tisdag 31 december 2013

Kanske det blir bra...?


Några ord på vägen inför det nya året:

All of our days
Racing away
You gotta be somewhere
I gotta be somewhere
All of our hours
Spent here together
Just like precious jewels
We dig from the earth
- Catherine MacLellan

No one is given the map to their dreams
All we can do is to trace it
See where we go to
Know where we've been
Build up the courage to face it
- Sandy Denny

I've been wrong before
And I'll be there again
I don't have any answers my friend
Just this pile of old questions
My memory left me here
In the field of opportunity
It's plowin' time again
- Neil Young


Allt kanske blir bra...? Om inte, så får vi väl inbilla oss det så länge...

Let the disappointments pass
Let the laughter fill your glass
Let your illusions last until they shatter
- Jackson Browne


måndag 30 december 2013

De bästa skivorna 2013

Dags att sammanfatta årets skivutgivning... Så, högst personligt, här är de jag funnit glädje och tröst hos, de som gett mig utlopp för känsla, äkthet och närvaro, och de som jag valt att utforska lite närmare, eller inte har kunnat plocka bort från CD-spelaren:

Nya album: 

1. Dawes - "Stories Don't End"
- Lyssna på "From a Window Seat" och läs mer här Dawes - något alldeles unikt bra...!.
Det är mycket sällan det kommer en skiva som så fullständigt övertygar och inte slutar att växa. En av de bästa skivorna på många år...

2. Iain Matthews - "The Art of Obscurity"
- Iain kallar detta sin "troligen sista solo-skiva" och det känns som ett bokslut: Med flera tillbakablickar, reflektioner och oro för den allt mindre tid som väntar... En av hans allra bästa skivor, och det säger inte lite det...! Kommer ges ut officiellt under början av 2014, men har sålts via Iains hemsida senaste halvåret. Läs mer här !

3. Amelia Curran - "Spectators"
- Så ruskigt suggestivt och utlämnande att jag inte finner ord... Mer på bloggen här !


4. Paper Aeroplanes - "Little Letters"
- Paper Aeroplanes har tagit flera steg framåt med nya skivan, inte minst Richard Llewellyn med ett sällsynt finurligt sätt att uttrycka sig på sin elgitarr. Sarah Howells sång är förstås lika frapperande vacker och distinkt fortfarande. Mer att läsa här !

5. Holly Williams - "Highway"
- Avskalad glöd med intensitet, lite blues, lite country, lite rock. Känns som om hon satt i min soffa och sjöng: "Drinkin' - Official Video".

6. Broken Fences - "Stormy Clouds" EP
- Morgan Erina och Guy Russo i Broken Fences fortsätter att skriva låtar med sina känslospröt till harmonier som främsta ingrediens. Mer på bloggen här !



Övriga utgåvor som är värda all uppmärksamhet:

Darden Smith - "Love Calling"
- Avskalat och enkelt, så låtarnas styrka märks ännu mer. Ett exempel: "Mine Till Morning".
Läs också: Skämtare med sångskatt.

Delbert & Glen - "Blind, Crippled and Crazy"
- Ruffigt men ack vilken närvaro och känsla i sången: "More and More, Less and Less".
Min recension på bloggen: En stor överraskning...

Tony McManus - "Mysterious Boundaries"
- Akustisk gitarr på längden och tvären, både vackert och kompetent, stämningsskapande...


Winter Mountain - "Winter Mountain"
- En engelskman och en irländare. Årets upplaga av Everly Brothers, Peter & Gordon, Simon & Garfunkel. Och det är riktigt bra!

Thea Gilmore - "Regardless"
- Varierat och med hög lägstanivå. Men Theas röst gör sig allra bäst ju mer ensam hon blir i ljudbilden... En stor konstnärinna när det gäller att uttrycka sig med sång och musik!

Chris Eckman - "Harney County"
- Walkabouts låtskrivare, sångare och gitarrist gör ännu ett lågmält soloprojekt. Som att lätta på en bränhet dagbok...


Tony Dekker - "Prayer of the Woods"
- Great Lake Swimmers frontfigur gör en stark soloskiva om naturens magi och hur vi hotar vår egen framtid...

Deep Dark Woods - "Jubilee"
- Från melankolins centrum-kärna, riktigt bra, men jag tror de kan nå ännu högre när nya gitarristen Clayton Linthicum blommar ut...

Roddy Woomble - "Listen To Keep"
- Tredje soloskivan med Idlewild's sångare, helt fantastisk stämma, omöjlig att inte bli påverkad av... Den dag materialet håller samma klass gör han en klassiker...


Svenskt:

1. Eastwick - "Beyond Reason"
- Mer drag, enbart eget material och ett otvivelaktigt engagemang både i framförande och innehåll. Min recension: Engagerat och punkigt drag.

2. Folkvang - "Folkvang"
- Instrumentalmusik från Umeå med en klang av Peter Green/Danny Kirwan i tidiga Fleetwood Mac, vacker musik som tar dig iväg på drömska äventyr... Deras hemsida förtäljer mer !


3. Lars Winnerbäck - "Hosianna"
- Jag var inställd på besvikelse, men nej! En ny LW är alltid ett tidsdokument över vår samtid.


4. Melissa Horn - "Om du vill vara med mig"
- Vår unga melankoli-drottning känns fortfarande ärlig och full av frustration... och då går det ju inte att räkna bort henne.



Live-skivor:


1. Ad Vanderveen and The O'neils "Live Labor"
- Elektrisk och akustisk "Neil Young-musik" som vulkaniserar som Neil själv inte gjort på länge...

2. Dawes - "Stripped Down At Grimey's" EP
- Några låtar live, helt suveränt och spännande...

3. Norah Jones - "Live In Poland 2007"
- Absolut klass-konsert med Norah och hennes band. Hennes röst bedövar mig...



Retro (Inte nytt, men nyutgivet):


1. Jackson Browne with David Lindley - "Where the Shadows Fall"
- En av mina favorit-bootlegs i (någorlunda) officiell release och bra ljudkvalitet. Så intimt framfört att jag nästan får utslag på kroppen...! Bättre än så här blir det inte...

2. Gene Clark - "Here Tonight: The White Light Demos"
- I en rättvisare värld hade Gene Clarks "White Light" från 1971 klassats som en milstolpe i skivutgivningens historia, som urtypen för ett singer-songwriter koncept. Nu finns demo-inspelningarna! Min recension: Nyupptäckta demos med Gene Clark.

3. Neil Young - "Live At The Cellar Door"
- Neil solo från 1970: En mästare dokumenterad. Vilka låtar! Neil solo är som hitta bilder man aldrig sett, men som ändå är välbekanta, som en del av livet självt.


Helhetsintrycket är ett blandat år med några riktiga höjdare som utmärker sig desto mer...
Ett år då både unga och äldre nordamerikaner (kanadensare medräknade) ger britter, svenskar och holländare en utmaning om utmärkelserna.

Men, kom ihåg, man kan aldrig tävla i musik, upplevelser eller känsla... Det är inte några framräknade summor. Det är något vi känner med alla våra sinnen när vi blir riktigt berörda. Inget annat...!



lördag 28 december 2013

Årets bästa låtar 2013

2013 blev ett underligt år, där hösten spenderades i stress, sorg och strul... Så ny musik har fått vänta på sin tid och jag ligger fortfarande efter med lyssnandet. Alltså har jag säkert lyckas missa några oväntade pärlor, men det medför ju att det blir desto fler "sent upptäckta" sådana nästa år...!

Här kommer en liten anspråkslös lista på de låtar som fascinerat mig mest under året:

1. Doug Ingoldsby & Eugene Ruffalo - "Us and Them"

Lyssna här: "Us And Them"!

När framträdande, musik och innehåll alla tre samtidigt finner sådana här höjder blir det något alldeles extra. En helt suverän låt, fantastiskt framförd och med ett budskap så på pricken framlagt: Det finns inget "oss" och "dem", det finns bara ödmjuk medmänsklighet...
Ska det vara så svårt att inse? Hur kan vi känna oss så hotade av alla okända?



2. Dawes - "Most People"

En av 12 egendomligt bra låtar på Dawes album "Stories Don't End". Enastående bra med Taylor Goldsmith i förgrunden.



3. Thea Gilmore - "This Road"
När Thea låter det enkla tala då kan det bli så här känslomässigt levande...

4. Broken Fences - "Rove"
Morgan Erina och Guy Russo i Broken Fences fortsätter att skriva låtar med sina känslospröt till harmonier som främsta ingrediens. När ska världen upptäcka det?

5-10 utan ordning:

Amelia Curran - "Years"
Egentligen borde jag valt "What Will You Be Building", men den fanns ju på förra skivan i en annan inspelning... "Years" är också så avskalat och ödsligt attraherande att jag skakar ännu mer än vanligt...

Paper Aeroplanes - "Fable"
Paper Aeroplanes har tagit flera steg framåt med nya skivan, inte minst Richard Llewellyn med ett sällsynt finurligt sätt att uttrycka sig på sin elgitarr. Sarah Howells sång är förstås lika frapperande vacker och distinkt fortfarande. När ska världen upptäcka det?



Dawes - "Bear Witness"
Dawes - "From the Right Angle"
Ännu två låtar från Dawes mästerverk. Jag kunde tagit med ännu fler...



Jenai Huff - "Just Like Me"
Ännu en ny upptäckt som skiver låtar som berör ordentligt. Här om vår rädsla som vi alltid måste bekämpa, för att den inte ska ta överhanden! Sjunger bra gör hon också...

Iain Matthews - "Pebbles in the Road"
Har gjorts tidigare i en jazzig version, men det är som på nya skivan jag tycker den ska låta. En stor skildring av undret att finnas till.


Ibland undrar man ju inte om alla bra låtar redan skulle vara skrivna... men likt blommor söker sig genom asfalt för att överleva, hittar vi människor hela tiden nya melodier ur några få ackord och variationer. Märkligt egentligen, men ändå lika naturligt som att vi andas...

Sen är det faktiskt så att jag redan nu har på känn att jag vet vilken nästa års bästa låt blir:
Catherine MacLellan "Raven's Sun". Ännu inte utgiven, men kanske den skulle vara med här, den finns ju redan... Se här:
Som en god fe i november-mörkret. Den blir svårslagen...! När ska världen upptäcka det?


måndag 23 december 2013

Plötsligt är det jul...!

Tyckte som vanligt att jag var ute i god tid, men i år hann jag inte heller...

Om jag hade varit som vanliga Svenssons och köpt julklappar i mängder, bakat och fixat mat utan gränser, städat och putsat varje millimeter, pyntat varje fönster och köpt en julgran som barrar redan innan den är klädd... Då hade jag varit sönderstressad och i panik. Nu tar jag det väldigt lugnt och känner ändå att jag inte räcker till..

Då dyker det upp en nyinspelad variant av Loudon Wainwright's "Suddenly It's Christmas" och jag känner mig plötsligt mycket bättre...



Suddenly it's Christmas
The longest holiday.
The season is upon us
A pox! It won't go away.
It's a season, it's a marathon
Retail eternity.
And it's not over til it's over
And you throw away the tree
- Loudon Wainwright III

Min gamla jul-lista på Spotify, nu med några nytillskott, finns här:
Xmas - Spellista på Spotify 


God Jul och ta väl hand om varandra...!


fredag 20 december 2013

Det skulle bli en lång ceremoni...

Sånger till en begravning - del 11: 60 låtar på Spotify

Trodde inte att jag skulle hitta så många lämpliga 
låtar för min fingerade begravning...
Det skulle bli en väldigt lång ceremoni...! Det fick helt enkelt bli:


For My Funeral - Spellista på Spotify

Några till som jag bara var tvungen att ta med:
w Loudon Wainwright III's rörande sång om saknaden av hans pappa: "Sometimes I Forget".
w Magna Carta - "Song For John": En av mina verkliga favorit-låtar. Hör hur de musikaliskt illustrerar en våg...!
w Dransfield - "It's Dark In Here": Handlar nog egentligen om något annat, men kunde handla om döendet... Från en enastående skiva...!
w Thea Gilmore's vackra och rörande "The Lower Road" - där Joan Baez gästar...
w Catherine MacLellan's tankar vid en närståendes grav i "Flowers on Your Grave".
w Steve Knightley's "Exile" - Även inspelad av Kate Rusby och Kathryn Roberts på deras magiska debut-skiva.
w John Tams och Linda Thompson's otroliga duett i "Hold Back the Tide":



Flera svenska bidrag av högsta kvalitet finns också med: Christine Hellqvist, Staffan Lindfors, Ulf Lundell, Ola Magnell, med flera.

Avslutar denna mini-serie med några passande ord av Chris Simpson från "Song For John":

And I saw through your eyes, that the snow it lay whiter
That the deeps they were deeper, the summers ran dry
And the rivers were oceans, deep rolling in splendour
The trees they were giants, that talked with the sky
...
For time and a river - they roll on together
Who knows where we're going to, or where we came from

- Chris Simpson


onsdag 18 december 2013

For A Dancer - Den definitiva sången om livets mening

Sånger till en begravning - del 10: Jackson Browne - "For A Dancer" 1974

And somewhere between the time you arrive
And the time you go
May lie a reason you were alive
But you'll never know
- Jackson Browne


Det finns nog inga andra textrader som berört mig mer... Det finns inga andra textrader som så kristallklart, men kortfattat, definierat min syn på liv och död, religion och livets mening. Dessa rader kommer i slutet som ett klimax och säger allt. Allt...!!!


Jackson Browne skrev "For A Dancer" när en vän, en professionell dansare, omkom i en eldsvåda. Den har sedan använts bl.a när Lowell George, James Honeyman-Scott och Nicolette Larson gick bort. Troligtvis betydligt fler... Ovan är en suverän akustisk version inspelad i Holland när Jackson gästade gruppen Venice, kända för sin härliga stämsång.

Dessa rader har ju en hel del att säga de med:

I don't know what happens when people die
Can't seem to grasp it as hard as I try
It's like a song I can hear playing right in my ear
That I can't sing
I can't help listening
And I can't help feeling stupid standing 'round
Crying as they ease you down
'Cause I know that you'd rather we were dancing
Dancing our sorrow away
No matter what fate chooses to play
- Jackson Browne


måndag 16 december 2013

Crossing Over - När man vet att slutet kommer snart...

Sånger till en begravning - del 9: Lowen & Navarro - "Crossing Over" 1995

Här kan du lyssna på "Crossing Over": En personlig video gjord till någon "Robert". Han ser väldigt sympatisk ut, men jag vill inte lägga ut en så personlig video...

Här finns "Crossing Over" igen: Ännu en personlig video, nu till en älskad katt...

Eric Lowen & Dan Navarro skrev "Crossing Over" när några av deras föräldrar gått bort. Några år senare, när Eric Lowen var på väg att gifta sig, diagnostiserades han med obotlig ALS och livet tog sig nya oväntade vägar. Han blev dock ändå gift och fortsatte spela tills det var helt omöjligt. De sista konserterna satt han orörlig i rullstol, men var ändå med...

I tidskriften "Performing Songwriter Magazine" skrev Eric Lowen 2006 denna fantastiska text:
"Survival, Success and the End Of The Road". Där lovprisar han det livet gett honom och visar hur modigt han tog sig an sitt ofrånkomliga öde. Här läser han upp texten själv:



Lowen & Navarro gjorde 12 skivor mellan 1990 och 2008. Den sista fick den passande titeln "Learning To Fall"...! Än är det inte för sent att upptäcka deras härliga stämmor, meningsfulla kompositioner och storartade spel på gitarr...!

Länk:
Lowen & Navarro's hemsida - med all historik och massvis med musik att höra smakprov på.


lördag 14 december 2013

Revelations - Om ett liv efter detta

Sånger till en begravning - del 8: Murray McLauchlan - Revelations 1973

En ung och provocerande Murray McLauchlan gav 1973 ut sitt mästerverk "Day To Day Dust", en skiva som följt mig genom åren som min egen skugga. En bitsk men engagerad betraktelse över en tillvaro han inte kunde förlika sig med. Ett tidsdokument som än idag känns aktuellt. Religionens hymlare blev effektivt avklädda på "Revelations":


Some day when I go down and die
with a quiet mind and a peaceful eye
I won't worry no more about what goes on
I'll just lie down in the earth 'till the earth is gone
...
Some angel might take me by the hand
to some dream, to some old happy land
Where the love comes free
and I can just be me
Angel, come and take me by the hand!
- Murray McLauchlan


Murray McLauchlans betraktelse har länge tämligen exakt dokumenterat min ateistiska syn på ett liv efter detta. Raka puckar, utan pardon... Idag är nog både jag och den gode Murray lite ödmjukare, även om vi fortfarande står för våra åsikter...


onsdag 11 december 2013

Dust - Av jord är du kommen...

Sånger till en begravning - del 7: Fleetwood Mac - "Dust" 1972

En del tror alltså att vi efter döden flyger iväg uppåt, andra att vi åter blir jord...:


When the white flame in us is gone
And we that lost the world's delight
Stiffen in darkness, left alone
To crumble in our separate light
When your swift hair is quiet in death
And through the lips corruption thrust
To still the labor of my breath
When we are dust, when we are dust
- Rupert Brooke (poet om ej krediterades som medkompositör)


Danny Kirwan upptäcktes som 17-åring av självaste Peter Green och blev erbjuden att bli medlem i Fleetwood Mac. Det första de gjorde var "Albatross"...! Green har hävdat att han aldrig kunnat åstadkomma "Albatross" utan Kirwan. Sedan gjordes "Oh Well"...

Danny Kirwan blev senare frontfigur, när Green lämnade bandet, som gitarrist, sångare och låtskrivare. Kirwan bidrog med oerhört vackra låtar och ett suggestivt gitarrspel, som i ovanstående "Dust", och förtjänar mycket större uppskattning.

Nyfiken att höra mer? Så här enormt vackert kunde hans gitarr och ljusa röst ljuda:
Fleetwood Mac - Sunny Side Of Heaven [Bare Trees] 1972
eller
Fleetwood Mac - Woman of 1000 Years [Future Games] 1971

Tyvärr blev den så musikaliskt harmoniske, men privat temperamentsfulle, Danny Kirwan mer och mer psykiskt instabil och drog sig undan den officiella musikvärlden. En oerhörd talang som ett tag levde som hemlös alkoholist...


tisdag 10 december 2013

I'll Fly Away

Sånger till en begravning - del 6:
Plainsong - "I'll Fly Away" 1972
Gillian Welch & Dave Rawlings - "I'll Fly Away" 2004



Plainsong med Ian Matthews och Andy Roberts i täten gör en enorm tolkning av denna
gamla gospel. Inga märkvärdiga textrader att återge här, men det blir ruskigt bra ändå...
Bra musik fint arrangerad kan lyfta simpel lyrik till himmelska höjder. (Liksom motsatsen: Överproducerad smörja kan ruinera även riktigt stora kompositioner... Men det är ju en
annan historia...)


Gillian Welch och Dave Rawlings gör det också alldeles förträffligt! Ibland är det förunderligt att allt någon rör vid förvandlas till rent guld... Kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men jag upprepar vad jag skrev i mars 2010: Gillian Welch och Dave Rawlings musik kan förefalla entonig och sävlig vid första bekantskapen, men växer sig in under skinnet och blir så självklar och påträngande att det är en underdrift att prata om magi och intensiva nyanser. Musiken bara tränger sig på och är alldeles självklar och fullständigt tidlös.

Varför inte lyssna på hela konserten? Den finns här: Gillian Welch at BBC4 2004 Full Concert.
Gör det! Helt enastående magiskt! Nästan så man flyger iväg....


måndag 9 december 2013

And oh what a feeling...!

Sånger till en begravning - del 5: John Prine - "Please Don't Bury Me" 1973


Woke up this morning.
Put on my slippers.
Walked in the kitchen and died.
And oh what a feeling!
When my soul went thru the ceiling.
And on up into heaven I did ride.
- John Prine


Får man skämta om döden...? "And oh what a feeling! when my soul went thru the ceiling". Älskar de raderna. Kanske man skulle ha på gravstenen (om man nu skulle vilja ha någon...) eller i dödsannonsen...! Varför inte?

Give my stomach to Milwaukee if they run out of beer
Put my socks in a cedar box just get em' out of here
- John Prine


Vansinnigt roligt, eller hur?


lördag 7 december 2013

Black Muddy River

Sånger till en begravning - del 4: Grateful Dead - "Black Muddy River" 1987


When it seems like the night will last forever
And there's nothing left to do but count the years
When the strings of my heart begin to sever
And stones fall from my eyes instead of tears
- Robert Hunter


Jag kan se en ensam man vandra sakta bort till denna vackra melodi, bort från livet, på vägen "mittemellan", mot en okänd kust... Jerry Garcia får ur sig ett så vackert gitarrsolo och sedan åter tillbaka till vandringen. Så symboliskt... Så mystiskt...

Black muddy river
Roll on forever
I don't care how deep or wide
If you've got another side
- Robert Hunter


torsdag 5 december 2013

Nelson Mandela borta och världen är fattigare

Här kör jag en mini-serie om sånger till en begravning... och så dimper nyheten ner som jag visste skulle komma förr eller senare:
Nelson Mandela har lämnat oss.... En av de största, alla kategorier...! Världen har förlorat en av sina mest ödmjuka invånare och det känns som en fattigare värld...


"If there are dreams about a beautiful South Africa, there are also roads that lead to their goal. Two of these roads could be named Goodness and Forgiveness".
- Nelson Mandela


När Nelson Mandela kom till makten 1994 efter 27 år i fängelse (varav 18 år i en cell på ett par kvadratmeter) så deklarerade han "Aldrig mer apartheid! Aldrig hämnd!" Stora ord av en stor man! Att inte låta egen bitterhet ta fart, att inte hämnas sina oförrätter, utan att obevekligen se framåt för allas bästa.

"For to be free is not merely to cast off one's chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others".
- Nelson Mandela


En kompromisslös medmänsklighet, det hade Mandela och visade detta utan att framhäva sig själv. Ett föredöme för oss alla att lyfta fram gång efter gång, tills vi har lärt oss...


tisdag 3 december 2013

Closer to the Light

Sånger till en begravning - del 3: Bruce Cockburn - "Closer to the Light" 1992


Gone from mystery into mystery
Gone from daylight into night
Another step deeper into darkness
Closer to the light
- Bruce Cockburn


Bruce Cockburn, som ju är uttalat kristen, skrev denna sång till låtskrivaren Mark Heard, som dog i sviterna av en hjärtattack 1992. Här skiner sorgen och saknaden igenom, men trots min ateistiska livssyn, så är det inget problem med att uppskatta Cockburn's förmåga att fånga det mystiska och det ofattbara. I detta fall döden, men kunde lika väl varit livet...

Så bedårande vackert, sång och gitarr, text och musik, så fullt av äkta känslor att jag ofta gråter när jag hör denna sång. Värmande tårar... Läkande musik...


måndag 2 december 2013

When I'm Dead and Gone

Sånger till en begravning - del 2:
McGuinness Flint (Gallagher & Lyle) - "When I'm Dead and Gone" 1970



When I'm dead and gone
I wanna leave some happy woman living on
When I'm dead and gone
Don't want nobody to morn beside my grave
- Benny Gallagher / Graham Lyle


Ibland så får man en liten chock: Jag har uppfattat texten fel i 43 år... Har alltid trott de sjöng "I wanna leave some happy moments living on"...!

Men hur som helst: Budskapet är tydligt: Lev vidare, jag vill inte att ni sörjer mig så mycket att det knäcker er. Tänk på mig med glädje istället!

Glädjen formligen stänker ur Graham Lyle's mandolin och sköljer över oss med en rytm man omöjligt kan sitta och deppa till...


söndag 1 december 2013

Sånger till en begravning

Sånger till en begravning - del 1: Jackson Browne - "The Road and The Sky" 1974


When we come to place where the road and the sky collide
Throw me over the edge and let my spirit glide
- Jackson Browne


Att döden kommer... Kan någon uttrycka det mer lyriskt än Jackson Browne? Jag har länge tänkt på att utsätta de som kommer på min begravning (Jag hoppas det dröjer och tänker göra vad jag kan för att det blir så...) för en massa bra musik, som säger det som bör sägas och som visar vad jag tänker om döden, och också om livet...

För jag tror allt hänger ihop, skulle lika väl kunnat kalla den här miniserien "Sånger om att leva" eller "Reflektioner om livet".

Så Jackson Browne får ange tonen med denna rockiga skapelse med David Lindley på sin oefterhärmliga lap-steel.