Allison gav nyligen ut en självbiografisk bok om sin uppväxt, där hon och systern Shelby fick se deras pappa ta livet av deras mamma och därefter sig själv. Samtidigt som boken släpptes även en skiva med samma namn. Äkta allvar som känns, utlämnande, men även med en dysterhet som faktiskt blir vacker.
Skivan innehåller också annan svärta. "I'm The One To Blame" är en gripande uppgörelse om krossad kärlek. Handlar den månne om skilsmässan från Steve Earle?
Om man bortser från ett par halv-stökiga låtar så är det avskalat och eftertänksamt. Men det är inte bara sorg och elände... Här finns också en sökande själ som vill framåt i den lite bluesiga "Set My Soul Free" och den avslutande "Heal" blir som ett avstamp mot att ta sig vidare, trots allt...
Jag måste också nämna en vacker och övertygande kärleksförklaring i "Nightlight". Handlar den månne om nya kärleken Hayes Carll?
En mycket stark skiva av Allison Moorer. Jag trodde nog aldrig att hon skulle kunna göra en så här fantastisk, omtumlande och gripande skiva. Den har stigit i rankningen under skrivandet om årets skivor, från en oplacerad, till nr 4. Och den fortsätter att växa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar