Det tog lite tid för Jackson Browne att hitta orden efter David Lindleys bortgång, fullt förståeligt när någon haft en så stark påverkan på dig och din musik. När hyllningen väl kom blev många av oss så väldigt berörda av Jacksons ordval. Här är några delar av Jacksons text:
I want to join in the resounding chorus of appreciation for his gifts, but nothing I write seems quite good enough. Words have never been enough to describe what David Lindley brought to a song.
---
No one ever played like him. He didn’t play the same thing each time. He was always exploring, always hearing something new. Always in the moment.
---
My own world is shattered by David’s passing. He was my friend and my teacher. It was with great pleasure and certainty that I revisited our special connection over the years. I guess I thought that he would always be around.
---
I've been struggling to write something and post it for the past two weeks. It was hard to begin, and it’s hard to conclude, I guess, because I don’t want to let him go. David was kind to everyone, and so funny. Incapable of uttering a dishonest word, or playing a dishonest note. There will be tribute concerts, and a documentary about him, for sure. There will be ways for us to continue to celebrate his life. And we all know there will never be another David Lindley.
Du kan läsa hela texten här.
Det fanns otroligt många sidor hos David Lindley. Även om hans skivor med El Rayo-X oftast var up-tempo och fulla av spelglädje, så blev det även ibland både djupt och känslosamt. Ett sådant exempel är "Never Knew Her" från albumet "Very Greasy", förtjänstfullt producerat av Lindleys kusin Linda Ronstadt.
David Lindley var inget annat än ett levande under av toner, resonans, känsla, fingerfärdighet och en respektlös ivrighet att utforska det okända, med en känsla som berörde varenda nerv i hela kroppen...
Därtill var han alltid vänlig och hade en humor som han frikostigt bjöd på. En unik musiker och en unik person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar