Drygt två timmar senare var jag två-barns-pappa...! Det var redan kaos hemma, så mängden kaos spelade väl inte så stor roll...
När storebror några timmar senare fick följa med och träffa den nyfödde, då tog han nappen ur sin egen mun och räckte den till sin lillebror. Då smälter man som förälder...
30 är senare minns jag hur det var att "vara med barn" och kom då att tänka på den här gamla låten från 1978 med Lasse Tennander. Det kan vara mer än 20 år sen jag hörde den sist, men den har definitivt sina poänger:
Nio år senare gjorde Lasse Tennander sitt kanske bästa album, "Ett Rum och Son", som innehöll några av de finaste låtar som skrivits om att vara förälder. "Hela världen håller andan" kan jag aldrig tröttna på:
Tiden rinner ut i sanden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar