Det går inte att beskriva vad den här mannen har betytt för mig... Här kommer ytterligare några kloka ord han sagt, visdom som vi nu får ta till oss igen:
"If there's something wrong, speak up!"
"There is something about participating. It is almost my religion. If the world is still here in 100 years, people will know the importance of participating, not just being spectators".
"It's a very important thing to learn to talk to people you disagree with".
"In the largest sense, every work of art is protest. ... A lullaby is a propaganda song and any three-year-old knows it. ... A hymn is a controversial song — sing one in the wrong church: you'll find out…".
"Songs are funny things. They can slip across borders. Proliferate in prisons. Penetrate hard shells. I always believed that the right song at the right moment could change history".
"I still call myself a communist, because communism is no more what Russia made of it than Christianity is what the churches make of it".
“I feel most spiritual when I’m out in the woods. I feel part of nature. Or looking up at the stars. [I used to say] I was an atheist. Now I say, it’s all according to your definition of God. According to my definition of God, I’m not an atheist. Because I think God is everything. Whenever I open my eyes.”
"We all go to different churches or no churches, we have different favorite foods, different ways of making love, different ways of doing all sorts of things, but there we’re all singing together. Gives you hope.”
"The easiest way to avoid wrong notes is to never open your mouth and sing. What a mistake that would be!"
"Being generous of spirit is a wonderful way to live".
- Pete Seeger
Arlo Guthrie skrev idag på Facebook: "Very early this morning, about 3 AM, the texts and phone calls started coming in from friends telling me Pete had passed away. "Well, of course he passed away!" I'm telling everyone this morning. "But that doesn't mean he's gone."
Pete pekade alltid på möjligheter och vägrade att inte se optimistiskt... Vilket föredöme...!
Nu är det upp till oss att fortsätta hans kamp...!
Fredrik Reinfeldt intervjuades av Poul Perris i "Nyfiken på partiledaren", en intressant ny serie av SvT. Perris, läkare och terapeut, ska utifrån politikerns personliga erfarenheter få oss att förstå mer om vad som format honom, hans val av parti och vad hans parti står för… En bra, men krävande målsättning…!
Reinfeldt vill framstå som en "vanlig" person, som "en av oss" och visst visar han sympatiska drag, vilket jag tyvärr inte kan säga om hans politiska aktiviteter. Det finns en hund begraven här och det är den gamla vanliga:
Moderaternas politik bygger på konkurrens, tävlande med ett annat ord. Alla vill vinna, eller åtminstone inte förlora, ingen vill komma sist... Det ligger i systemet att någon komer sist. Punkt slut. Det hjälper inte om alla tar i utav helvete och ger allt, någon kommer alltid sist, är förloraren. Alla lag kan inte vinna Allsvenskan samma år. Så är det, det ligger i systemets natur. Om man tycker det är bra, stå upp och säg det!
- "Vi tycker det är bra och vill ha det så…".
- "Vi tror att flest får det 'bra' på så sätt..."
Den dag en moderat politiker ställer sig upp och står för det, DÅ skall jag respektera den politikern som ärlig och rakryggad, även om jag inte alls delar hans uppfattning.
Nej, alla reformer, och försämringar för vanligt folk, döljs i begrepp som "frihet", "ansvar" och "arbete"… Nästan alla reformer som genomförs medför att ett fåtal får betydligt mer pengar (och otaliga andra fördelar därtill) på majoritetens bekostnad. Det verkar vara det enda övergripande målet: "Mer till de som har mest, till vilket pris som helst"...! Jag önskar att jag har uppfattat det fel, men tyvärr, det är det genomgående resultatet av reform efter reform. Men aldrig hörs att det är målsättningen... Fegt och ynkligt, falskt och rent lurendrejeri…
Det slår mig att det betraktas oerhört fult när ett fåtal i historiens olika diktaturer, och i odemokratiska avarter av socialism, förser sig själva med mer makt och rikedom på bekostnad av den stora massan. Rätt så…! Men om ett fåtal förser sig på samma sätt genom ekonomisk makt och ser till att alla andra får mindre del av kakan… Då är det så oerhört vackert... Snälla, vad är egentligen skillnaden? Möjligtvis att de förra åtminstone är synliga för allmänheten, medan de ekonomiska magnaterna nu för tiden ofta är osynliga och omöjliga att få kontakt med. Skillnaden? Antingen är båda "helvetet" eller båda "himlen", de kan omöjligt vara en av varje…
Den "trevliga" och "vanliga" Reinfeldt kanske inte är så sympatisk i alla fall. Eller, han kan ju vara det som privatperson... (Han är ju djurgårdare, så han är ju rätt ute ibland trots allt..) Men resultatet av hans politik är ytterst osympatisk… Och dessutom falsk varudeklaration…!
So we're coming down to help ourselves
Empty your shelves
It didn't do so much asking
Up to now….
- Barry Dransfield
Moderaterna förtjänar egentligen ingen musik, men för att visa att en vanlig person ändå kan vara generös får Reinfeldt i stället en av de bästa låtar jag vet: "Up To Now" med bröderna
Dransfield: Hoppas han uppfattar frasen "You took more than your share". Precis vad allt egentligen handlar om…!
Gene Clark gav 1974 ut sitt mästerverk "No Other", enligt mig en milstolpe i skivutgivningens historia, men nästan ingen brydde sig... Då...
Hade Beatles gjort "No Other" hade man nog pratat mer om den än om "Sgt. Peppar"...
Hade Pink Floyd skapat den hade den nämnts likvärdig med "Dark Side of the Moon"...
Detta sagt utan att förringa varken kvalitet eller betydelse av dessa klassiska skivor. Men så unik är "No Other"! Suveräna sånger som först kan verka överproducerade och tillkrånglade, men som växer för varje lyssning och griper tag om varenda nervcell. Gene sjunger med en övertygelse och en kraft som kan försätta berg. Thomas Jefferson Kaye har producerat och skapar ljudmattor som tar sig fram genom dunkel ödemark och sedan plötsligt lättar och flyger.
Här är hela skivan att lyssna på:
Det sägs att Gene satt och tittade ut mot Stilla Havet och att dessa sånger kom till honom en efter en. Gene Clark har alltid skrivit texter som berör och här är han melankoliskt sökande och lyriskt filosofisk på en gång. Stor lyrik av en mästare...
Som sagt ingen brydde sig då... Med tiden har dock skivan fått mer uppmärksamhet, och nu i dagarna ska "No Other" återuppföras och initiativtagarna Alex Scally och Victoria Legrand har lyckats få med sig bl.a. Fleet Foxes och Iain Matthews, som alltid uppskattat skivan och säger så här: "So part of me enjoys the idea that this could be a little revenge for the fact that he wrote all these beautiful songs, and nobody cared".
Det var 1972, jag var 16 år och Creedence gav ut "Mardi Gras" och sjönk från stjärnstatus i allmänhetens ögon. Jag förstod inte varför, jag älskade två låtar, "Looking For A Reason" och "Someday Never Comes". Den senare hade sån energi och John Fogerty sjöng som om det gällde livet. Kanske det var en av de första låtar där texten påverkade mig lika starkt som musiken. Jag var ju på väg att forma mitt liv och detta budskap om att inte skjuta upp allt till 'Someday' gjorde ett väldigt filosofiskt intryck på mig...
Nu, 42 år senare, har mina nya favoriter Dawes spelat in en ny version tillsammans med John Fogerty. Något lite långsammare, men lika angeläget än idag...
Och jag då..? Jo, jag har väl fortfarande inte lärt mig riktigt än... 'Someday' finns väl där fortfarande som förföriskt ideal... Men kanske ändå inte, jag tror att jag har lärt mig en del. För något år sen sa jag till en god vän, som skulle pröva en ny arbetsplats, att min sjukdom lärt mig att leva mer i nuet... Hon tittade mig djupt i ögonen och sa:
- Men, du, man kan inte bara leva i nuet... Man måste också ha drömmar, något att längta till, att se fram emot...
Sen dess har jag nog reviderat idealet: Att leva i nuet och se framåt med längtan och tillit är nog det mest givande...
Så blev det då vinter i alla fall. Kul för alla barn, lite ljusare när man ska köra hem...
Men, var det verkligen nödvändigt...? Det är så brrrr kallt! Snö att skotta, halt på vägarna, dyrare att värma huset och jag fryser mer än vanligt... Håller jag på att bli gammal? Winter comes howling in - Spellista på Spotify Tröstar mig med att sätta ihop lite vintermusik och det finns väldigt mycket att välja bland.... Alan Hull får både börja och sluta med sin suveräna sång om hur vintern invaderar våra liv.
Tur att vintern finns ändå, annars hade ju dessa låtar aldrig blivit till....
När en gammal hjälte inte ger sig utan sticker ut hakan och känner sig skyldig att berätta... Då finns det hopp...! Du som är det minsta intresserad av vår jords framtid, hur det gäller att aldrig ge sig och vägra att köpa inköpta argument... Lyssna på hela intervjun :
Jag betvivlar starkt att du kan hitta något mer meningsfullt att göra under 24 minuter...! Kan en gammal mångmiljonär känna sådant här engagemang att göra något, vara så insatt och ge svar på allt... Då känner jag hopp...! Då tänker inte jag heller hålla tyst....!
En morgon för några månader sedan, då jag lämnat in bilen, kom jag vandrande på väg till jobbet, när jag mötte en romsk kvinna, som var ute med sin lilla hundvalp. Under bråkdelen av en sekund passerade alla inlärda fördomar genom huvudet... Kvinnan såg ner, verkade inte våga möta min blick, som om hon var förberedd på att inte bli positivt bemött, kanske gjorde sig redo att få höra en nedlåtande kommentar...? Jag bestämde mig för något annat och sa:
- Vilken söt liten hund!
Kvinnan sken upp, lyfte blicken och svarade på perfekt svenska:
- Tack, jovisst är hon... Fast hon är lite busig, men det ska nog ordna sig, hon är ju så liten...
Vi utväxlade några ord till innan jag fortsatte... mycket gladare inombords och några fördomar helt bortsopade. Jag minns ännu hennes överraskning att bli vänligt tilltalad och hur hon sken upp och blev som en helt annan person.
Ett litet möte, lite vänlighet som förändrade stunden till något mycket bättre.
Det har gått många år sedan Sandy Denny så tragiskt lämnade oss. Idag är hon dock större än någonsin och fler och fler har upptäckt hennes musik. Det hon skapade förefaller mer levande än det mesta som görs idag...
I dessa tider när det råa våldet försöker tysta de som vågar stå upp mot rasism och lögner, vilket i sin tur hotar att urholka vår inbyggda medmänsklighet, då känns Sandys tolkning (och även Dave Swarbrick på fiol för den delen...) av Richard Farinas "The Quiet Joys of Brotherhood" som ett oundvikligt val.
I höstas var jag och hedrade Sandy och lade blommor på hennes grav. Efter allt hon gett mig kändes det väldigt bra och berörde mig djupt.
...Like the thought of a rose
Whose beauty remains
Even when the blooom goes...
- Sandy Denny
Dessa rader kommer alltid fram när jag tänker på Sandy...
... där jag förvantade mig att möta ännu en Arsenal-supporter...? Det måste väl vara bakom disken i Tottenhams supporterklubbs affär... Just där mötte jag en Arsenal-supporter...!!
Året var 1974 och jag och en kompis fördrev dagarna i London med att bl.a. åka runt och titta på olika fotbollsklubbars arenor. Det blev även en resa ut till Tottenhams plan. På fiende-mark alltså. I ett bostadshus fanns deras supporterklubbs lilla affär, men bara med en vanlig dörr till bostaden. Min vän ville kolla på något litet märke, så vi knackade på och en kvinna med ett litet barn i famnen öppnade. Hon vände sig in i huset och frågade någon om han kunde hjälpa till då "ett par grabbar ville in i affären".
Så in gick vi. Bland alla ointressanta prylar fanns några olika lags klubbmärken. Den trevlige mannen undrade vilket lag vi höll på... Min vän sa "Chelsea" och jag... tvekade... men sade:
- Det borde jag nog inte säga, för jag håller på Arsenal...
Varpå mannen lyser upp och direkt sträcker fram handen:
- Me too...!!
På det sista stället på jorden jag förväntat mig finna en Arsenal-supporter! Det visade sig att han hälsade på en kompis, som drev affären, men denne var ute och köpte blöjor...
Jag har alltid tyckt lite synd om Tottenham-supporters... Jag menar, vad har de att fira...? Det blir ju lite patetiskt när de trycker upp T-shirts för att de slagit vårt juniorlag i ligacupen... Men ovanstående berättelse visar också att, trots allt, måste olika supporters som personer kunna vara vänner med varandra. Det är viktigt! Vi kan önska varann all världens väg, men efteråt tar vi i hand och gratulerar den som vunnit...
Det har ju inte behövt hända så ofta när det gäller Spurs... Inte heller idag, 2-0 i FA-cupen utan att förta oss...
Mannen bakom disken mötte jag igen några dagar senare vid tunnelbanan efter att Arsenal kört över Chelsea på bortaplan med 3-1.
"Du kommer att uppnå mer i denna värld genom handlingar av barmhärtighet än genom handlingar av vedergällning."
- Nelson Mandela
Vi startar det nya året utan en av mina största hjältar, Nelson Mandela. "Må han leva kvar i våra minnen och fortsätta sin gärning i våra handlingar", skrevs i en kommentar på bloggen.
Så sant, och en utmärkt målsättning för det nya året!
Vi behöver fler som: nifrågasätter den 'heliga tron' på den eviga tillväxten... nvågar satsa på egen livskvalitet i ett humanare tempo… nvägrar följa med i all konsumtionshysteri… nsäger ifrån tydligt, men sakligt, när de hör:
- något nervärderande om andra grupper av människor…
- någon lögn om att vi tar emot flest flyktingar... (Enligt FN ligger vi på 58:e plats i
förhållande till vår ekonomi.)
- någon felaktighet om hur mycket vi förlorar på invandringen… nslutar nervärdera alla landets lärare som inkompetenta och illvilliga… nprotesterar mot skövlingar av skog och mark…
Se på alla de som såg till att skövlingen av Ojnareskogen stoppades!
Här en låt om det, skriven av Christer Jonasson, från Vagabond Ways kommande skiva:
Vi behöver även fler "Vardagshjältar"! Alla de vanliga människor som: ngör sitt jobb varje dag och därtill försöker sprida lite glädje… när vänliga i trafiken och släpper fram andra och därmed mår bättre själv av det… nbiter ihop när de har oflyt utan att skylla eländet på någon annan… nsäger något vänligt när de står i kassakön och väntar på sin tur… ninser att vi ska vara tacksamma för den friska luften, för naturens skönhet och vår möjlighet att vistas fritt i den…
Lite mer medmänsklighet, ödmjukhet och förståelse…!
Och varför inte lite mer vänlighet…?
All of our days
Racing away
You gotta be somewhere
I gotta be somewhere
All of our hours
Spent here together
Just like precious jewels
We dig from the earth
- Catherine MacLellan
No one is given the map to their dreams
All we can do is to trace it
See where we go to
Know where we've been
Build up the courage to face it
- Sandy Denny
I've been wrong before
And I'll be there again
I don't have any answers my friend
Just this pile of old questions
My memory left me here
In the field of opportunity
It's plowin' time again
- Neil Young
Allt kanske blir bra...? Om inte, så får vi väl inbilla oss det så länge...
Let the disappointments pass
Let the laughter fill your glass
Let your illusions last until they shatter
- Jackson Browne
Dags att sammanfatta årets skivutgivning... Så, högst personligt, här är de jag funnit glädje och tröst hos, de som gett mig utlopp för känsla, äkthet och närvaro, och de som jag valt att utforska lite närmare, eller inte har kunnat plocka bort från CD-spelaren:
Nya album:
1. Dawes - "Stories Don't End"
- Lyssna på "From a Window Seat" och läs mer här Dawes - något alldeles unikt bra...!.
Det är mycket sällan det kommer en skiva som så fullständigt övertygar och inte slutar att växa. En av de bästa skivorna på många år...
2. Iain Matthews - "The Art of Obscurity"
- Iain kallar detta sin "troligen sista solo-skiva" och det känns som ett bokslut: Med flera tillbakablickar, reflektioner och oro för den allt mindre tid som väntar... En av hans allra bästa skivor, och det säger inte lite det...! Kommer ges ut officiellt under början av 2014, men har sålts via Iains hemsida senaste halvåret. Läs mer här !
3. Amelia Curran - "Spectators"
- Så ruskigt suggestivt och utlämnande att jag inte finner ord... Mer på bloggen här !
4. Paper Aeroplanes - "Little Letters"
- Paper Aeroplanes har tagit flera steg framåt med nya skivan, inte minst Richard Llewellyn med ett sällsynt finurligt sätt att uttrycka sig på sin elgitarr. Sarah Howells sång är förstås lika frapperande vacker och distinkt fortfarande. Mer att läsa här !
5. Holly Williams - "Highway"
- Avskalad glöd med intensitet, lite blues, lite country, lite rock. Känns som om hon satt i min soffa och sjöng: "Drinkin' - Official Video".
6. Broken Fences - "Stormy Clouds" EP
- Morgan Erina och Guy Russo i Broken Fences fortsätter att skriva låtar med sina känslospröt till harmonier som främsta ingrediens. Mer på bloggen här !
Tony McManus - "Mysterious Boundaries"
- Akustisk gitarr på längden och tvären, både vackert och kompetent, stämningsskapande...
Winter Mountain - "Winter Mountain"
- En engelskman och en irländare. Årets upplaga av Everly Brothers, Peter & Gordon, Simon & Garfunkel. Och det är riktigt bra!
Thea Gilmore - "Regardless"
- Varierat och med hög lägstanivå. Men Theas röst gör sig allra bäst ju mer ensam hon blir i ljudbilden... En stor konstnärinna när det gäller att uttrycka sig med sång och musik!
Chris Eckman - "Harney County"
- Walkabouts låtskrivare, sångare och gitarrist gör ännu ett lågmält soloprojekt. Som att lätta på en bränhet dagbok...
Tony Dekker - "Prayer of the Woods"
- Great Lake Swimmers frontfigur gör en stark soloskiva om naturens magi och hur vi hotar vår egen framtid...
Deep Dark Woods - "Jubilee"
- Från melankolins centrum-kärna, riktigt bra, men jag tror de kan nå ännu högre när nya gitarristen Clayton Linthicum blommar ut...
Roddy Woomble - "Listen To Keep"
- Tredje soloskivan med Idlewild's sångare, helt fantastisk stämma, omöjlig att inte bli påverkad av... Den dag materialet håller samma klass gör han en klassiker...
Svenskt:
1. Eastwick - "Beyond Reason"
- Mer drag, enbart eget material och ett otvivelaktigt engagemang både i framförande och innehåll. Min recension: Engagerat och punkigt drag.
2. Folkvang - "Folkvang"
- Instrumentalmusik från Umeå med en klang av Peter Green/Danny Kirwan i tidiga Fleetwood Mac, vacker musik som tar dig iväg på drömska äventyr... Deras hemsida förtäljer mer !
3. Lars Winnerbäck - "Hosianna"
- Jag var inställd på besvikelse, men nej! En ny LW är alltid ett tidsdokument över vår samtid.
4. Melissa Horn - "Om du vill vara med mig"
- Vår unga melankoli-drottning känns fortfarande ärlig och full av frustration... och då går det ju inte att räkna bort henne.
Live-skivor:
1. Ad Vanderveen and The O'neils "Live Labor"
- Elektrisk och akustisk "Neil Young-musik" som vulkaniserar som Neil själv inte gjort på länge...
2. Dawes - "Stripped Down At Grimey's" EP
- Några låtar live, helt suveränt och spännande...
3. Norah Jones - "Live In Poland 2007"
- Absolut klass-konsert med Norah och hennes band. Hennes röst bedövar mig...
Retro (Inte nytt, men nyutgivet):
1. Jackson Browne with David Lindley - "Where the Shadows Fall"
- En av mina favorit-bootlegs i (någorlunda) officiell release och bra ljudkvalitet. Så intimt framfört att jag nästan får utslag på kroppen...! Bättre än så här blir det inte...
2. Gene Clark - "Here Tonight: The White Light Demos"
- I en rättvisare värld hade Gene Clarks "White Light" från 1971 klassats som en milstolpe i skivutgivningens historia, som urtypen för ett singer-songwriter koncept. Nu finns demo-inspelningarna! Min recension: Nyupptäckta demos med Gene Clark.
3. Neil Young - "Live At The Cellar Door"
- Neil solo från 1970: En mästare dokumenterad. Vilka låtar! Neil solo är som hitta bilder man aldrig sett, men som ändå är välbekanta, som en del av livet självt.
Helhetsintrycket är ett blandat år med några riktiga höjdare som utmärker sig desto mer...
Ett år då både unga och äldre nordamerikaner (kanadensare medräknade) ger britter, svenskar och holländare en utmaning om utmärkelserna.
Men, kom ihåg, man kan aldrig tävla i musik, upplevelser eller känsla... Det är inte några framräknade summor. Det är något vi känner med alla våra sinnen när vi blir riktigt berörda. Inget annat...!
2013 blev ett underligt år, där hösten spenderades i stress, sorg och strul... Så ny musik har fått vänta på sin tid och jag ligger fortfarande efter med lyssnandet. Alltså har jag säkert lyckas missa några oväntade pärlor, men det medför ju att det blir desto fler "sent upptäckta" sådana nästa år...!
Här kommer en liten anspråkslös lista på de låtar som fascinerat mig mest under året:
1. Doug Ingoldsby & Eugene Ruffalo - "Us and Them"
När framträdande, musik och innehåll alla tre samtidigt finner sådana här höjder blir det något alldeles extra. En helt suverän låt, fantastiskt framförd och med ett budskap så på pricken framlagt: Det finns inget "oss" och "dem", det finns bara ödmjuk medmänsklighet...
Ska det vara så svårt att inse? Hur kan vi känna oss så hotade av alla okända?
2. Dawes - "Most People"
En av 12 egendomligt bra låtar på Dawes album "Stories Don't End". Enastående bra med Taylor Goldsmith i förgrunden.
3. Thea Gilmore - "This Road"
När Thea låter det enkla tala då kan det bli så här känslomässigt levande... 4. Broken Fences - "Rove" Morgan Erina och Guy Russo i Broken Fences fortsätter att skriva låtar med sina känslospröt till harmonier som främsta ingrediens. När ska världen upptäcka det?
5-10 utan ordning:
Amelia Curran - "Years"
Egentligen borde jag valt "What Will You Be Building", men den fanns ju på förra skivan i en annan inspelning... "Years" är också så avskalat och ödsligt attraherande att jag skakar ännu mer än vanligt... Paper Aeroplanes - "Fable"
Paper Aeroplanes har tagit flera steg framåt med nya skivan, inte minst Richard Llewellyn med ett sällsynt finurligt sätt att uttrycka sig på sin elgitarr. Sarah Howells sång är förstås lika frapperande vacker och distinkt fortfarande. När ska världen upptäcka det?
Dawes - "Bear Witness" Dawes - "From the Right Angle"
Ännu två låtar från Dawes mästerverk. Jag kunde tagit med ännu fler...
Jenai Huff - "Just Like Me"
Ännu en ny upptäckt som skiver låtar som berör ordentligt. Här om vår rädsla som vi alltid måste bekämpa, för att den inte ska ta överhanden! Sjunger bra gör hon också... Iain Matthews - "Pebbles in the Road"
Har gjorts tidigare i en jazzig version, men det är som på nya skivan jag tycker den ska låta. En stor skildring av undret att finnas till.
Ibland undrar man ju inte om alla bra låtar redan skulle vara skrivna... men likt blommor söker sig genom asfalt för att överleva, hittar vi människor hela tiden nya melodier ur några få ackord och variationer. Märkligt egentligen, men ändå lika naturligt som att vi andas...
Sen är det faktiskt så att jag redan nu har på känn att jag vet vilken nästa års bästa låt blir: Catherine MacLellan "Raven's Sun". Ännu inte utgiven, men kanske den skulle vara med här, den finns ju redan... Se här: Som en god fe i november-mörkret. Den blir svårslagen...! När ska världen upptäcka det?
Tyckte som vanligt att jag var ute i god tid, men i år hann jag inte heller... Om jag hade varit som vanliga Svenssons och köpt julklappar i mängder, bakat och fixat mat utan gränser, städat och putsat varje millimeter, pyntat varje fönster och köpt en julgran som barrar redan innan den är klädd... Då hade jag varit sönderstressad och i panik. Nu tar jag det väldigt lugnt och känner ändå att jag inte räcker till.. Då dyker det upp en nyinspelad variant av Loudon Wainwright's "Suddenly It's Christmas" och jag känner mig plötsligt mycket bättre...
Suddenly it's Christmas The longest holiday. The season is upon us A pox! It won't go away. It's a season, it's a marathon Retail eternity. And it's not over til it's over And you throw away the tree - Loudon Wainwright III
Min gamla jul-lista på Spotify, nu med några nytillskott, finns här: Xmas - Spellista på Spotify God Jul och ta väl hand om varandra...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
