Lars Demian är verkligen en särling inom svenskt musikliv. Hans satiriska skildringar pendlar från att vara grymt träffsäkra till hysteriskt dråpliga. De flesta låtarna är i närheten av det första och ingen kan fånga den lilla, halvt misslyckade, medmänniskans tillkortakommanden som Lars Demian. Allra mest dråpligt bli det i "Balladen om Bin Ladin", men ändå med glimten i ögat.
"Man får vara glad att man inte är död", "Skallen Full av Brännvin" och "Svenne tills du dör" sitter mitt i prick och jag misstänker att det lite stökiga soundet är väl planerat. Men det känns äkta och fullt av närvaro. De flesta i publiken känner väl till hans texter och det var synd att inte fler kom till mysiga Marys Café och fick uppleva en kväll med Demian i högform.
David Tallroth är den idealiske musikern att ha med sig. Med antingen tuba och trummor, samtidigt (!), eller distad elgitarr ger han sångerna precis den rätta kostymen.
Här är en intervju med Lars Deimian som jag tycker är intressant och som visar en man som vill vara annorlunda och gå sin egen väg. Det är lätt att vilja följa med honom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar