulle kunna handla om dig själv.

Där finns de politiska texterna. De som uttrycker precis allt, utan pardon eller omskrivelser. Alltid med förslag och lösningar för männsikans bästa... "Blowin´in the Wind", "Masters of War", "License to Kill", listan skulle kunna göras lång...

Där finns kärlekssångerna som är så öppenhjärtligt poetiska och ändå aldrig förfaller till självömkan eller hat: I uppbrottets stund skrev han "Sara", så oerhört starkt skildrat. Vem skulle kunna författat "It Ain't Me Babe" förutom Dylan...? "Idiot wind" är väl något bitter,
men minst lika mycket riktad mot sig själv... Därtill finns hyllningarna till de älskade, som i "Love Minus Zero, No Limit", med högklassig poesi och skildrat med fascinerande glöd.

Och så finns där alla de andra: Små noveller, iakttagelser eller vykort om vad han ser och upplever: "I Shall Be Released" "Knockin’ On Heaven’s Door", "One Too Many Mornings", "Senor", "Simple Twist of Fate", samt otaliga andra..."

Jag har alltid varit mest förtjust i två olika perioder av Dylans skapande: Den tidiga akustiska med alla dessa fantastiska låtar och så utgivningen i mitten på 70-talet med de tre skivorna "Blood on the Tracks", "Desire" och "Street Legal". Vilka mästerverk...!

Efter detta har jag bara då och då blivit begeistrad av hans utgivning, några ganska bra skivor och några riktigt suveräna låtar. Till saken hör väl att hans utrycksfulla röst har med åren blivit lite väl entonig och grumlig. Men vilken sångskatt han fått ur sig...!



Denna dag tänker jag också på Gene Clark som lämnade oss för 30 år sen, på Dylans 50-ärs dag. Vad passar då bättre än "For A Spanish Guitar", som Dylan har sagt är "en av de bästa låtar som skrivits".

På resa med AFT

AFT (Annika Fehling Trio) - "Still" 2021



AFT är utforskande resenärer i suggestivt musikskapande. Trions andra albumsläpp ser dagens ljus i morgon fredag 21 maj. Åtta små utflykter bland känslor och sökande.

Annika Fehling skriver låtarna, spelar akustisk gitarr, samt sjunger närgånget om viktiga små iakttagelser i livet.

Robert Wahlström ger det hela flyt med sina slagverk. Nu spelar han även en hel del piano och det lyfter ljudbilden mot nya spännande vyer, samtidigt som soundet blir lite mer lågmält.

Christer Jonasson Tolv lägger till små gitarr-smekningar, på både lap-steel och vanliga gitarrer. och det tillför hela upplevelsen lite mystik och rymd.

Här finns några suveräna kompositioner som "Sing The Dark Away" och "How To Fall", men det är helheten som sticker ut. Det blir som en spontan upptäcksresa bland ljud, stämningar och reflektioner.

Det är bara att ännu en gång upprepa: AFT måste vara ett av de absolut mest spännande och nyskapande banden just nu...

Nya singlar del 6: Jackson Browne - "My Cleveland Heart"

Idag släpptes tredje singeln från Jackson Brownes nya album.

Låt oss enkelt konstatera att det är inspelat i sjukhusmiljö och att det är lättsamt med humor. Kanske syftar det på att han tidigt diagnosticerades med Corona, men han klarade sig med en lättare smitta.

Vidare finns snyggt slide-spel av Greg Leisz, Phoebe Bridgers är med och käkar upp hans hjärta i videon och Val McCallum får sjunga för ovanlighetens skull.

Ja, då har man hört 6 av låtarna på nya albumet... Då återstår 4 sånger till...

Skogspromenad

Den lille grabben släpper min hand och drar i mitt byxben och frågar:
- Har det varit krig här?

Jag vet inte vad jag ska svara... Till slut säger jag att det är ett så kallat kalhygge, ett modernt sätt att odla skog, men det...
- Måste de förstöra allt då?

Nu vet jag inte vad jag ska säga utan att börja gråta. På marken ligger ett trasigt band som suttit runt det döda trädet som lämnats kvar:

"Naturvård" står det... Nu blandas förtvivlan med ilska och jag mår illa... Jag föreslår att vi ska vända. Och så blir det.

Vi går snabbt tillbaka till den skogsglänta som ännu inte är skövlad. Inte ännu, men snart finns det ingen skog kvar här heller, inga träd där solen så vackert kan strila in mellan grenarna... Snart är stigen utplånad, blåbärsriset på marken sönderkört och fåglarna har slutat sjunga och förhoppningsvis hittat något nytt område där de kan hålla till ett tag...

Är det verkligen så här vi ska ha det?

När jag kommer hem sättter jag på Tony Dekkers "Prayer of the Woods":



Än har vi väldigt mycket att lära oss...

Nya singlar del 5: Phoebe Bridgers - "Kyoto"

Phoebe Bridgers är en 26-årig tjej från Kalifornien som i indie-kretsar har fått en hel del lovord de senaste åren. Hennes musik är lågmäld och oftast långsam med små stråkarrangemang.

Det som gör att hon sticker ut är hennes röst, ljus och försiktig, så ömtålig att man tror det kan brista när som helst. Hon liksom kryper upp i ditt knä och håller sig fast. Hon är så skör att du inte kan avvisa henne, hon är så prekärt känslig att du vill skydda henne.

"Kyoto" har hon spelat in tidigare, två gånger till och med, men den nya versionen är akustisk och gjord med Jackson Browne, som lägger på en stämma i refrängerna. Det är inte det lättaste att hänga med i Bridgers udda upp- och nedvandringar i olika tonarter. Men det är fascinerande och jag slås desutom av vilken säker stämma som Jackson lägger på, trots att det inte är i hans normala tonläge.

Baksidan, om man nu kan kalla det så i dessa digitala tider, "Summer's End" är en riktig pärla den med.

Nya singlar del 4: Bruce Guthro - "What Makes A Hero"

Ny och ny... Nja, den här kom förra våren, men den är så aktuell och så bra att den ändå får betraktas som ny så länge du inte har hört den.



Det har varit tyst om de flesta av Runrigs medlemmar sen gruppen gick i pension för snart tre år sedan. Bruce Guthro har varit hemma på Cape Breton och spelat och sjungit. Gitarristen Malcolm Jones har spelat med de skotska folkrockarna Skipinnish.

Guthro har ju alltid haft en parallell karriär där hemma och nu har han ju möjlighet att satsa lite mer på den. "What Makes A Hero" är en högaktuell betraktelse som förtjänar att bli lyssnad på gång efter gång.

Vettiga skogsägare träder fram

Jag blev glad över den här debattartikeln i SvD: Skogsägare: Vill se naturnära skogsbruk.

Det finns givetvis vettiga skogsägare, även om de inte har synts så mycket i debatten. Men här träder fler än 250 skogsägare fram och visar att de har ambitioner att ta hand om sin skog och se till att den mår bra. Annars handlar det ju nästan bara om bortförklaringar och ett tjatigt hänvisande till "äganderätten"... Alltså deras rätt att tjäna pengar oavsett hur det går till...

För mig är det sjukt och mycket oroande. Det är alltid allvarligt om vi litar på att girighet ska lösa alla problem. För mig är äganderätten förknippad med ett stort ansvar och om det ansvaret inte tas då måste vi gå in med lagar och styrmedel för att kräva fram det ansvaret. Kalla det vad du vill, det är ointressant. Det är alltid bättre att ta ansvar än att inte göra det. Om min frihet begränsar andras frihet, andras rättigheter, då är det inte frihet längre. Då är det enbart pengarna som styr och det har hitills aldrig visat öka ansvarstagandet eller viljan att ödmjukt ta hänsyn till miljöfrågorna.

Det går att bedriva ett vettigt skogsbruk och det går att få det lönsamt. Dessa 250 skogsägare ger mig hopp...!



Min vän Morgan Erina har spelat in en ny version av historiens främsta kamplåt, "We Shall Over Come", och givetvis gör hon det fenomenalt bra.

Nya singlar del 3: Lars Winnerbäck - "Själ och Hjärta"

Så har det då kommit fyra nya sånger från Lars Winnerbäck... Lite rockigare, men också den akustiska "Skriet". (Kanske inte en singel, utan mer en EP, men so what...?)

Vad har hänt sen sist? De nya sångerna känns som fyra nya dagboksblad. Som alltid ärliga och fulla av iakttagelser om vardagen. Som alltid finns en öppenhet som gör att vi känner igen oss och tror att det handlar om just oss...

Nya singlar del 2: Tina Stenberg - "We're All Going Home"

Tina Stenberg gjorde 2015 ett fint album, "Mitt I Livet", som av någon obegriplig anledning inte alls fick den uppmärksamhet hon förtjänade. Nu har Tina släppt en ny singel, "We're All Going Home", en cover av en låt med duon The Wanderer, som jag får erkänna att jag inte vet mycket om, men en bra låt är det definitivt.



Reflekterande, harmoniskt och fridfullt...

Hoppas det snart kommer mer med Tina! Det hon lagt ut på sin Facebook-sida visar sån klass att det nästan vore ett brott att inte jobba vidare med det:



Det finns en ärlig innerlighet i Tinas röst som träffar mig rakt i hjärtat...

Nya singlar del 1: AFT "Hush Now"

Ännu en singel från AFT:s nya skiva "Still", som släppps den 21 maj, har nu sett dagens ljus. Annika Fehling Trio känns fortfarande lika fräscha och den nya skivan verkar riktigt spännande.



Det är vackert och fascinerande, med lite mystik, och man drömmer sig lätt bort och vävs in i stämningen... Jag skrev precis likadant om den första singeln, men kan inte komma på något som passar bättre, så då upprepar jag väl mig...

"Hush Now" heter den nya singeln och egentligen är det mer som en låt på ett album, en del av en helhet eller ett fragment av en stämning, Men rackarns så bra, så kalla det vad du vill...

Skriv upp den 21 maj i din kalender...!