Vila i frid, Marie Fredriksson

Den här tjejen kunde verkligen sjunga...! När jag idag fick höra att Marie Fredriksson gått bort så tänkte jag på dessa gripande fraser, som jag alltid har blivit så skakande berörd av. När jag kom hem valde jag ut en bild och satte ihop det till ett collage, du kan se det här bredvid.

Dessa ord innehåller så mycket visdom och så mycket längtan att de för mig har blivit en ständig följeslagare.

När det gäller hennes musik handlar det för mig mest om solo-skivorna på svenska.
Med all respekt för Roxette och deras framgångar så är det ändå bland solo-utgåvorna som jag blivit riktigt berörd och engagerad...

De skivor jag lyssnat mest på är "Efter Stormen" och "Den Ständiga Resan". Den sistnämnda är så förtvivlat sorglig, om ett fruktlöst sökande efter mening och kärlek, som mirakulöst nog tvärvände och de fick spela in en extra låt på slutet om att hon ändå funnit kärleken i blivande maken Mikael Bolyos.



Titellåten är bland de starkaste sånger som spelats in i vårt land. Även "Medan Tiden Är Inne", med meningarna här ovanför, är mäktig i sin enkelhet.

Vi vet ju att Marie råkade ut för en allvarlig hjärntumör 2002 och några år senare kom "The Change", en tung och personlig skiva om den tunga vägen tillbaka.