Bruce Cockburn – ”Bone on Bone” - Bruce är tillbaka med en riktigt bra skiva. Fräsch och full av knipskarpa kommentarer om den värld vi lever i och så, förstås, ett alldeles makalöst gitarr-spel...
Water and Sand - "Water and Sand" - Todd Thibaud och Kim Taylor, två riktigt duktiga singer/songwriters som alltid fått hålla till i skyumundan har tillsammans skapat en lågmäld melankolisk skiva som berör och tål både att lyssnas på noggrant och som en rofylld stämningsskiva att låta gå i bakgrunden. Imponerande låtsnickeri! Varma och engagerade röster. Mycket bra...!!
Chris Hillman – ”Biding My Time” - Hillmans första på väldigt länge och tråkigt nog det sista som Tom Petty, som producent, var med och gjorde. Chris Hillman är påtagligt skarp även på gamla dar, en lirare ända ut i fingerspetsarna...
Säkert - "Däggdjur" - Sveriges egna lilla finurlige låtmakare, udda och personlig, och som vanligt bättre än de flesta.
Eric Andersen - "Mingle with the Universe: The Worlds of Lord Byron" - Det räcker att Eric Andersen tar ton med sin djupa röst för att den melankoliska stämningen ska infinna sig, men det finns också en känsla i Erics musik som alltid känns lika äkta. Här har han tonsatt dikter av Lord Byron och det lårter som Eric Andersen alltid brukar: Djupt berörande och, som någon sade, "med både Bob Dylans ordflöde och Leonard Cohens djup".
Deborah Henriksson - "Near and Far" - Nästan 40 minuter med mycket vacker musik och Deborah Henrikssons härliga stämma, musik som fyller varje tomrum med stämning...
Läs mer här!
Ken Dunn - "Wondrous Beauty" - Musikaliskt har Ken Dunn på denna sin 7:e skiva skalat av melodierna till ett mer "trubaduriskt" sound och låter sin egen gitarr, Anna Green's piano och Tyler Beckett's fiol skina i förgrunden. Läs min recension här!
Talbot Brothers - "Gray" - Stämsång! Det är ju något magiskt med brödrastämmor, och Talbott-bröderna lever väl upp till de mest omtalade. Läs mer här!
Catherine MacLellan - "If It's Alright With You: The Songs of Gene MacLellan" - Catherine MacLellans nya skiva innehåller nytolkningar av hennes pappas sånger. En skiva som är fullkomligt proppfull av kärlek, det strilar fram ömhet och värme i varenda ton. Att Gene stod Catherine väldigt nära är något som verkligen märks. Läs min recension här!
... och så höll jag nästan på att glömma:
Lars Winnerbäck - "Vi Var Där" - 4 LP med det mesta och bästa från Winnerbäcks starka konsert-serie i avskalad form. Jag såg honom i Uppsala i februari och det var sensationellt bra...
Så, nu har jag uppdaterat det hela... Rätt ska vara rätt...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar