söndag 18 november 2018

"Carrickfergus" i toppversion



Jag har just nu Allison Moorer i bilen och jag imponeras av kraften och skörheten i hennes sång. Och hur hon nästan obemärkt kan glida mellan dessa skillnader.

För ett tag sedan såg jag spelmannen Aly Bain och han imponerade stort med sitt "virtuosiska" spel, men även för den närvaro och känsla han bygger in i spelandet.

Hittade för ett tag sedan den gamla 'Carricfergus" i en underbar version. Allison sjunger så man berörs ända in och Aly spelar så obeskrivligt fint.

Känsla. Närvaro. Kunnande. Och att kunna sammanföra alla dessa på en gång. Det är väl det musik handlar om ändå...?


onsdag 14 november 2018

Tack - Alltid något...

Det kunde jag inte se komma... men det är dags att ge ett stort tack till Annie Lööf och Jan Björklund. De röstade mot Kristersson som statsminister och stod för sitt ord. Alltid något...!

Moderaterna har sedan SD dykt upp på banan ansetts mer och mer rumsrena och det retar mig till vansinne... Och nu ville den där Ulf säkerligen fortsätta ge bort vår gemensamma egendom till underpris och se till att ett litet fåtal blir rikare på den stora massans bekostnad.

Och det kan väl aldrig vara fel att förse sig själv med en lägenhet som är helt ouppnåbar för de flesta...? Allt under täckmantlar av "frihet", "ansvar" och nu även "lika för alla"... Jag får sura uppstötningar...

Dags att plocka fram en av de bästa politiska sånger som gjorts: "Sea Never Dry"... Den säger allt!!



måndag 12 november 2018

Neil Young 73 år, men utan hus...

Ett speciellt GRATTIS till Neil Young på 73 års-dagen. Han går samtidigt ut hårt i 'Rolling Stone' och kritiserar Donald Trump och hävdar: "That’s What Climate Change Looks Like".

Neil Young skriver så här: “California is vulnerable – not because of poor forest management as DT (our so-called president) would have us think. As a matter of fact this is not a forest fire that rages on as I write this. We are vulnerable because of Climate Change; the extreme weather events and our extended drought is part of it.”

Neils eget hem nära Malibu har blivit offer för Los Angeles-bränderna, vilka Trump alltså skyller på "dålig skogs-planering". Så urbota dumt och så vidrigt farligt att en man med så mycket makt förnekar varje form av miljöproblem och därtill själv skapar ännu fler...



I never knew a man
who could tell so many lies
He had a different story
for every set of eyes.
How can he remember
who he's talkin' to?
'Cause I know it ain't me,
and I hope it isn't you
- Neil Young


Ovanstående rader från "Ambulance Blues" gavs ut 1974 på mästerverket "On The Beach", men de förblir en absolut favorit för mig. Vilken känsla och vilken mänsklig omtanke i dessa rader...!!

Det sägs att de 1974 var riktade mot Richard Nixon, men jag tycker att de passar utmärkt även mot Trump, 44 år senare.


söndag 11 november 2018

Höst


Det är höst. Överallt. Grått. Fuktigt. Det är faktiskt ganska trist. Trött ser jag mig omkring. Grått. Oreda. Ofärdiga projekt. Tillkortakommanden. Och inte ens en regering att klaga på. Inget ansvar och inga visioner.

Det vore lätt att tappa lust och tro. Men jag har faktiskt lärt mig hantera det lite annorlunda. Även gråa dagar är dagar. Dagar som vi väljer att fylla med något. Denna söndag fyller jag med lite reflektioner...

Hundra år sedan första världskriget slutade. Jag är övertygad om att det för hundra år sedan tänktes "Aldrig mer". Jag är säker på att man då trodde att mänskligheten hade lärt sig något...

Ibland när jag känner den värme, kärlek och gemenskap, och allt som vi delar, tror jag att vi ska kunna bygga en bättre framtid. Samtidigt växer hat, rädsla och misstänksamhet, och vi kommer allt längre från det faktum att vi delar en enda jord, och att vi måste göra något radikalt innan det är för sent...



Motherland, cradle me
Close my eyes
Lullaby me to sleep
Keep me safe
Lie with me
Stay beside me
Don't go, don't you go
- Natalie Merchant


Mitt land. Vårt land. Det kan i höstrusket vara svårt att se klart, men desto viktigare att inte ge efter för de krafter som vill att vi ska göra just det. Att vi genomskådar de som vill lura oss och inte begriper vad de därmed ställer till med...

Vägen ligger där öppen, men den måste väljas... Utan rädsla. Utan prestige. Utan egoism. Det är inte lätt och kommer bli ännu svårare... Men jag väljer att tro det är möjligt...!


tisdag 6 november 2018

Positivism

To be a sovereign people
Is not determined by finance
But how we are with each other
How we work and we play
How we sing and we dance
With dignity and backbone
Dignity and backbone
- Luka Bloom


Luka Bloom har alltid fokuserat på det positiva. Ett föredöme att efterlikna...! Tänk om vi svenskar kunde försöka leva upp till budskapet i hans "Dignity and Backbone"...



Girighet har aldrig lyckats riva broar utan har bara byggt nya, större och mer avskräckande.
Vi är nu i en situation när vi kommer att tvingas att agera tillsammans för att rädda miljön och vi kommer inte undan att vi måste värdera livskvalitet i andra termer än i pengar och ägande. Tillväxtens ideal måste omvärderas. Är då Ulf Kristersson rätt man att leda den utvecklingen?
Är Jimmy Åkesson den ledaren som kan ta oss dit? Frågorna är så dumma att jag inte ens besvarar dem...

Vi kommer att få höra att det inte går... Faktum är att deras väg definitivt inte funkar, utan leder oss rakt in i en återvändsgränd som vi kanske aldrig kan ta oss ur.

Vi behöver inte mer av det som orsakat problemen... Vi behöver tänka i helt nya banor...!
Vi behöver vara lite mer positiva och se möjligheter...!


måndag 5 november 2018

Vissa dagar...


Vissa dagar vissnar allt omkring dig.
Förhoppningar...
Drömmar...
Visioner...
Allt bara rasar...

Men titta noga: Ingen är helt ensam...! Med lite perspektiv kanske det inte är så uselt att känna sig som ett vissnat löv...

Senare kan nya drömmar uppstå. Kanske bättre och fler, som Joni sjunger i "The Circle Game".

Under tiden får vi försöka stå ut med Kristersson vid makten, om det nu blir så... Och därtill fler vidriga krafter cirkulerande däromkring...

Vi får stå emot,
visa bättre alternativ
och hoppas...!

Men först får vi ett kort tag känna oss riktigt eländiga. Det hjälper nog för att skapa nya krafter att orka med och ta nya tag...!



Fast jag har ju alltid älskat Tom Rush's tolkning. Varje liten ton känns absolut livsviktig och varje känsla förstärks så kristallklart och sensuellt.




torsdag 1 november 2018

33 artister bjuder på en gratis låt och uppmanar USA att rösta


Det är "Mellanårsval" i USA på tisdag nästa vecka, den 6 november. Samtliga 435 platser i representanthuset och 35 av de 100 platserna i senaten skall väljas.

33 artister har valt att gå ut och uppmana folk att rösta och bjuder dessutom på en specialinspelad låt att gratis ladda hem eller lyssna på direkt.

"Songs for Swing Left" kallas projektet och det finns här:
"Songs for Swing Left - Bandcamp"

Jackson Browne ger oss en nyinspelad fantastisk version av "Far From the Arms of Hunger", med Greg Leisz på vidunderlig pedal steel och Alathea Mills och Chavonne Stewart på lika vidunderlig sång. Nästan som en psalm om en mer human värld och ett bättre bemötande mellan människor:


Taylor Goldsmith i Dawes gör en ny version av "Living in the Future" som jag nog tycker är bättre än originalet på senaste skivan:


Jag fastnar även för en fräsch version av gamla "Deportees" med Cass McCombs and The Chapin Sisters. Andrew Bird bjuder på en dramatisk "Archplago". Vidare låtar med Blake Mills, Sean och Sara Watkins, Tom Chapin, Inara George och åtskilliga nya bekantskaper.

Jim James enkla "Over and Over" sammanfattar väl ganska bra vad det hela handlar om:


Men allra bäst är kanske "Camouflage" med för mig okända gruppen Lo Moon:


Why don't we call this
What we konew it is
Put the Ghost to bed...!
- Lo Moon


onsdag 31 oktober 2018

Svampar

Förra året hade jag massvis med svampar på tomten... Så jag tog kameran och fotade och så blev det en affisch. Kanske vore något för skolan... :-)

Delade den på "fejjan" förra året, men inte här på bloggen. Jag gillar den och tänkte att den måste visas här med:


Svampar får mig att tänka på brittiska gruppen Gryphon, som faktiskt har återuppstått de med. En ny skiva, "Reinvention", kommer i november.

Medeltida musik, delvis på medeltida instrument, med en liten klick punk, en liten klick rock... Helt enkelt ett sound som fortfarande låter väldigt fräscht...!



lördag 27 oktober 2018

En kaotisk människa i en kaotisk värld

John Holm med band + Spinning Jennies - Royal, Eskilstuna 2018-10-26

John Holm sa det själv: "En kaotisk människa i en kaotisk värld"...
Han kommer in på scenen en minut efter de andra i bandet, frågar om någon har lite tejp till notstället, ser sig omkring och verkar inte ha någon koll på något. Tittar på stolen, går runt och efter ett tag sätter han sig och de kan börja. Han får ibland fråga gitarristen Jesper Wihlborg om nästa låt och om gitarren är stämd... Men jag tror att han har betydligt bättre koll än det förefaller. Jag tror att John Holm är blyg och vill vara udda, vill vara sig själv och att han inte bryr sig det minsta om hur folk uppfattar honom.

Men det finns en spröd ärlighet som gör att det funkar ändå... Han vinner respekt hos den stora publiken (nästan fullsatt) och hans frasering och röst finns där fortfarande. Det är som om han känner varenda ord och verkligen står för dem än idag.

Han säger endast ett fåtal ord på hela kvällen, något "Tack", inte mer. Men musiken och sången finns där och Jesper Wihlborgs gitarr ramar in sångerna i en vacker och expressiv skrud. Melodislingorna sitter känsligt, men det är i det varsamma kompet som Wihlborg lägger in små klurigheter som ger ljudbilden både rymd och lyster. Slagverkaren Alexander Gunnarsson ger lite skjuts till alltihop. Sonen Alex Holm dyker upp ibland och spelar munspel och lite gitarr.

Men det är Jesper Wihlborgs härliga spel som får allt att hänga ihop och John Holm kan koncentrera sig på sina låtar och sina texter.


Så här lät "Tid För Kärlek" i Östersund för några dagar sedan:



Spinning Jennies var förband med sin bluegrass/country-influerade musik. Fräscht och glatt, men det är något som saknas. Det är först i sista numret jag verkligen kan ta till mig deras musik. "Hon bor i Hammarbyhöjden" får mig att skratta av vissa särskilda skäl...



Måste ta med en version av John Holms odödliga "Maria, Många Mil och År Från Här".
Varken bild eller ljud är perfekt, men framträdandet är helt underbart:



Ärlighet och innerlighet vinner alltid...!


fredag 26 oktober 2018

Tre musikanter utan begränsningar

Aly Bain, Ale Möller och Bruce Molsky - Biografbarens Källare, Eskilstuna 2018-10-25

Ta tre musikanter, utan begränsningar och låt dem leka sig igenom en kväll...

Aly Bain, Ale Möller och Bruce Molsky är en smått osannolik konstellation. Aly Bain, fiolspelaren med den känsliga vänsterhanden och den hoppande stråken, är född i Skottland, men uppvuxen på Shetlandsöarna. Bruce Molsky är en amerikanare som länge spelat 'old-time music' och som hanterar både fiol och banjo. Ale Möller, den svenska world-musikern som spelar på allt som går och inte går att spela på, är navet som binder samman alltihopa.



Tre supermusiker med en stor repertoar att välja från. Tre musikanter som inte gör sig till utan är naturligt avslappnade och ibland blir fyndigt roliga ändå. Först delen innehåller mest låtar i bländande fart. Det svänger och Aly Bains stråke hoppar som bara han kan få den att göra. Det är inte bara imponerande, det är bra. Den enda invändning en icke-spelman som jag kan ha är att det emellanåt kan bli aningen likartat. Det här är musik som jag kan bli lite uttråkad av på skiva, men på scen är det en helt annan sak.

I början på andra set tar Bruce Molsky fram en gitarr och det visar sig att han även är en bländande gitarrist...! En riktigt fin komposition, där Ale Möller förgyller med någon slags flöjt, fast man kan aldrig veta när det gäller Ale, det kan vara ett avklippt plåtrör eller en del av ett avgasrör...

Sedan följer en av de vackraste instrumentala låtar jag hört, där Aly Bain's känsliga fingrar och stråke smeker fram de vackra tonerna. Sedan kommer fler snabbare alster och även några med sång av framför allt Molsky.

En bländade kväll, full av spelglädje och en ruskigt stor portion virtuositet...!

Jag avslutar med ett 34-årigt klipp med en betydligt yngre Aly Bain:



torsdag 25 oktober 2018

onsdag 24 oktober 2018

Tystnad



Att det är tyst ibland behöver inte vara att det inte finns något att säga...

Det kanske är mycket som händer, så man inte hinner skriva...

Eller så behöver man lite tid att bara höra tystnaden, det prasslande ljudet av fotsteg bland höstlöven. Lite ro för att förstå sig själv, för att samla ihop sig, att uppleva det som händer med alla sinnen...

John Gorka visar tydligt vad tystnaden kan vara viktig och full av innehåll...! Mycket innehåll !!

lördag 20 oktober 2018

5 nya med FJK

FJK - SS Blidösund, 2018-10-18


FJK på "Blidan": Det har blivit några gånger nu, har tappat räkningen...

Men i torsdags kväll var det något ovanligt: 5 nya låtar...!! De samlades nyligen och skrev och hade så trevligt att låtarna bara forsade fram...

1. "Vägen Hem" - En typisk FJK-låt med fint gitarrspel, bra stämsång och fina harmonier.

2. "Vänd dig inte om" - Man skulle kunna säga exakt samma sak här med. En riktigt bra låt!

3. "Pannkakor" - Christers melodi till Göran Samuelssons text. Som gjord för Anders att sjunga!

4. "Fågeln flyger" - Vass text och härlig refräng.

5. "Färgblind" - Lite snabbare låt med drag...

Fast, det kan hända att jag blandat ihop dom...

I övrigt inte mycket som jag inte sagt tidigare: En liten fristad i livet: Massvis med fina sånger, humor, spontanitet, spelglädje, filosofiska texter, ja, helt enkelt jädra bra...!


onsdag 17 oktober 2018

Stark uppföljare av Rolf Carlsson

Rolf Carlsson - "Härifrån till Kalifornien" 2018

Det händer att jag blir lite orolig när jag ska lyssna på en ny skiva med någon, vars förra skiva var ett stort utropstecken. Rolf Carlssons "Själ och Blod" från 2015 innehöll sådana fullträffar som "Aldrig vi mot dom" och titellåten "Själ och Blod", en träffsäker beskrivning av läget i vårt land. Vidare även personliga betraktelser som "All kärlek du kan få" och den fint ömsinta "Blå balkong högst upp".

Skulle Rolf verkligen klara av att följa upp en så stark skiva? Svaret är nog "Ja", åtminstone nästan...



Nya "Härifrån till Kalifornien" är kanske lite mer privat till innehållet, men inledningen med "Kalla det lycka ändå", "Gör som du vill", samt titellåten om dotterns flytt till staterna är mycket fina iakttagelser till snitsiga melodier. "Hon ropar hej" med lite reggae-stuk gör mig glad och på slutet följer "Friheten", en vacker och eftertänksam sång om livet i stort och smått.



Man kan ju undra vad Rolf Carlsson ska behöva göra för att få den uppmärksamhet han förtjänar...


lördag 13 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 1 "Stories Don’t End"

Nr 1: Dawes - "Stories Don’t End" 2013


Spännande musikaliska byggen, fulla av oväntade infall, berättande texter som tar med dig på äventyr, Taylor Goldsmiths expressiva gitarrspel, brorsan Griffin Goldsmiths aviga trumspel, brödernas helt oemotståndliga harmonier, kraften och energin i kompet, ja, allt...!

Varenda ton, varenda inandning är så självklar, så definitivt träffsäkert spetsad, att det inte finns mer att tillägga.

Här är hela härligheten på Spotify:


Min recension i sin helhet här på bloggen:
Dawes - något alldeles unikt bra...!


fredag 12 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 2 "Live in Dublin 2006"

Nr 2: Christy Moore & Declan Sinnott - "Live in Dublin 2006"


35 låtar. Drygt 2 timmar och 10 minuter. Christy Moore sjunger med en inlevelse och ett engagemang som är något i hästväg. Hans röst är ett kraftpaket som ibland nästan skrämmer honom själv, som han säger på DVD-utgåvan av "Live in Dublin 2006". Declan Sinnott kompar, solar, dekorerar och är emellanåt stillsamt följsam och ibland som en explosiv vulkan.

Det här är enastående, det är kraftfullt, innerligt och ibland rent magiskt. Finns det något att invända, så skulle det väl vara att ingen av deras Jackson Browne-tolkningar fått plats här.
Inte heller "No Time For Love" från deras gemensamma tid i Moving Hearts, men den finns ju åtminstone på DVD-utgåvan.

Här en spellista på YouTube med alla 35 låtarna, och här finns de även allihopa på Spotify:



Det här är en av de allra bästa live-skivor som gjorts och de har lyckats fånga det hela med en sån innerlig känsla så att det är som om man var där...


torsdag 11 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 3 "Broken Fences"

Nr 3: Broken Fences - "Broken Fences" 2102


Stämningsfullt med Morgan Erina och Guy Russo. Två akustiska gitarrer och två röster som passar varandra så ypperligt att de smälter samman.

Lyssna på Spotify:


Läs mer här på bloggen:
Broken Fences - Årets upptäckt !!


onsdag 10 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 4 "Witness"

Nr 4: More Than A Song - "Witness" 2002


More Than A Song var en supergrupp som gjorde en studio- och en live-skiva mellan 2001-02. De bestod av Iain Matthews, Eliza Gilkyson och Ad Vanderveen. Och de var rysligt bra...!!

Denna live-skiva är verkligen en fröjd att höra. Fantastisk sång, underbara låtar och snitsiga arrangemang, samt en Ad Vanderveen som spelar gitarr som en gud. På denna skiva är också Elizas son Cisco Ryder med på effektiva slagverk.

I en recension på Amazon står det bl.a:"
"This CD is my pick for best Live Record of this Decade. With Ad Vanderveen leading with a Neil Young tone of guitar, the music features high-end Rock, to balance the beautiful ballads".

Här är hela skivan på Spotify:



En kort DVD på finns också utgiven, men det är den här 72-minuters konserten som är bäst.

Något mer att tillägga...? Jo, inspelningen och ljudet är briljant fint, bland det bästa jag hört...


tisdag 9 oktober 2018

Till min husprofet på hans 70-årsdag

Idag fyller Jackson Browne 70 år. Tiden går och vi har nu spenderat 46 år tillsammans...

Så, jag försökte få ihop några ord:


måndag 8 oktober 2018

De fem bästa 2000 och framåt: Nr 5 "Standing In The Breach"

Nr 5: Jackson Browne - "Standing In The Breach" 2014


Jackson Browne har bara gjort tre skivor med nytt material under 2000-talet, men den senaste är en verkligt angelägen samling låtar, skrivna under lång tid, men oftast inte utgivna tidigare.

Du kan lyssna här på Spotify:


Läs mer här på bloggen:
Nytt och gammalt i ny tappning med nerv och styrka.


söndag 7 oktober 2018

De bästa skivorna år 2000 och framåt

Jag blev nyligen utmanad på Facebook att utse de bästa skivorna från 2000 och framåt. Det skulle väl vara ganska lätt, tänkte jag först, men det blev lite värre än jag trodde. De flesta jag spontant kom att tänka på var ju lite äldre och därmed diskvalificerade...

Men här kommer min lista:
Plats 6-10:
Catherine MacLellan – Water in the Ground 2009
Paper Aeroplanes - The Day We Ran Into the Sea 2010
Jayhawks - Live at the Belly Up 2015
Luka Bloom - Amsterdam 2007
Neil Young – Living with War 2006

Plats 11-20:
Scott Merrit – Of 2015
Christine Hellqvist - Guldstoft 2003
John Gorka - Old Futures Gone 2003
The Pines - Above the Prairie 2016
Lars Winnerbäck - Daugava 2007
Marketa Irglova - Live in San Francisco 2011
Great Lake Swimmers – Bodies and Minds 2011
The Walkabouts ‎- Emona (Live In Ljubljana) 2002
Jackson Browne - The Road East: Live in Japan 2017
Mats Klingström – Jag är din man (Sånger av Leonard Cohen) 2000

De fem första kommer att presenteras en varje dag. Så, håll till godo...!


lördag 6 oktober 2018

En suverän konsert i sin helhet

Jackson Browne gjorde 2012 en halvakustisk turné med syskonen Sara och Sean Watkins på fiol respektive akustisk gitarr, samt de två kanske viktigaste delarna av sitt band, Val McCallum på gitarrer och Fritz Lewak på trummor. Kompletterade gjorde Tyler Chester på bas och klaviaturer.

Året efter gavs det ut en ihopklippt DVD-konsert på en timme och 45 minuter kallad "I'll Do Anything". Det är denna som Jackson Browne nu själv valt att lägga ut i sin helhet på YouTube:



Helt underbart suveränt...! Här är låt-listan:


Några speciella höjdpunkter:
- De börjar (!) med "Black and White". Underbart att han plockat fram den igen!
- "Farther On" i en av de bästa versioner jag hört.
- "A Child in These Hills": Kanske den definitiva höjdpunkten? Val McCallum gör solot på munspel lika bra som Jimmie Fadden gjorde på originalet på första skivan.
- Val får sedan sjunga sin egen "Tokyo Girl".
- "The Late Show": Också framplockad efter många års vila. Storstilat fantastiskt!
- Avslutande "Before The Deluge", där Sara Watkins och Val McCallum gör så gripande insatser att jag nästan smälter...

Hoppas Jackson väljer att lägga ut fler konsert-inspelningar...!


onsdag 3 oktober 2018

Morgan Erina med ny singel och ny grupp

The Sorries - "Do You Hear Me"



Morgan Erina, tjejen som utgjorde ena halvan i fantastiska Broken Fences och som tonsatte min dikt och gav mig mitt livs första låt, har bildat en ny "grupp", gjort en ny singel och därtill gjort en egenfilmad video.

Inte det bästa hon gjort, men väldigt bra... Det är ödsligt och förtvivlat, men berör som en kniv mitt i hjärtat.

Denna tjej har verkligen en säregen talang, en helt fantastisk röst och förtjänar verkligen att få mycket större uppmärksamhet.


tisdag 2 oktober 2018

Ännu en: "Själ och Blod"

Sånger som välkomnar, del 8 - "Själ och Blod"

Jag trodde jag avslutade mini-serien om välkomnande sånger... Då dök Rolf Carlssons nya skiva upp i brevlådan och jag kom att tänka på hans utsökta skiva "Själ och Blod" från 2015.

Finns det någon låt som sammanfattar valet och vårt krisande parlamentariska läge bättre än titellåten "Själ och Blod"? Den bara måste vara med!



Medan jag lyssnar in mig på hans nya skiva så tar vi den ännu en gång. Det kan behövas dessa dagar när Kristersson försöker bilda regering och frestas att samarbeta med dessa oönskade politiska villfarelser.


söndag 30 september 2018

Safe House

Sånger som välkomnar, del 7 - "Safe House"

John Tams har lätt att sätta sig in i hur det är att komma till ett nytt land och får avlsuta den här mini-serien med en positiv uppmaning:



Run for cover, find another town along the road
You're flying blind
You've seen the small-town losers
Left out in the cold
Shelter is the one thing on your mind
These are hard-times for winning
Harder if you lose
You've got nowhere left to try
Every day's engraved into the soles of you shoes
Just to find a place to lie

Come in, lie easy lay down your weary brow
You're welcome here kind stranger
You're in a safe house now
I said, you're welcome here kind stranger
You're in a safe house now
- John Tams


lördag 29 september 2018

Flyktingarna

Sånger som välkomnar, del 6 - "Flyktingarna"

En ruskigt gripande sångtext av Ronny Eriksson. Den som efter att ha hört den här berättelsen fortfarande tycker att vi ska kasta ut alla flyktingar... Nej, då vet jag inte vad jag ska säga...



Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner
Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det dom eller vi, som mest saknar själ
- Ronny Eriksson


fredag 28 september 2018

Don't want to know

Sånger som välkomnar, del 5 - "Don't want to know"

Glen Hansard och Markéta Irglová i The Swell Season tolkar John Martyn's "Don't want to know" så mästerligt att budskapet känns i varenda nerv...!



Yes, it's getting hard to listen
Hard for us to use our eyes
Cause all around that gold is glistening
Making sure it keeps us hypnotized
And I don't want to know about evil
I only want to know about love
- John Martyn


torsdag 27 september 2018

No going home

Sånger som välkomnar, del 4 - "No going home"

Jag återvänder till några fler förstående sånger om invandring och flyktingar. Steve Knightley, andra halvan av Show of Hands, bidrar också. "Exile", även kallad "No Going Home" har alltid berört mig mycket. Dramatik, känsla och inlevelse till en riktigt fin medlodi.



I feel a shadow passing over me, that could stay for ever more
Like a wave I'm breaking far at sea, there's no-one to hear the roar
And the days are drifting into seasons, they're the hardest I have known
A million spaces in the earth to fill, but there's no going home, no going home
- Steve Knightley


Frågan är dock om inte Kathryn Roberts & Kate Rusby gör den definitiva versionen på sin duo-skiva 1995:



I'm searching rumours with my hollow plans, when all I wanted is what's mine
I'm lost and lonely in this foreign land. I'm left too far behind the lines
I want to tear down these walls between us, and I can't make it alone
A million spaces in the earth to fill, here's a generation waiting still
We've got year after year to kill, but there's no going home
No going home
- Steve Knightley


onsdag 26 september 2018

Skolinspektionen - en katastrof?

Nedanstående artikel av Per Acke Orstadius är visserligen från 2010, men så "spot-on" att det är skrämmande. Vad ska vi ha för nytta av en skolinspektion som inte lever som den lär? Skolforskare är överens om att man ska bygga på det positiva, det som fungerar, för att kunna få någon att fortsätta utvecklas. Enbart klander medför i stället hinder för utveckling. Det är ju ganska simpelt att förstå att den som bara får kritik ofta mår dåligt, får sämre självförtroende, tappar motivationen och lär sig att framgång handlar om att få andra att framstå som ännu sämre genom att sänka dom utmed fotknölarna...

När man inte ser till hela människan får man ytliga resultat och det är som att spruta lite färg över rostskador på en gammal bil, så att de inte längre syns. En vacker yta med dolda brister...

En mer genomtänkt ideologi jobbar på längre sikt med varsamhet och ödmjukhet för de individer som ska lära sig något och får dem att utvecklas till ansvarsfulla människor som förstår de krafter som skapar kreativitet och motivation.

När inte Skolinspektionen anammar sådana grundläggande pegagogiska kunskaper, utan ensidigt kritiserar de som jobbar enträget för att få eleverna att utvecklas och växa, och på så sätt nå bättre resultat, då är det illa, mycket illa...!

Läs "Skolinspektionen - en katastrof?" av Per Acke Orstadius !












tisdag 25 september 2018

Nameless kind of hell

Sånger som välkomnar, del 3 - "Nameless Kind of Hell"

Ännu en låt om hur det måste kännas att fly: Phil Beer och Albion Band, där han var med några år, beskriver det verkligen med stor inlevelse: (Fel låttitel på klippet)



When you’ve been out on the road
and your heart is full of music
and you know you’ll never lose it
Think about it for a while

Or if you’ve ever been low
Someone’s giving you a hard time
and it’s looking like a bad sign
You still got somewhere to go

Nobody wants to live their life out in the cold
No one to love you and no one to have and hold
They may be strangers
but they have their tale to tell
They may be victims
of a nameless kind of hell
- Phil Beer


måndag 24 september 2018

Jag undrar hur det känns

Sånger som välkomnar, del 2 - "Jag undrar hur det känns"

Pär Engman och hans Engmans Kapell undrar hur det känns att möta fientlighet och inte vara välkommen. Det undrar jag med... Med tanke på hur vi röstat i Sverige borde många fler tänka sig den tanken...



Att vissa bär ett tungt förakt
för det annorlunda, det är rädslans makt
De vågar inte se nå't fel i det som dom har lärt
Där ute blåser fel sorts vind
som river upp en storm och gör dig blind
för sanningen att varje liv är lika mycket värt
Och jag undrar hur det känns
för alla dom som tvingas ge sig av
från sitt hemland över ett okänt hav
Dom som flyr från nöd, från förtryck och död
för en chans att rädda sina barn
Alla dom som kommer som dom är
och som borde vara välkomna här
men får möta mer av fientlighet och misär
- Pär Engman


söndag 23 september 2018

Sånger som välkomnar

Sånger som välkomnar, del 1 - "Us and Them"

Dagarna efter valet har gått fort och vi vet ännu inte vilken regering vi ska få... Men vi vet att främlingsfientligheten har nått nya nivåer... Det skrämmer mig...! Det gör mig konfunderad hur mina medmänniskor tänker... Nya barriärer byggs upp... "Vi och dom"... Är det verkligen så vi ska ha det...?

Här kommer nu några sånger som har en annan infallsvinkel, en humanare livssyn och som förstår mycket, myckert mer...

Jag börjar med Doug Ingoldsby's "Us and Them". Det finns inget vi och dom...1 Bara en enda planet...!



There is a family in another country
No running water in their homes
A rugged life, way too hard for you or me
No grand possessions of their own

Through this prism, from our own reality
And all the stories we've been told
How can I feel that they're a threat to me?
With all I have and all I own?

Listen to the TV, all we've heard
Over and over, twisted words
Day after day, again and again
Twisted words say it's, Us & Them
Just Us & Them

Just like that family in that country
We love our children and our homes
Hurting them won't bring us safety
Why don't leave those folks alone

Here's a word for the commentators
Who fill our heads with all this noise
And one for your corporate masters
We're on to you "good old boys"

Turn off the TV, listen to the wind
Over and over and over again
Clear your head, measure your words
Children learn from what they've heard

Turn off the TV, listen to the wind
Over and over and over again
Clear your head, measure your words
It ain't Us & Them, it's just one world
All one world, all one world
- Doug Ingoldsby & Eugene Ruffalo