torsdag 11 augusti 2022

lördag 6 augusti 2022

Winnerbäck - Ödmjuka betraktelser och ett jädra drag...

Lars Winnerbäck - Sundbyholm, Eskilstuna 2022-08-05


Så blev då den här konserten äntligen av, efter att ha blivit inställd två somrar i rad. Under den tiden har Winnerbäck hunnit släppa en ny skiva och det kändes i luften att förväntningarna var mycket höga. Jag vill påstå att de infriades med råge...! Drygt två timmar med Winnerbäck blev en kavalkad av mestadels rockiga låtar, med både snits och elegans.

Hans eminenta band, bestående av Staffan Johansson och Carl Ekerstam på gitarrer, Jerker Odelholm på bas, Sandra Widman på gitarr och sång, Tomas Hallonsten på keyboards, samt den stora publikfavoriten Jonna Löfgren bakom trummorna, är utan minsta tvekan ett suveränt bra band som verkligen kan skapa både tryck och känsla.


När Winnerbäck sedan kör "Hjärter Dams sista sång" ensam på akustisk gitarr lyckas han hålla kvar samma intensitet som när hela bandet backar upp honom. Det säger mycket om den kraft som finns i den sången. Då känner jag plötsligt hur en tår letar sig ner för min kind. Det är som om marken skälver när jag blir berörd.

Det finns fler höjdpunkter under kvällen och det är så många att det känns dumt att rabbla upp dem alla, men jag måste nämna "Tror jag hitttar hem", som satt precis där den skulle. Det nya arrangemanget av "Söndermarken" lyfter verkligen denna låt till nya höjder. Givetvis så har vi alla favoriter som vi önskat höra, men det gör inte så mycket, för allt är så himla bra ändå.



Bakom scenen visades ett imponerande bildspel upp under nästan hela framträdandet. Snyggt och stiligt utan att pocka på för mycket uppmärksamhet.

Joel Alme inledde kvällen och gjorde det bra. Hade jag känt till hans låtar bättre hade jag nog haft lättare att uppskatta hans avdelning. En del starka sånger, men det kanske lät lite för lika för mig, men det tog sig mot slutet och Alme ska känna sig nöjd med sin insats...


Sammanfattningsvis blev det en härlig kväll med en artist helt utan behov av att framhäva sig själv... En ödmjuk medmänniska som har en sällsynt förmåga att sätta ord på våra vardagliga känslor och sedan med sitt band spela upp sångerna som om det gällde livet.

tisdag 2 augusti 2022

Bloggen fyller 13 år...!

För 13 år sedan, strax efter klockan 11 på kvällen, publicerade jag mitt första inlägg här på bloggen. Så här såg det ut:

Take me on a trip upon your magic swirling ship

Sommaren 1965. Tio i Topp lördagar klockan 3. Just den här sommaren hade vi en sommar-stuga på Nyckelön och eftersom farsan jobbade till klockan ett var det alltid knappt om tid att hinna dit och rigga bandspelaren för inspelning innan programmet började...

Redan på introt till "Mr. Tambourine Man" med Byrds så förstod jag att det här var något alldeles extra.



Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut. Ögonblick som finns kvar i känsla och närvaro. Jag tror inte jag insåg det direkt, men det här var ett sånt ögonblick. Nu, 44 år senare (oj!) så får jag fortfarande samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man".

På något sätt var detta startpunkten för ett livslångt sökande efter musik med själ och hjärta.


---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ----

Jag skrev alltså: "Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut".

Inte hade jag en aning om att jag just då befann mig i ännu ett sådant ögonblick...

13 år senare med 1637 publicerade inlägg och fler än 187578 besök på bloggen så är det ju uppenbart....!

PS: Nu, 57 år senare (ännu mera oj!) så får jag ännu samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man"...!

torsdag 28 juli 2022

Lyckad final på årets "Picnic i Parken"

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-27

Vilken succé årets "Picnic i Parken" har varit! Folk i alla åldrar samlas och samsas i all enkelhet på de gröna ytorna, i solen och under de stora träden. Man äter, pratar och skrattar... Därtill får man mestadels lokalt förankrad musik och ibland några tillresta dragplåster. Man får även fint väder. För 16:e onsdagen i rad som man arrangerat "Picnic i Parken" var det fint väder. Det är ju verkligen helt otroligt...!

Avslutningskvällen bjöd på lokal musik, men full av kvalitet och bredd.

Stefan Jarl
Dagens överraskning var att Stefan Jarl kom oanmäld upp på scenen och sjöng sin egen sång "Picnic i Parken". Du kan höra den här.

Sam Albie
Mycket duktig keyboardist, endast 21 år gammal, men med en känsla för det stämningsfulla och jag tror att han kan ha en lysande framtid med att komponera t.ex. filmmusik.


Bosse Lundkvist med vänner
Bosses musik ska väl helst upplevas i en mindre lokal där folk verkligen lyssnar. Men jag tycker det gick riktigt bra ändå. Janne Elvi på gitarr, Thomas Opava på slagverk och Adam Nätt på bas bistod Bosse förtjänstfullt. Så duktiga musiker och sådan kvalitet lyser alltid igenom. Lyssna på Bosses nygamla "Än Är Natten Inte Dag":



Eskilstuna Sommaropera
Oväntat lyckat inslag som verkligen visar bredden på utbudet.

Mike Beat & His Hopeless Strummers

Micke Byström med sitt stora band avslutade med ett riktigt "drag" och spelade många covers av Americana-stuk. Janne Elvi stod åter på scenen, men denna gång med en elektrisk gitarr. Bästa låt var för mig Tom Petty's "Wild Flowers".

Nu ser vi fram emot nästa sommars "Picnic i Parken"...!

söndag 24 juli 2022

West of Eden bredare efter 27 år

West of Eden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna 2022-07-23


Det är tio år sedan West of Eden spelade i Eskilstuna, men igår var de äntligen tillbaka igen och spelade hos Fristadens Café och Våffla på Rademachersmedjorna.

Det är otroliga 27 år sedan gruppen bildades i Göteborg. Förutom förgrundsfigurerna Martin och Jenny Schaub har Ola Karlevo på trummoer varit med hela tiden. Lars Broman på fiol anslöt 2009 och Martin Holmlund på bas fyra år senare. Gitarristen Henning Sernhede har varit med sedan 2016 och hans spel på elektrisk gitarr har verkligen tuffat till gruppens sound en hel del. Jag kommer osökt att tänka på Simon Nicols spel i Fairport Convention.


Men det är förstås Jenny Schaubs stämma som är gruppens kännemärke och som särskiljer dem från alla andra folkrockare i Sverige. Det är få förunnat att ha en så karakteristisk och stark röst i förgrunden.
Sedan gruppen breddade sitt utbud och gjorde skivan "Taube", där de tolkade vår store skald
på ett både hedrande och lite utmanande sätt, så har de blivit lite mer lättsamma för publiken, som nu känner till en del av låtarna. Hur bra gruppens egna låtar än är så kan ju en kväll med enbart nytt material bli lite svårsmält.

Låt oss hoppas på många fler år med West of Eden, det är alltid en fröjd att se och lyssna på dem. Men låt det inte ta tio år innan nästa besök i "Smestan"! Kanske den nya satsningen på musik hos Forsbergs i Rademachersmedjorna kan ta hit dem igen?

torsdag 21 juli 2022

Tredje onsdagen

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-20

Massvis med folk i Stadsparken i Eskilstuna även denna tredje onsdag, trots rekordvärme och risk att smälta bort... Den stora skillnaden var väl att folk nu huvudsakligen höll sig i skuggan. Men artisterna på scenen hamnade mitt i prick...

Denna gång nöjer jag mig med en kortare genomgång av de som framträdde på scenen:

"Stugan" med "Darkstar"
- Elektronisk musik. För en gammal slagverkare som jag så är det fortfarande så sterilt att höra elektroniska trummor. Inget mer att tillägga...

Sophie Hanson & Richard Alex
- Countrypop, eller ska vi kalla det americana, med Sophie Hanson, som tveklöst har en bra pipa, och Richard Alex på gitarr och bra sång även han. Han behöver dock bättra på snacket mellan sångerna. Klart bästa låt för kvällen: "Brother", en jättefin komposition av Sophie och snyggt framförd. Här (med start vid 19.03) hör vi "Brother" från en streamad konsert i april för drygt två år sedan.



Heikki Kiviaho & Kent Norberg
Det vill säga halva "Sator" i en halvakustisk variant. De blev snart förstärkta av "Krille" på trummor. Trevligt och medryckande. Kvällens överraskning var en snygg cover av Americas gamla hit "Sister Golden Hair".

Solala
Tre skönsjungande mansröster i finurliga och glada arrangemang, enbart kompade av sig själva på "kökspercussion", alltså de prylar de råkade ha hemma i köket när de för 10 år sen började sjunga tillsammans. Imponerande och fyndigt, men i längden undrar jag hur de inte tröttnar på varandra och alla ord som jagar de föregående. Men underhållande var det verkligen...

Nästa onsdag är det sista gången för i år. Vi ser redan fram emot nästa år...!


söndag 17 juli 2022

Barn i nuet

I går öppnade jag köksfönstret och såg hur två av grannarnas barn i 5-års-åldern rusade nerför uppfarten, fulla av glädje och förväntan. De nästan flög fram, med ostoppbart spring i benen och upptåg i sinnet... Hundra procent i nuet, så levande man kan bli...

När förlorade vi vuxna den känslan? Hur kan vi locka fram den igen?

Kanske kulturupplevelser kan bistå oss...? Jag kom osökt att tänka på den här härliga låten med Magna Carta:



Man kan verkligen ta på känslan som Danny, pojken i sången, har just då när han kommer springande...


onsdag 13 juli 2022

Chris Simpson 80 år

Chris Simpson fyller 80 år idag. Många undrar säkert vem det är... För mig är han och hans grupp Magna Carta en av de viktigaste musikaliska personligheterna.

När jag hörde "Time For The Leaving" på radion 1971 så förändrade det mitt liv högst drastiskt. Sen dess har jag en speciell kärlek till avskalad akustisk musik. Mina gamla rock-skivor åkte ut. De har senare hittat tillbaks igen, men kärleken till akustisk musik har blivit kvar.



Redan 1969 startade Simpson Magna Carta. 53 år senare är det dags för de slutliga avskeds-konserterna. De görs i Holland som blivit ett slags andra hem, där gruppen alltid varit populära och högt ansedda. Det är inte lite att man undrar varför holländare har en så utvecklad smak. Flera av mina favoriter som Gene Clark, Iain Matthews och Eric Andersen har likt Magna Carta
i detta land fått den uppmärksamhet de så väl förtjänar.

Magna Carta förknippas ofta med akustisk musik och det är väl på sätt och vis korrekt: De var ju "unplugged" långt innan begreppet ens uppfanns. Egentligen har väl deras bredd med så varierade musikstilar legat dem lite i fatet. I England betraktas de ofta som för popiga för folk-musikanterna och för folkliga för listföljarna. Chris Simpson har hur som helst släpat runt sina medmusiker i minst 78 länder. Det finns nog 40-50 skivor, många av dem har på senare år varit samlingsplattor med delvis tidigare outgivet material.

Åtskilliga musiker har kommit och gått och flera har ibland kommit tillbaka en tid. Några av de mest betydelsefulla:
- Glen Stuart - Stod för stämsången och berättandet de första sex åren innan han lämnade för att öppna en djuraffär.
- Davey Johnstone - Ypperlig gitarrist som hade stort inflytande på de skivor han var med på. Värvades sedan till Elton Johns band där han spelar än idag...
- Pick Withers - Var med ett kort tag innan han blev uppskattad trummis i Dire Straits.
- Tom Hoy - Den fd Natural Acoustic Band-medlemmen inspirerade till en ny kreativ period.
- Doug Morter - Ännu en duktig gitarrist och sångare som tillförde energi och kvalitet. Är nu med på de avslutande spelningarna.

Men mest betydelsefull är så klart Chris Simpson själv, med en ovanlig förmåga att hitta bra melodier, skriva finurliga texter och läckra gitarrslingor och en röst som verkligen får mig attt lyssna. I ärlighetens namn har det mesta av rösten gått förlorad, men han skorrar vidare så gått det går...

Song for John" med Magna Carta har länge varit en sån där reflekterande sång jag ständigt återvänder till och som alltid får mig ätt förundras...



And I saw through your eyes, that the snow it lay whiter
That the deeps they were deeper, the summers ran dry
And the rivers were oceans, deep rolling in splendour
The trees they were giants, that talked with the sky
...
For time and a river - they roll on together
Who knows where we're going to, or where we came from
- Chris Simpson

Lyssna speciellt (efter c:a 2.44) hur Tom Hoy och Robin Thyne gestaltar en rullande våg med akustiska gitarrer och slagverk. Vrid upp volymen och låt dig sköljas med...

tisdag 12 juli 2022

Uppriktigt och känsligt

Cohen-kväll med Mats Klingström & Hasse Larsson - Bio-huset, Mariefred 2022-07-11



Mitt under konserten med Mats Klingström och Hasse Larsson i idylliska Mariefred får jag en stark känsla av att jag är lycklig och har allt jag behöver. Bredvid mig sitter vänner som jag känt i evigheter och de står ännu ut med mig. På scenen står en annan vän och sjunger djupa sånger av Leonard Cohen till ett suveränt samspel på gitarr och kontrabas. I mitt sinne dyker minnesbilder upp och jag lever med i varje sinnesstämning.

Första delen består helt och hållet av Leonard Cohen-tolkningar och de känns både självklara och näst intill självlysande. Det uppstår snart en varm känsla av gemenskap i rummet.

Efter pausen får vi en mer blandad kompott med Mats översättningar av Bob Dylan, JJ Cale och Tom Waits, men även tre av Mats egna låtar. De står sig mycket väl i sällskapet och jag skulle vilja påstå att "Jag kan flyga fastän jag sitter still" och "Sydkorsets Stjärna" är bland de finaste sånger som skrivits i detta land. Så fantastiskt bra är de... Både Cohen och Dylan skulle varit stolta över dem om de hade skrivit dem.

En sån här kväll innehåller så mycket värme och känsla, sådan speglädje och inlevelse att det räcker länge....



PS: Båda klippen är från Kröns Trädgård på Väddö 2018, men visar en bra bild av hur det lät i går kväll i Mariefred.

fredag 8 juli 2022

"Picnic i Parken" tillbaka...

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-06
Efter att ha tvingats att ställa in två år i rad, så var då "Picnic i Parken" tillbaka. Folk strömmade till Stadsparken med korgar och filtar, och det blev en ordentlig succé med nytt publikrekord...!

Det spelar faktiskt mindre roll vilka som spelar, det handlar nog mer om gemenskap och om att mötas. Första kvällen i år höll dock riktigt hög klass!

I korthet:
Christer First
Den 'gamle' hårdrockaren klev ut på scenen oanmäld och vräkte ur sig en egen distad version av "Du Gamla Du Fria". Häftig start på kvällen...

"Andra Trion"
Tre tjejer (Josephine Thunell, Hannah Jarl och Emma-Karin Maurin) vred och vände på sina röster till lågmält komp. Imponerande och skickligt utan att vara pedantiskt. Gillade det jag hörde!

Jasmine Kara och Dan Göransson
Vilken energi!!! Om man kunde koppla in denna energiska tjej skulle hon lätt försörja hela stan med ström. Fyndigt och rytmiskt, inte minst tack vare eskistuna-sonen Dan Göranssons snitsiga spel på akustisk gitarr. Se bild ovan.

Jesper Lindell med band

Tät americana med ett sound som lät som det kom från "over there". Jesper sjunger bra och hans uppmärksammade "Moving Slow" från 2019 satt som pricken över i. Ska man invända mot något kan det kanske vara att en del låtar lät lite lika, men så är det ju ofta när man inte hört något tidigare. Nya skivan innehåller några riktigt fina sånger, så denne Jesper och hans band kommer vi säkert att få höra mer av.

Thomas Di Leva
Jag känner den största respekt för denne fredsälskande och kärlekspredikande person. Men... Folk sjöng med och "gick bananas". Lite väl klatschigt och snudd på patetiskt för mina öron. Men det spelar mindre roll... Di Leva gjorde många i publiken rent ut sagt saliga, så det räcker ju långt...

Jag tror att Eskilstuna mår bra av detta arrangemang. Att bara få mötas och lyssna på lite bra musik, de flesta med lokal anknytning. Ingen kommers, ingen reklam eller något tjafs. Bara en sommarkväll, bra musik, glada människor och fint väder, som arrangörerna hitills alltid haft. Även denna gång!

måndag 4 juli 2022

Imponerande och angeläget

Karin Kardia med band - Royal, Eskilstuna 2022-07-02


I wanna be true to me
And be the best I can be
- Karin Kardia


Denna målsättning känns verkligen passande för Karin Inggårde, nu med artistnamnet Karin Kardia. Hon sjunger väldigt bra med en övertygande utstrålning och en trovärdig ödmjukhet. Hon skriver bra låtar med genomtänkta texter. Hon leder sitt band med spännande, varierade arrangemang. Hon redigerar sina videos och hon syr sina scenkläder själv.

För knappt två veckor sen gjorde hon och hennes band en kort radiokonsert, se här ovanför, och programledaren Svante Ekberg öste beröm över hennes musik. Efter att nu ha sett henne med band för första gången är det bara att instämma i hyllningarna.

Det känns orättvist att sätta begrepp som debutant på henne, hon har ju trots allt hållit på med musikskapande i mer än 20 år. Efter att tidigare mest ha lirat rock så har hon nu utvecklat sitt uttryckssätt med något så ovanligt som att utnyttja ett sparsmakat sound för att skapa starka och återhållsamma arrangemang som förstärker trovärdigheten och som gör mig säker på att detta är ärligt utlämnande.

Hennes band övertygar, men tar aldrig för sig på helhetens bekostnad. Jimmy Romans delikata gitarrspel skapar mängder av "småljud" och stämningar och skulle kunna lyftas fram något mer i ljudbilden. Carolina Johansson har en mycket fin ton i sin fiol och förstärker låtarnas budskap. Dan Jisei på ståbas/elbas, Lenne Lehtonen på trummor samt Madeleine Zanotto på stämsång och slagverk gör soundet komplett. Ett mycket följsamt band som kan konsten att hålla igen lite för att på så sätt stärka helheten och framhäva Karins starka sång.

På nedanstående inspelning från förra året har Karin ett helt annat band, men tydligen har hon så stor inverkan på sina medmusiker att man skulle kunna tro att det till stor del vore samma band:



Lördagskvällens konsert inleddes med lite musikmeditation då de inbjudna gästerna Daniel Suurna och Fiorella Garibaldi spelade på olika skålar, flöjter och slagverk och det hela övergick snyggt i Karins "Stay Open". Vi fick senare även höra två helt nya låtar, "I'll Give Up" och "Who Am I", båda med stor potential att bli framtida höjdpunkter. Vi fick även se premiärvisningen av den nya videon "Been Dreaming" och kvällen avslutades med en fin liveversion av samma sång.

Nästa konsert blir en mer akustisk variant i Karins uppväxtort Mariefred den 27 augusti. Hoppas fler passar på att se och höra henne då...! Du lär inte ångra det...

söndag 3 juli 2022

Karin Kardias nya video

Jag var på en härlig konsert i går kväll med Karin Kardia, nytt artistnamn för Karin Inggårde. Hon och hennes band imponerade stort och jag nästan glömde värken i ryggen (efter plantering av två nya fruktträd här hemma).

Det var dessutom premiärvisning av "Been Dreaming", hennes nya video: Verkligen proffsig och dessutom en riktigt bra och angelägen låt...



Så i väntan på att jag ska få tid att skriva ner lite fler intryck från detta fina framträdande så får ni se hennes nya video.


tisdag 28 juni 2022

Jodå, ibland så...

Det händer att artister jag gillar ställer upp i melodifestivalens gyttja... Lika obegripligt varje gång, men ibland så smyger sig någon riktigt bra låt in, det är ju oundvikligt...

Ändå förbryllas jag av att höra att Marketa Irglova var med i den isländska uttagningen. Hon kom inte med till det stora spektaklet, så 'no problem'...

Det visar sig, när jag forskat lite, att det var hennes barn som tyckte att hon borde vara med.

Marketa utvecklar det lite mer: I have been watching it every year since I moved to Iceland.
We enjoy it as a family, and look forward to it each year. My children have been asking me when I would participate with one of my songs, and well, it sounded like a nice idea. I have done very little here in Iceland, since most of my time and energy had gone into raising my three children the past 8 years, but now that my youngest one is 3, my husband and I are preparing a new full length record due in June and something like Söngvakeppnin is helping
me a lot in getting the word out there and creating a bit of a buzz.




När jag lyssnar på "Possible" så känns den väldigt malplacerad och så förstår jag varför den inte vann den isländska tävlingen: Den är ju bra...!

lördag 25 juni 2022

En klok och ärlig kvinna



Marketa Irglova upplevde redan som tonåring, tillsammans med Glen Hansard i gruppen "The Swell Season", hur det var att få utmärkelser. De fick två grammisar, dels för Marketas roll i filmen "Once" och dels för deras låt "Falling Slowly". Marketa kastades rakt ut i kändisskapets hårda liv, något som den 18 år äldre Glen Hansard hade lättre att anpassa sig till.

Efter två skivor till och en film, som var menad att bli en dokumentation över deras musik, men istället blev en skildring av hur deras förhållande slets itu av framgångens baksida, turnéer och rastlöshet. Glen och Marketa har dock fortsatt vara goda vänner och de har nyligen gjort en kort återförenings-turné i USA.

Marketa gav sedan ut ett par ambitiösa soloskivor, med sökande musik och texter. Två skivor av sällsynt kvalitet, ärlighet och känsla. Efter ännu ett misslyckat förhållande, ett kort äktenskap med Tim Iseler, så kom hon till Island och träffade sitt livs kärlek, Mio.

Hon flyttade för tio år sen till Island, gifte sig med Mio och de har nu tre barn tillsammans. Mitt i vardagskaoset har Marketa funnit en fridfullhet och sakta börjat återuppta sin egen karriär igen. En del av detta är den nya sången "My Roots Go Deep".

Marketa beättar:
"This song is a summary of the growth and maturation that has taken place within me in the past few years. Realizing that holding peace and grace is a wiser goal than chasing happiness. For while we can’t avoid the pendulum of our lives constantly swinging from one side to the other, between joy and sorrow, light and dark, we can still practice holding peace in any circumstance. Growing roots and becoming our own centre, attracting all that is in our highest good to come to us. Understanding, in our wisdom, that all that happens does so to teach us,
to help us grow, and to deepen our sense of compassion and solidarity towards one another."
- Markéta Irglová


En mogen och sällsynt ärlig kvinna, som rik på erfarenheter verkligen har något att berätta. Och som hon gör det...!

måndag 20 juni 2022

Brian Wilson 80 år

Nu duggar det tätt med 80-åringar... Brian Wilson var (är?) alltid hjärnan i Beach Boys och han besitter en stor förmåga att få sångarrangemangen till något speciellt.

Tidiga Beach Boys var glada, popiga låtar med sol, bad och flickor i baddräkt. Ibland så fanns ju några medryckande sånger, men ärligt talat allt för stora likheter med de svenska dansbanden för min smak. Sedan hoppade Brian Wilson av turnérandet för att koncentrera sig på skapandet och... Se, då hände det något och Beach Boys lät helt annorlunda...

"Don't Go Near The Water" är ju genial med sitt avancerade sångarrangemang och sin vid den tiden ovanliga miljö-medvetenhet.



Det var länge sen jag lyssnade på Beach Boys och tiden har väl inte varit så snäll mot en del av deras musik. Men det finns riktiga pärlor och det var alltid Brian Wilson som låg bakom dessa.