Slowman, eller Svante Törngren som han egentligen heter, har spelat blues och rock under många år, oftast på engelska, men nu har han gett ut en fullängds-skiva på svenska. På något sätt känns det väldigt passande, det verkar som han blivit mer angelägen när han nu sjunger på sitt eget modersmål.
För sjunger, det gör han riktigt bra. En röst som känns både upprörd och sympatisk med sin lite hesa ton och med en angelägen närvaro i de talande texterna..
Ibland är det rockigt, ibland mer blues eller rentav visa. Ibland stökigt och ibland mer avskalat och lugnt. Texterna berättar om ett ganska hårt liv, ofta jordnära berättelser från livets olika sidor. De flesta handlar om kärlek, men i några låtar tar han spjärn mot alla orättvisor och allt elände med en tydlig ilska. Det är bra, men jag föredrar de mer melodiösa, lite lugnare låtarna som "Tre Nätter i Berlin", "Aldrig Ensam Igen" och avslutande "Kärlekens Osynliga Hand". Det är då hans röst kommer allra bäst till sin rätt.
En akustisk blues som "Det Enkla Livet" sitter också mitt i prick. Skivans allra finaste ögonblick. Härligt driv med tjusigt spel på "plåt-gitarrer".
"Det enkla livet är så svårt"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar