Lite vänlighet sprider sig...!

En morgon för några månader sedan, då jag lämnat in bilen, kom jag vandrande på väg till jobbet, när jag mötte en romsk kvinna, som var ute med sin lilla hundvalp. Under bråkdelen av en sekund passerade alla inlärda fördomar genom huvudet... Kvinnan såg ner, verkade inte våga möta min blick, som om hon var förberedd på att inte bli positivt bemött, kanske gjorde sig redo att få höra en nedlåtande kommentar...? Jag bestämde mig för något annat och sa:
- Vilken söt liten hund!
Kvinnan sken upp, lyfte blicken och svarade på perfekt svenska:
- Tack, jovisst är hon... Fast hon är lite busig, men det ska nog ordna sig, hon är ju så liten...

Vi utväxlade några ord till innan jag fortsatte... mycket gladare inombords och några fördomar helt bortsopade. Jag minns ännu hennes överraskning att bli vänligt tilltalad och hur hon sken upp och blev som en helt annan person.

Ett litet möte, lite vänlighet som förändrade stunden till något mycket bättre.



Tänk om det är så enkelt...?