Åldersnoja eller vad...?

Överallt kan man läsa om vilken ordentlig kris vi befinner oss i. Inte blir det lättare med höga elpriser, tal om ny kärnkraft, extrem inflation och höjda priser på allt. Det är väl lika bra att passa på, tänker de kanske. Människor blir mer och mer inåtvända och misstänksamheten och hatet breder ut sig. Vår regering irrar omkring och tycks inte ha ett enda rätt... Inte för att jag är förvånad, men ändå...

De som har makten verkar ju inte fatta någoting alls, men så länge deras profitälskande ger ökade inkomster till de redan besatta, så är de glada och nöjda. Därtill håller de på att utrota skogen i Sverige, den skog som i mycket varit orsak till vårt välstånd. Men nu håller de på att hänsynslöst förvandla skogarna till ogenomträngliga virkesplantager, där Granbarkborren funnit sitt eget paradis. Det hela får mig att tänka på den vimsige, tanklöse personen som ivrigt sågar av den gren han just lutat stegen mot.

Jag kommer på mig själv att bli tveksam om allt står rätt till när egoismen prisas och de flesta bara tänker på sig själva. Klart är att så länge samhället fortsätter att öka skillnaderna mellan folk och folk, så kommeer allt bara bli värre och värre. Saker och ting hör faktiskt ihop.

Tanken att "allt var mycket bättre förr" dyker upp. Så var det ju inte, det vet jag ju. Men visst finns det en hel del som faktiskt var det. Många av dagens problem har vi själva varit med och ställt till med.

Jag lyssnar på Strawbs fina "Ah Me, Ah My" i underbar gammal kostym, inklusive den hurtiga fraseringen och den snärtiga, accelererande slutklämmen.



Strawbs, ja... De kommer att spela sin sista konsert i Cropredy i augusti, på Fairport-festivalen. Dave Cousins har hälso-problem och alla i bandet börjar uppnå en avsevärd ålder. Att de i liten skala hållit på så länge är beundransvärt. En gång hade de några stora hits med "Part Of The Union" och "Lay Down" och var förstasidesstoft.

För några år sen så var jag med på deras mail-lista. En gång frågade man om någon i publiken skulle norr ut efter konserten och om Dave Coiusins kunde få lift...

Nåja, i kvällstidningarna står det väl idag säkert något om stjärnor som tror de är gudomliga och beter sig som snorungar. Kanske någon har tappat byxorna eller åkt fast för något idiotiskt. Än sen...? Vi behöver kändisar som står på marken, mitt ibland oss och inte placerar sig själva på en piedestal.

Kanske det inte är så dumt ändå att lifta med någon i publiken...!