David Lindley har lämnat oss...

Jag har besök av mitt ett-åriga barnbarn och jag känner livets glädje i att veta att jag en dag förhoppningsvis lever vidare, i någon form, genom honom. Kollar snabbt nyheterna innan det är dags att lägga sig och nås då av det gräsligt sorgliga beskedet att min absoluta favoritmusiker David Lindley har gått bort. Det känns tomt och även om jag visste att han var dålig, så finner jag inga ord...

Letar bland det jag skrivit tidigare och det får fylla den tomhet jag nu känner:

Mister Dave var inget annat än ett levande under av toner, resonans, känsla, fingerfärdighet och en respektlös ivrighet att utforska det okända, med en känsla som berörde varenda nerv i hela kroppen...

Här spelar Lindley "For A Dancer" med Jackson Browne för många år sedan:



I don't know what happens when people die
Can't seem to grasp it as hard as I try
It's like a song I can hear playing right in my ear
That I can't sing, I can't help listening
And I can't help feeling stupid standing 'round
Crying as they ease you down
'Cause I know that you'd rather we were dancing
- Jackson Browne

Jag är övertygad om att David Lindley skulle vilja att vi fortsatte att dansa...

Nu har två fantastiska musiker som levandegjort Jackson Brownes musik lämnat oss på en vecka...