Jag har flera gånger haft med Moving Hearts här på bloggen och det har oftast varit med deras "Let Somebody Know", en av de mäktigaste låtar som någonsin gjorts. Musiken vävs samman och det finns en explosivitet i samspelet på live-versionen på deras tredje skiva, "Live Hearts", som får den att blomma ut till en oemotståndligt laddad låt. Läs mer och lyssna här!
Man kombinerade irländska tongångar med både finstämda och snabbare rockiga arrangemang och kryddade det hela med politiskt kraftfulla texter.
Moving Hearts bestod av den irländska folk-rockens centralfigur Donal Lunny på diverse sträng-instrument och keyboards, Declan Sinnott på elgitarr av ytterst läcker art, Eoghan O'Neill på ibland nästan eruptiv bas, två expressiva blåsare i sällsynt samklang, Davy Spillane på irländsk säckpipa och Keith Donald på altsaxofon. trummisen Brian Calnan och sist, men inte minst, den fantastiske Christy Moore på sång, senare ersatt av en annan suverän sångare, Mick Hanly.
Det finns en mycket intressant dokumentär på en knapp halvtimme om denna unika grupp:
Att Moving Hearts dessutom var ett demokratiskt projekt och organiserades som ett kooperativ där alla delade och bidrog lika gör ju inte saken sämre... Kanske ligger rent av förklaringen till deras expressivitet där...?
Efter att de kompade Van Morrison på några låtar på hans fina album "A Sense of Wonder"så upplöstes gruppen. Ett par år senare återbildade Donal Lunny, Davy Spillane och Keith Donald dem som ett instrumentalt band och den finstämda skivan "The Storm" gavs ut. Högkvalitativ irländsk musik, men ändå något helt annat än den ursprungliga gruppen. Lyssna på ilskan och övertygelsen i "No Time For Love" från deras första skiva 1981:
Det är explosivitet och känsla och en intensitet utan like...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar