Det är bara en dryg vecka innan vi går till val igen. Jag känner mig redan oroad. Jag vet ju att politik är så oerhört viktigt, men när jag märker hur lite det pratas om miljöfrågorna så blir jag livrädd...
Den här planeten utsätts dagligen för en brutal rovdrift och vi kan inte fortsätta att blunda för det. Vi kan inte fortsätta att överföra våra miljöproblem till kommande generationer...! Vi kan ju försöka förneka det, men är vi det minsta mottagliga för fakta så inser vi lätt att det faktiskt är allvarligt. Vi måste göra något åt klimatkrisen, så är det bara...
Jag har fått en sammanställning från Naturskyddsföreningen, där de spaltar upp 22 frågor som vi verkligen måste ta tag i. Du kan se vilka frågor det rör sig om här.
De har sedan låtit alla partier kryssa för de punkter som de är beredda att aktivt driva under kommande mandatperiod.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet är beredda att strida för 22 respektive 20 frågor. Bra jobbat...!
Liberalerna har överraskande 18 ”ja”-kryss, men de hade många även i förra valets enkät och de gjorde sedan egentligen ingenting. Tomma löften... De är ju dessutom för kärnkraft (och har en vidrig skolpolitik), så de är ju verkligen inte att räkna med.
Centern har 13 ”ja”, men hur ska man kunna tro på deras miljöpolitik så länge som de tydligt försvarar och även vill utöka rovdriften på skogen och i praktiken utplåna våra skogar?
Den stora chocken för mig är att Socialdemokraterna bara har 5 kryss…! Jo, endast 5 ja-kryss, alltså lika många som KD och Moderaterna. Detta är riktigt skamligt av ett parti som borde ha vett för betydligt mer. Hur kan sossarna ha hamnat så långt ut till höger...? Du som har tänkt rösta på Sossarna tycker jag ska ta kontakt med en politiker och kräva större vikt vid miljö-politiken om de ska få behålla din röst.
SD har bara ett kryss och fortsätter således helt sakna ambitioner när det gäller miljön. Det är troligen invandringens fel som allt annat...
För de som tycker att miljöpolitiken måste fram i rampljuset, innan det är för sent, så finns således bara två partier som är möjliga att välja. Det skrämmer mig något oerhört att bara dessa två partier inser allvaret och att alla andra förnekar läget eller helt enkelt inte vill göra något...
Runrig sjunger talande on detta viktiga. Observera att låten börjar helt först efter 22 sekunder.
Är vi så förblindade att våra pengar är större och viktigare än det vi lämnar till våra barn?
Lisa Miskovsky - Mary's Cafe, Eskilstuna 2022-08-28
Det var fjärde gången på fem år som jag såg Lisa Miskovsky på Mary's Cafe och trots att det regnat rikligt hela dagen, så höll det i stort sett upp framåt kvällen. Men för att vara helt säkra så flyttades framträdandet in under tak och det blev extra intimt och det kändes som det inte fanns något avstånd alls mellan publik och de som stod där framme och spelade.
Gitarristen Pelle Ekerstam inledde med ett par fina egna sånger och både han och Kalle Lundin på keyboards, och ibland bas, var smakfullt med och skapade en avskalad men ändå klangrik ljudbild. Lisa Miskovsky sprudlade som vanligt och berättade personligt om allt möjligt mellan låtarna. Det blev en dryg timme med Lisa och varenda minut kändes innerlig och gemytlig.
Vi fick också höra Lisa sjunga på svenska...! Mello-låten "Best To Come" har fått en svensk text av Annika Norlin. Det är bara att buga och tacka. Så himla fint..! Du kan lyssna på den här i en inspelning från Musikplats Stockholm:
Det blev faktiskt lite kyligt i luften framåt slutet. Det kändes ovanligt efter den senaste tidens värmebölja, men Lisa värmde med sin otroligt klangfulla röst, intensiva närvaro och sprudlande glädje. En verklig glädjespridare...!
Det finns en ödmjuk ärlighet i hela Lisas uppenbarelse att hon står över all kritik... Jag tror inte en enda person igår skulle kunna säga ett enda ont ord till henne, och, efter den här dosen känslig musik, kanske inte till någon annan heller. Sådan stark värme sprider sig direkt...!
När Lisa avslutade med "Lost From The Stars", en av de senaste årens allra bästa sånger, blev det så vidrigt bra att det kändes längst in i hjärtat. Detta förstärktes kanske lite extra av att jag satt på första parkett och när Lisa gick av scenen tog hon mina händer och tackade. Ett härligt slut på en riktigt fin kväll...!
Karin Kardia Band - Nya Gripsholmsgrillen, Mariefred 2022-08-27
Karin Kardia, artistnamn för Karin Inggårde, spelade med sitt band på Nya Gripsholmsgrillen i lilla Mariefred, den stad där hon är uppvuxen. Två timmnar med utsökta egna låtar och mot slutet uppblandat med några covers. Kanske skulle hon varvat med lite fler covers för att få fler att lyssna ordentligt. Hon kan också förbättra mellansnacket något, men i övrigt är Karin redan en fullfjädrad artist med ovanligt tydliga kvaliteter.
Det är svårt att få folk att lyssna på en fredagskväll, speciellt en varm fin sommarkväll som den här. Trots prognoser om regn så väntade dock regnet tills hon och bandet precis slutat spela. Men sen kom det desto mer...
Hur bra Karin och bandet än är, så kan jag inte låta bli att tänka så här:
I en framtid då folk i allmänhet blivit mer intresserade av kultur så spelar hon på en betydligt större arena. Då kommer folk att andmäktigt lyssna på de fina nyanserna i Karins musik. Man kommer att analysera de innehållsrika texterna och de fina arrangemangen. Några kanske kommer att skryta med att de minsann såg henne uppträda här på Nya Gripsholmsgrillen i Mariefred innan hon blev "stor"...
Jag vet att det krävs mycket flyt för att slå igenom nu för tiden, men talangen och förmågan finns definiitivt där hos denna sympatiska tjej.
Steve Yanek - "Across The Landscape" 2005 och "Long Overdue" 2022
För 15 år sedan så lyssnade jag en hel del på Steve Yanek's första skiva. Snyggt producerad singer/songwriter med country-rock stuk. Låtar om kärlek som berörde.
Så småningom glömde jag bort skivan, men så fick jag aningen förvånad för några månader se samma skiva bli kallad "ny debutskiva". Det visade sig att den först nu släpps i Europa. Hur jag fick mitt gamla exemplar minns jag inte, men då var det mycket billigt att beställa från staterna på nätet och kanske det var så den hamnade här hemma.
När jag nu lyssnar på den igen inser jag att jag mindes rätt. Bra och medryckande musik, som gjord för att ha på en lång resa i bilen. Extra stort plus till "Emily's Eyes", en mycket vacker och känslig balllad.
Det visar sig att Steve Yanek tagit tag i sitt musikskapande igen och nu har uppföljaren med det passande namnet "Long Overdue" sett dagens ljus. Ännu en ny skiva lär dessutom vara på gång senare i höst.
Den nya skivan låter mycket som en slags fortsättning på den första. Omväxlande, helgjuten produktion, bra sånger och sympatiskt på alla vis. Det är egentligen fånigt att lyfta fram några speciella låtar, men "All The Sorrow" visar en sån modig analys av sig själv, att man förundras hur han öppet vågar erkänna allt det han gör.
Det ska bli spännande att se vad Steve Yanek kommer med härnäst.
Bosse Lundkvist och Janne Elvi - S:t Eskilskykans trädgård, Eskilstuna 2022-08-16
Jag har sett Bosse spela och sjunga åtskilliga gånger med många olika konstellationer, men frågan är om inte kvällens utomhus-konsert i värmen och blåsten utanför S:t Eskilskyrkan var den allra bästa på många år...
Materialet med Bosses egna visor, med tänkvärda texter om allt det viktiga i livet, tillsammans med delikata gitarrslingor av Janne Elvi, höll en mycket hög klass och framförandet var riktigt avslappnat men ändå angeläget och engagerat.
Jag tror att det är såna här kvällar som kan väcka nytt intresse för och få den svenska visan till nya höjder.
Lars Winnerbäck - Sundbyholm, Eskilstuna 2022-08-05
Så blev då den här konserten äntligen av, efter att ha blivit inställd två somrar i rad. Under den tiden har Winnerbäck hunnit släppa en ny skiva och det kändes i luften att förväntningarna var mycket höga. Jag vill påstå att de infriades med råge...! Drygt två timmar med Winnerbäck blev en kavalkad av mestadels rockiga låtar, med både snits och elegans.
Hans eminenta band, bestående av Staffan Johansson och Carl Ekerstam på gitarrer, Jerker Odelholm på bas, Sandra Widman på gitarr och sång, Tomas Hallonsten på keyboards, samt den stora publikfavoriten Jonna Löfgren bakom trummorna, är utan minsta tvekan ett suveränt bra band som verkligen kan skapa både tryck och känsla.
När Winnerbäck sedan kör "Hjärter Dams sista sång" ensam på akustisk gitarr lyckas han hålla kvar samma intensitet som när hela bandet backar upp honom. Det säger mycket om den kraft som finns i den sången. Då känner jag plötsligt hur en tår letar sig ner för min kind. Det är som om marken skälver när jag blir berörd.
Det finns fler höjdpunkter under kvällen och det är så många att det känns dumt att rabbla upp dem alla, men jag måste nämna "Tror jag hitttar hem", som satt precis där den skulle. Det nya arrangemanget av "Söndermarken" lyfter verkligen denna låt till nya höjder. Givetvis så har vi alla favoriter som vi önskat höra, men det gör inte så mycket, för allt är så himla bra ändå.
Bakom scenen visades ett imponerande bildspel upp under nästan hela framträdandet. Snyggt och stiligt utan att pocka på för mycket uppmärksamhet.
Joel Alme inledde kvällen och gjorde det bra. Hade jag känt till hans låtar bättre hade jag nog haft lättare att uppskatta hans avdelning. En del starka sånger, men det kanske lät lite för lika för mig, men det tog sig mot slutet och Alme ska känna sig nöjd med sin insats...
Sammanfattningsvis blev det en härlig kväll med en artist helt utan behov av att framhäva sig själv... En ödmjuk medmänniska som har en sällsynt förmåga att sätta ord på våra vardagliga känslor och sedan med sitt band spela upp sångerna som om det gällde livet.
För 13 år sedan, strax efter klockan 11 på kvällen, publicerade jag mitt första inlägg här på bloggen. Så här såg det ut:
Take me on a trip upon your magic swirling ship
Sommaren 1965. Tio i Topp lördagar klockan 3. Just den här sommaren hade vi en sommar-stuga på Nyckelön och eftersom farsan jobbade till klockan ett var det alltid knappt om tid att hinna dit och rigga bandspelaren för inspelning innan programmet började...
Redan på introt till "Mr. Tambourine Man" med Byrds så förstod jag att det här var något alldeles extra.
Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut. Ögonblick som finns kvar i känsla och närvaro.
Jag tror inte jag insåg det direkt, men det här var ett sånt ögonblick. Nu, 44 år senare (oj!) så får jag fortfarande samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man".
På något sätt var detta startpunkten för ett livslångt sökande efter musik med själ och hjärta.
---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ---- ----
Jag skrev alltså: "Det finns ögonblick i livet som blir till avstamp mot något nytt, efteråt blir det aldrig mer som förut".
Inte hade jag en aning om att jag just då befann mig i ännu ett sådant ögonblick...
13 år senare med 1637 publicerade inlägg och fler än 187578 besök på bloggen så är det ju uppenbart....!
PS: Nu, 57 år senare (ännu mera oj!) så får jag ännu samma kick av Byrds version av Dylans "Mr. Tambourine Man"...!
"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-27
Vilken succé årets "Picnic i Parken" har varit! Folk i alla åldrar samlas och samsas i all enkelhet på de gröna ytorna, i solen och under de stora träden. Man äter, pratar och skrattar... Därtill får man mestadels lokalt förankrad musik och ibland några tillresta dragplåster. Man får även fint väder. För 16:e onsdagen i rad som man arrangerat "Picnic i Parken" var det fint väder. Det är ju verkligen helt otroligt...!
Avslutningskvällen bjöd på lokal musik, men full av kvalitet och bredd.
Stefan Jarl
Dagens överraskning var att Stefan Jarl kom oanmäld upp på scenen och sjöng sin egen sång "Picnic i Parken". Du kan höra den här.
Sam Albie
Mycket duktig keyboardist, endast 21 år gammal, men med en känsla för det stämningsfulla och jag tror att han kan ha en lysande framtid med att komponera t.ex. filmmusik.
Bosse Lundkvist med vänner
Bosses musik ska väl helst upplevas i en mindre lokal där folk verkligen lyssnar. Men jag tycker det gick riktigt bra ändå. Janne Elvi på gitarr, Thomas Opava på slagverk och Adam Nätt på bas bistod Bosse förtjänstfullt. Så duktiga musiker och sådan kvalitet lyser alltid igenom. Lyssna på Bosses nygamla "Än Är Natten Inte Dag":
Eskilstuna Sommaropera
Oväntat lyckat inslag som verkligen visar bredden på utbudet.
Mike Beat & His Hopeless Strummers
Micke Byström med sitt stora band avslutade med ett riktigt "drag" och spelade många covers av Americana-stuk. Janne Elvi stod åter på scenen, men denna gång med en elektrisk gitarr. Bästa låt var för mig Tom Petty's "Wild Flowers".
Nu ser vi fram emot nästa sommars "Picnic i Parken"...!
West of Eden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna 2022-07-23
Det är tio år sedan West of Eden spelade i Eskilstuna, men igår var de äntligen tillbaka igen och spelade hos Fristadens Café och Våffla på Rademachersmedjorna.
Det är otroliga 27 år sedan gruppen bildades i Göteborg. Förutom förgrundsfigurerna Martin och Jenny Schaub har Ola Karlevo på trummoer varit med hela tiden. Lars Broman på fiol anslöt 2009 och Martin Holmlund på bas fyra år senare. Gitarristen Henning Sernhede har varit med sedan 2016 och hans spel på elektrisk gitarr har verkligen tuffat till gruppens sound en hel del. Jag kommer osökt att tänka på Simon Nicols spel i Fairport Convention.
Men det är förstås Jenny Schaubs stämma som är gruppens kännemärke och som särskiljer dem från alla andra folkrockare i Sverige. Det är få förunnat att ha en så karakteristisk och stark röst i förgrunden.
Sedan gruppen breddade sitt utbud och gjorde skivan "Taube", där de tolkade vår store skald på ett både hedrande och lite utmanande sätt, så har de blivit lite mer lättsamma för publiken, som nu känner till en del av låtarna. Hur bra gruppens egna låtar än är så kan ju en kväll med enbart nytt material bli lite svårsmält.
Låt oss hoppas på många fler år med West of Eden, det är alltid en fröjd att se och lyssna på dem. Men låt det inte ta tio år innan nästa besök i "Smestan"! Kanske den nya satsningen på musik hos Forsbergs i Rademachersmedjorna kan ta hit dem igen?
"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-20
Massvis med folk i Stadsparken i Eskilstuna även denna tredje onsdag, trots rekordvärme och risk att smälta bort... Den stora skillnaden var väl att folk nu huvudsakligen höll sig i skuggan. Men artisterna på scenen hamnade mitt i prick...
Denna gång nöjer jag mig med en kortare genomgång av de som framträdde på scenen:
"Stugan" med "Darkstar"
- Elektronisk musik. För en gammal slagverkare som jag så är det fortfarande så sterilt att höra elektroniska trummor. Inget mer att tillägga...
Sophie Hanson & Richard Alex
- Countrypop, eller ska vi kalla det americana, med Sophie Hanson, som tveklöst har en bra pipa, och Richard Alex på gitarr och bra sång även han. Han behöver dock bättra på snacket mellan sångerna. Klart bästa låt för kvällen: "Brother", en jättefin komposition av Sophie och snyggt framförd. Här (med start vid 19.03) hör vi "Brother" från en streamad konsert i april för drygt två år sedan.
Heikki Kiviaho & Kent Norberg
Det vill säga halva "Sator" i en halvakustisk variant. De blev snart förstärkta av "Krille" på trummor. Trevligt och medryckande. Kvällens överraskning var en snygg cover av Americas gamla hit "Sister Golden Hair".
Solala
Tre skönsjungande mansröster i finurliga och glada arrangemang, enbart kompade av sig själva på "kökspercussion", alltså de prylar de råkade ha hemma i köket när de för 10 år sen började sjunga tillsammans. Imponerande och fyndigt, men i längden undrar jag hur de inte tröttnar på varandra och alla ord som jagar de föregående. Men underhållande var det verkligen...
Nästa onsdag är det sista gången för i år. Vi ser redan fram emot nästa år...!
I går öppnade jag köksfönstret och såg hur två av grannarnas barn i 5-års-åldern rusade nerför uppfarten, fulla av glädje och förväntan. De nästan flög fram, med ostoppbart spring i benen och upptåg i sinnet... Hundra procent i nuet, så levande man kan bli...
När förlorade vi vuxna den känslan? Hur kan vi locka fram den igen?
Kanske kulturupplevelser kan bistå oss...? Jag kom osökt att tänka på den här härliga låten med Magna Carta:
Man kan verkligen ta på känslan som Danny, pojken i sången, har just då när han kommer springande...
Chris Simpson fyller 80 år idag. Många undrar säkert vem det är... För mig är han och hans grupp Magna Carta en av de viktigaste musikaliska personligheterna.
När jag hörde "Time For The Leaving" på radion 1971 så förändrade det mitt liv högst drastiskt. Sen dess har jag en speciell kärlek till avskalad akustisk musik. Mina gamla rock-skivor åkte ut. De har senare hittat tillbaks igen, men kärleken till akustisk musik har blivit kvar.
Redan 1969 startade Simpson Magna Carta. 53 år senare är det dags för de slutliga avskeds-konserterna. De görs i Holland som blivit ett slags andra hem, där gruppen alltid varit populära och högt ansedda. Det är inte lite att man undrar varför holländare har en så utvecklad smak. Flera av mina favoriter som Gene Clark, Iain Matthews och Eric Andersen har likt Magna Carta i detta land fått den uppmärksamhet de så väl förtjänar.
Magna Carta förknippas ofta med akustisk musik och det är väl på sätt och vis korrekt: De var ju "unplugged" långt innan begreppet ens uppfanns. Egentligen har väl deras bredd med så varierade musikstilar legat dem lite i fatet. I England betraktas de ofta som för popiga för folk-musikanterna och för folkliga för listföljarna. Chris Simpson har hur som helst släpat runt sina medmusiker i minst 78 länder. Det finns nog 40-50 skivor, många av dem har på senare år varit samlingsplattor med delvis tidigare outgivet material.
Åtskilliga musiker har kommit och gått och flera har ibland kommit tillbaka en tid. Några av de mest betydelsefulla:
- Glen Stuart - Stod för stämsången och berättandet de första sex åren innan han lämnade för att öppna en djuraffär.
- Davey Johnstone - Ypperlig gitarrist som hade stort inflytande på de skivor han var med på. Värvades sedan till Elton Johns band där han spelar än idag...
- Pick Withers - Var med ett kort tag innan han blev uppskattad trummis i Dire Straits.
- Tom Hoy - Den fd Natural Acoustic Band-medlemmen inspirerade till en ny kreativ period.
- Doug Morter - Ännu en duktig gitarrist och sångare som tillförde energi och kvalitet. Är nu med på de avslutande spelningarna.
Men mest betydelsefull är så klart Chris Simpson själv, med en ovanlig förmåga att hitta bra melodier, skriva finurliga texter och läckra gitarrslingor och en röst som verkligen får mig attt lyssna. I ärlighetens namn har det mesta av rösten gått förlorad, men han skorrar vidare så gått det går...
Song for John" med Magna Carta har länge varit en sån där reflekterande sång jag ständigt återvänder till och som alltid får mig ätt förundras...
And I saw through your eyes, that the snow it lay whiter
That the deeps they were deeper, the summers ran dry
And the rivers were oceans, deep rolling in splendour
The trees they were giants, that talked with the sky
...
For time and a river - they roll on together
Who knows where we're going to, or where we came from
- Chris Simpson
Lyssna speciellt (efter c:a 2.44) hur Tom Hoy och Robin Thyne gestaltar en rullande våg med akustiska gitarrer och slagverk. Vrid upp volymen och låt dig sköljas med...
Mitt under konserten med Mats Klingström och Hasse Larsson i idylliska Mariefred får jag en stark känsla av att jag är lycklig och har allt jag behöver. Bredvid mig sitter vänner som jag känt i evigheter och de står ännu ut med mig. På scenen står en annan vän och sjunger djupa sånger av Leonard Cohen till ett suveränt samspel på gitarr och kontrabas. I mitt sinne dyker minnesbilder upp och jag lever med i varje sinnesstämning.
Första delen består helt och hållet av Leonard Cohen-tolkningar och de känns både självklara och näst intill självlysande. Det uppstår snart en varm känsla av gemenskap i rummet.
Efter pausen får vi en mer blandad kompott med Mats översättningar av Bob Dylan, JJ Cale och Tom Waits, men även tre av Mats egna låtar. De står sig mycket väl i sällskapet och jag skulle vilja påstå att "Jag kan flyga fastän jag sitter still" och "Sydkorsets Stjärna" är bland de finaste sånger som skrivits i detta land. Så fantastiskt bra är de... Både Cohen och Dylan skulle varit stolta över dem om de hade skrivit dem.
En sån här kväll innehåller så mycket värme och känsla, sådan speglädje och inlevelse att det räcker länge....
PS: Båda klippen är från Kröns Trädgård på Väddö 2018, men visar en bra bild av hur det lät i går kväll i Mariefred.
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
