David Lindley var i en klass för sig när det gäller att få alla möjliga stränginstrument att låta så bra och intresssant som det över huvud taget går. Hur många gånger har jag inte spolat bakåt på slutet (cirka 4.28) av "How Long" för att ännu en gång höra hans makalösa spel, så genialt, så känsligt, så berörande...
Kanske David Lindleys styrka och expressivitet kan förklaras med ett enda ord: Närvaro! Jag har hört det beskrivas att när han talade med någon så fanns inget annat för honom, han såg dig i ögonen och var där till hundra procent. Jag träffade honom en gång, i Malmö 1997, mitt i natten, efter konserten på KB, och han var verkligen pratsam och ytterst levande. Han lyssnade och pratade intresserat, samt till och med spelade lite teater när han ville tydliggöra vad han menade. Han borde ju varit trött efter en fantastisk konsert, följd av en sen måltid, men han och Jackson Browne ägnade full uppmärksamhet åt oss två frusna individer som stått där och väntat mer än en timme på dem.
På samma sätt har Phil Beer beskrivit närvaron i Lindleys spel på "For A Dancer":
"He's completely inside the song. And it's so beautiful! The song is the important thing. If ever there was an example: That is it! This guy is right there...! He totally understands the song and what he's playing just fits, beautifully fits..."
- Phil Beer
Jackson Browne har beskrivit att det var först när han började spela med David Lindley som hans sånger började låta som han ville att de skulle, att David tillförde något alldeles extra. Davids sätt att få sin lap-steel att ljuda kan till exempel höras på "These Days", en av de första inspelningar de gjorde tillsammans:
David Lindley lämnade Jackson Brownes band 1980 efter det att Jackson sagt åt honom att han förtjämnade att själv stå i centrum och borde få uppskattning av betydligt fler. Om detta har Jackson senare eftertänksamt sagt: “There are times when I thought it was the craziest and stupidest thing I’ve ever done".
Lindley bildade "El Rayo-X" och spelade mer dansant och rockigare musik med en enorm mängd spelglädje, här exemplifierat av "Talk Tio The Lawyer":
Här är några hyllande kommentarer de senaste dagarna, av gitarrister och andra kollegor:
One of the most talented musicians there has ever been. David could play pretty much any instrument you put in front of him with incredible versatility and expression".
- Graham Nash
David Lindley was a true stylist and a unique voice on whatever instrument he picked up. His lap steel playing in particular was a big influence on me. I’ve always put David on a short list of major influences on my slide playing- especially on the melodic side. Often times when I’m approaching a song or solo in a major key Lindley’s influence will appear automatically. His style was so vocalesque and his sense of melody was a deep well. David leaves behind a beautiful trove of music for music lovers to enjoy for centuries to come.
- Warren Haynes
Affectionately known as Mr. Dave, he was mine and many others’ all-time favourite. There was no one to touch him on slide guitar, though he was ready willing and able to play anything with strings on, whether it be mandolin, bouzouki, Irish fiddle, Turkish oud - you name it.
- Andy Powell, Wishbone Ash
He was a truly a beautiful musician who brought songs to life. RIP David. The world has lost one of the greats.
- Jimmy Barnes
Rest in Peace to one of the greatest ever to ever play music. David Lindley changed the game for all of us.
- Joe Bonamassa
We were knocked out by how much thought and care he put into playing for us.
- Steve Skaith, Latin Quarter
Wonderful unique musician and a great friend. Very sad to hear of his passing.
- Richard Thompson
The loss of David Lindley is a huge one. Without his influence my music would sound completely different. I was genuinely obsessed with his playing from the first time I heard it. The man was a giant.
- Jason Isbell
I’m so very sad. David Lindley has left us. What a singular, irreplaceable talent he was.
- Shawn Colvin
David Lindley is my all-time favorite guitarist.
- Jimmy Page
Under många år har David Lindley även utforskat världsmusik och breddat intresset för den med olika pionjärinsatser, som här på Madagaskar:
David Lindley återvände då och då till Jackson Brownes skivor på några låtar och 2010 var han åter med på en hel turné. Innan dess gjorde han och Jackson en duo-turné 1997, vilket senare blev en dubbel-CD kallad "Love Is Strange". Från den avslutar jag med en helt ofantlig version av "Late For The Sky". Lyssna på Lindleys solo efter tre minuter. Eller på hans spel på slutet. Du lär inte få höra något bättre hur du än letar. David Lindley spelade alltid lite olika, varje spelning var alltid unik.
David Lindley hade förmågan att utforska känslan i varje sång, varje stämning, rent av varje ton. Att lyssna på David Lindley är som att plötsligt komma ut ur en glänta och finna milsvida oceaner av trädgårdar, halvt vildvuxna, men så mystiskt spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar