fredag 28 juni 2019

Trevligt drag på Fåfängan

Lasse Lindboms Fåfänga (med gäster Anders Lago & Totte Bergström, Jamie Meyer) - Fåfängan, Stockholm 2017-06-27

Den första kvällen av fyra med Lasse Lindbom och vänner på Restaurang Fåfängan i Stockholm blev en lyckad tillställning.

Anders Lago spelade för första gången tillsammans med Totte Bergström och de kompletterade varann mycket bra och redan nu kunde man klart märka att de har ett lyhört öra för hur man kompletterar och förstärker varandra. När de fått lite mer erfarenhet av att spela tillsammans så kan de definitivt bli ett mycket bra duo-par. Totte Bergström har en bra röst, skriver både tänkvärda och sympatiska sånger, samt spelar finger-picking oerhört bra. Anders Lagos lite hesa röst blir en ypperlig kontrast och hans förmåga att klämma fram ett solo på sin akustiska gitarr imponerar. Spännande fortsättning lär följa...

En bra variant av Tottes gamla "Liten" framfördes och den kan man ju höra hur många gånger som helst. Här en annan version från hösten 2015:



Anders Lago tolkade bl.a. Shawn Colvin's "Riding Shutgun Down The Avalanche" och Dylans "You're Gonna Make Me lonesome When You Go" på sitt eget personliga sätt:



Lasse Lindboms Fåfänga spelade högt, lättsamt och med stor finess. Med musiker som Pelle Alsing, Mats "Gaffa" Karlsson, Patrik Lundström och nämnde Anders Lago igen, så blir det tajt, finessrikt och ett himla drag. Många covers och några "egna" sånger förgyller stämningen. Pärlor som Cat Stevens "Wild World" och Springsteens "Hungry Heart" får publiken att sjunga ohämmat och för full hals. Det var svårt att sitta still, helt enkelt...



Till slut kom Jamie Meyer, nu hemmahörande i Göteborg, upp på scenen och började med två sånger själv på akustisk gitarr, innan hela bandet kom upp och stöttade. Meyer har en bra röst och det är lättsamt och sympatiskt. Jag måste nog lyssna mer innan jag vet vad jag mer ska säga... Men med rätt val så finns här definitivt förmåga och utstrålning för att lyckas.



Till slut fick vi några fler låtar med Lindboms band. Lika medryckande och skickligt även nu. Sedan var en trevlig kväll uppe på Fåfängan slut. De tre kommande veckorna har man gäster som Dan Hylander, Ebbot Lundberg och Docenterna.


torsdag 27 juni 2019

En kväll med omtumlande harmoni

Good Harvest, Näshulta Kulturdagar 2019-06-26

När jag förra året såg Good Harvest på Strömsholmen i Eskilstuna blev jag nästan chockad av hur otroligt bra de var, hur de liksom virvlade runt med sina stämmor och sina gitarrer, hur allt vävdes ihop och nästan blev hypnotiskt vackert och stillsamt medryckande.

När jag nu nästan ett år senare åter ska se dem, på det fina arrangemanget Näshulta Kulturdagar, så har jag stora förväntningar, men ändå blir jag otäckt överraskad av hur enastående bra och suggestiv dessa två tjejers musik är.


Det utsökta kompet med bas, slagverk och lite keyboard, är smakfullt, effektivt och fyller ut och dekorerar utan att ta bort fokus från det sound Hanna Enlöf och Ylva Eriksson skapar med sina gitarrer och stämmor.

Det är svårt att hitta rätt ord som beskriver Good Harvests musik, men det jag skrev förra året stämmer ganska bra:

"Det är fantastiskt att få höra två så unga tjejer så samspelta både med sina röster och sina gitarrer. De fyller i, lägger till och väver ihop alltihop till en suggestiv porlande bäck av toner och klanger. Det är både mjukt och intensivt, både imponerande och skickligt, men framför allt slår det mig hur närvarande de är på alla sätt. Man skulle ju kunna tycka att det låter lite lika, men jag fascineras av soundet, av klangerna och den energi de utstrålar. Deras gitarrspel flätas ihop och blir så hypnotiskt vackert och så effektivt att jag häpnar. Staffan Wiklander på bas och Björn Sima på trummor kompletterar lyhört, men det är ändå Hanna och Ylva som är den självklara centralpunkten och man följer bara med..."



Joni Mitchells "Woodstock" framförs med endast två gitarrer och två röster, omtumlande vackert och känsligt. Jag tror Joni själv skulle blivit rörd av denna fantastiska tolkning.

Rubriken ovan kan ju verka motstridig, men det är just så jag upplever denna härliga musik.
Att Hanna och Ylva inte är mer kända är för mig helt obegripligt. Men kanske den nyinspelade skivan, när den ges ut framåt hösten eller vintern, kan bli det som verkligen ändrar på den saken.

Good Harvest förtjänar verkligen allt beröm och all tänkbar framgång...!


fredag 21 juni 2019

A Human Touch

Jackson Browne och Leslie Mendelson har skapat en av årets allra bästa låtar:



Everybody wants a holiday
Everybody wants to feel the sun
Get outside and run around
Live like they're forever young
Everybody wants to be beautiful
And live life their own way
N one ever wants to let it go
No matter what they do or say
Everybody gets lonely
Feel like it's all too much
Reaching out for some connections
Or maybe just their own reflection
Not everybody finds it
Not like the two of us
Sometimes all anybody needs
Is a human touch
- Leslie Mendelson, Steve McEwan, Jackson Browne


Ett budskap av kärlek och förståelse att sprida, nu när sommaren står i full blomning.

Lyssna också på gitarren efter tre minuter, troligen spelad av Greg Leisz, och hur cellon nästan samtidigt bryter fram med sin dramatiska klang. Mäktigt...!!

Glad midsommar till alla er där ute...!


torsdag 20 juni 2019

A Better Place To Be

Harry Chapin blev bara 38 år. Han dog i en otäck trafikolycka 1981. Han var på väg till ännu en välgörenhetskonsert, han hade som princip att göra en sådan för varje vanlig konsert.

Jag såg Harry och hans band i London 1977 (eller om det var 1976?) och det var en speciell föreställning på många sätt. Jag tror inte jag någon annan gång har skrattat så mycket på en konsert. Jag minns när han ville att vi i publiken skulle räkna in "Dreams Go By" och han var inte nöjd förrän alla tog i för allt vad de kunde och det blev nästan så att vi lyfte taket...

Harry Chapin skrev ofta låtar som var långa och som små noveller, ömsinta skildringar av vanliga människors liv och känslor. Det finns många jag skulle kunna nämna, men jag vill framför allt lyfta fram "A Better Place To Be", en otroligt förträfflig sång på alla sätt och vis:



I drove her to my boarding house, and I took her up to my room
And I went to turn on the only light to brighten up the gloom
But she said, 'Please leave the light off, Oh I don't mind the dark'
And as her clothes all tumbled 'round her, I could hear my heart
The moonlight shown upon her as she lay back in my bed
It was the kind of scene I only had imagined in my head
I just could not believe it, to think that she was real
And as I tried to tell her she said 'Shhh.. I know just how you feel
And if you want to come here with me, then that's all right with me
'Cause I've been oh so lonely, lovin' someone is a better way to be
Anywhere's a better place to be
- Harry Chapin


På slutet kommer så dessa underbara rader:
"I wish that I was beautiful, or that you were halfway blind".

En annan sång som berör på samma sätt är "Taxi", där låtens jag råkar plocka upp en gammal kärlek. Flera år senare skrev han faktiskt en fortsättning, kallad "Sequel".





Harry Chapin var mycket engagerad och bidrog med sin musik för att försöka stoppa svälten i hela världen. Han pratade mycket, som Bruce Springsteen nedan skildrar effektfullt, men han såg också till att verkligen göra något.



Avslutar med Pete Seeger's fina tolkning av Harry Chapin's "Circle", ännu en sån där självklar sång om livet som rullar förbi:



No straight lines make up my life
And all my roads have bends
There's no clear-cut beginnings
And so far no dead-ends
- Harry Chapin


tisdag 18 juni 2019

Tid för tid och en massa annat...

Ännu ett sommarlov står för dörren och man tror sig ha tid för så mycket... Men det lär gå lika fort som tiden alltid gör numera.

Hade vi långsammare klockor när jag var liten? Ibland gick tiden så sakta och några veckor kunde vara en evighet...

Nu har vi sådana krav på oss själva att vi aldrig räcker till. Då kan det vara skönt att kliva av från all stress en stund, liksom ställa sig bredvid och förstå vad som verkligen betyder något och fokusera på det, vägra att bli stressad av allt det där du ändå inte kan påverka...

Hur fick man tiden att räcka till när barnen var små? Antagligen genom att bara få gjort det som var tvunget och inte grubbla över varför... Den strategin fungerar oftast än idag...



Harry Chapin var en mycket duktig låtskrivare, som små noveller om det viktiga i livet. Han hade en säregen förmåga att ganska lättsamt bjuda på klokheter om allvarliga ting, som "Cats in the Cradle" här ovanför. Tror att de flesta småbarnsföräldrar nickar och känner igen sig...

Nu ska jag ta vara på ledigheten både genom att göra massvis och göra ingenting, i en slags konstig blandning. Det brukar bli bäst så...


lördag 15 juni 2019

Ny singel med Jackson Browne

Nästa fredag kommer en ny singel med Jackson Browne, en duett med Leslie Mendelson, kallad "A Human Touch".

Jackson skriver så här på sin Facebook-sida:
"The documentary '5B' is out today! A powerful story about the AIDS crisis in San Francisco during the ‘80s.
Making a difference in more ways than one... This is what the nurses in Ward 5B were trained to do. You can see the differences they made for these patients in the '5B'-movie.

The song, “A Human Touch,” that Leslie Mendelson, Steve McEwan and I wrote for the film is out everywhere next Friday."

Du kan där även höra en snutt på 40 sekunder. Låter som en rörande ballad!


tisdag 11 juni 2019

Old people just grow lonesome...

En vän till mig sa för länge sen:
- Om jag har någon religion så är det nog "lugn och ro"... Inte så dumt egentligen.

Nu undrar man vem "den där gamle gubben i spegeln" är och allt går faktiskt lite saktare än när ungarna var små. Då var det verkligen full rulle hela tiden. Jag minns att jag då en kväll tittade mig själv i spegeln och frågade:
- Existerar du som egen individ...?

När man nu ser tillbaka på den tiden så minns jag den ändå som ovanligt lycklig och "hel". Tiden går och man fattar inte hur fort det går...

Men, det är nog för väl att tempot inte är lika uppskruvat längre...

John Prine skrev redan 1971 (eller kanske tidigare) den definitiva sången om åldrandet:



You know that old trees just grow stronger
And old rivers grow wilder every day
Old people just grow lonesome
Waiting for someone to say "Hello in there, hello"
- John Prine


Inom oss sprudlar ännu den där rastlöse 17-åringen, men nu tar det lite längre tid...


torsdag 6 juni 2019

Nationaldagen...

Jag skulle vilja skriva en hyllning till mitt land, om allt det vi åstadkommit och om det vi står för. Men orden vill inte infinna sig... Allt för mycket gör att de fastnar på tvären.

Alla dessa krafter i samhället som talar om avståndstagande, fientlighet och utanförskap får mig att tvivla, får mig att må illa...

Tack och lov för alla ni som står för raka motsatsen: Gemenskap, förståelse och en mångfald där allas bidrag är lika värdefulla. Där vi ser olikheter som en tillgång och något som vidgar våra vyer.

För livet är värdefullt...! Låt det vara det för alla människor...!



Kent har aldrig varit mina favoriter, men det hindrar ju inte att de ibland får till det ordentligt. Tack Jocke Berg för denna suveräna låt om det som förenar oss...!


lördag 1 juni 2019

Same Latitude As Rome

Same Latitude As Rome - "Stay The Course" - Trespass Music 2019



Bandet "Same Latitude As Rome" kommer från sydvästra Ontario i Kanada och de gör musik som får dig att känna dig som hemma... Det är charmigt, skickligt och med en sympatisk och naturlig känsla. Lite bluegrass, lite americana och country-rock, med rötterna i en lantlig idyll där historie-berättandet är lika naturligt som att solen går upp. Det får mig att tänka på gamla hederliga Ozark Mountain Daredevils, samma känsla av lågmäld närvaro fyller mina öron och det är lätt att ryckas med.

Sångaren, gitarristen och låtskrivaren Peter Boyer visar upp en mängd ovanliga uppslag, så här finns låtar om hästar, ost, dåliga vanor, lastbilar och allt möjligt annat. Små berättelser om vanliga människor. Sean McCann från Great Big Sea gästspelar på bodhran och sång. Det är även i övrigt skickligt spelat och alla gruppens musiker bidrar på sitt sätt.

Peter Boyers intresse för historia märks tydligt, bl.a. i den förträffliga "Lost Patrol". Avslutande "Bad Habits" är en klockren skildring om hur våra dåliga vanor lätt blir för dominanta.



Charmigt och gemytligt, som sagt. "Stay The Course" är trevlig utan att vara ytlig.
Det räcker långt...!

PLEASE NOTE: There is a translation in the comment section !