Jag har ett speciellt förhållande till mörkret. Jag ser visserligen skillnad på ljuset och mörkret rent symboliskt och använder gärna dessa skillnader för att symbolisera "det kända" gentemot "det okända", ibland rent av "det goda" mot "det onda". Det ger symboliken kraft och därtill är det något som de flesta faktiskt håller med om....
Men jag ska erkänna att jag faktiskt gillar mörkret...! Åtminstone i lämpliga doser. I mörkret kan jag finna det lugn och den fridfullhet som jag annars inte kan infånga. I mörkret ser jag ofta lösningar som jag inte finner i det stressiga dagsljuset. Att promenera i mörkret kan vara som att knyta ihop tillvaron och se positiva sammanhang... Som en rejäl dos av mindfulness. Som en oas av helande helhet och lugn.
Jackson Browne's akustiska version av "The Night Inside Me" visar också tydligt hur man kan använda symboliken för att få sagt det man vill:
Night in my eyes, the night inside me
Here where the shadows and the light divide me
Night in my eyes, night full of promise and uncertainty
Waiting for night to set me free
- Jackson Browne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar