Chris St John - "Never Where I Am" - Halo Records 2025
Det är väl sällan man framhäver att någon verkar "trevlig" eller "snäll". Många vill väl hellre framställas som "tuff" eller "cool"...
Chris St John låter väldigt trevlig och verkar vara en heljuste kille. Jag har lyssnat mycket på hans senaste skiva, "Never Where I Am" och det är inte bara trevligt, det är riktigt bra. Chris låter ibland som James Taylor och när det blir lite tuffare lite som Tom Petty. Lyssna själv:
Förutom att kvaliteten på låtarna är så bra är även inspelningen en fröjd att höra. Här finns både tryck och klang, och det låter inte alls så "burkigt" som en del nya digitalinspelningar ofta gör.
Jag avslutar med en biografi som visar en sympatisk man, som jobbat både inom rätttsväsendet och med hjälparbete i fattigare länder.
Kolla upp Chris St John, det är han verkligen värd...
Marie Selander & Tuomo Haapala - Biografbaren, Eskilstuna 2016-04-10
Det märks tydligt att Marie Selander och Tuomo Haapala älskar ljud, att vrida och vända på dessa ljud och presentera nya upptäckter med känsla och oväntade svängningar.
Marie vandrar lekfullt mellan olika sångstilar och utforskar på alla möjliga sätt hur dessa kan låta. Tuomo Haapala lägger grunden med sin ståbas eller sin basfiol. Därtill blåser han så man hoppar till i olika lurar och det blir synnerligen fascinerande och omväxlande. Johan Karlsson kompletterar med effektfullt spel på keyboards.
Man kan inte kalla deras musik för lättillgänglig, men ibland blir den till och med riktigt vacker, som i "Läkekvinnan till minne", "Sjön Aspen"och "The Parting Glass".
Konserten var ett slags release-party för deras nya album "Trots & Tröst". Några skivor fanns dock inte, utan kommer först framåt hösten. Tills dess kan du lyssna på Bandcamp, You Tube och Spotify.
Det märks tydligt att publiiken verkligen uppskattar vad Tuomo och Marie hittar på uppe på scenen. Efter en fin kväll går man glad och upprymd därifrån.
I samband med en intervju för tidningen "Se Hit" blev jag tillfrågad att skapa en ny Spotify-lista med några av mina favoriter. Det blev 40 låtar och ändå saknas massvis av mina favoriter. Men riktigt bra blev den...!
För 35 år sedan var jag ute och hämtade nycklarna till vårt nya hem på landet. Då var vi den unga barnfamiljen på vägen, nu är jag den gamle gubben och den som bott här längst. Hela 35 år har gått, vilket nu för mig är precis halva livet.
Mycket har hänt sedan dess, men här finner jag lugn och ro, en oas att landa i... Här finns nu mina rötter, fantastiska grannar, frisk luft och gränslöst vackra vyer.
Dags att ta tag i allt vanligt... Flera månader har jag jobbat med min bok och slitit. Nu känner jag mig riktigt nöjd, men oj vilken kamp att få allting klart....
Efter utställningen hos Galleri Borgenhag Holmqvist (Tack Annika och Anders, ni är härliga att jobba med) så återstår bara att sprida ut böckerna i världen, eller i Sverige åtminstone...
72 böcker har senaste veckan fått nytt hem och tre tavlor samt flera vykort har sålts för drygt 5 000. Inte illa för en debutant. Säljer jag 30 böcker till så går jag inte back ekonomiskt. Än sen, jag har träffat nya och gamla vänner, haft det så tevligt och fått så mycket uppskattning att jag knappt kan förstå det.
PS: Ni som fortfarande är nyfikna på boken kan skicka en notis så ordnar jag det på något sätt. Inom Etuna kommun kan jag leverera och annars får jag skicka. 200 sidor kräver en del porto, men 250+porto 80 kr är inte så dyrt för en bok på 200 sidor varav hälften i färg.
Tack för alla fina ord och allt stöd. Ni är fantastiska.
Det här trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva... Jag vandrade på stan när jag plötsligt
fick syn på en pelare med annonser och affischer om kommande arrangemang. Och där är min utställning och mitt namn...!
Lite senare, när jag lagt ut bilden på Facebook, ser jag en kommentar av Janne Persson: Och vilken bok du åstadkommit. Fantastiskt tilltalande layout där du väver in dina texter bland vackert konstnärligt förhöjda foton. Blandningen av ämnen från djupt personlig kärlekssorg till brandtal kring hur skolan borde fungera, så ingen, som gör sitt bästa, ska känna sig misslyckad. Och förstås musiken du lyfter fram. Sandy Denny, vilken röst och inlevelse. Jackson Browne förstås. Vi har lyssnat nu. Och FJK. Vilken fin version en av medlemmarna gjort av din text om åldrandets villkor. Allt rekommenderas!
Jag har den senaste veckan blivit kallad författare och konstnär. Min bok har fått omdömen som "helt underbar", "fantastiskt språk" och "rogivande". Givetvis blir jag glad, men man fattar inte vidden av vad man ställt till med...
Snart så lever boken sitt eget liv och trots skakande händer, trötthet, dubbelseende och envist krånglande motorik så gjorde jag det...!
Ett JÄTTE-TACK till alla ni som gjorde mitt boksläpp och vernissage till en dag jag aldrig kommer att glömma.
Tack för fina ord och beröm, för att ni köpte boken och för all värmande uppskattning jag fått.
Tack Anders och Annika att vi fick vara i ert fina galleri.
Tack Lina och Gabriel Enning för specialutvald musik av bl.a. min husprofet Jackson Browne.
Tack alla för att ni trotsade regnvädret och kom: släktingar, vänner, fd kollegor, grannar, gamla och nya vänner.
Ni gjorde min dag...!
För er som inte kunde komma finns två chanser till (dock utan live-musik): onsdag 18/3 kl 16-18 och lördag 21/3 kl 12-15.
Förhoppningsvis ska jag snart få lite mer tid att skriva här på bloggen...
Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2026-02-28
Karin Kardia har det senaste året jobbat en hel del med sitt kommande album. Nu är det nästan klart och det ska bli spännande att så småningom få hörä det.
Karin har inte spelat inför publik på mer än ett år och hon verkade lite nervös vid starten. Men hon trivs på scenen och snart tog glädjen överhanden.
Hon började kvällen med en gammal låt, "My Feeling's The Same", och det är en perfekt sång att inleda med. På scenen hade hon hjälp av Marcus "Mackan" Andersson på bas och Solveig Almroth på stämsång.
Vi fick mestadels höra hennes egna sånger, bl.a. en "groovig" blues som påminde om Bonnie Raitt, en av Karins favoriter.
Mot slutet släktes lamporna och vi samlades kring några stearinljus. En strålande känslosam "Bring You Angels", med ny svensk text mot slutet, följdes av "Best I Can Be". Dessa två blev kvällens absoluta höjdpunkt för mig. Här jobbade hon med flera olika nyanser och det blev rent magiskt. Kanske hon skulle använda sådana nyanser lite oftare och kanske hon skulle skriva mer på svenska?
Det jag imponerades mest av är hur hon behåller intensiteten i dessa två låtar, trots att det gick lite mer sakta och att volymen sänktes. Det tror jag är bland det svåraste som finns, men hon visade tydligt här att hon besitter den förmågan.
Karin lyckas verkligen med att vara sig själv och det är så härligt att se hennes skratt... Det tillför massvis av energi.
... börjar Van Morrison oväntat att sjunga. Det måste väl vara något slags rekord...?
Innan dess hinner han lira munspel så det puttrar av energi. "Don't Worry About Tomorrow" blir kanske ännu bättre när Van tar i ordentligt och övertygar oss att sluta oroa oss för allt möjligt.
Själv oroar jag mig, eller rättare sagt: Det retar mig) att jag inte hittar listan jag kladdade ihop med förra årets bästa skivor och låtar. Jag får väl börja om från början...
Så fick vi då rätt i högsta domstolen
Kommunen har inte gjort tillräckligt
Mer måste göras
men...
Ändå säger domstolen att kommunen i stort gjort "vad de skulle".
Trots att inga prover ännu efter 6 år är tagna på masssorna.
Alla provresultat är således "antaganden".
Jag trodde att domslut gällde
att direktiv från högsta instans skulle följas
inte så där lite hafsigt
fjuttigt
utan klart och tydligt
enligt vad som dömdes för fyra år sedan
Det förefaller som Mark och miljööverdomstolen inte tycker
att deras dom måste följas
De senaste årens engagemang
för vår lokala miljö
har lärt mig att när det gäller miljön
då är det ok att misstolka
man behöver inte tveka att ljuga
och framför allt
kan man ”besvara” frågor med tystnad
inte ett ord
och sen låtsas att det regnar
Jag är nu övertygad om att de flesta miljölagar är främst skrivna
för att det ska se bra ut
få tyst på gnällspikarna
för om det är ok att tolka lite som man vill
då är det ju bara att vara tyst.
Helt tyst
Om synen på lagar och förordningar
sprider sig till andra områden
då är det snart ok att ta grannens bil när det är dags för besiktning
helt tillåtet att låta en annan granne köra upp för mitt körkort
Men nej, hur skulle rättsväsendet då se ut...?
Även om alla enkelt kan inse
att vi behöver förändra mycket
om våra barnbarnsbarn ska vandra
omkring på vår planet
Att inget kan anses vara viktigare
Det går inte att blunda längre
Något måste göras nu
Jag förväntar mig inte att de kapitalstarkaste
ska ta täten för bättre miljö
Åtminstone inte de som instinktivt agerar enbart
med sin egen vinst som spelpjäs
Det är väl bara att stoppa huvudet i sanden och förneka
ännu mer förneka
eller bara hålla tyst
De rikaste kommer först när det blir lönsamt
och det kan ta tid
Men den sista kon
behöver du inte leda in i ladugården
Den kommer av sig själv
Nej, det är ni som begriper och inser hur illa det är med miljön
som kan göra något
miljöchefer, inspektörer, politiker, domare
och ni andra som också har
befogenhet att göra något
Det är ni som är de stora miljöbovarna
Just för att ni väljer att inte göra något
Det är ni som kommer att få stå till svars
när era barnbarnsbarn frågar
varför
ni inte agerade
Gör något...!
Nu...!
Jag har flera gånger skrivit om Grateful Dead's "Black Muddy River", en av de bästa låtar jag vet. Nu tänker jag på Bob Weir när jag hör denna fantastiska låt.
Här är en mycket stark live-version, där Jerry Garcia "sprätter" gitarrtoner så oerhört vackert ooh effektivt:
When it seems like the night will last forever
And there's nothing left to do but count the years
When the strings of my heart begin to sever
And stones fall from my eyes instead of tears
- Robert Hunter
Jag kan se en ensam man vandra sakta bort till denna vackra melodi, bort från livet, på vägen "mittemellan", mot en okänd kust... Jerry Garcia får ur sig sitt vackra gitarrsolo och sedan åter tillbaka till vandringen. Så symboliskt... Så mystiskt...
Black muddy river
Roll on forever
I don't care how deep or wide
If you've got another side
- Robert Hunter
Givetvis är Grateful Deads egen version överlägsen alla andras, men det finns faktiskt flera fina tolkningar inspelade. Sierra Hull vet jag inte mycket om, men hon gör det riktigt bra:
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
