De som jag just nu tycker är de fem bästa kommer en och en de närmaste dagarna...
Här är platserna 6-15 i slumpvis ordning:
The Rails - ”Cancel The Sun” – Ännu en mycket bra skiva från duon Kami Thompson (Richard och Linda Thompsons dotter) and James Walbourne (f.d. gitarrist i Pogues och Pretenders).
Joel Rafael – ”Rose Avenue” – Jag är svag för Joel Rafaels trevliga stämma och när hans intonation ibland påminner lite om tidiga Bob Dylan, då blir det så ruskigt bra. Det är visserligen ganska enkla melodier, men de känns så äkta att de blir intensiva ändå. Mest handlar texterna om kärlek, men ibland brinner det till politiskt och då då blir han så övertygande att man älskar honom ännu mer. Denne sympatiske 71-årige man känns helt enkelt som en nära vän...
Mats Klingström - ”Budbäraren” EP - Lite blues och jazz färgsätter Mats egna sånger och översättningar på ett lite annorlunda, men fräscht och inspirerat sätt.
Bruce Cockburn "Crowing Ignites" – Första nyinspelade helt instrumentala utgåvan med ”världens bästa gitarrist”. Men det är stor konst med fantasi och känsla, inte uppvisning.
Skipinnish – ”Steer By The Stars” - Skotsk folkrock med både drag och snits. Tror de lyssnat en hel del på tidiga Runrig...
Steve Mednick - ”Enough” - Politiskt engagerad och ganska upprörd, ibland rent förbannad. Resultatet är kanske den produktive Mednicks bästa utgåva.
Lars Winnerbäck - "Eldtuppen" – Personligt brev från en av landets stora iakttagare.
Vilma Flood - ”Moodswinger” – En annorlunda röst och sympatiska låtar av klass.
Slowman - "En Romantisk Idiot" – Första skivan på svenska. Det verkar som han blivit mer angelägen när han nu sjunger på sitt eget modersmål.
Bruce Springsteen – ”Western Stars” – Den gamle bossen är denna gång ganska lågmäld, men verkar angelägen att berätta något med innehåll.
Årets live-skiva:
Runrig - "The Last Dance - Farewell Concert (Live At Stirling)" - Skotska Runrig tog ett mäktigt farväl sommaren 2018 efter 45 år som band. Den sista konserten inför 52 000 fans finns nu på 3 CD (och även en dubbel DVD) och det är en fantastisk upplevelse att höra, nästan som att vara där... Allra bäst: "Going Home" med en ny vers på gaeliska.
Tillagt för 2018:
AFT - "In The Universe"
En del skivor tar det lite tid innan man upptäcker hur bra de är... AFT:s skiva tyckte jag direkt om, men det var först när jag såg dem live som jag helt förstod hur otroligt bra de verkligen är. AFT måste vara ett av de absolut mest spännande och nyskapande banden just nu. En ny skiva är på gång och ska bli mycket spännande att höra...
Återutgivningar/Boxar:
Gene Clark – ”No Other” - En av tidernas bästa skivor har fått ännu en återutgivning med flera olika alternativa tagningar som skapar lite inblick i hur detta mästerverk skapades. En dubbel CD eller en påkostad LP-box, eller digitala filer, det är bara att välja… Synd att Gene aldrig själv fick uppleva hur denna unika skapelse fick den status den verkligen förtjänar...
Ronnie Lane – "Just For A Moment" – Ronnie Lane hade en vision om att musik verkligen skulle beröra och sprida glädje. Musik skapades och idéer förverkligades, men pengarna uteblev och Ronnie tynade till sist bort fattig och sjuk. Den här boxen är en riktig guldgruva för de som är det minsta intresserade av levande musik fylld av inlevelse och spelglädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar