Mystiskt och omtumlande med Caroline Wickberg

Caroline Wickberg - "I'm Not Mad" EP, 2018

Ett par trummor bankar igång första låten "December", in kommer distinkta basgångar som leder oss in i mystiken, rakt in bland mörker och tungsinta suggestiva toner. Caroline Wickbergs röst kommer sen in och fyller på med mer melankoli, uppblandad med skör ömhet. Det är mörkt, men intensiteten framkallar lite ljus och jag lyssnar andmäktigt och kan inte slita mig...
Nästa sång, "I'm Not Mad" greppar tag i stämningen direkt och makar sig fram med sökande frustration som värmer som en varm kopp kaffe en blåsig vinterdag. Och så fortsätter det...

"When I Stood You By" kryper in under skinnet på mig, basgångarna leder varsamt framåt, djupare inåt, mystiken fördjupas... Jag känner mig hemmastadd i det utanförskap Caroline sjunger om, har hon spionerat på mig....? "Wedding Crasher" är riktigt långsam, men med en isskarp ödslighet och jag är förundrad över hur vackert allt känns... Här finns tystnad och skrämmande ensamhet... Caroline sjunger "There's too much darkness in you..." och jag njuter så jag darrar... "Mid July" avslutar sedan denna imponerande starka EP med några försiktiga förhoppningar, men en orolig ljudbild förmedlar tvivel och när de fem låtarna är slut efter drygt 23 minuter sitter jag helt tyst och undrar vad det var för krafter som drog iväg med mig...
Jag lyssnar fler gånger och upptäcker nya nyanser och känslor hela tiden...

Denna EP är gjord av Caroline Wickberg, en ung tjej som 2009 gjorde sin första EP, "Postcards in Theory". Hon har jobbat som ljudtekniker och nu har hon skapat dessa låtar och under framkallandet av denna EP har hon haft stor hjälp av Henrik Alsér, som producerat tillsammans med Caroline och spelar gitarr, synt och bas. Just basgångarna är centralt viktiga i skapandet av ljudbilden och all dess suggestiva mystik...

Vem är då denna Caroline Wickberg...? Jag frågade henne och då berättar hon följande:

"När jag insåg att det inte lät speciellt bra när jag sjöng andras låtar slutade jag drömma om att bli jazzdivan på folkis och fokuserade istället på min egen musik. Den hade jag skrivit på sedan jag var tolv, nästan alltid i moll och med sorgliga texter, redan innan något sorgligt ens hade hänt i mitt unga liv. Jag pluggade musikproduktion för att få verktyg att utveckla min musik, men fann mig med tiden allt oftare gömd bakom mixerbordet, på säkert avstånd från scenen. Och efter popiga EP’n ”Postcards In Theory” (2009), som bara skulle vara en början, så blev det inget mer.

Men den hade jag spelat in i Grammofonstudion, en plats som skulle bli viktig framöver. Här fick jag möjlighet att se hur världskända musiker jobbade och jag fick äran att vara med i deras process då och då, som ljudtekniker och sångerska. Viktigast av allt, här träffade jag min framtida producent Henrik Alsér, multiinstrumentalist och ljudtekniker och allmänt livsproffs. Med Henrik Alsér blev arbetet med låtarna jag skrivit lustfyllt och kul, avgörande för mig som oftast skapar ensam, utan någon att bolla idéerna med. Nya EP’n tog visst en hel mandatperiod att göra klar, men den tiden behövdes. Jag gick igenom alla möjliga känslor innan jag fick distansen och kärleken till den som behövdes för att stolt visa den för andra.

Min inspiration kommer från klassiska singer-songwriters från nu och förr, som Ryan Adams och Joni Mitchell, och låtarna landar i pop med drag av country. Men molltonerna i låtarna kommer snarare från nittiotalet och band som Nirvana och Cranberries. Henrik Alsér i sin tur har bidragit med sin krautrockiga bakgrund och aldrig sinande inspiration för att ge djup och dynamik åt de nya låtarna.

Med sina mystiska och suggestiva tongångar släpptes singeln December i slutet av 2017. Den 20:e januari släpps ytterligare fyra låtar och tillsammans blir de EP’n ”I’m not mad”. Texterna berör den lätt euforiska känslan av att inte veta om man är uppfylld av någon form av lycka, eller om man är djupare inne i sitt galna sinne än någonsin. Och lika delar död, kärlek och frihet. Först när de fem låtarna var färdigmixade såg jag den röda tråden genom dem. Tillsammans skapar de en balans som sammanfattar en speciell och omtumlande period i mitt liv". Allt berättat av Caroline själv.

Det är kankse inte så underligt att musiken känns så omtumlande...

Här kan du lyssna på nya singeln "December":


Jag skrev redan 2011 så här om melankolisk musik: "Melankolisk musik med själ och känsla, med frustration och glöd, kan vara som en oas när du som bäst behöver den. I stunder av tvivel, oro, sömnlöshet, då hjärnan virvlar in sig i labyrinter utan utgångar, då tar melankolisk musik tag i dig och leder dig till de små öar av insikt och harmoni som vänder tillvaron på rätt köl igen..." Caroline Wickbergs musik är ett levande bevis på just detta...!

Länkar:
Caroline Wickberg på Hemifrån: http://www.hemifran.com/artists_c.html#carolinewickberg

Caroline Wickberg på Facebook: https://www.facebook.com/carolinewickbergmusic