Personlig hemma-konsert

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2023-12-29

Det är många som drömt om att få se sina favoriter spela i hemma-miljö och fenomenet har vuxit sig större i takt med att fler och fler spelställen försvunnit. I staterna har det i många år varit vanligt att en del personer med ett stort rum eller en bra sluttande tomt anordnat sina egna konserter. Det har även börjat sprida sig lite mer till Sverige.

Karin Kardia har i sitt vardagsrum byggt en stor scen och även på tomten har en scen byggts upp. Det är hennes förhoppning att kunna ordna fler konserter både ute och inne i framtiden. Förutsättningarna finns definitivt och igår var det premiär. Man får väl säga att det blev en liten succé. Trots dåligt väder och förkylningstider så kom de flesta av de som hade fått tag i några av de sjutton biljetter som såldes.

Karin såg ut att trivas som fisken i vattnet och bjöd på en dryg timmes musik. Hon kompade sig själv på akustisk gitarr och ibland förstärktes det med bastrumma och en tamburin, som hon båda hanterade med fötterna.

Hon plockade även upp sin elgitarr för en blues och jag blev riktigt imponerad över hur snitsigt hon spelade på den. Hon har ju tidigare spelat elektrisk rock med elgitarr och hon började en gång i tiden med att spela trummor. Det förvånar inte med tanke på att hon har en hel del rytm i sina låtar.

Mellan låtarna bjöd hon spontant på flera berättelser och det blev en naturlig konversation med publiken. Kanske var hon lite nervös i början, men det kändes mest som om hon bubblade av glädje och skratt. Tänk så befriande med artister som skrattar så naturligt och ändå sen kan putta in så mycket känsla i nästa allvarliga låt.

Hon höll sig mest till egna sånger, men lättade upp det hela med en del covers, som Stings "Fields of Gold" (kanske mest känd med Eva Cassidy), Cher's ”Just like Jesse James” och Mary Chapin Carpenters "I Take My Chances". Hon gjorde dem alla riktigt fint och den första gled snyggt in i hennes egen "Best I Can Be", en låt som jag fullkomligt älskar.



Det här gav mersmak...! Jag hoppas det blir en fortsättning både inne och ute...! Innan dess så ta varje chans att se och höra Karin, det är hon verkligen värd.

Länkar:
Karin Kardia på YouTube - Här finns mycket att lyssna och se på.
Karin Kardia på Spotify
Snart kommer även hennes egen hemsida.

Karin Kardia på hemmaplan

Karin Kardia Band - Nya Gripsholmsgrillen, Mariefred 2022-08-27

Karin Kardia, artistnamn för Karin Inggårde, spelade med sitt band på Nya Gripsholmsgrillen i lilla Mariefred, den stad där hon är uppvuxen. Två timmnar med utsökta egna låtar och mot slutet uppblandat med några covers. Kanske skulle hon varvat med lite fler covers för att få fler att lyssna ordentligt. Hon kan också förbättra mellansnacket något, men i övrigt är Karin redan en fullfjädrad artist med ovanligt tydliga kvaliteter.

Det är svårt att få folk att lyssna på en fredagskväll, speciellt en varm fin sommarkväll som den här. Trots prognoser om regn så väntade dock regnet tills hon och bandet precis slutat spela. Men sen kom det desto mer...

Hur bra Karin och bandet än är, så kan jag inte låta bli att tänka så här:

I en framtid då folk i allmänhet blivit mer intresserade av kultur så spelar hon på en betydligt större arena. Då kommer folk att andmäktigt lyssna på de fina nyanserna i Karins musik. Man kommer att analysera de innehållsrika texterna och de fina arrangemangen. Några kanske kommer att skryta med att de minsann såg henne uppträda här på Nya Gripsholmsgrillen i Mariefred innan hon blev "stor"...

Jag vet att det krävs mycket flyt för att slå igenom nu för tiden, men talangen och förmågan finns definiitivt där hos denna sympatiska tjej.

Karin Kardia - Glädje och djup

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2026-02-28

Karin Kardia har det senaste året jobbat en hel del med sitt kommande album. Nu är det nästan klart och det ska bli spännande att så småningom få hörä det.

Karin har inte spelat inför publik på mer än ett år och hon verkade lite nervös vid starten. Men hon trivs på scenen och snart tog glädjen överhanden.

Hon började kvällen med en gammal låt, "My Feeling's The Same", och det är en perfekt sång att inleda med. På scenen hade hon hjälp av Marcus "Mackan" Andersson på bas och Solveig Almroth på stämsång.

Vi fick mestadels höra hennes egna sånger, bl.a. en "groovig" blues som påminde om Bonnie Raitt, en av Karins favoriter.

Mot slutet släktes lamporna och vi samlades kring några stearinljus. En strålande känslosam "Bring You Angels", med ny svensk text mot slutet, följdes av "Best I Can Be". Dessa två blev kvällens absoluta höjdpunkt för mig. Här jobbade hon med flera olika nyanser och det blev rent magiskt. Kanske hon skulle använda sådana nyanser lite oftare och kanske hon skulle skriva mer på svenska?

Det jag imponerades mest av är hur hon behåller intensiteten i dessa två låtar, trots att det gick lite mer sakta och att volymen sänktes. Det tror jag är bland det svåraste som finns, men hon visade tydligt här att hon besitter den förmågan.

Karin lyckas verkligen med att vara sig själv och det är så härligt att se hennes skratt...
Det tillför massvis av energi.

Imponerande och angeläget

Karin Kardia med band - Royal, Eskilstuna 2022-07-02


I wanna be true to me
And be the best I can be
- Karin Kardia

Denna målsättning känns verkligen passande för Karin Inggårde, nu med artistnamnet Karin Kardia. Hon sjunger väldigt bra med en övertygande utstrålning och en trovärdig ödmjukhet. Hon skriver bra låtar med genomtänkta texter. Hon leder sitt band med spännande, varierade arrangemang. Hon redigerar sina videos och hon syr sina scenkläder själv.

För knappt två veckor sen gjorde hon och hennes band en kort radiokonsert, se här ovanför, och programledaren Svante Ekberg öste beröm över hennes musik. Efter att nu ha sett henne med band för första gången är det bara att instämma i hyllningarna.

Det känns orättvist att sätta begrepp som debutant på henne, hon har ju trots allt hållit på med musikskapande i mer än 20 år. Efter att tidigare mest ha lirat rock så har hon nu utvecklat sitt uttryckssätt med något så ovanligt som att utnyttja ett sparsmakat sound för att skapa starka och återhållsamma arrangemang som förstärker trovärdigheten och som gör mig säker på att detta är ärligt utlämnande.

Hennes band övertygar, men tar aldrig för sig på helhetens bekostnad. Jimmy Romans delikata gitarrspel skapar mängder av "småljud" och stämningar och skulle kunna lyftas fram något mer i ljudbilden. Carolina Johansson har en mycket fin ton i sin fiol och förstärker låtarnas budskap. Dan Jisei på ståbas/elbas, Lenne Lehtonen på trummor samt Madeleine Zanotto på stämsång och slagverk gör soundet komplett. Ett mycket följsamt band som kan konsten att hålla igen lite för att på så sätt stärka helheten och framhäva Karins starka sång.

På nedanstående inspelning från förra året har Karin ett helt annat band, men tydligen har hon så stor inverkan på sina medmusiker att man skulle kunna tro att det till stor del vore samma band:



Lördagskvällens konsert inleddes med lite musikmeditation då de inbjudna gästerna Daniel Suurna och Fiorella Garibaldi spelade på olika skålar, flöjter och slagverk och det hela övergick snyggt i Karins "Stay Open". Vi fick senare även höra två helt nya låtar, "I'll Give Up" och "Who Am I", båda med stor potential att bli framtida höjdpunkter. Vi fick även se premiärvisningen av den nya videon "Been Dreaming" och kvällen avslutades med en fin liveversion av samma sång.

Nästa konsert blir en mer akustisk variant i Karins uppväxtort Mariefred den 27 augusti. Hoppas fler passar på att se och höra henne då...! Du lär inte ångra det...

Karin Kardia fyllde kyrkan

Karin Kardia med band och kör, Stenkvista Kyrka 2025-02-01

Ni vet troligen att jag vid flera tillfällen lovordat Karin Kardia efter att ha sett några mycket fina konserter med henne, både solo och med band. Karin har sedan dess jobbat vidare med bl.a. den nya singeln "I´ll Give Up", som nyligen släpptes.


Denna gång rör det sig om en riktig, fabrikspressad CD med tryckt fodral och därtill inplastad, så det visar ju en tydlig ambition. Den nya singeln är mycket genomarbetad och innehåller många olika nyanser, något som gäller hennes låtskrivande och inspelningar över huvud taget. Jag hoppas dock att det där med "att ge upp" är mer en känsloyttring över hur jobbigt det kan vara att ta sig fram på den musikaliska stigen. Hon förklarade att det mer handlar om att ge upp det där som vi ändå inte kan påverka.

Åter till konserten i kyrkan: Som sagt, hon fyllde hela kyrkan och jag tror de allra flesta gick därifrån mycket nöjda. Det blev även ett litet tårtkalas med mingel efteråt.
Utmärkande för Karins musik är just, förutom dessa nyanser och de varierade arrangemangen, de ofta självupplevda och eftertänksamma texterna. Både musik och text, samt framförandet, känns allltid så hjärtligt, ärligt och utlämnande. Att texterna ibland är lite tunga vägs direkt upp av Karins uppenbara glädje att stå på scenen.

Förutom sina egna sånger, där "Best I Can Be" minsann hade fått några rader på svenska, så fick vi höra covers av bl.a. Stevie Nicks, Vonda Shepard och Joan Baez. Der verkade dock till min förvåning att många i publiken inte kände till dem, underligt...!

Kyrkor kan vara en otroligt fin miljö att framföra musik i, med enorma ekon och en glasklar briljans. Men, det kan också vara svårt att få elförstärkta instrument, och framför allt slagverk och bas, att inte bli "bumpiga".

Musikerna Magnus Hällström (bas och elgitarr), Irina Röjås (slagverk och sång) samt Karina Larsson, som ledde kören och spelade lite piano, var alla lyhörda och snyggt lite återhållsamma för att låta Karins styrkor få stå i rampljuset.

Min enda invändning är att ljudet längre bak i kyrkan blev aningen "bumpigt" och att det blev lite svårt att urskilja alla nyanser som ju är en av Karins musiks allra största förtjänster. Även texterna kom lite i skymundan.

Men det finns ju andra fördelar med att framföra musik i kyrkan, det blir ju så stämningsfullt och så harmoniskt... Kanske man kan säga "storslaget", utan att bli "pampigt" eller "uppblåst"...

Jag ser definitivt fram emot nästa konsert och det utlovade albumet...!

Nyansrikt och berörande

Karin Kardia med band - Biografbarens källare, Eskilstuna, 2023-03-18

Det blev en riktigt fin kväll med Karin Kardia och hennes band på Biografbaren i går kväll. Det var både konsert och premiärvisning av videon till "Best I Can Be", den låt jag vid årsskiftet utnämnde till förra årets bästa.

Karins musik är så mycket mer än bara verser och refränger. Varje sång innehåller så många nyanser och olika "instick" att jag vill utropa jubelrop och känner att det här gillar jag verkligen. Jag blir berörd av att allt känns så genomarbetat och ändå så lyser äktheten och en närvarande sprödhet igenom.

Vi fick höra flera nya sånger och det är hög klass rakt igenom och hennes band bidrar med fint och varierat spel. Gitarristen Jimmy Roman spelar delikata slingor och gör sina solon mycket lyhört. Adam Nätt på bas och Irmantas Bockus bakom trummorna ger musiken en stadig och medryckande grund. Andreas Mellqvist sjunger stämmor och spelar fiol och diverse slagverk. Det hela är så mycket mer än en tjej med en kompgrupp...

Vi fick också uppleva ett exotiskt inslag med Fiorella Garibaldi och Daniel Suurna i en slags ljudmeditation. De spelade på ovanliga flöjter och klangskålar som skapade en mystisk och rofylld stämning.

Mitt i allt detta sitter jag och tänker på när Jon Landau en gång i tiden skrev att han sett rockens framtid efter en konsert med Bruce Springsteen. Jag tänkte att alla vi som var där,
i källaren på Biografbaren, vi såg någoting som skulle kumna bli något alldeles extra i svenskt musikliv. Jag vet att det är extremt svårt att "slå igenom" i Sverige, men jag önskar att Karin Kardia ska kunna leva på sitt musikskapande i framtiden. Det förtjänar hon verkligen...!

Jag hoppas att hon snart lägger ut några videos från gårdagen på sin youtube-kanal.

Äntligen dags...?

Karin Kardia med band, trädgårdskonsert, Hällberga 2026-07-11

Efter att igår ha upplevt en absolut underbar konsert med Karin Kardia funderade jag på att sätta rubriken ”Nu är Karin redo för större saker…” Äntligen tycks alla pusselbitar falla på plats. Väl hemma upptäcker jag att jag använde just detta uttryck för drygt fyra år sedan när jag sett henne och blivit imponerad vid några spelningar.

Hon sjunger ju väldigt bra, men där finns också något som med eftertryck visar att det här är ärligt och övertygande. Här sjungs enbart det som har betydelse för henne. Det är tydligt att allt med musiken är viktigt för henne och då blir det också det för den som lyssnar.

Det är inte lätt att ”slå igenom” med ärlighet och känslighet som ledstjärna. Men vad har hänt under dessa fyra år? Jo, Karin har testat sig fram, lärt sig att experimentera med olika klang-bilder, utvidgat sin repertoar med flera olika sorters musik. Hon har målmedvetet och ambitiöst sökt och funnit hur hon vill uttrycka sig, Det har säkert inte varit lätt och hon har troligen tvivlat på om det kan hålla i längden.

Men nu kanske det är dags att skörda lite…. Jag blir lite överraskad när hon kliver upp på scenen i sin trädgård inför en ganska stor publik. I det soliga vädret, i denna fina trädgård som är idealisk som konsertplats, visar hon upp en bredd och sådan kvalitet att jag har svårt att finna orden.

Hennes ”nya” band imponerar och Karin blir mer säker och släpper loss ordentligt. Det är lite tuffare och hon har nog åter närmat sig den rock som hon spelade i flera yngre år. Inte helt ut, men så pass mycket att det blir ett gung och ett driv som är ovanligt svårt att sitta still till. Det ”sitter” helt enkelt...

Pratet mellan låtarna har förbättrats och är mer genomtänkt, så nu tappar inte konserten längre fart mellan låtarna, visserligen en bagatell, men nog så påverkande.

Hennes nya band känns väldigt samspelta. Mackan Andersson på bas, och Philip Vinghamre på elgitarr imponerar utan att breda ut sig för mycket. Remco de Man bakom trummorna levererar en tajt grund att bygga på. Det ”sitter” och håller lyhört om Karins fina låtar. Vi fick höra flera nya alster som kan bli nya favoriter. Ett potpurri med bl.a annat Stings ”Fields of Gold” avslutas med en ny svensk text till hennes oerhört fina ”The Best I Can Be”. Jag älskar hennes engelska version, men denna svenska tolkning berör mig ännu mer.

Karin håller på med sitt kommande album och förtäljer att nu är det nära...… Det kommer att bli spännande att se vilka 10 sånger som kommer med. Hoppas verkligen att den blir ett lyft för henne och ger henne en skjuts framåt. Hon förtjänar det verkligen...!

Att leva sin dröm...

Karin Kardia - Utekonsert med invigning av ny utescen - Hällberga 2024-08-03

Jag tror att de flesta människor har något slags drömmar om vad de skulle vilja genomföra.
Det är betydligt färre som bestämmer sig för att det SKA genomföras, kosta vad det vill.

Karin Kardia är definitivt en sådan. Nu har hon både en innescen i vardagsrummet och en stor elegant scen i sluttningen på sin egen tomt. Mycket jobb och många uppoffringar har det varit, men nu är den funktionellt klar och invigd. Se själv, vilken scen...!

Parallellt med scenbyggandet håller hon på att färdigställa sitt första riktiga album. Det finns definitivt förutsättningar för att det ska bli riktigt, riktigt bra. Hon lovar oss att det ska bli klart någon gång i höst.

Hur var då invigningsframträdandet...? Jo, så himla bra att jag nästan började gråta av glädje. Hennes ärliga och djupa funderingar, samt spännande melodier och glädjefyllda framträdande blir en sällsynt lyckad kombination. Att hon därtill sjunger rysligt bra hjälper ju också till.

Hon inleder passande med "I've Been Dreaming". Sen får vi höra några nya låtar och dessutom en underbar version av "What It Takes". "Ten Thousand Angels" berör ända längst in. Jag blir så tagen att jag bara minns att en ny sång var ruskigt bra, men titeln har fallit bort.

Efter pausen visar Karin att hon har vuxit som artist, pratet mellan låtarna har blivit bättre öch hon till och med är riktigt rolig då hon "tvingar" upp några ur publiken att spela trummor och andra slagverk. Tur för mig att hon glömt att jag är gammal trummis... Sedan avslutar hon med en gripande version av "Gabriellas Sång".

En bit bort rullar traktorn förbi. Livet går vidare. Om två veckor finns chansen att se Karin igen på hennes fina nya scen.

Årets bästa låtar

Jag fortsätter med temat "Det bästa 2022": Här är några låtar som sticker ut lite speciellt:


1. Karin Kardia med band - "Best I Can Be"
- Jag vet att den här låten debuterade redan mot slutet av 2021, men eftersom den var ny för mig 2022 så räknar jag den dit. Karin Kardia, eller Karin Inggårde som hon egentligen heter, imponerade stort på mig när såg henne framträda några gånger under året. Just "Best I Can Be" berör mig fortfarande så att jag blir alldeles varm inuti. Karin sjunger här så makalöst fint och så innerligt att det inte går att beskriva. Ett självklart val till "Årets bästa låt"....!


2. Lisa Miskovsky - "Jag Som Vann"
- En annan tjej med både utstrålning och röst är ju Lisa Miskovsky. Jag har alltid önskat att hon skulle sjunga på svenska och spela in något mer "avskalat". Nu har båda önskningarna infriats på en gång! Mello-sången "Best To Come" har fått en ny svensk text av ingen mindre än Annika Norlin. Den lågmälda inspelningen är precis rätt.


3. Nitty Gritty Dirt Band med Larkin Poe - "I Shall Be Released"
- Bob Carpenter sjunger så känsligt och de båda systrarna Rebecca och Megan Lovell bidrar med ungdomlig glöd och en stark tilltalande glädje. Detta måste vara en av de allra främsta tolkningarna av denna klassiker alla kategorier...! Lyssna också på gitarr-duellen mellan evigt unge Jeff Hanna och Megan Lovell på lap-steel.


4. Watkins Family Hour - "Grief and Praise"
- En av många fantastiska låtar med de sympatiska syskonen Sara och Sean Watkins från deras fina album "Watkins Family Hour Vol 2".


5. Thea Gilmore - "Hey Jealousy"
- Thea Gilmore har återtagit sitt riktiga namn efter en kort utflykt med artistnamnet "Afterlight". I oktober gav hon ut en ny EP kallad "Was" och det är hög klass rakt igenom. Vilken som helst av de fyra låtarna kunde ha valts ut för årets bästa lista, men just nu får det bli "Hey Jealousy". Det är nästan otäckt vad hon berör och självanklagelserna är nästan oanständigt hudnära...

Visst görs det fortfarande musik med både själ och hjärta. Jag tror precis som Lars Winnerbäck att dessa värden är på väg tillbaka igen.

Ny video med Karin Kardia

Väl hemkommen efter en otroligt fin konsertkväll med Karin Kardia och hennes band, där även hennes nya video premiärvisades, så tänker jag på hur jag ska förmedla en så härlig kväll...

Jag känner mig berörd och många superlativer och olika infallsvinklar dyker upp i huvudet, men när jag ska börja skriva så ser jag att Jackson Browne nu har skrivit om David Lindley. Jag läser och blir förstummad av en så fin och hjärtlig hyllning. Jag blir berörd på ytterligare ett sätt och har nu så mycket känslor som drar åt alla möjliga håll, så jag får knappt fram ett ord...

Så jag får återkomma om den fina kvällen med Karin och hennes band. Likaså med någon slags reflektion över det jag nyss läst om David Lindley.

Under tiden får ni lyssna och titta på "Best I Can Be", en underbar sång och en riktigt fin video. Proffsig, intressant, samt även så talande, precis som jag vet att Karin vill att vi ska uppfatta hennes musik. Det är bra, ruskigt bra... Och det berör...!

Äkta glädje som sprider sig

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2024-02-17

Det är tydligt vilken glädje Karin Kardia utstrålar då hon sitter på kanten på sin bastrumma och sjunger och spelar gitarr. En äkta glädje som det inte går att ta miste på. Den sprider sig snabbt till åhörarna som kommit till hennes vardagsrum för att höra musik som är kliniskt fri från inövade fraser, inlärda danssteg eller planerad spontanitet, det vill säga total motsats till ett visst dötrist tv-program som går samtidigt...

Här är det glädje och ett äkta utbyte mellan artist och publik. Det skrattas mellan nästan varje sång och det känns tryggt och avslappnat trots den intimitet som uppstår av sig själv när det inte finns så mycket avstånd mellan scen och publik.



Vi får höra flera av Karins egna kompositioner, några välvalda covers och även några halvfärdiga nyskrivna låtar. Karin överraskar att mitt i "I've Been Dreaming" börja sjunga på svenska och den funkar lika bra på modersmålet. Publiken får sjunga med i omkvädet på "Yeah Yeah Yeah" och i John Lennons "Imagine".

Karin är riktigt produktiv just nu: Hon håller på att skriva klart flera nya alster, en EP ska snart släppas och den nya hemsidan är nästan färdig...

Vi får höra att hon tänker ha fler huskonserter inne under våren och därefter ute i trädgården. Sådana löften gör ju en inte mindre glad...

Karin Kardia med groove och känsla...

Karin Kardia kämpar enträget vidare och den nya videon vidgar vyerna med suggestivt groove, lite blues minsann, och en sjusärdeles känsla. Trummorna, hennes första instrument en gång i tiden, tar låten envist vidare och det är sensuellt, suggestivt och lite mystiskt.

Som vanligt är det svårt att inte ryckas med av händelserna i videon, hon tycks ha en uppsjö av idéer att plocka fram nya scener ur. Men jag trodde faktiskt att hon med skulle hoppa i slutet, men...



Några dagar senare kom en cover av Bob Dylans "Make You Feel My Love". Jag trodde inte att världen behövde fler versioner efter att ha insett att Luka Bloom's tolkning är oslagbar. Men Karin gör den inlevelsefullt och annorlunda. Efter en lång dag kom hon hem och bara spelade in... Det blev en känslig och nästan dramatisk version:



DET kallar jag att ha känsla...!

Den här tjejen har verkligen något...!

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2024-04-13

Tredje hemma-konserten med Karin Kardia på bara några månader och jag blir mer och mer övertygad om de kvaliteter den här tjejen besitter. Hon snickrar ihop fina melodier med stor variation. Hon knåpar ihop texter som rymmer flera dimensioner. Hon spelar riktigt effektiv gitarr. Hon sjunger makalöst bra. Hon har en röst som känns stark både vid högre och lägre volym. Hon har intensiteten. Hon har närvaron. Hon har känslan. Hon har glädjen. Hon har utstrålningen. Om det finns någon rättvisa har hon snart också publiken...!

Det kännas nästan fånigt att lyfta fran några enstaka melodier, men "Who Am I?" och "Bring You Angels" är underbart fina. Nya bluesnumret "I think I´ve got the Blues" sitter exakt rätt. Singeln "Wake Up" släpps i morgon och kan kanske nå nya lyssnare med sitt lite snabbare arrangemang.

När Karin nästa gång anordnar en hemma-konsert kan vi förhoppningsvis vara utomhus vid hennes nybyggda utomus-scen.

Bring You Angels

Karin Kardia är verkligen produktiv just nu... Hennes senaste låt "Bring You Angels" är bland det finaste hon gjort.

Hennes sång är full av inlevelse och hon har verkligen en stark röst med stora resurser. Men det märkliga är att hon behåller intensiteten när hon går ner och blir tystare. Det är det svåraste, att inte tappa kraften då, och det är få förunnat.

Kompet är denna gång lite mer avskalat, men det låter verkligen mycket ändå. Hennes gitarr följer med intensiteten i sången och lägger sig runt rösten och tillsammans blir det så kraftfullt och övertygande.

Jag har nu lyssnat flera gånger varje dag i en vecka och "Bring You Angels" blir bara bättre och bättre. Under videon kan du läsa vad som inspirerade henne att skriva låten. Så fint skrivet att det också berör.

För en dryg vecka sen lanserade hon även sina nya hemsida: Karin Kardia.

Karin Kardias nya video

Jag var på en härlig konsert i går kväll med Karin Kardia, nytt artistnamn för Karin Inggårde. Hon och hennes band imponerade stort och jag nästan glömde värken i ryggen (efter plantering av två nya fruktträd här hemma).

Det var dessutom premiärvisning av "Been Dreaming", hennes nya video: Verkligen proffsig och dessutom en riktigt bra och angelägen låt...



Så i väntan på att jag ska få tid att skriva ner lite fler intryck från detta fina framträdande så får ni se hennes nya video.

Årets bästa låtar

Så var det dags för årets bästa låtar: De sånger som har gett mig djup och glädje, de låtar som fått mig att förtstå livet lite bättre.

1 Eliza Gilkyson - "World Keeps on Singing"
Vad vore världen utan musik...? En positiv sång med framtidstro.. Just vad vi behöver i dessa tider...!

2 Christer Jonasson Tolv - "Nu viskar vinden"
Det finns låtar som du vet direkt att det här blir en vän för livet... Det är enkelt, men likväl fundamentalt. Det är känsligt, men ändå självklart. Det är skört. samtidigt som det visar en jordnära styrka. Det är så himla bra...!

3 Sarah Jarosz - "Columbus & 89th"
Drömskt, vackert, utforskande... Så suggestivt och så helande...! Sarah gav mig årets bästa konsert i Manchester i somras. Nya albumet som kommer i januari kan bli hur bra som helst...


4 Natalie Merchant - "Eye of the Storm"
Jag glömde Natalies fina skiva igår när jag skrev om årets skivor. Jag kompenserar med en av de bästa låtarna idag. Natalie berör som alltid...


5 Bruce Cockburn - "Colin Went Down To The Water"
Bruce Cockburn's musik går numera ganska långsamt fram, men den är så fullproppad med vettiga reflektioner i musikalisk skrud att det fascinerar desto mer. Här är fridfullheten hudnära och alldeles kännbar.

Fler bra låtar:

Lazy Afternoon "The Blind One"
Sprudlande gotländsk folkrock som man blir glad av. Kolla också upp förra årets album "Just As Poor As Before"...!


Beatles - "Now And Then"
Årets mest omskrivna låt. Visst är det otroligt att denna singel kunde bli av. Jag är oerhörd imponerad av hur dagens teknik kan lyfta fram Johns sång från en gammmal enkel kassett-inspelning. Låten i sig är inte nån av Johns bästa och känns lite ofärdig i mina öron. Trevligt, absolut, men varför begära mer av en demo som nog inte var menad för mer...


Thea Gilmore - "The Chance"
Jag älskar Thea Gilmore. Nya självbetitlade albumet är mycket ambitiöst och utlämnande. Men det kommer att ta tid att lyssna in sig helt. "The Chance" är briljant.


Karin Kardia - "Best I Can Be"
Den låt jag vid förra årsskiftet utnämnde till 2022:s bästa. Den får vara med i år igen eftersom Karin till slut spelade in hela sången i en ny version med ovanstående video till... Kan bara säga: Ruskigt bra!

Two of Us - "Bellows Bay"
Rolf Hammarlund sjunger om den by där han bott i mer än 40 år, samma by jag bott i 32 år... Därtill bor jag i samma hus där han bodde de första 10 åren. Till sin hjälp har han Christer Palmquist. Det är svårt att vara neutral när man lyssnar på något man varit berörd av så länge. Men, det här är riktigt bra och harmonierna påminnner lite om Magna Carta. Det är beröm av högsta klass i min värld. Bilderna som Rolf och Agneta Carlsson tagit förstärker intrycket.

Vad finns mer att säga om musiken under 2023...?

Bästa konserter: Sarah Jarosz i Manchester och Ice Quartet på Skebopuben.

RIP: Alldeles för många har lämnat oss för gott: David Lindley, Jeff Young, Bruce Guthro, David Crosby, Shane McGowan, Randy Meisner, Lee Clayton, Gordon Lightfoot samt för några dagar sedan Magnus Lind....

Ny studio-version av "The Best I Can Be"

Förra årets bästa låt med Karin Kardia finns nu i en längre, utvidgad studio-inspelning. En video med hela sångtexten och några bilder från den kommande videon finns nu att avnjuta på Karins YouTube-sida.

Jag har lyssnat så mycket på radioinspelningen av låten att det tog lite tid att vänja sig vid den nya versionen, men nu, efter att ha lyssnat några fler gånger, är den snudd på ännu bättre och det säger inte lite... Så himla bra...!

Om en dryg månad spelar Karin med band på Biografbaren i Eskilstuna och då kommer även den nyinspelade videon att premiärvisas i sin helhet.

Det kan bli en riktigt fin kväll...

Dag 13: Natural Woman

Karin Kardia har jag skrivit om tidigare. En lokal talang av stora mått. Då och då lägger hon ut nya inspelningar på sin YouTube-sida. Hör hennes cover av Carole Kings "Natural woman", mest känd med Aretha Franklin. Den är inspelad i Sofia Kyrka på söder i Stockholm, vilket hörs på den utmärkta akustiken. Alexandra Louma och Sofia Enqvist körar. En jättefin version av denna gamla hit...!

När du ändå är där kan du ju passa på att höra den andra sången som spelades in vid samma tillfälle, Karins fina egna komposition "Got All This Love":

Så bra var det...!

I lördags såg jag Karin Kardia Band i Mariefred. Nu finns ett par videos som verkligen visar hur bra det var. De får tala för sig själv...