Det blev nästan sex månader utan någon konsert... Men för att det skulle bli så hade jag en otrolig tur: Biljetterna sålde slut på mindre än en minut, men en feltryckning några dagar senare gav mig oväntat en biljett...
Det kändes först lite underligt med alla noggrant utplacerade åhörare, men man tänkte snart inte så mycket på det.
Jo, det blev till och med två konserter efter varann samma kväll. Antar att det var därför konserterna blev något kortare, cirka en timme.
När Lisa började berätta historier och när hon och bandet, med Pelle Ekerstam på gitarrer och Kalle Lundin på klaviaturer och ibland bas, satte fart så blev det trots allt en riktigt fin sommar-kväll.
Vi fick bl.a. höra "Sing To Me", "Lady Stardust", "Driving One of Your Cars" och även "Why Start A Fire" från Melodifestivalen 2012. Liksom förra året blev det också ett par covers: Supertramps gamla "Give A Little Bit" och som extranummer Springsteens "Dancing In The Dark".
Men de två absoluta höjdpunkterna blev för mig Lisas nya(?) sång om när hon mötte massor av upprymda människor när hon var på väg "hem" i Stockholm. Plus "Hard To Believe", den sång som Pelle Ekerstam skrev när Trump blev vald till president och som han nu sjöng och spelade väldigt snygg gitarr på.
Lisa Miskovsky är så mycket bättre i det här lilla formatet än hon ibland blir på sina något över-producerade skivor. På scen är hon verkligen en jordnära glädjespridare, oavsett hur mörka hennes texter faktiskt är.
Vi får hoppas att Lisa kommer tillbaka nästa år och att allt blivit lite mer normalt igen. För det här med avstånd är ruskigt onaturligt, hur nödvändigt det än må vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar