Idag är det 50 år sedan tidernas bästa skiva gavs ut. Det bara är så.
Föga anade jag då, när jag för snart 50 år sen cyklade hem efter ett besök i en av Eskilstunas skivaffärer, att jag hade köpt två av de bästa skivorna någonsin: Jackson Brownes "Late For The Sky" och Gene Clarks "No Other".
Jag har skrivit förr om båda två. För två år sedan skrev jag så här om "Late For The Sky":
Den 13 september 1974 släpptes Jackson Browne's tredje LP, "Late For The Sky". En milstolpe i skivutgivningens historia. Åtta låtar i absolut världsklass. Varenda ton, alla textrader, varje inandning, allt känns så obeskrivligt självklart. Ett unikt mästerverk.
David Lindley spelar en framträdande roll med sitt spel på lap steel och fiol. Övriga i bandet, som spelade in hela skivan, var Doug Haywood på bas, Jai Winding på klaviaturer och Larry Zack bakom trummorna. På stämsång lånade man in bland annat Don Henley, JD Souther och Dan Fogelberg.
Någon gång ska jag försöka förklara den här skivans storhet. Men det blir svårt...
Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer att få uppleva något som är ens i närheten av det här igen.
De kommande dagarna, för två år sen, skrev jag lite mer om alla de 8 sångerna:
1 Late for the Sky
2 Fountain of Sorrow
3 Farther On
4 The Late Show
5 The Road and the Sky
6 For a Dancer
7 Walking Slow
8 Before the Deluge
Läs gärna igen...!
PS: När det gäller "No Other" så släpptes den 11 dagar tidigare, men fick vänta lång tid innan den fick sitt välförtjänta erkännande och Gene Clark hann aldrig uppleva hur albumet prisades...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar