Så har då frysen pajat... Räckte det inte med en vattenskada på balkongen och en helvetes ryggsmärta...?
Plötsligt dyker tanken upp om det finns sånger skrivna om allting? Loudon Wainwright III och Randy Newman har ju definitivt dragit sitt strå till stacken, med kompositioner som innehåller massvis av udda händelser...
Men en frys som inte fungerar längre...? Jo, nästan i alla fall: Murray McLauchlan har ju gjort "How Many Times Can A Fridge Breakdown":
Ännu en gammal hjälte har lämnat oss: Kris Kristofferson har somnat in, 88 år gammal. Ärligt talat så är det ganska begränsat vad jag har lyssnat på Kristofferson.
"Me & Bobby McGee" är ju en av de verkligt stora låtarna: Absolut bästa versionen är Grateful Deads inspelning på "Skull & Roses" från 1971. Bob Weir sjunger så oerhört känsligt och Jerry Garcias gitarrsolo blöder.... Och så det intensiva "la-la-la" i moll mot slutet... Omöjligt att inte gunga med i svänget... Underbart...!
I'd trade all my tomorrows, for a single yesterday
Holding Bobby's body close to mine
Freedom's just another word for nothin' left to lose
Nothing ain't worth nothing, but it's free
- Kris Kristofferson
Jag vet att alla förknippar den sången med Janis Joplin och visst gjorde hon den bra, men för mig är Grateful Dead's version allra bäst.
En annan stor låt är "Sunday Morning Coming Down", den definitiva sången om en baksmälla, full av ensamhet och bedrövelse.
Ett album som jag lyssnat mycket på är den politiska "Third World Warrior", ett modigt album om USA:s krig i Nicaragua. Fullt med angelägna sånger som verkligen berör och som förtjänar mer uppmärksamhet.
We've seen the ones who killed the ones with vision
Cold-blooded murder right before your eyes
Today they hold the power and the money and the guns
It's getting hard to listen to their lies
- Kris Kristofferson
Kris Kristofferson var ju även skådespelare och hans rollfigurer var ofta som en klok, snäll nalle. Antar att han själv nog var just så privat. Vila i frid, Kris...!
I will not lie me down
This rain a-raging I will not lie me down In such a storm
Dessa rader fastnade för länge sen i mitt huvud och dök upp ganska ofta, men jag hade íngen aning om vem det var som spelat in låten... Åren gick utan gåtans lösning, däremot fortsatte mitt minne att lyfta fram den gång på gång. Det gick säkert 20 år utan att jag stötte på den...
Av en slump tog jag nyligen fram fel spolband och när jag spolade bandet framåt och stannade för att lokalisera mig, då...: DÄR var den...!
Låten heter "Sailor's Prayer" och är från Happy Traum Bands LP "Friends and Neighbors" från 1983. Troligen köpte jag den då jag såg Happy Traum i Linköping 1983 eller 1984. Happy (som egentligen döptes till Harry) spelade gitarr och sjöng. En otroligt fingerfärdig gitarrist...!
När jag nu sökte på nätet visade det sig att han dog i somras, 86 år gammal. RIP Happy!
Ännu en härlig, mycket tänkvärd låt från samma skiva: "Just Another Link In The Chain", skriven av John Sebastian:
PS: Vet du vem som spelade in den allra första inspelningen av "Blowin' In The Wind"...?
Just det, Happy Traum...!
John David Souther kallades ofta "the 5th Eagle" då han hjälpte till att skriva flera av Eagles mest kända låtar: "The Sad Cafe", "Best of My Love", "Heartache Tonight", "New Kid in Town", "How Long", "Doolin-Dalton", m.fl. Han syntes även ofta som körsångare på gruppens skivor.
Han startade tillsammans med Glenn Frey duon "Longbranch Pennywhistle". På deras enda skiva från 1970 kan man ana en del idéer som senare Eagles förverkligade.
Han bodde ett tag ihop med Linda Ronstadt och han skrev bl.a. "Faithless Love och "Prisoner in Disguise" för henne. Två av hennes absolut bästa inspelningar.
1972 släpptes hans första solo-album, som bland annat innehöll den gripande "Jesus in 3/4 time" om frigörelsen från sin religiösa uppväxt. Två år senare startades Souther-Hillman-Furay Band med Chris Hillman från Byrds/Flying Burrito Brothers/Manassas och Richie Furay från Buffalo Springfield/Poco. Deras två skivor blev väldigt ojämna, men den andra innehöll Southers egen version av "Prisoner in Disguise", kanske hans allra finaste inspelning. Även "Mexico" visar hans tydliga förmåga att skriva medryckande alster i all enkelhet
Sedan följde flera solo-utgåvor av blandad kvalitet, ibland med långa uppehåll.
JD var även 1989 med och skrev Don Henleys fantastiska sång "The Heart of the Matter" till-sammans med Henley och Mike Campbell från Tom Petty's Heartbreakers.
Nästa vecka skulle han ut och turnera med sin gamla vän Karla Bonoff, men det blev det ju oväntat stopp för...
The Eagles skriver på sin hemsida: We have lost a brother, a friend and a brilliant collaborator, and the world has lost a great songwriter, a pioneer of the Southern California sound that emerged in the 1970s. J.D. Souther was smart, talented, well-read, and in possession of a wicked sense of humor. He loved a good meal, a good movie, and a good Martini … and he loved dogs, adopting many, over the course of his lifetime.”
Idag är det 50 år sedan tidernas bästa skiva gavs ut. Det bara är så.
Föga anade jag då, när jag för snart 50 år sen cyklade hem efter ett besök i en av Eskilstunas skivaffärer, att jag hade köpt två av de bästa skivorna någonsin: Jackson Brownes "Late For The Sky" och Gene Clarks "No Other".
Jag har skrivit förr om båda två. För två år sedan skrev jag så här om "Late For The Sky":
Den 13 september 1974 släpptes Jackson Browne's tredje LP, "Late For The Sky". En milstolpe i skivutgivningens historia. Åtta låtar i absolut världsklass. Varenda ton, alla textrader, varje inandning, allt känns så obeskrivligt självklart. Ett unikt mästerverk.
David Lindley spelar en framträdande roll med sitt spel på lap steel och fiol. Övriga i bandet, som spelade in hela skivan, var Doug Haywood på bas, Jai Winding på klaviaturer och Larry Zack bakom trummorna. På stämsång lånade man in bland annat Don Henley, JD Souther och Dan Fogelberg.
Någon gång ska jag försöka förklara den här skivans storhet. Men det blir svårt...
Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer att få uppleva något som är ens i närheten av det här igen.
PS: När det gäller "No Other" så släpptes den 11 dagar tidigare, men fick vänta lång tid innan den fick sitt välförtjänta erkännande och Gene Clark hann aldrig uppleva hur albumet prisades...
Carla Torgerson har en röst som berör mig direkt, en av de absolut bästa rösterna jag hört. Det finns ett mörkt djup i hennes stämma, men öckså en sensuell beröring som attraherar varenda liten del av mig.
Carla var under många år en av de två frontfigurerna i Walkabouts, en grupp som märkligt nog aldig fick det riktigt stora genombrottet, trots 14 studio-album och flera starka live-utgåvor.
Tillsammans med Chris Eckman hade hon förut även en akustisk variant av Walkabouts kallad Chris & Carla och de turnerade och gav konserter som många gånger var rent magiska. Flera av dessa går att ladda ner gratis här på nätet.
Carla har gett ut en solo-skiva för många år sedan, men hennes andra har blivit uppskjuten flera gånger, men nu finns den äntligen klar.
Det är tveklöst en stark skiva hon har gjort och den fortsätter att växa för varje lyssning. Först kommer fyra covers, av t.ex. Bruce Springsteen och Terry Lee Hale. Chris Eckman har gett henne den fina titellåten.
Carlas fem egna sånger kommer sist, men imponerar desto mer. "Amadeo", "Sunken Hearts" och It's Been A Great Show" är suveräna och alla kandidater till årets bästa sång.
Det är härligt att se Carla tillbaka och på nytt skapande musik. Och så den rösten...!
Hösten börjar smyga sig på och innan allt blir grått, så får vi ta oss fram bland alla höstfärger. Vackert är det verkligen...! Trots allt brukar jag ju gilla höstar. Och snart startar badsäsongen för alla oss vinterbadare...
Det ser ut som om det kommer en hel del ny musik som gör mig riktigt nyfiken:
Iain Matthews - "How Much Is Enough?" 25 okt
Trots ett 40-tal egna skivor, plus drygt 30 i olika grupper, samt cirka 20 i skiftande duo-projekt, finns det få artister som jag blir lika glad av att få höra att något nytt är på gång.
Dawes - "Oh Brother"
Ska bli spännande att se hur Dawes låter som duo... Fast de lånar säkert in fler musiker.
Gillian Welch & Dave Rawlings - "Woodland"
Kvalitet garanterad... Redan ute digitalt och kommer senare på vinyl och CD.
Steve Knightley - "Winter Yards" 24 okt
Phil Beer - "Blues Heaven"
De båda förgrundsfigurerna från splittrade "Show of Hands" har egna saker på gång...
Thea Gilmore - "Can you hear the ghosts sing?"
Den fantastiska Thea har ett eget live-projekt snart ute, i liten utgåva, för de riktiga fansen.
Neil Young - "The Archives III"
Jag har numera dålig koll på den gode Neils alla utgivningar, men här finns säkert några riktigt bra låtar...
Lite senare, efter nyår, kommer ännu fler utgivningar:
Christine Hellqvist - "År"
Chris Eckman från Walkabouts 25 jan
Eric Andersen 14 feb
Great Lake Swimmers ?
Greg Copeland
John Gorka
Don Heffington var en sån där "halvkändis", men han spelade trummor på flera skivor jag ofta lyssnar på, t.ex. Jayhawks "Tomorrow The Green Grass", Chuck Prophet's "Balinese Dancer" och "No Mermaid" med Sinead Lohan.
Han var med i tidiga Lone Justice, samt spelade med bl.a. Emmylou Harris, Bob Dylan, Lucinda Williams, Allison Moorer, Peter Case, Wallflowers och flertalet andra. På senare tid var han med i Watkins Family Hour. Därtill gav han ut några soloskivor.
Drygt tre år efter hans död kommer det en hyllningsskiva till denne mycket omtyckta musiker. Jackson Browne framför "Everywhere I Look" och den har släppts som en aptitretande singel. Greg Leisz gitarrspel övertygar stort, han spelar så himla snyggt. Det är bara att njuta...
Det var cirka 40 år sen jag såg Staffan Hellstrand... "Tiden går mycket fort", sa han mellan ett par låtar, och det är definitivt så.
Det var på ett litet studenthak i Linköping som gruopen SH spelade. Jag var där med Staffans bror Johan, som jag lärt känna efter det att han anordnat en konsert med Richard Thompson, en av mina dåvarande husprofeter. Men allt det där är en annan historia...
Staffan är obönhörligen en mycket respekterad musikskapare i Sverige. Jag hade ganska höga förväntningar innan konserten och tänkte att det skulle bli rockigt och utan pålägg av stråkar och annat, som i min smak ibland blir lite för dominanta på Staffans skivor. Jag förberedde mig genom att lyssna på en liveinspelning jag har på kassett från 2018. Det visade sig vara ett liknande låtval och det är tveklöst representativt för vad Staffan har gett ut i eget namn.
Vi förberedde oss på en våt kväll, men konserten igår blev flyttad inomhus pga det ihärdiga regnandet. Givetvis en positiv överraskning. När sedan alla fem i bandet kom in på scenen och körde igång så blev det tydligt vilken fin kväll det kunde bli... Och visst blev det det...!
Bandet har spelat länge ihop och det märks att de känner varann väl. Gitarristen Fredrik Blank får stor plats och förtjänar det.
Vi fick höra de flesta av de välkända låtarna, till och med "Fiskarna i Havet", samt några nya alster. Den enda jag saknade var "Högre mark".
Efteråt ställde sig Staffan och sålde skivor och böcker och alla som ville fick en liten pratstund med Staffan. Jag köpte hans bok med alla texter och med en intresssant biografi-del för varje skiva. Sympatiskt slut på en
riktigt fin kväll...!
Karin Kardia - Utekonsert med invigning av ny utescen - Hällberga 2024-08-03
Jag tror att de flesta människor har något slags drömmar om vad de skulle vilja genomföra. Det är betydligt färre som bestämmer sig för att det SKA genomföras, kosta vad det vill.
Karin Kardia är definitivt en sådan. Nu har hon både en innescen i vardagsrummet och en stor elegant scen i sluttningen på sin egen tomt. Mycket jobb och många uppoffringar har det varit, men nu är den funktionellt klar och invigd. Se själv, vilken scen...!
Parallellt med scenbyggandet håller hon på att färdigställa sitt första riktiga album. Det finns definitivt förutsättningar för att det ska bli riktigt, riktigt bra. Hon lovar oss att det ska bli klart någon gång i höst.
Hur var då invigningsframträdandet...? Jo, så himla bra att jag nästan började gråta av glädje. Hennes ärliga och djupa funderingar, samt spännande melodier och glädjefyllda framträdande blir en sällsynt lyckad kombination. Att hon därtill sjunger rysligt bra hjälper ju också till.
Hon inleder passande med "I've Been Dreaming". Sen får vi höra några nya låtar och dessutom en underbar version av "What It Takes". "Ten Thousand Angels" berör ända längst in. Jag blir så tagen att jag bara minns att en ny sång var ruskigt bra, men titeln har fallit bort.
Efter pausen visar Karin att hon har vuxit som artist, pratet mellan låtarna har blivit bättre öch hon till och med är riktigt rolig då hon "tvingar" upp några ur publiken att spela trummor och andra slagverk. Tur för mig att hon glömt att jag är gammal trummis... Sedan avslutar hon med en gripande version av "Gabriellas Sång".
En bit bort rullar traktorn förbi. Livet går vidare. Om två veckor finns chansen att se Karin igen på hennes fina nya scen.
15 år...! Det kunde man väl aldrig ana, den där söndagen för 15 år sen...!
Eric Andersens "Thirsty Boots" fick ge namn till den nya bloggen. Här är en av de klart bästa inspelningarna av denna fantastiska sång:
15 år senare med 1863 skrivna inlägg och snart en kvarts miljon besökare, så börjar jag fatta vidden av det hela.
Igår fick jag reda på att Eric Andersen håller på att samla ihop 17 sånger till sin första nya skiva med eget material sedan 2002. Den släpps på Alla Hjärtans Dag, som också är Erics födelsedag. Så passande att han föddes då, denne mästare på att skildra kärlekens innersta, förunderliga väsen.
Det är hela 13 år sedan det strävsamma paret Gillian Welch och David Rawlings släppte ett nytt album. Visserligen har de under tiden gett ut flera officiella bootlegs med covers och annat, men ingen "riktig" ny skiva.
Men i slutet på augusti kommer "Woodland" och ett smakprov med första singeln finns nu från albumet:
Visst, man vet vad man får när det gäller Rawlings och Welch... Det finns få artister med ett så tydligt eget sound, men ändock fascinerar och trollbinder de mig gång på gång...
För några dagar sen uppträdde de på Newport Folk Festival, lika suveräna som alltid:
'Visor och Dynamit' med Annika Fehling och Christer Jonasson Tolv - Demokratipiloterna Dynamo, Stockholm 2024-07-25
Två akustiska gitarrer. Två röster. Ett mysigt litet café. Man kan ju lätt tro att det inte finns så många nya sätt att variera sig på. Men det finns det verkligen...! Annika Fehling och Christer Jonassson Tolv visar med stor tydlighet att det finns mycket kvar att åstadkomma med dessa förutsättningar.
Första delen består av Annikas tonsättningar av Sonja Åkessons dikter. Dessa är ju inte någon enkel sak att överföra till musiik, men det här funkar helt suveränt. Det finns både mörker och mycket sökande i texterna och dessa förmedlar Annika och Christer så effektivt att det ändå blir uppfriskande. Det här är två musiker som lyssnar på varann och som kan konsten att använda tystnad och tomrum till något effektivt. Hoppas verkligen att de snart gör någon inspelning av detta...!
Andra delen består av deras egna sånger och några tolkningar. Här finns en kvalitet och ett djup av både harmoni och dynamit. Henning Kvitnes "Så småningom" lyser av omfamnande värme och Christers "Blå Sedan" blir medryckande.
Lyssna på min inspelning av "Månen Igen", en ganska ny meloldi av Christer som Annika skrivit lyriken till:
De avslutar med "Mother Earth Song", där Annikas sång och Christers lap-steel fångar det magiska budskapet helt strålande.
Det är en varm stämning i luften när vi så småningom långsamt lämnar lokalen under prat och reflektioner av det vi just delat.
Årets säsong av Picnic-i-parken avslutades med att Jan Johansen oväntat klev upp på scenen och sjöng sin "Se På Mig" från Melodifestivalen 1995. En riktigt bra låt och han har fortfarande klös i rösten.
Det och Mike & The Strummers cover av Gillian Welch "Look At Miss Ohio" blev de riktiga höjd-punkterna i årets upplaga.
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
