Jag tror vi behöver Winnerbäck. En vänlig källla att samlas kring. Att hans musik väcker så stor uppskattning och så mycket kärlek är ett bevis för att det finns hopp om bättre tankar och ett bättre samhälle. Trots allt.
Det brukar sägas att Dylan är en mästare på att uttrycka sig öppet och vagt, men ändå känner många att han uttalar sig precis som det du känner, som om han satt osynlig på din axel och iakttog. Winnerbäck har också denna förmåga. Han sätter fingret på exakt det vi upplever. En liten ljusglimt i kompakt mörker.
Jag tycker det är skönt att han låter som sig själv igen och att soundet som Kent på förra skivan är borta. Många kritiker kommer säkert att skriva ner ”Längtan till Våren”, men jag tycker det här är ett av hans allra starkaste album. Precis vad jag behövde. Vad vi behöver.
Tack Lasse…!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar