För ett halvår sen fick jag se att Iain Matthews skulle spela på "Green Note", ett litet prisbelönt ställe i Camden. De tar bara in 65 personer och mer än hälften av dem är ståplats. Jag fixade direkt två biljetter och hoppades att resan skulle bli av. Det blev den, och därmed fick jag efter 53 års lyssnande på Iain Matthews musik, solo eller i alla möjliga konstellationer, äntligen se, höra och möta honom.
Iain har tveklöst en av de bästa rösterna i musikvärlden och han är odiskutabelt en av de allra främsta låtskrivarna. Han har gett ut minst 40 egna skivor, och därtill flertalet i grupper som Fairport Convention, Matthews Southern Comfort, Plainsong, Hamilton Pool samt More Than A Song. Han har även gjort flera duo-utgåvor med bl.a. Ad Vanderveen, Julian Dawson, Elliott Murphy, Andy Roberts och Jim Fogarty. Jag kan inte påstå att allt är kanonbra, men väldigt mycket är lysande...!
Trots lite strul med anläggningen innan konserten kom igång, så märks det direkt när allt startar vilket mångsidigt proffs han är. Han sjunger givetvis förträffligt, han spelar gitarr riktigt bra numera och han berättar och får oss att trivas. Jag tror han trivs riktigt bra själv med.
Gamla favoriter blandas med några nya sånger och en hel del covers. Peter Gabriels "Mercy Street" är fantastisk och till slut fick vi även höra hans stora hit "Woodstock" i ett ganska nytt arrangemang. Jackson Brownes "These Days" är lika bra den. Hans egna sånger, som "Alone Again Blues", "Ballad of Gruene Hall" med flera, håller lika hög klass de med.
På några låtar får Iain fin hjälp av Joe Harvey-Whyte på steel-gitarr, fast det låter ibland mer som en lap-steel. Joe är en ung kille som för ett tag sen köpte en gitarr av Iain och därför träffades de för första och enda gången innan konserten. Det är mycket starkt att spela så bra tillsammans under de förutsättningarna.
Iain har blivit 77 år och säger att han börjat tänka på att gå i pension. Jag påtalade efteråt att han inte alls skulle tänka i de banorna och han skrattade hjärtligt.
Visst har iain haft en jättefin karriär, men det har varit tufft emellanåt och jag kan för mitt liv inte begripa att han inte är en man på allas läppar. Så bra är han...! Eller ännu bättre...!
Givetvis finns det mängder av sånger jag skulle velat höra, men jag får nöja mig med alla de skivor som finns med mer eller mindre live-inspelade versioner. Ofta i det lilla formatet och det passar honom utomordentligt bra.
Efteråt känner jag mig ovanligt upprymd, men ändå med fötterna på jorden. Bra musik med sympatiska artister kan i sina bästa stunder framkalla sådana känslor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar