Hanna Enlöf och Ylva Eriksson från Falun har fått en del uppmärksamhet och det är fantastiskt att få höra två så unga tjejer så samspelta både med sina röster och sina gitarrer. De fyller i, lägger till och väver ihop alltihop till en suggestiv porlande bäck av toner och klanger. Det är både mjukt och intensivt, både imponerande och skickligt, men framför allt slår det mig hur närvarande de är på alla sätt.
Man skulle ju kunna tycka att det låter lite lika, men jag fascineras av soundet, av klangerna och den energi de utstrålar. Deras gitarrspel flätas ihop och blir så hypnotiskt vackert och så effektivt att jag häpnar. Staffan Wiklander på bas och Björn Sima på trummor kompletterar lyhört, men det är ändå Hanna och Ylva som är den självklara centralpunkten och man följer bara med...
De har lite problem med ljudet i början, men det ordnar sig hyfsat efter några låtar. Synd, det hade blivit ännu bättre utan strulet med ljudet.
Jag antar att de flesta låtar är egna kompositioner, men de tolkar även Joni Mitchell's "Woodstock" på ett imponerande sätt. Kanske Iain Matthews version (i Matthews Southern Comfort) inte är den självklara längre...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar