Efter att ha hört Den Fule live för drygt en månad sen så har jag haft stora förväntningar på deras nya skiva. Då är det lätt att bli besviken, men det visade sig vara helt i onödan: Deras nya självbetitlade album är fascinerande och inspirerande. Jag kommer på mig att gå och nynna på melodislingor av varierande art, och det är svårt att inte röra sig till svänget när de sättter fart.
Sten Källman på saxofoner och Henrik Cederblom på elgitarr kombinerar fram olika toner och stämningar, skiftande och ständigt sökande för att sedan nästan explodera i extas. Det är snyggt och vackert, men likväl opolerat och oförutsägbart. Stefan Bergman på bas och Christian Jormin bakom trummorna får också utrymme att höras ordentligt. Det här är fyra musiker som lyssnar på varann och infogar sig i soundet på ett sympatiskt sätt.
En del låtar har tungt gung och ibland nästan lite hårdrocksstuk. Andra är avskalat sökande och de attraherar olika stämningar.
En fascinerande och attraktiv skiva där det allra bästa sparas till sist. "Lysande" är verkligen just det, så fascinerande vacker och harmonisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar