John David Souther kallades ofta "the 5th Eagle" då han hjälpte till att skriva flera av Eagles mest kända låtar: "The Sad Cafe", "Best of My Love", "Heartache Tonight", "New Kid in Town", "How Long", "Doolin-Dalton", m.fl. Han syntes även ofta som körsångare på gruppens skivor.
Han startade tillsammans med Glenn Frey duon "Longbranch Pennywhistle". På deras enda skiva från 1970 kan man ana en del idéer som senare Eagles förverkligade.
Han bodde ett tag ihop med Linda Ronstadt och han skrev bl.a. "Faithless Love och "Prisoner in Disguise" för henne. Två av hennes absolut bästa inspelningar.
1972 släpptes hans första solo-album, som bland annat innehöll den gripande "Jesus in 3/4 time" om frigörelsen från sin religiösa uppväxt. Två år senare startades Souther-Hillman-Furay Band med Chris Hillman från Byrds/Flying Burrito Brothers/Manassas och Richie Furay från Buffalo Springfield/Poco. Deras två skivor blev väldigt ojämna, men den andra innehöll Southers egen version av "Prisoner in Disguise", kanske hans allra finaste inspelning. Även "Mexico" visar hans tydliga förmåga att skriva medryckande alster i all enkelhet
Sedan följde flera solo-utgåvor av blandad kvalitet, ibland med långa uppehåll.
JD var även 1989 med och skrev Don Henleys fantastiska sång "The Heart of the Matter" till-sammans med Henley och Mike Campbell från Tom Petty's Heartbreakers.
Nästa vecka skulle han ut och turnera med sin gamla vän Karla Bonoff, men det blev det ju oväntat stopp för...
The Eagles skriver på sin hemsida: We have lost a brother, a friend and a brilliant collaborator, and the world has lost a great songwriter, a pioneer of the Southern California sound that emerged in the 1970s. J.D. Souther was smart, talented, well-read, and in possession of a wicked sense of humor. He loved a good meal, a good movie, and a good Martini … and he loved dogs, adopting many, over the course of his lifetime.”
Idag är det 50 år sedan tidernas bästa skiva gavs ut. Det bara är så.
Föga anade jag då, när jag för snart 50 år sen cyklade hem efter ett besök i en av Eskilstunas skivaffärer, att jag hade köpt två av de bästa skivorna någonsin: Jackson Brownes "Late For The Sky" och Gene Clarks "No Other".
Jag har skrivit förr om båda två. För två år sedan skrev jag så här om "Late For The Sky":
Den 13 september 1974 släpptes Jackson Browne's tredje LP, "Late For The Sky". En milstolpe i skivutgivningens historia. Åtta låtar i absolut världsklass. Varenda ton, alla textrader, varje inandning, allt känns så obeskrivligt självklart. Ett unikt mästerverk.
David Lindley spelar en framträdande roll med sitt spel på lap steel och fiol. Övriga i bandet, som spelade in hela skivan, var Doug Haywood på bas, Jai Winding på klaviaturer och Larry Zack bakom trummorna. På stämsång lånade man in bland annat Don Henley, JD Souther och Dan Fogelberg.
Någon gång ska jag försöka förklara den här skivans storhet. Men det blir svårt...
Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer att få uppleva något som är ens i närheten av det här igen.
PS: När det gäller "No Other" så släpptes den 11 dagar tidigare, men fick vänta lång tid innan den fick sitt välförtjänta erkännande och Gene Clark hann aldrig uppleva hur albumet prisades...
Carla Torgerson har en röst som berör mig direkt, en av de absolut bästa rösterna jag hört. Det finns ett mörkt djup i hennes stämma, men öckså en sensuell beröring som attraherar varenda liten del av mig.
Carla var under många år en av de två frontfigurerna i Walkabouts, en grupp som märkligt nog aldig fick det riktigt stora genombrottet, trots 14 studio-album och flera starka live-utgåvor.
Tillsammans med Chris Eckman hade hon förut även en akustisk variant av Walkabouts kallad Chris & Carla och de turnerade och gav konserter som många gånger var rent magiska. Flera av dessa går att ladda ner gratis här på nätet.
Carla har gett ut en solo-skiva för många år sedan, men hennes andra har blivit uppskjuten flera gånger, men nu finns den äntligen klar.
Det är tveklöst en stark skiva hon har gjort och den fortsätter att växa för varje lyssning. Först kommer fyra covers, av t.ex. Bruce Springsteen och Terry Lee Hale. Chris Eckman har gett henne den fina titellåten.
Carlas fem egna sånger kommer sist, men imponerar desto mer. "Amadeo", "Sunken Hearts" och It's Been A Great Show" är suveräna och alla kandidater till årets bästa sång.
Det är härligt att se Carla tillbaka och på nytt skapande musik. Och så den rösten...!
Hösten börjar smyga sig på och innan allt blir grått, så får vi ta oss fram bland alla höstfärger. Vackert är det verkligen...! Trots allt brukar jag ju gilla höstar. Och snart startar badsäsongen för alla oss vinterbadare...
Det ser ut som om det kommer en hel del ny musik som gör mig riktigt nyfiken:
Iain Matthews - "How Much Is Enough?" 25 okt
Trots ett 40-tal egna skivor, plus drygt 30 i olika grupper, samt cirka 20 i skiftande duo-projekt, finns det få artister som jag blir lika glad av att få höra att något nytt är på gång.
Dawes - "Oh Brother"
Ska bli spännande att se hur Dawes låter som duo... Fast de lånar säkert in fler musiker.
Gillian Welch & Dave Rawlings - "Woodland"
Kvalitet garanterad... Redan ute digitalt och kommer senare på vinyl och CD.
Steve Knightley - "Winter Yards" 24 okt
Phil Beer - "Blues Heaven"
De båda förgrundsfigurerna från splittrade "Show of Hands" har egna saker på gång...
Thea Gilmore - "Can you hear the ghosts sing?"
Den fantastiska Thea har ett eget live-projekt snart ute, i liten utgåva, för de riktiga fansen.
Neil Young - "The Archives III"
Jag har numera dålig koll på den gode Neils alla utgivningar, men här finns säkert några riktigt bra låtar...
Lite senare, efter nyår, kommer ännu fler utgivningar:
Christine Hellqvist - "År"
Chris Eckman från Walkabouts 25 jan
Eric Andersen 14 feb
Great Lake Swimmers ?
Greg Copeland
John Gorka
Don Heffington var en sån där "halvkändis", men han spelade trummor på flera skivor jag ofta lyssnar på, t.ex. Jayhawks "Tomorrow The Green Grass", Chuck Prophet's "Balinese Dancer" och "No Mermaid" med Sinead Lohan.
Han var med i tidiga Lone Justice, samt spelade med bl.a. Emmylou Harris, Bob Dylan, Lucinda Williams, Allison Moorer, Peter Case, Wallflowers och flertalet andra. På senare tid var han med i Watkins Family Hour. Därtill gav han ut några soloskivor.
Drygt tre år efter hans död kommer det en hyllningsskiva till denne mycket omtyckta musiker. Jackson Browne framför "Everywhere I Look" och den har släppts som en aptitretande singel. Greg Leisz gitarrspel övertygar stort, han spelar så himla snyggt. Det är bara att njuta...
Det var cirka 40 år sen jag såg Staffan Hellstrand... "Tiden går mycket fort", sa han mellan ett par låtar, och det är definitivt så.
Det var på ett litet studenthak i Linköping som gruopen SH spelade. Jag var där med Staffans bror Johan, som jag lärt känna efter det att han anordnat en konsert med Richard Thompson, en av mina dåvarande husprofeter. Men allt det där är en annan historia...
Staffan är obönhörligen en mycket respekterad musikskapare i Sverige. Jag hade ganska höga förväntningar innan konserten och tänkte att det skulle bli rockigt och utan pålägg av stråkar och annat, som i min smak ibland blir lite för dominanta på Staffans skivor. Jag förberedde mig genom att lyssna på en liveinspelning jag har på kassett från 2018. Det visade sig vara ett liknande låtval och det är tveklöst representativt för vad Staffan har gett ut i eget namn.
Vi förberedde oss på en våt kväll, men konserten igår blev flyttad inomhus pga det ihärdiga regnandet. Givetvis en positiv överraskning. När sedan alla fem i bandet kom in på scenen och körde igång så blev det tydligt vilken fin kväll det kunde bli... Och visst blev det det...!
Bandet har spelat länge ihop och det märks att de känner varann väl. Gitarristen Fredrik Blank får stor plats och förtjänar det.
Vi fick höra de flesta av de välkända låtarna, till och med "Fiskarna i Havet", samt några nya alster. Den enda jag saknade var "Högre mark".
Efteråt ställde sig Staffan och sålde skivor och böcker och alla som ville fick en liten pratstund med Staffan. Jag köpte hans bok med alla texter och med en intresssant biografi-del för varje skiva. Sympatiskt slut på en
riktigt fin kväll...!
Karin Kardia - Utekonsert med invigning av ny utescen - Hällberga 2024-08-03
Jag tror att de flesta människor har något slags drömmar om vad de skulle vilja genomföra. Det är betydligt färre som bestämmer sig för att det SKA genomföras, kosta vad det vill.
Karin Kardia är definitivt en sådan. Nu har hon både en innescen i vardagsrummet och en stor elegant scen i sluttningen på sin egen tomt. Mycket jobb och många uppoffringar har det varit, men nu är den funktionellt klar och invigd. Se själv, vilken scen...!
Parallellt med scenbyggandet håller hon på att färdigställa sitt första riktiga album. Det finns definitivt förutsättningar för att det ska bli riktigt, riktigt bra. Hon lovar oss att det ska bli klart någon gång i höst.
Hur var då invigningsframträdandet...? Jo, så himla bra att jag nästan började gråta av glädje. Hennes ärliga och djupa funderingar, samt spännande melodier och glädjefyllda framträdande blir en sällsynt lyckad kombination. Att hon därtill sjunger rysligt bra hjälper ju också till.
Hon inleder passande med "I've Been Dreaming". Sen får vi höra några nya låtar och dessutom en underbar version av "What It Takes". "Ten Thousand Angels" berör ända längst in. Jag blir så tagen att jag bara minns att en ny sång var ruskigt bra, men titeln har fallit bort.
Efter pausen visar Karin att hon har vuxit som artist, pratet mellan låtarna har blivit bättre öch hon till och med är riktigt rolig då hon "tvingar" upp några ur publiken att spela trummor och andra slagverk. Tur för mig att hon glömt att jag är gammal trummis... Sedan avslutar hon med en gripande version av "Gabriellas Sång".
En bit bort rullar traktorn förbi. Livet går vidare. Om två veckor finns chansen att se Karin igen på hennes fina nya scen.
15 år...! Det kunde man väl aldrig ana, den där söndagen för 15 år sen...!
Eric Andersens "Thirsty Boots" fick ge namn till den nya bloggen. Här är en av de klart bästa inspelningarna av denna fantastiska sång:
15 år senare med 1863 skrivna inlägg och snart en kvarts miljon besökare, så börjar jag fatta vidden av det hela.
Igår fick jag reda på att Eric Andersen håller på att samla ihop 17 sånger till sin första nya skiva med eget material sedan 2002. Den släpps på Alla Hjärtans Dag, som också är Erics födelsedag. Så passande att han föddes då, denne mästare på att skildra kärlekens innersta, förunderliga väsen.
Det är hela 13 år sedan det strävsamma paret Gillian Welch och David Rawlings släppte ett nytt album. Visserligen har de under tiden gett ut flera officiella bootlegs med covers och annat, men ingen "riktig" ny skiva.
Men i slutet på augusti kommer "Woodland" och ett smakprov med första singeln finns nu från albumet:
Visst, man vet vad man får när det gäller Rawlings och Welch... Det finns få artister med ett så tydligt eget sound, men ändock fascinerar och trollbinder de mig gång på gång...
För några dagar sen uppträdde de på Newport Folk Festival, lika suveräna som alltid:
'Visor och Dynamit' med Annika Fehling och Christer Jonasson Tolv - Demokratipiloterna Dynamo, Stockholm 2024-07-25
Två akustiska gitarrer. Två röster. Ett mysigt litet café. Man kan ju lätt tro att det inte finns så många nya sätt att variera sig på. Men det finns det verkligen...! Annika Fehling och Christer Jonassson Tolv visar med stor tydlighet att det finns mycket kvar att åstadkomma med dessa förutsättningar.
Första delen består av Annikas tonsättningar av Sonja Åkessons dikter. Dessa är ju inte någon enkel sak att överföra till musiik, men det här funkar helt suveränt. Det finns både mörker och mycket sökande i texterna och dessa förmedlar Annika och Christer så effektivt att det ändå blir uppfriskande. Det här är två musiker som lyssnar på varann och som kan konsten att använda tystnad och tomrum till något effektivt. Hoppas verkligen att de snart gör någon inspelning av detta...!
Andra delen består av deras egna sånger och några tolkningar. Här finns en kvalitet och ett djup av både harmoni och dynamit. Henning Kvitnes "Så småningom" lyser av omfamnande värme och Christers "Blå Sedan" blir medryckande.
Lyssna på min inspelning av "Månen Igen", en ganska ny meloldi av Christer som Annika skrivit lyriken till:
De avslutar med "Mother Earth Song", där Annikas sång och Christers lap-steel fångar det magiska budskapet helt strålande.
Det är en varm stämning i luften när vi så småningom långsamt lämnar lokalen under prat och reflektioner av det vi just delat.
Årets säsong av Picnic-i-parken avslutades med att Jan Johansen oväntat klev upp på scenen och sjöng sin "Se På Mig" från Melodifestivalen 1995. En riktigt bra låt och han har fortfarande klös i rösten.
Det och Mike & The Strummers cover av Gillian Welch "Look At Miss Ohio" blev de riktiga höjd-punkterna i årets upplaga.
Ibland får man törnar av livet och ibland kommer de liksom i klump. Det har senaste tiden varit mycket med både det ena och det andra, därav lite tystnad här på bloggen. Men jag fajtas på och snart ljusnar det säkert.
Gruppen Dawes har också fått sina törnar. Både ursprungsmedlemmen Wylie Gelber på bas och klaviaturspelaren Lee Pardini har lämnat gruppen för att fokusera på andra projekt. Kvar är bara bröderna Taylor och Griffin Goldsmith. Dessutom har turne-medlemmen Trevor Menear på gitarr fått kliva in och bidra även i studion.
Förra skivan från 2022, "Misadventures of Doomscroller", var mer experimentell och i oktober kommer "Oh Brother", deras nionde album.
Första singeln "House Parties" visar en mer vanlig sida av gruppen. Inte deras allra bästa låt, men det känns ändå lovande på något sätt...
Lisa Miskovsky - Rademachersmedjorna, Eskilstuna 2024-07-12
Det börjar bli tradition att Lisa Miskovsky spelar i Eskilstuna på sommaren. Jag tror att det här var sjätte året i rad och jag hoppas verkligen att det fortsätter.
Från debuten för många år sedan med mestadels snitsiga pop-låtar så har Lisas musik verkligen utvecklats och hon har breddat sitt musikskapande. Idag sjunger hon mer och mer på svenska och hon vågar mer avskalade arrangemang. Vi fick igår bland annat höra en helt ny sång om ungdomar, kallad "Du behövs". En låt som verkligen visar hur Lisas musik fördjupats och hur hon vidgat sina vyer. En riktigt, riktigt bra låt.
Vi får till slut även höra den utlovade överraskningen, en oväntad cover av Sinéad O'Connors "Nothing compares to you".
Lisa Miskovsky sjunger så att själen både gråter och i samma stund med övertygande kraft ändå helar. Mellanpratet håller bra klass och hon känns både spontan och trovärdig, samt ofta fyndigt rolig.
Lisa har i Pelle Ekerstam på gitarr och Kalle Lundin på keyboards två otroligt duktiga musiker och de är både samspelta och lyhörda. När Pelle Ekerstam dekorerar fram små kristaller av sällsynt gitarrkonst dras jag med in i det harmoniska landet där fantasi och känslor samsas i nuet. Här är det inga ylande gitarrsolon som dominerar för sakens skull, utan här är det fokus på stämningar och delkikata dekorationer. Jag misstänker att det är omöjligt för honom att spela "tråkigt". Enastående vackert är det också...!
Det märks också tydligt att de alla tre tycker om att spela tillsammans. Tack för en härlig kväll!
Insändare i dagens Eskilstuna Kuriren, där jag skriver om härvan med de dumpade fyllnads-massorna i Bälgviken och översätter turerna till en nykterhetskontroll i trafiken.
Eskilstuna Kommun är nöjd med de prover som tagits på massorna utanför Bälgviken. Det var just detta Mark- och miljööverdomstolen ansåg att kommunen inte borde vara.
Men kommunen har ju tagit nya prover? Nja, prover har väl tagits. Men åter på fel plats. Åter på fel djup. Återigen utan kontrollanter. Åter utan att undersöka utblandningen av massorna. Åter utan ett ord om metalljonerna vars närvaro kan bero på nermalda batterirester. Åter med samma bristfälliga resultatanalys där oönskade värden tigs ihjäl. Det verkar som om kommunen tror att de har något slags veto att bortse från domslut från högre instans.
Är våra lagar om natur och miljö bara skrivna för att det ska se bra ut?
Följer vi verkligen lagar om miljön?
Efter att ha satt mig in i lokala miljöfrågor de senaste åren börjar jag tro att det värre än så.
Låt oss låtsas föra över miljöfrågorna till olika trafiksituationer. Låt oss säga att det är en nykterhetskontroll!
Scen 1: Du blir stoppad av polisen, som vinkar in dig, kollar körkortet och säger: "Vi hade tänkt att du skulle få blåsa, men> vi glömde blåstesten på stationen, så vi gör så här i stället: Vi skickar dig ett blåsprov med posten så kan du skicka in det själv." Hmm… Detta skulle givetvis aldrig kunna hända!
Scen 2: Denna gång fick man inte med sig slangar som var tillräckligt långa. Så man låter din passagerare blåsa i ditt ställe. ”Det går väl lika bra." Hmm… Detta skulle heller aldrig kunna hända!
Scen 3: Nu fick du blåsa, och ditt värde var en bra bit över det tillåtna gränsvärdet. Via datorn i polisbilen kan man se att du blivit stoppad tre gånger tidigare, alla med helt godkända nivåer. Polisen säger att det trots allt är ok, för snittet av de fyra testerna är ju på godkänd nivå. Hmm... Det är helt uteslutet att detta skulle kunna hända!
Scen 4: Eftersom det här var ett viktigt test så hade man kontrollanter på plats. Efter tre tester säger de: "Det här verkar gå rätt till, så vi åker och tar lite kaffe." Kvar finns assistenten som nu kan fuska precis så mycket han vill. Kanske lite pengar under bordet kan hjälpa?
Det ska självklart aldrig finnas utrymme för att det hela inte ska gå rätt till.
Låt oss då se på dessa fyra omöjliga situationer. Om det gällt miljön, ja, då hade allt detta varit helt ok. Detta är klara fakta vid proverna tagna på de kontaminerade massorna från Slussen som tippats i Bälgviken:
1. Markägarens representant glömde ta med sig tillräckligt med provpåsar, så man fick fylla dem själva och skicka in dem efteråt.
2. Vid samma tillfälle kom man med en grävare som bara kunde gräva två meter djupt. Vid det andra provtillfället flyttades flera provhål för att några stenar låg i vägen och därmed ändrades planerad placering utan diskussion.
3. Överskridna gränsvärden diskuterades bort då det blev bättre värden vid de andra provhålen.
4. Vid båda provtillfällena var kommunens kontrollanter endast närvarande en kortare tid.
Jag har de senaste månaderna jobbat mycket med miljökatastroferna i Bälgviken: Bortglömd ytvattentäkt hotad av ny bergtäkt, samt av skogsskövlingar utan miljöhänsyn. Jag har samlat in information, satt mig in i frågorna, tagit hjälp av experter och sakligt försökt påverka alla som har något att säga till om. Och...? Det händer absolut ingenting!
Jag hade faktiskt trott att vår vattentäkt var viktig för kommunen och att man som tillsyns-myndighet skulle agera därefter.
Jag inser att det är pengar som styr. Pengar och pengar allena. ”Går det inte ihop ekonomiskt och finns det inga pengar så är det bara så.”. Men: Vad händer då om det går illa med miljön? Med miljön finns det inga nyemissioner. Med miljön finns det ingen som köper upp konkursbon och startar om från början. När miljön inte tål mer är det ju helt kört!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
