Det spelar faktiskt mindre roll vilka som spelar, det handlar nog mer om gemenskap och om att mötas. Första kvällen i år höll dock riktigt hög klass!
I korthet:
Christer First
Den 'gamle' hårdrockaren klev ut på scenen oanmäld och vräkte ur sig en egen distad version av "Du Gamla Du Fria". Häftig start på kvällen...
"Andra Trion"
Tre tjejer (Josephine Thunell, Hannah Jarl och Emma-Karin Maurin) vred och vände på sina röster till lågmält komp. Imponerande och skickligt utan att vara pedantiskt. Gillade det jag hörde!
Jasmine Kara och Dan Göransson
Vilken energi!!! Om man kunde koppla in denna energiska tjej skulle hon lätt försörja hela stan med ström. Fyndigt och rytmiskt, inte minst tack vare eskistuna-sonen Dan Göranssons snitsiga spel på akustisk gitarr. Se bild ovan.
Jesper Lindell med band
Tät americana med ett sound som lät som det kom från "over there". Jesper sjunger bra och hans uppmärksammade "Moving Slow" från 2019 satt som pricken över i. Ska man invända mot något kan det kanske vara att en del låtar lät lite lika, men så är det ju ofta när man inte hört något tidigare. Nya skivan innehåller några riktigt fina sånger, så denne Jesper och hans band kommer vi säkert att få höra mer av.
Thomas Di Leva
Jag känner den största respekt för denne fredsälskande och kärlekspredikande person. Men... Folk sjöng med och "gick bananas". Lite väl klatschigt och snudd på patetiskt för mina öron. Men det spelar mindre roll... Di Leva gjorde många i publiken rent ut sagt saliga, så det räcker ju långt...
Jag tror att Eskilstuna mår bra av detta arrangemang. Att bara få mötas och lyssna på lite bra musik, de flesta med lokal anknytning. Ingen kommers, ingen reklam eller något tjafs. Bara en sommarkväll, bra musik, glada människor och fint väder, som arrangörerna hitills alltid haft. Även denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar